Kan vi egentligen studera var nyhetsrapporteringen om vetenskap, själva vetenskapen, samt samhället börjar eller tar vid? Att vetenskapligt försöka fånga sammanflätningen av dessa är en motsägelse i sig. I denna uppsats har dessutom individen – tidningsläsaren – tillförts. Uppsatsen kan inte sägas göra anspråk på att generellt beskriva tidningsläsares tolkningsmönster. Emellertid erbjuder studien nya perspektiv på hur kunskapsproduktion kan förstås genom en djupare förståelse av hur tidningsläsare tolkar, omdefinierar samt tillskriver betydelse till biomedicinsk alkoholforskning.
Något av det viktigaste i det här arbetet har varit insikten om att biomedicinsk alkoholforskning berör så många områden i tidningsläsares liv. Först tyckte jag att det var problematiskt att IP relaterade till andra områden än just biomedicinska processer i kroppen. Hur skulle jag få dem att hålla sig till ämnet? Sen slog det mig att anledningen till att jag sällan avbrutit IP för att föra tillbaka denne till ämnet var att det vi pratade om var ämnet för IP. Nyhetsartiklar om biomedicinsk alkoholforskning påverkar inte bara hur individer ser på just biomedicinska processer i hjärnan eller andra delar av kroppen. Min uppsats visar att IP:s definition av området biomedicinsk alkoholforskning är större än så.
De flesta IP säger sig sakna biomedicinsk kunskap, men använder sig ändå av biomedicinska begrepp. IP menar att de inte förstår de biokemiska processer som stimulustex-ten beskriver. Samtidigt blir beskrivningen av dessa processer läsarnas argument för att se mediebeskrivningarna som ”fakta” och biomedicinsk alkoholforskning beskrivs som mer ”sann” än socialvetenskaplig alkoholforskning. Tidningsläsare med mer kunskap på bio-medicinområdet kritiserade däremot mediebeskrivningarna för att vara felaktiga, vilket moti-verar att i fortsatta studier rikta fokus mot denna grupp.
En stor del av analysen upptas av IP:s förståelse av begreppen belöningssystem och beroende. De ses som flytande signifikanter, föremål för olika diskursers hegemoniska kamp om dess betydelse. Den biomedicinska alkoholforskningsdiskursen koloniserar (jmf Habermas, 1987) IP:s förståelse av alkoholberoende genom att nyhetsartikeln relaterar belöningssystem och beroende till tecken från både en klinisk diskurs (t.ex. biomedicinska
40
termer) och en vardagsdiskurs (t.ex. chips, träning). Det skapar igenkänning hos IP som realiserar och omdefinierar den biomedicinska alkoholforskningsdiskursen. IP hade egna, olika och skiftande definitioner av belöningssystemet som bland annat realiserades genom jämförelser med IP:s egna erfarenheter och känslor av att vara beroende. IP använde exempelvis artikelns luckor för att koppla till egna erfarenheter av att inte kunna sluta äta godis eller chips. Andra förstod belöningssystemet utifrån hur de själva belönar sig med alkohol eller mat. Här blev själva ordet belöning det relevanta, antingen i betydelsen av
uppmuntran eller som kopplat till motprestationer (t.ex att plugga) genom en ”belöning för
prestation”-logik. Nyhetsartikelns luckor och förståelsen av belöningssystemet som synonymt med belöning gjorde att den ursprungliga definitionen av biomedicinska begreppet belöningssystem (så som det beskrevs i tidningsartikeln) transformerades, från att gälla kemiska processer i hjärnan till att gälla människors benägenhet att vilja belöna sig med olika saker (som uppmuntran eller enligt prestationslogiken). Det skapades en
definitionsförskjutning av belöningssystemet. Detta ledde till konflikter i IP:s förståelse av hur
alkoholberoende personer kan uppleva sitt drickande som en sådan belöning (belöning är positivt, alkoholberoende är inte positivt). En lösning som flera IP kommer fram till efter att de resonerat över det omöjliga i detta är att belöningssystemet helt enkelt försvinner vid beroende eller att läkemedel (som medicinsk behandling mot beroende) ersätter denna belöning. Ovanstående resonemang visar hur IP både förstärker och utmanar artikelns biomedicinska förklaring av belöningssystem och beroende. Intressant nog fortsatte IP att referera och relatera till nyhetsartikelns mer biomedicinska definition trots definitionsförskjutningar och konflikter. Det verkade för de flesta IP finnas en samexistens av olika diskursiva förklaringar av beroende som, trots att de utmanade och motsade varandra, inte uteslöt varandra enligt Laclau och Mouffes hegemoniska princip.
