Studiens syfte var att genom en ideologianalys undersöka hur Naturskyddsföreningen ställer sig till politisk konsumtion och hur denna inställning har utvecklats sedan 1980 fram tills idag. Relevanta teorier har sedan använts för att öka förståelsen för hur man kan betrakta det givna resultatet på ett mer generellt plan. Studiens två första frågeställningar var Vad har
Naturskyddsföreningen för inställning till politisk konsumtion? och Hur har denna inställning förändrats mellan 1980- 2012? Ur resultatet framkom att politisk konsumtion under perioden
1980-2012 gått från att vara en obetydlig del i föreningens arbete till att numera vara ett av de verksamhetsområden föreningen arbetar med. Naturskyddsföreningen ser politisk konsumtion som ett verktyg för att öka efterfrågan av miljövänliga produkter, men också för att visa på ett intresse för miljöfrågor och på så sätt vara en hjälp i den politiska påtryckning föreningen utför.
Studiens tredje och fjärde frågeställning var Hur kan Naturskyddsföreningens inställning till
politisk konsumtion förstås som en rationalisering av samhället? och Hur kan den politiska konsumtionen ses som ett verktyg för att integrera sociala värden på marknaden? Ur
Habermas (1990) perspektiv visar den ovan beskrivna utvecklingen på att det skett en
rationaliseringsprocess i vilken den del av samhället där överenskommelser är avgörande, får stå tillbaka för en expansion av marknadens ökade betydelse. Det går inte att avgöra om det skett en rationalisering av samhället genom att titta på en enstaka förening, men det är intressant att konstatera att Naturskyddsföreningens har förflyttat en del av sitt arbete mot marknaden. I jämförelse med Van Der Heijdens (1999) studie som också berör
miljöorganisationers utveckling, visar denna studie på vissa likheter då Van Der Heijden menar att miljöorganisationer blivit mindre systemkritiska och mer positiva till ekologisk modernisering. Politisk konsumtion är ofta - i likhet med de verktyg som använts vid ekologisk modernisering - inte systemkritiskt, utan försöker nå förändring inom rådande system. I denna studie kan man därmed också utläsa ett visst accepterande hos
Naturskyddsföreningen av det rådande samhällssystemet. Utifrån Zelizers (1997) perspektiv är denna analys inte tillräcklig. Tvärtemot skulle man utifrån Zelizers synvikel kunna säga att Naturskyddsföreningens inställning till den politiska konsumtionen är en reaktion på att samhället har blivit mer marknadsfokuserat och för att inte förlora sin möjlighet att bidra till en bättre miljö, har man utvecklat en ny strategi som fungerar i det moderna samhället. Man kan till viss del tala om att man har accepterat konsumtionssamhället som sådant, dock har man inte accepterat de problem som detta samhälle är upphov till och därför har man tillfört konsumtionen en etisk dimension.
I ett vidare sammanhang kan denna studie ge en förståelse för hur en rationaliseringsprocess kan se ut och hur marknaden tillförs sociala värden. Det är inga stora förändringar som skett i Naturskyddsföreningen – mycket av det politiska arbete som skedde tidigare sker fortfarande – men det är ändå en utveckling av en samhällsaktör där en annan logik förs in i arbetet. Att Naturskyddsföreningens inställning till politisk konsumtion motiveras av både ekonomiska och politiska argument, gör att man kan betrakta den inställning som föreningen har till politisk konsumtion som dubbel. Å ena sidan bidrar man till en rationalisering, å andra sidan försöker man föra in sociala värden på marknaden. Utifrån denna synvinkel kan man se Habermas och Zelizers resonemang som kompatibla med varandra. Föreningen har till viss del genomgått en rationalisering - kommunikativt handlande har bytts ut mot strategiskt handlande. För att bevara de värden som inte kan motiveras av strategiskt handlande, förs
dessa värden in som en social dimension på marknaden. På detta sätt är det marknadens logik som råder, men andra värden än rent ekonomiska ses i många fall som viktiga – även av strategiskt handlande aktörer. För att förtydliga: en konsument är en strategiskt handlande aktör, den använder sig av pengar, vilket är ett icke-socialt medel (enligt Habermas (1990)). Konsumenten kan ha etiska värderingar som den vill värna om och tar därmed hänsyn till dessa i sin konsumtion. Trots de etiska motiven till konsumtionshandlingen är den dock fortfarande strategisk, då den använder sig av medel som inte kan fungera för kommunikativt handlande. Detta gör att trots att man inför sociala sidor på marknaden, så är det ändå
marknadens logisk som råder. Marknaden blir genom detta handlande etisk, så länge och i den utsträckning dess aktörer vill göra den etisk.
Hur miljöorganisationer ställer sig till denna utveckling tror jag kan vara betydelsefullt för vad som sker på miljöområdet. Vad miljöorganisationer ser som bra miljöarbete kan antas ha betydelse för både hur miljöpolitiken utformas och hur enskilda människor ställer sig i olika frågor. Under den för studiens aktuella perioden har det skett en ekonomisk liberalisering, både i Sverige och globalt. Om ideologier och kunskap är kontextberoende, vilket
kunskapssociologin säger, är det inte konstigt att en organisations ideologi ändras i ett samhälle som genomgår en förändring. Att en praktiskt arbetande organisation anpassar sig till det rådande systemet och att Naturskyddsföreningen därmed blivit mer ekonomiskt inriktad är en naturlig utveckling för att kunna fortsätta påverka samhället. Dock ser jag ett problem i att man genom att likställa miljöhänsyn med en viss typ av konsumtion riskerar att glömma bort att miljötillståndet inte behöver ligga på hur konsumenterna agerar i butiken. Gemensamma värderingar om hur man vill att samhället ska vara utformat kan, utifrån teorin om det kommunikativa handlandet, forma de politiska beslut som tas angående vilka
miljömässiga värden man ska värna. Detta menar jag är viktigt att tänka på då - hur man än vrider och vänder på konsumtionens sociala sida - makten att påverka som konsument alltid kommer vara beroende av hur mycket pengar man har.
I studien tas det upp ett antal teorier som alla berör politisk konsumtion. Att dessa teorier skulle ge en heltäckande bild av fältet är inte troligt, men förhoppningsvis kommer de bidra till att öka förståelsen för den politiska konsumtionens verkningar och biverkningar. Hur de aktuella teorierna ställer sig till politisk konsumtion beror till stor del på vilka utgångspunkter de tar; vill de förändra samhället till att bli mer miljövänligt utifrån hur det ser ut just nu? Eller, menar de att det är andra system som bidrar till miljöförstörningen som måste ändras i
första hand? Detta måste tas i beaktande när man värderar teorierna och båda dessa utgångspunkter bidrar med relevanta aspekter.
Intressant fortsatt forskning skulle vara att undersöka andra områden som också rör
miljöorganisationers inställning till ekonomi. Vid läsningen av Sveriges Natur noterade jag att det ofta betonades att man som organisation skulle visa på miljöåtgärders ekonomiska sida. Utifrån detta skulle det vara intressant att undersöka hur ekonomiska argument används för att motivera annat miljöarbete.