Kasam-värdet av komponenten begriplighet är det värde som de boende har haft allra lägst på. Antonovsky (2005) menar att begriplighet handlar om i vilken omfattning en individ kan ta in och acceptera inre och yttre stimuli. Eftersom denna studie intervjuat personer med psykiskt funktionshinder kan det vara så att världen är ännu mer obegriplig för dessa individer och därav de svaga värden för komponenten begriplighet. Antonovsky menar också att personer med stark begriplighet tror på den egna förmågan att klara av överraskningar. Möjligen kan det vara så att många av de boende har stött på tuffa och orimliga överraskningar (läs:
mobbade i skolan, svåra uppväxtförhållanden) vilket kan ha gjort att de har tappat tron på den egna förmågan att lösa stimuli som de utsätts för. Detta i sin tur kan ha bildat en ond cirkel där begriplighetskomponenten inte kan höjas till en tillfredsställande nivå för att tron på den egna förmågan är alltför liten. Med utgångspunkt i detta kan det föreligga ett extra stort behov för dessa respondenter att få hjälp med att prata om och bli bekräftad i vad som händer i deras vardag samt hjälp hur man kan lösa alla stimuli som man bemöts av.
Meningsfullhet är något som nästan samtliga respondenter har ett tilltalande värde av. Ett starkt värde av meningsfullhet kan nås genom tillfredställande och meningsfulla aktiviteter eller att individerna får vara delaktiga i utformningen av deras vård enligt Bengtsson-Tops och Hansson (2000). Det är viktigt att investera energi och tid i något som gör livet värt att leva menar Antonovsky (2005) för att nå ett starkt värde av meningsfullhet. Det kan finnas aktiviteter inom/utom behandlingshemmet som många av respondenter uppskattar och en spekulation är att möjligheten till en egen lägenhet kan höja känslan av meningsfullhet då klienten har möjlighet att sysselsätta sig med egna aktiviteter utifrån egna preferenser. Om Eken vill höja värdet för sina klienter ytterligare på denna komponent rekommenderas det fortsatta aktiviteter, och även en utökning av dessa (förnyelse). Det framgick av resultatet att de som har bott på Eken längst, 3-6 år, att de hade ett lägre värde av meningsfullhet jämfört med de som hade bott på Eken 1-3 år. Det finns därför skäl att tro att aktiviteterna som Eken utför måste variera samtidigt som nya aktiviteter bör föreslås för klienterna. Något som ytterligare kan öka meningsfullheten hos de boende är att klienten sätts i fokus och får delta när behandlingsplaner och dylikt som rör vården av klienten upprättas.
Under analys och slutsatser redogörs för vilka GMR som kan kopplas till de olika
komponenterna i Kasam. Det har funnits få mönster gällande denna koppling. Vilket kan bero på att GMR existerar i flera olika aspekter och hänseenden och studien inte har täckt alla tänkbara GMR vilket kan innebära att det finns andra GMR som studien inte har tagit upp som har större betydelse för Kasam-värdet. Det är också viktigt att ha i åtanke att frågorna kring GMR inte på något sätt är validerade och möjligt är det också att det inte är möjligt att jämföra GMR med ett svagt Kasam-värde. Antonovsky (2005) menade att för att kunna ha ett starkt Kasam-värde krävs många GMR och inte vise versa, alltså att få GMR genererar ett lågt Kasam-värde. Studien har dock haft intentionen att kunna spåra vissa GMR till ett starkt- respektive svagt Kasam-värde och ovanstående punkter är de fynd som har kunnat göras. De resultat jag har fått fram visar att det sociala nätverket är den viktigaste GMR för Kasam- värdet. Studien visar att det inte spelar någon större roll vem som står de boende närmast - varierar alltifrån: mamma, pappa, syskon, förvaltare, personal på boendet eller en vän - utan att det finns någon. Resultatet pekar åt att det är av största vikt som de boende får möjlighet att träffa sitt sociala nätverk eller åtminstone ha en kontinuerlig kontakt med någon via telefon eller dylikt. Då ”socialt nätverk” är den GMR som verkar ha störst påverkan på Kasam är det vitalt att alla boende har någon i sitt sociala nätverk som de har en kontinuerlig kontakt med.
Studien har, som det förhoppningsvis har framgått, kretsat kring personer med ett psykiskt funktionshinder. När jag har sammanställt Kasam-13 och de generella motståndsresurserna har jag funnit att det har varit stor variation mellan de olika respondenterna. Detta i sig är inte något märkligt utan jag vill snarare peka på den stora variation som finns inom
kategoriseringen ”psykiskt funktionshindrad”. Det ska påpekas att ”psykiskt
funktionshindrad” inte är någon enhetlig grupp utan det är unika individer som har mycket varierande karaktärsdrag och är av olika anledningar placerade på Eken, vissa är där frivilligt medan andra är dömda att vara där. Respondenterna varierar kraftigt i funktion, diagnoser och medicinering. Medicineringen är något som kan påverka hur individerna mår beroende på vilka sorts mediciner som ges samt när medicinerna har intagits och vilken verkan de har på kroppen just nu. Detta påverkar såklart hur respondenterna känner sig vilket i sin tur påverkar svaren på Kasam-13 och fördjupningsfrågorna.