Belöningssystemet är helt klart ett centralt begrepp i IP:s realisering av beroende. Analysen visar dock att det är långt ifrån entydigt vad IP ger belöningssystemet för betydelse. Detta väcker frågan om syftet med att kalla kemiska processer i hjärnan för just belöningssystem, eftersom den vardagliga tolkningen av belöningssystem som synonymt med belöning som uppmuntran eller ”belöning för prestation”-logiken ligger så nära till hands och samtidigt ska samsas med den biomedicinska definitionen av det. Vissa tolkningsprocesser kan tyckas olyckliga. Uppsatsen visar att forskning som förs ut i media ”riskerar” att dess position och resultat förstärks, utmanas eller omdefinieras. Å andra sidan borde kanske intentionen (från
41
forskares sida) vara att göra det lättare för individer utanför den biomedicinska forskningsvärlden att relatera till biomedicinska beskrivningar. Även om den biomedicinska forskningen riskerar att omformuleras eller tolkas annorlunda av lekmän finns det flera värden i att tillgängliggöra biomedicinsk alkoholforskning. Dels kan det öka informationsflödet från forskning till samhällsmedborgare och dels kan det leda till ett bekräftande av en hegemonisk position, vilket min studie indikerar att det gör.
Relationen mellan vetenskap och förståelsen av densamma är viktig. Hur den biomedicinska alkoholforskningen förstås och vilken roll den har i samhället och när den förmedlas i media är avhängigt den bio/medicinska disciplinens status. Latour och Woolgar (1979) menar att det finns en risk med att tillskriva laboratorieforskning en så hög status och rationalitet som omvärlden ofta tillskriver den eftersom det kan leda till att biomedicinska forskare ses som mer kapabla till att utöva rationalitet i sin forskningspraktik än andra forskare. Flera IP tenderade dock att tillskriva forskare just en sådan rationalitet.
Jag menar att det är nödvändigt att inkludera lekmän i analyser av eventuella biomedikaliseringsprocesser och huruvida de kan förklara den biomedicinska alkoholforskningens status. Den biomedicinska alkoholforskningen ses ofta av IP som en naturlig, sann vetenskap vilket stärker dess hegemoniska position. Samtidigt tolkas de rön som anses vara biomedicinska fakta utifrån IP:s erfarenheter, sociala kontexter och begrepp. Detta omformulerar och omdefinierar vad det är som realiseras som fakta och biomedicinsk
alkoholforskning. Med andra ord, biomedicinen ges status men denna status omformuleras
och realiseras av IP vilket kan beskrivas som att tidningsläsare bidrar till kunskapsproduktionen i det biomedicinska alkoholforskningsfältet.
Huruvida IP:s förståelse ska ses som antagonistiska diskurser som utmanar biomedicinen kan dock diskuteras. Jag menar att min analys indikerar att det existerar (minst) två samtida processer här. Den första består av ett förstärkande av biomedikaliseringsprocesser, till exempel utifrån Campbells (2012) diskussion om moraliskt (individuellt) ansvar för hjärnans hälsa och IP:s benägenhet att bekräfta biomedicinens hegemoniska position. Den andra består av ett utmanande av hegemoniska biomedicinska förklaringar, bland annat i de definitionsförskjutningar som IP realiserar. Beroende kan då ses som en kulturellt konstruerad
hybrid (Campbell, 2012) som motsätter sig biomedikalisering i och med den sociokulturella
mening som knyts till beroende. Vad detta får för konsekvenser i samhället finns det inget enkelt svar på. Jag menar att biomedikalisering existerar och bör analyseras mer inom
42
alkoholforskningsfältet men att de omformuleringar som sker i IP:s tolkningsprocesser av de faktarealiseringar som biomedicinen erbjuder är av betydelse. Vidare bekräftar min analys att biomedikaliseringsprocesser inte är linjära (som medikaliseringsbegreppet kritiserats för att vara) utan snarare transformativa och mångfacetterade (jmf Campbell, 2012) vars makt är produktiv (jmf Foucault, [1971] 1993). Biomedicinsk alkoholforskning är en produktiv kraft som låter tidningsläsares förståelse både utmana och förstärka den. IP:s tolkningar realiserar biomedicinska rön som (hegemoniska) fakta och skapar nya (antagonistiska) berättelser om beroende och belöningssystem. Samtidigt begränsar biomedicinen IP: IP kan omdefiniera forskning men detta görs med utgångspunkt i en (av IP) hegemonisk realisering av biomedicinens position. Även om lekmän inte kan sägas ha lika stor makt som det biomedicinska fältet, bör deras tolkningar ges betydelse i både biomedicinsk och samhällsvetenskaplig forskning.
