Vi har uppnått syftet med att undersöka om och hur Nya Lundamaterialet och Nya SIT ger barn som inte har svenska som modersmål de förutsättningar som behövs för att genomgå testen. Vi anser att det arbete vi har gjort med denna undersökning har gett oss ökade kunskaper inom många områden såsom språkstörning, diagnossamhället, textanalys samt bedömningssituationer.
Vårt upplägg och val av metoder har fungerat väl, detta har i sin tur möjliggjort insamlingen av det empiriska materialet. Vår målsättning att intervjua personer som på olika vis är inblandade vid en bedömning av en eventuell språkstörning har även den uppfyllts. Dock ville vi även intervjua personer vid en skola i Malmö som har kommunikationsklasser, men då de aldrig återkom till oss efter flera förfrågningar tolkade vi detta som tids– och/eller intressebrist. Vi tog då beslutet att vi inte skulle göra den intervjun. Vi ställde oss då frågan om hur många gånger man bör göra en förfrågning om intervju innan det av de tilltänkta intervjupersonerna upplevs som ett tvång?
Vi har även upplevt problem med att få tag på de test vi valde för vår textanalys. I och med detta kunde vi inte bekanta oss med dem innan intervjuerna. Vi hade därför inte heller någon möjlighet att ställa några frågor om testerna under intervjuerna, vilket vi ser som en klar nackdel. Vi kan även ställa oss undrande till varför ingen av de instanser som vi kontaktade inför arbetet med textanalysen var villiga att lämna ut testmaterialen, är det möjligen så att de själva inser att de är bristfälliga?
Dock förflöt våra intervjuer väl, vi anser att vi fick utrymme att ställa de frågor som vi hade räknat med och våra intervjupersoner var angelägna om att vi skulle bli nöjda med intervjuerna. Detta uttryckte de genom att vi erbjöds att vid behov återkomma med ytterligare frågor. De var även angelägna om att få läsa det färdiga resultatet av vårt arbete.
Vi har dock upplevt vårt kapitel om samhällets behov av att ställa diagnoser och begreppen om normalitet som väldigt svårt. Det är svårt att frigöra sig från sina egna föreställningar om normalitet och avvikelse. Begrepp som normal och avvikande är
djupt rotade i oss. Detta är något som man ända från barndomen fått inpräntat i sig. Därför krävde detta kapitel mycket av oss i form av eget rannsakande om vad vi tycker faller inom dessa begrepp. Vi har därför valt att inte ta ställning till samhällets till synes ökade behov av att ställa diagnoser. Men tankar har väckts hos oss som vi kommer att ta med oss in i vårt kommande yrke som pedagoger.
Vi har även arbetat mycket med vår brist av att kritiskt granska det vi har läst. Tillit till experter är något vi i början la stor vikt vid. Vi trodde på det vi läste oavsett om det var artiklar eller böcker med tidigare forskning inom vårt ämne. Vi resonerade som så att om det var publicerat som forskning så måste det stämma. Dock började vi efter ett tag ifrågasätta det vi läste, framför allt efter det att vi fått tag på de tester vi genomförde vår text- och bildanalys på. När man läser syftet med testerna och ser hur de är konstruerade framgår det till exempel att de är gjorda på ett sätt så att barnen ska kunna känna igen sig i bilderna och att de ska vara tilltalande för dem. Men då vi gjorde vår text- och bildanalys och kritiskt granskade det vi såg och läste i testerna, såg vi tydligt att dessa faktorer inte uppfylldes. Vi hade utan kritisk granskning trott på det som konstruktören framhållit som sanning, men nu har vi kommit fram till att om man tittar på djupet i dessa tester finner vi att konstruktörens tanke inte alltid får den genomslagskraft som det var tänkt. Nu har vi utvecklat vår förmåga att kritiskt granska det vi läser och ser.
