6. Avslutande diskussion
6.2 Diskussion kopplat till teori och frågeställning
Dikten från Doktor glas påminner om att vi människor är villiga att göra nästan vad som helst för att få kontakt och uppmärksamhet från andra. Utan tillräckligt mycket meningsfull
uppmärksamhet blir vi sjuka, går till doktorn och blir antingen sedda eller runtskickade. Deltagarna i studien vittnar om att mötet resulterar i förskrivning av psykofarmaka. De vittnar också utförligt i de 7 teman som redovisats i kapitel 5 hur de upplevt interaktionen med läkaren i vården, vilket utgjorde studiens första frågeställning. Vården vill vara en lösning, ett botemedel, och kan också vara det, men det förutsätter att man möter de mänskliga behov av kontakt och mening som patienterna i denna studie så väl behöver. När vi får en genuin respons och ett möte med någon får vi tillbaka vårt hopp om läkning. Såväl behandling som medicinering har nytta av placeboeffekten, och den bör vi betrakta som elementär. Precis som våra sociala responser fungerar den så länge inte någonting aktivt hindrar den från att fungera (Asplund, 1987a, sid. 210), vilket även de intervjuade psykiatrerna pekar på genom att
beskriva hur reaktiva vi människor är.
Men något hindrar responsiviteten och patienterna vittnar om att den brister, på många vis. Dels på grund av det som händer: det dåliga bemötandet och de ovänliga svaren från vissa, dels på grund av det som inte händer: som ett genuint bemötande där någon faktiskt kan se och bry sig om den frustration och ensamhet som många upplever vid psykisk ohälsa. Denna asociala responslöshet, noterad i våra teman som rundgång, missnöje samt även
läkemedelsförskrivning, verkar vara utmärkande för den tid vi lever i och denna studie lyfter
bara ett av många perspektiv på detta problem. Så ser det ut på den vårdindustriella Scenen. Därigenom besvarar studien även den andra frågeställningen, och de Verktyg som kommer till användning är beroende av den sociala responsivitet som beledsagar dem. Det mänskliga mötet tycks avgöra utfallet för patienten. När det handlar om psykiskt lidande är det svårt att använda en annan måttstock för ett lyckat behandlingsresultat än patientens subjektiva tillfredsställelse.
Under temat självbild redogör en psykiater för vårdens potentiella påverkan på patienternas självbild. Denna kan stärkas genom psykvårdens förmåga att möta patienterna på rätt nivå, när så sker. Genom att patienter som inte behöver ligga på en akut psykavdelning istället får den vård som motsvarar deras egentliga behov kan givande möten uppstå. Den anpassning som
vården då har möjlighet att göra utifrån patientens bästa kan ses som en responsiv handling. Detsamma gäller även vid de exempel vi har kring samtal och läkemedel. Flera patienter uppger att de gärna skulle vilja ha en behandling som innefattar både samtal och läkemedel men de har hittills inte fått det samtalsstöd de egentligen skulle vilja ha. När läkaren lyssnar in patientens behov, vilket vissa har haft lyckan att få uppleva, kan en responsiv behandling börja där både läkarens kompetens och handlingsutrymme kan användas för att erbjuda en behandling som svarar mot patientens behov.
Vi de andra tillfällen där detta möte inte blir av, och de olika parterna sitter i samma rum trots att de mentalt befinner sig på olika platser, kan vad som helst hända. Antingen skrivs
patienten ut plötsligt, eller remitteras iväg, eller får helt enkelt fel diagnos och en felaktig behandling. Den likgiltighet, eller kanske hopplöshet, som parterna känner inför varandras sätt att kommunicera har noterats i denna studie. Patienten känner sig inte förstådd och läkaren kanske inte förstår, eller tar sig tiden att ens försöka. Om man ska bryta ner de exempel på interaktioner vi hört om tidigare så är det i denna punkt som de flesta blir provocerade eller bara ger upp, både patienter och läkare.
Som Asplund beskriver är det en ansträngning att vara avvisande mot en person som sitter i samma rum, liksom det tar energi att vara sur på sin partner efter ett gräl. Det är svårt att tänka sig att läkare sitter och aktivt anstränger sig för att inte bemöta den kontaktsökande patienten. Det leder oss till slutsatsen att den vård som patienterna ofta erhåller skulle kunna kallas instrumentell, där patienten blir ännu ett mål att klara av. Det systematiska användandet av formulär och runtskickningarna kan vara exempel på detta. Ett förslag, som en av psykiatrerna tog upp, var att ge patienten möjligheten att skriva sin egen journal. Patienten skulle därmed bli mer delaktig i sin vård och fler Handlingar än Rörelser skulle då kunna utföras inom vården genom möjliggörandet av en tvåsidig kommunikation.