Sammantaget har detta ökat mitt intresse för att skifta fokus till den faktiska biomedicinska alkoholforskningen – dess praktik och betydelse. Mot bakgrund av den här studien och medias tendens att positionera biomedicinen som en från ett underläge talandes sanningssägare (Winter & Bogren, 2013) är det angeläget att studera forskningspraktiken, hur biomedicinska forskare ser på sin status i relation till samhället och annan forskning, samt hur detta hänger ihop med andra aktörer (t.ex. journalister och politiker). Jag vill vidare undersöka hur biomedicinska alkoholforskare själva definierar och realiserar belöningssystemet samt hur de ser på IP:s förståelse och definitionsförskjutningar av det samma. Som bland andra Kraus (2000) och Oudshoorn (1990) visat, kan samhället inte utestängas från den medicinska vetenskapen (och tvärtom). Det finns inget “utanför” forskning, sociala kontexter har lika stor del i forskningspraktiken som i övriga samhället.
43
Referenser
Adorno, T.W. (2003). Culture industry reconsidered, s. 55-60 i Brooker, W. & Jermyn, D. (red.) The Audience Studies Reader. London: Routledge.
Agerberg, M. (2004). Kidnappad hjärna. Lund: Studentlitteratur.
Barker, M. (2003). The newson report, s. 74-90 i Brooker, W. & Jermyn, D. (red) The
Audience Studies Reader. London: Routledge.
Berger, P. L., & Luckmann, T. ([1966] 1991). The Social Construction of Reality. London: Penguin books.
Bird, E. S. (2003). The audience in everyday life: living in a media world. New York: Routledge
Blomqvist, J. (2009). What is the worst thing you could get hooked on? Popular images of addiction problems in contemporary Sweden. Nordisk alkohol- och narkotikatidsskrift, vol. 26(4), s. 373-398.
Bogren, A. & Winter, K. (2013). Knowledge production, communication and utilization: Studying biomedical alcohol research. Drugs and Alcohol Today Special Issue, vol. 13(1). Bogren, A. (2011a). Biologically responsible mothers and girls who ‘act like men’. Feminist
Media Studies, vol. 11(2), s. 197-213.
Bogren, A. (2011b). Gender & Alcohol: The Swedish Press Debate. Journal of Gender Studies vol. 20(2), s. 155-169.
Brooker, W. & Jermyn, D. (2003). The Audience Studies Reader. London: Routledge. Campbell, N. D. (2012). Medicalization and Biomedicalization: Does the Diseasing of Addiction Fit the Frame?, Advances in Medical Sociology, 14, Critical Perspectives on
Addiction, s. 3-25, Emerald Group Publishing Limited.
Conrad, P. (1997). Public eyes and private genes: historical frames, news constructions and social problems. Social Problems, vol. 44(2), s. 139-154.
Conrad, P. & Gabe, J. (1999). Introduction: sociological perspectives on the new genetics: an overview. Sociology of health and illness, vol. 21(5), s. 505-516.
Fairclough, N.(1995). Media Discourse. London: Edward Arnold. Finer, D. (2012). Mediehälsa. Lund: Studentlitteratur.
44
Foucault, M. ([1971] 1993). Diskursens Ordning. Stockholm: Symposion.
Foucault, M. ([1976] 2002). Sexualitetens historia I: Viljan att veta. Göteborg: Daidalos. Fox, R. C. & Swazey, J. (1992). Spare parts. Oxford: Oxford University Press.
Fox, N, J. (2012). The body. Key themes in health and social care. Cambridge: Polity Press. Gieryn, T. F. (1988). Coke is it! Reply to Hammond. Science, Technology & Human Values, vol. 13(1-2), s. 78-81.
Habermas, J. (1987) The theory of communicative action, volume two: The critique of
functionalist reason. Cambridge: Polity Press
Hammersley, M. & Atkinson, P. (2007). Ethnography. Principles in practice. New York: Routledge.
Holder, H., Bramness, J., Holmila, M., Mann, K., McNeill, A. & Nutt, D. (2012). Swedish
Research on Alcohol, Narcotics, Doping, Tobacco and Gambling: Evaluation report.
Stockholm: Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS).
Iser, W. (1974). The Implied Reader. Baltimore: Johns Hopkins University Press.