Det har under våra intervjuer samt i den litteratur vi har läst framkommit att det saknas ”bra” tester för att kunna bedöma barns språk. Med ”bra” tester menar vi tester som bland annat tar hänsyn till barns olika kultur, etnicitet och flerspråkighet. Om dessa aspekter tas i beaktande borde det innebära att barnen känner igen sig i testerna och därmed kan de känna det som meningsfullt att göra dem. Båda våra intervjupersoner har framhållit att det idag inte finns några ”ultimata” tester att tillgå som gör de hänsynstaganden som krävs för att ett test ska bli så bra som möjligt. Därför får man använda det som finns. Vi menar att om ett sådant test ska kunna konstrueras måste man ta vara på de kunskaper som logopeder och specialpedagoger innehar. Vi ser detta som ett forskningsområde som skulle vara värt att undersöka. Därför föreslår vi att man skulle kunna göra en undersökning där man intervjuar logopeder och specialpedagoger där de får ge sin syn på hur de skulle vilja att ett test ser ut, hur skulle de välja att utforma ett test, både vad gäller valet av testets eventuella bilder, men också hur testet rent praktiskt skulle kunna se ut.
Som vi tidigare har nämnt så finns det i skolan idag många barn som anses ha särskilda behov. Hallberg (1996) nämner att så många som upp till 50% av barn idag bedöms som avvikande och i behov särskilt stöd. Författaren ställer sig frågande till hur det kan komma sig att så många bedöms som avvikande och menar att vi behöver ställa oss frågande till vårt normalitetsbegrepp. Vi bör även fundera kring vilka barn vår skola är till för, om det är så att kanske upp till hälften av barnen bedöms att inte passa in? Är det alltid barnet det är fel på? Är det barnet som ska anpassa sig efter den miljö det befinner sig i? Vi menar att ett framtida område att undersöka är huruvida miljön skulle kunna ändra sig efter barnet istället för att barnet ska ändra sig efter miljön. Hur kan man praktiskt genomföra detta?
Referenser
Bergström, Göran & Boréus, Kristina (2000). Textens mening och makt. Metodbok i
samhällsvetenskaplig textanalys. Lund: Studentlitteratur.
Bjar, Louise & Liberg, Caroline (2003). Barn utvecklar sitt språk. Lund: Studentlitteratur.
Bågenholm, Andriette (1996). Diagnos i spartid, stort expertansvar. PsykologTidningen, (1), 24-25.
Hallberg, Stina (1996). Tilltron till diagnoser överdriven. PsykologTidningen, (6-7), 10- 11.
Håkansson, Gisela (2003). Tvåspråkighet hos svenska barn. Lund: Studentlitteratur. Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2006). Examensarbetet i lärarutbildningen. Uppsala: Kunskapsföretaget.
Kvale, Steinar (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Ladberg, Gunilla (2003). Barn med flera språk. Stockholm: Liber.
Nettelbladt, Ulrika & Salameh, Eva-Kristina (2007). Språkutveckling och språkstörning
hos barn. Lund: Studentlitteratur.
Nordin-Hultman, Elisabeth (2004). Pedagogiska miljöer och barns subjektskap Stockholm: Liber.
Ors, Marianna (2003). Specific language impairment, neurophysiological studies of
children and parents. Lund University.
Patel, Runa & Davidsson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur.
Persson, Bengt (2008). Elevers olikheter. Stockholm: Liber.
Salameh, Eva-Kristina (2003). Language impairment on Swedish bilingual children
epidemiological and linguistic studies. Lund: Studentlitteratur.
Salameh, Eva-Kristina (2008). Språkstörning i kombination med flerspråkighet. Stockholm: Afasiförbundet.
Elektroniska referenser
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning. Tillgänglig 2008-11-13, http://www.vr.se/download/18.427cb4d511c4bb6e38680002601/forskningsetiska_princ iper_fix.pdf
Föreläsning
Salameh, Eva-Kristina (2008-11-13). Föreläsning om barns språk. Malmö: Nätverket dyslexi Skåne, Österportskolan