Resultatet har kretsat kring ett frågetillfälle och i likhet med all vetenskap så existerar det ingen absolut sanning i den här studien heller. Det finns en hel uppsjö med variabler som kan tänkas ha påverkat resultatet: dagsform hos de boende, medicinering, positiva/negativa händelser som nyss har inträffat, dagsform hos intervjuaren (mig) och så vidare. I studien har jag dock försökt att behandla resultatet och intervjuerna så vetenskapligt som möjligt. Dock inser jag, så här i efterhand, att ett test-retest skulle möjliggöra en högre grad av
vetenskaplighet. Detta för att de boende oftast är väldigt beroende av sin dagsform och att denna dagsform kan svänga väldigt snabbt, det är ofta ”himmel eller helvete”, vilket också avspeglas i resultatet. En del respondenter ligger väldigt högt (över medelvärdet för den svenska befolkningen) och en del respondenter ligger på en väldigt låg nivå (långt under medelvärdet för den svenska befolkningen). Att jämföra min urvalsgrupp med medelvärdet hos den svenska befolkningen har gett en fingervisning om hur ”bra” resultat min urvalsgrupp har. Det jag har saknat i studien är ett medelvärde för personer med psykisk ohälsa eller som i det här fallet, personer med psykiskt funktionshinder. Fortsatt forskning skulle kunna inrikta sig på att finna medelvärdet för personer med psykiskt funktionshinder samt finna vilka effekter ett starkt/svagt Kasam-värde kan ha för personer med psykiska funktionshinder. Vidare skulle jag även välkomna en bred forskning om de GMR och deras inverkan på de olika komponenterna i Kasam, det vore ytterst intressant om framtida forskning kunde validera eller förkasta resultaten i den här studien om de GMR.
Kasam-värdet för de boende på Eken visar positiva siffror och ligger strax under medelvärdet för den svenska befolkningen. Studien indikerar också att komponenten begriplighet är låg. En person med hög Kasam tenderar att klara av motgångar på ett bättre sätt och har en bättre psykisk hälsa än en person med lågt Kasam. Jag menar inte att om alla de boendes Kasam- värden kan stärkas så kommer deras liv att bli bekymmersfria men om behandlingshemmet arbetade med Kasamformulären och försökte att enskilt med varje individ stärka dennes värden skulle positiva vinster att framträda i form av förbättrad psykisk hälsa, mindre depressioner och en ökad förmåga att klara av motgångar, (jfr Luutonen m.fl, 2010). Det är dock viktigt att påpeka här att det inte finns något tillstånd som är ”absolut”. Du kan inte vara absolut frisk eller absolut sjuk utan, i enlighet med Antonovsky befinner vi oss på ett
kontinuum gällande vår hälsa. I ljuset av den här studien tror jag att många behandlingshem, likt Eken, skulle kunna öka sina klienters hälsa om resonemanget om Kasam togs med i behandlingen. Detta skulle kunna göras genom att ha uppföljningar på varje individs Kasam- värde under en längre tid för att få fram ett medelvärde för den här personen. Detta
medelvärde skulle kunna användas för att studera vilka värden de olika komponenterna i Kasam har. Säg att individ #1 har goda värden gällande meningsfullhet och begriplighet men låga gällande hanterbarhet, då skulle personal kunna arbeta med de variabler som ger en högre
hanterbarhet och på så vis öka Kasam-värdet. Att öka Kasam-värdet har som ovant nämnt flera vinster och för ytterligare hälsofrämjande effekter se Tidigare forskning 2.0.
Slutligen vill jag föra ett resonemang om psykisk ohälsa och Kasam. Det finns oerhört många viktiga inslag i behandlingen med psykiskt funktionshindrade som jag inte har behandlat i den här ansatsen. Det är självfallet inte min mening att på något sätt förringa eller förkasta dessa oändliga metoder som finns för att behandla psykiskt funktionshindrade utan denna
diskussion handlar om Kasam och hur denna teori kan hjälpa till att höja livskvalitén för de boende, vilket givetvis alla arbetssätt/metoder/teorier syftar till, det är bara frågan om vilken metod eller teori som ska tillämpas. Det är heller inte sagt att behandlingen ska bedrivas utifrån en teori eller metod utan ett eklektiskt förhållningssätt där flera teorier och metoder används kan vara att föredra.