Kraus, C. (2000). Naked Sex in Exile: On the Paradox of the "Sex Question" in Feminism and in Science. Feminist Formations, vol. 12(3), s. 151-176.
Kruse, C. (2006). The making of valid data. Linköping Studies in Arts and Science No. 361. Linköping: Department of Technology and Social Change.
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Laclau, E. & Mouffe, C. ([1985] 2008) Hegemonin och den socialistiska strategin. Stockholm: Vertigo förlag.
Lantz, A. (1993). Intervjumetodik. Lund: Studentlitteratur.
Latour, B. & Woolgar, S. (1979). Laboratory Life – The Construction of Scientific Facts. Princeton, New Jersey: Princeton University Press.
Livholts, M. (2007). Vanlig som vatten. Malmö: Gleerups förlag.
Midanik, L. & Room, R. (2005). Contributions of social science to the alcohol field in an era of biomedicalization, Social Science & Medicine, vol. 60(5), s. 1107-1116.
Midanik, L. (2006). Biomedicalization of alcohol studies. New Brunswick & London: Aldine. Miller, J. & Glassner, B. (1997). The 'Inside' & the 'Outside': Finding Realities in Interviews, s. 99-112 i Silverman, D. (red) Qualitative Research. Theory, Method & Practice. London: Sage. Morley, D. (2003). The nationwide audience, s. 95-104 i Brooker, W. & Jermyn, D. (red) The
Audience Studies Reader. London: Routledge.
45
Production of Knowledge. Social Studies of Science, Vol. 20(1), s. 5-33.
Oudshoorn, N. (2003). The Male Pill: A Biography of a technology in the making. London: Duke University Press.
Patton, M. Q. (2002). Qualitative evaluation and research methods, CA, US: Sage. Potter, J. (1996). Representing Reality – Discourse, Rhetoric and Social Construction. London: Sage.
Potter, J. (1997). Discourse Analysis as a Way of Analyzing Naturally Occurring Talk, s. 144-160 i Silverman, D. (red). Qualitative Research. Theory, Method and Practice. London: Sage. Riessman, Kohler, C. (1993). Narrative analysis. Qualitative research methods series 30. London: Sage.
Rose, N. (2007). Molecular politics, somatic ethics and the spirit of biocapital, Social Theory
and Health 5(1), s. 3-29.
Sachs, L. & Uddenberg, N. (1988). Medicin, myter, magi: ett annorlunda perspektiv på vår
sjukvård. Stockholm: Natur & Kultur.
Selden, R., Widdowson, P. & Brooker, P. ([1985] 1997). Reader-oriented theories, s. 47-65 i A
Reader’s Guide to Contemporary Literary Theory. Harlow: Prentice Hall.
Skei, H. H. (1997). Receptionstestetik och reader-response-kritik, s.51-54 i Kittang, A. (red):
En introduktion till den moderna litteraturteorin. Stockholm: Bruno Östlings Bokförlag
SOU 2011:35 Bättre insatser vid missbruk och beroende. Stockholm: Socialdepartementet. Sundberg, M. (2005). Making meteorology: Social Relations and Scientific Practice. Stockholm: Intellecta Docusys.
Trost, J. (1997). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.
Törrönen, J. (2001). Between public good and the freedom of the consumer: negotiating the space, orientation and position of us in the reception of alcohol policy editorials, Media,
Culture and Society, vol. 23(2), s. 171-193.
Törrönen, J. (2002). Semiotic theory on qualitative interviewing using stimulus texts.
Qualitative Research, vol. 2(3), s. 343–362.
Vrecko, S. (2010) Birth of a brain disease: science, the state and addiction neuropolitics
History of the Human Sciences, vol. 23, s: 52-67.
Wertham, F. (2003). Seduction of the innocent, s. 61-66 i Brooker, W. & Jermyn, D. (red) The
Audience Studies Reader. London: Routledge.
Wetherell, M. & Potter, J. (1992). Mapping the Language of Racism: Discourse and the
46
Winter, K. & Bogren, A. (2013). The realization of sexed bodies: Discursive strategies in Swedish media representations of biomedical research on alcohol. Women Studies
International Forum, vol. 37, s. 53-63. 10.1016/j.wsif.2013.01.009.
Winther Jørgensen, M. & Philips, L. (2000). Diskursanalys som teori och metod. Malmö: Studentlitteratur.
Woloshin, S. & Schwartz, L. M. (2006). Giving legs to restless legs: A case study of how the
media helps make people sick. PLoS. Med 3 (170).