Burkes 5 begrepp kan appliceras i flera av de berättelser vi tagit del av, i olika skepnader. Vad innebär det att remittera till en annan instans inom vården? Vilken Agens utövas, hur kraftfullt är det Verktyg som en remiss utgör? Förvissar sig den remitterande om ett mottagande i andra änden? Finns det någon länk som sammanbinder två Agenter med varandra, där
Scen uppbyggd, där detta sker fortlöpande? Detta kan se ut som enbart retoriska frågor, där svaret i de flesta fall skulle vara självskrivet. Genom att formulera frågorna i ljuset av Burkes Motivgrammatik kan ett utförligare svar sökas, vilket i så fall bör ske genom ytterligare undersökningar.
Vid det första mötet beskrivs just denna Scen: behandlingsrummet med en läkare. Utredande samtal sker och interaktionen blir till, ibland smärtfritt, ibland inte. Det är nu Handlingarna skapas. Vi har fått ta del av många berättelser kring såväl Handlingar som Rörelser från vårdens och patientens sida. Att patienten sitter och lyssnar på “läkaren som vet bäst” och följer varje direktiv kan ses som en Rörelse; man följer de förväntade stigar som vården stakar ut. Ofta innebär det medicinering eller långdragna rundgångar inom vården. Handlingar däremot innehåller ett moment av kreativt nyskapande och innebär att man skapar en ny stig, en som inte utgår från den andra Agentens egna motiv eller förväntningar (i detta fall
läkarens). Detta har vi fått se i situationer där patienter ifrågasatt direktiven kring exempelvis läkemedel eller där de Handlat genom att slå armarna runt sig själv för att skydda sig från ett ångestfyllt möte.
Som vi tidigare redogjort för så kan de olika rollerna agera som flera roller i en. Agenter kan exempelvis fungera som Verktyg. Ett exempel på detta är läkaren som Agent. Läkaren är en Agent i vårdrummet. Men även yrket som läkare kan utgöra ett Verktyg i vårdrummet med patienten. Bevis för detta hittar vi i intervjuerna där flera patienter är införstådda med läkarens roll och att “den vet bäst”. Detta styrks ytterligare av en psykiater som uttrycker att läkaren tillskrivs en högre status än patienten. Det är svårt att tro att läkaren i vardagen anser sig vara högre stående än andra, men i vårdrummet kan troligtvis denna uppfattning infinna sig hos läkaren, och även hos patienten. Läkarrocken, eller bara rollen i rummet, blir då det främsta Verktyget.
7. Referenser
Abraham, J. (2010) Pharmaceuticalization of society in context, theoretical, empirical
and health dimensions. Sociology.
Annandale, E. Elston, MA. Prior, L. (2005) Medical work medical knowledge and
health care. “Themes and perspectives”, In: A sociology of health & illness reader.
Malden_: Blackwell; p. 1 - 18.
Aragones, E. Pinol, JL. Labade, A. (2006) The overdiagnosis of depression in
non-depressed patients in primary care. Family practice; 23:363 – 368.
Asplund, J. (1970) Om undran inför samhället. Lund. Argos
Asplund, J. (1980) Socialpsykologiska studier. Stockholm. AWE/Gebers.
Asplund, J. (1987a) Det sociala livets elementära former. Göteborg. Bokförlaget Korpen
Asplund, J. (1987b). Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet. Göteborg. Bokförlaget Korpen.
Barry, CA. Stevenson, FA. Britten, N. Barber, N. Bradley, CP. (2001). Giving voice to
the lifeworld. More humane, more effective medical care? Soc Sci Med 53: 487 - 503.
Bourgeouis-Guérin, V. (2015) Deuil ou dépression ? Réflexion critique sur la
définition de la dépression du DSM 5, Frontières volume 26, numéro 1-2-2014-2015.
https://id.erudit.org/iderudit/1034388ar (consulté le 12 mai 2020).
Broom, P. & Woodward RV. (1996). Medicalisation reconsidered: toward a
collaborative approach to care, Sociol Health III 18: 357 - 378.
Burke, K. (1962) A Grammar of Motives, New York
Busfield, D. (2010) A pill for every Ill. Explaining the expansion in medicine use. Soc Sci Med 70: 934 - 941.
Camus, A. (1957). L’étranger. Collection folio. Gallimard.
Cassedy, H.F. Enander, R.A. Robinson, R.C. Monroe Evans, H.Jr. Frank, B. Tucker, C. Miltenberger, P.D. Pitts, S. Allen Stringer, C. (2015) Attachment Theory as a
Model of Doctor–Patient Interaction. Journal of applied Biobehavioral Research. Vol.
20, Nr. 4. https://doi-org.ezproxy.its.uu.se/10.1111/jabr.12036
Cohen, CI. The biomedicalization of psychiatry: a critical overview, 1993, Community
Mental Health Journal 29: 509 - 521
Conrad, P. (1992) Medicalization and social control. Ann Rev Sociol; 18: p. 209 – 232.
Conrad, P. (2007) The medicalization of Society. On the Transformation of Human
Conditions into Treatable Disorders. The Johns Hopkins University Press. Baltimore
Md.
Cooper, A. (2015) The doctor’s political body: Doctor-patient interactions and
sociopolitical belonging in Venezuelian state clinics. American Ethnologist, Vol. 42,
nr. 3. doi: 10.1111/amet.12141
Coppen, A. (1967) The biochemistry of affective disorders, Brit. J Psychat.113: 1237 - 1264.
Cornford, CS. Hill, A. Reilly, J. (2007) How patients with depressive symptoms view
their condition: a qualitative study, Fam. Practi. 24: 358 - 364.
Dahlberg, K. Dahlberg, H. & Nyström, M. (2008) Reflective Lifeworld Research. Lund: Studentlitteratur. Kapitel 2.
Djurfeldt, G. Larsson, R. Stjärnhagen, O. (2018). Statistisk verktygslåda. Lund.
Folkhälsomyndigheten (2019) Statistik psykisk ohälsa. Hämtad Maj 2020.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/statistik-psykisk-halsa/
Dr. Frances, A. (2013), Saving Normal: An Insider Revolts Against Out-of-Control
Psychiatric Diagnosis, DSM 5, Big Pharma, and the Medicalization of Ordinary Life.
New York, Harper Collins Books FN, World Health Day 2017:
https://www.ohchr.org/EN/NewsEvents/Pages/DisplayNews.aspx?NewsID=21484
senast nedladdad 200515.
Friedson, E. (1970) Profession of medicine, a study of the sociology of applied
knowledge. Chicago.
Friedson, E. (1970) Professional dominance, the social structure of medical care. New Brunswick and London: Transactions publishers.
Granek, L. (2016). Medicalizing grief.
Greenberg, G. (2010). Manufacturing depression, The secret history of a modern
disease, London Bloomsbury.
Goldacre, B. (2012). Bad pharma, how drugcompanies mislead doctors and harmed
patients.
Hallerstedt, G. (red.) 2006. Diagnosens makt. Göteborg. Daidalos.
Hari, J. (2018) Lost Connections - why you’re depressed and how to find hope. London, Oxford, New York, Bloomsbury publishing.
Healy, D. (1997) The Antidepressant Era, Cambridge, Massachusetts: Harvard University Press.
Healy, D. (2006) The New Medical Oikumene. In Petryna, A. et al. Global
Pharmaceuticals: Ethics, Markets, Practices, Durham & London: Duke University Press, sid. 61 - 84.
Healy, D. (2004) Let them eat Prozac, the unhealthy relationship between the
pharmaceutical industry and depression. New York university press.
Healy, D. (2012). Pharmageddon. Berkeley & Los Angeles, University of California Press.
Henriksson, S. Asplund, R. Boëthiuis, G. et al.(2006). Infrequent use of
antidepressants in depressed individuals an interview and prescription database study in a defined swedish population 2001 - 2002. European psychiaty; 21:355 – 360.
Hofmann, S. G. (2019) Känslor och psykoterapi. Natur och Kultur Akademiska. Horwitz, A.V. och Wakefield, J.C. (2007) Loss of sadness: How psychiatry
transformed normal misery into depressive disorder.
Hviid Jacobsen, M. Petersen, A. (2018) Sorgens socialitet. Psyke & Logos, nr.1, sid.55 – 73.
Illitch, I. (1976) Limits to medicine, medical nemesis: the expropriation of health. London
Ioannidis, JP. (2008) Effectiveness of antidepressants and evidence myths
constructed from a thousand randomized trials. Philos Ethics Humanit Med 2008 3:14
Johannisson, K. (1990) Medicinens öga, Sjukdom, medicin och samhälle - historiska
erfarenheter, Stockholm, Norstedt.
Johansson, H. (2006), Therapeutic alliance in general psychiatric care. Lund. Department of Psychology.
Jutel, A. (2009) Sociology of diagnosis: a preliminary review. Sociology of Health & Illness. Vol 31, nr 2. doi: 10.1111/j.1467-9566.2008.01152.x
Kirk, S. & Kutchins, H. (1992) The selling of the DSM. The rhetoric of science in
psychiatry. New York.
Kirsch, I. Moore, TJ, Scoboria, A. et al. (2002). The emperor's new drugs, an analysis
of antidepression medication data submitted to the US food and drug administration.
Kirsch, I. (2009) The Emperor's New Drugs - Exploding the Antidepressant Myth. London: Bodley Head.
Kramer, PD. (1993) Listening to Prozac, New York, Viking.
Lacasse, JR. & Leo, J. (2005) Serotonin and depression, a disconnect between the advertisement and the scientific literature. PLoS Med, 2(12): e392
Laing, RD. (1960). The divided self, an existential study in sanity and madness. New York.
Lexchin, J. (2001). Lifestyle drugs: issues for debate, CMAJ 164: 1449 - 1451. Moncrieff, J. (2009) The myth of the chemical cure: a critique of psychiatric drug
treatment, Basingstoke: Palgrave, Macmillan.
Moynihan, R. Heath, I. Henry, D. (2002) Selling sickness, the pharmaceutical industry
and disease mongering.
Ogden, J. Boden, J. Caird, R. Chor, C. Flynn, M. Hunt, M. Khan, K. MacLurg, K. Swade, S. and Thapar, V. (1999) “You’re depressed:” “No, I’m not”: GP’s and patients different models of depression. British Journal of General Practice. Vol. 49: 123 - 124.
Rawls, A. (1987). The interaction order sui generis: Goffman’s contribution to social theory. Sociological Theory, Vol. 5, No 2, pp. 136 – 149.
Read, J. Mosher, L.R. Bentall, R.P. (eds.) (2004). Models of madness. Psychological,
social and biological approaches to schizophrenia. New York.
Russell Hochschild, A. (1983) The managed heart, commercialization of human
feeling. Berkley, Los Angeles, London: University of California Press.
Scheff, T. (1966 (1984)) Becoming mentally ill: A sociological theory. New York Schildkraut, JJ. (1965) The catecholamine hypothesis of affective disorders. Am J
Psychiat; 122(5):509 - 522.
Schulz, P. J. Rubinelli, S. (2015) Erratum to: Arguing “for” the patient: Informed consent and strategic maneuvering in doctor-patient interaction. Argumentation;
Dordrecht Vol. 29, Nr. 4, doi:10.1007/s10503-015-9371-5
Skorpen, F. Rehnsfeldt, A. Arstad Thorsen, A. (2015) The significance of small things for dignity in psychiatric care. Nursing Ethics. Vol. 22 Nr. 7
doi:10.1177/0969733014551376
Smith, J.A. Flowers, P. & Larkin, M. (2009). Interpretative Phenomenological
Analysis: Theory, Method and Research. Los Angeles: SAGE,
Smith, J.A. Jarman, M. & Osborn, M. (1999) Doing Interpretive Phenomenological
Analysis, i M. Murray och K. Chamberlain (Eds) Qualitative Research, London,
SAGE.
Socialstyrelsen (2019), Allt fler får antidepressiva läkemedel, hämtad Jan 2019. https://www.socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/pressrum/press/allt-fler-far-antidepressiva-lakemedel/
Socialstyrelsen (2017) Patientlagen. Hämtad: 2020-04-07 från:
https://patientsakerhet.socialstyrelsen.se/om-patientsakerhet/centrala-lagar-och-foreskrifter/patientlagen
Starks, H. & Brown, S. Trinidad. (2007) Choose your method: A comparison of Phenomenology, Discourse analysis, and Grounded theory. Qualitative Health
Research. (17)10.
Street, R. (2003) Communication in Medical Encounters: An Ecological Perspective.
Handbook of Health Communication, Vol. 20 Nr 1.
Sveriges Psykologförbund (2016) En tredjedel av Sveriges vårdcentraler saknar
psykolog, hämtad 2020-03-22:
https://www.psykologforbundet.se/Nyheter-LISTA/Nyheter/VC-undersokning-2016/
Söderberg, H. (1905/1987) Doktor Glas. Bonniers
Topor, A. (2010) Medikaliseringen av det psykosociala fältet. Socialvetenskaplig
tidskrift, vol 17 (nr 1). Sid. 67 – 81.
Valenstein, ES. (2002) Blaming the brain: the truth about drugs and mental health, New York, The Free Press.
Vilhelmsson, A. Svensson, T. Meeuwisse, A. (2013) A Pill for the Ill? Patients’
Reports of Their Experience of the Medical Encounter in the Treatment of Depression.
PLoS ONE 8(6)
Vilhelmsson, A. (2014a) A Pill for the Ill? Depression, Medicalization and Public
Health, Faculty of Medicine, Lund University
Vilhelmsson, A. (2014b). Psykisk ohälsa, folkhälsa och medikalisering.
Socialmedicinsk tidskrift, Vol. 1
Wakefield. JC. Schmitz, MF. First, MB. et al. (2007) Extending the bereavement exclusion for major depression to other losses. ArGen Psychiatry. 64: 433 - 440. Zola, IK. (1972) Medicine as an institution of social control. Soc. Rev. 20: 487 - 504. Valet, V. (2019, oktober) The world’s most Reputable Countries 2019. Forbes