I detta kapitel har jag för avsikt att försöka sammanfläta resultatet från den empiriska studien med teoriavsnittet och mina egna tankar. Jag har valt att dela upp det här avsnittet efter de tre frågeställningar som utgår från mitt syfte med denna uppsats. De var följande:
1) Hur uppfattar lärare begreppet lärande? 2) Uppfattar lärarna olika aspekter av lärande? 3) Vad ser lärarna som meningen med lärande?
Dessa delar som bygger på mina frågeställningar, kommer jag i det här avsnittet försöka ge svar på. Diskussionen kommer även följa den ordning som resultaten har presenterats i.
5.1 Lärarnas uppfattningar kring lärande
Lärarna i denna undersökning har uppfattningar kring lärande som rör allt ifrån skola till livslång process, förståelse samt att behärska något nytt.
Boken ”Om lärande” (Marton & Booth, 2000) begränsar synen på lärande till ett skolsammanhang, vilket jag tycker man kan koppla till kategorin skola. Vidare menar de då att lärande är ett sätt att erhålla kunskap. Självklart gör ju det att skolan är något man kommer att tänka på då man hör ordet lärande. Det är ju en plats där lärande ska ske.
Ellström et al. (1996) menar att just formellt lärande oftast förknippas med institutioner så som skolor, högskolor, universitet osv. Detta just därför att dessa institutioner har ett planerat lärande med bestämda mål. Detta leder nog till att många lärare får skolan som första tanke då de hör ordet lärande. Om man istället kopplar denna första kategori till Vygotskij så hävdar han att de socialt skapade inlärningsvillkoren har en avgörande betydelse för barnets möjligheter att lära (Lindqvist, 1999). Barnet kan nå en högre utvecklingsnivå med hjälp av en lärare och då sker ju detta i skolan. Alltså finns det flera sätt att förklara kategorin skola. Jag tror att många människor i samhället förknippar lärande med skola, för de kanske inte i tänker på att det kan ske på så många andra platser och i så många andra sammanhang. Att se på lärande som en livslång process är nog något som många lärare gör. Man kan förklara det med hjälp av flera av de olika teorierna om lärande. T.ex. är människan enligt behavioristerna en ren tavla när hon föds, med bara ett fåtal medfödda reflexer (Imsen, 1992). Detta byggs sedan på genom hela livet och jag tycker att man kan se det som så att ”tavlan” får allt mer ”mönster” och ”färg”. Det är så lärarna ser på sina elever under de år de har dem i skolan. De lär allt mer och utvecklas ju äldre de blir, vilket kan kopplas samman med Piagets stadieteori (se 2.3.2). Vidare menar Piaget att lärande är en processförståelse och att de strukturer som för närvarande gäller både vidareutvecklas och omformas i samspel med omgivningens påverkan (Illeris, 2001). Jag anser då att detta kan stödja lärarnas svar om att lärande är en livslång process då omgivningen alltid påverkar de som lever i den.
Ser man på Vygotskijs teori så menar han att det råder ett samband mellan mognad ur biologisk synvinkel och hur barnet tar till sig lärdomar från sin omvärld (Lindqvist, 1999). Och jag menar då att den biologiska mognaden ständigt växer, vilket gör att barnet/personen
ständigt tar till sig nya lärdomar på ett nytt sätt från sin omvärld. Likaså kan det här förknippas med kategorin livslång process. Precis som lärarna påpekade under mina intervjuer så slutar man ju inte lära bara för att man slutar skolan.
De flesta av de lärare jag intervjuade avvisar tanken att ett faktainlärande utan förståelse skulle innebära kunnande. De menar istället att man ska kunna tillämpa det man lärt sig i olika sammanhang, alltså överföra kunnande från en situation till en annan. Det här anser jag att man kan koppla ihop med både den definition av lärande som Arfwedsson (1992) ger (kap 2.1) och den fenomenografiska kunskapssynen (Doverborg & Pramling, 1995) (kap 2.3.3.2). Kategorin förståelse kan ha Piaget som bakgrund då han menar att människan använder sin intelligens för att förstå sin omvärld och det som händer i den (Illeris, 2001). Och vidare konstruerar människan själv sin förståelse av omvärlden genom lärande och kunskap (Hwang & Nilsson, 1996).
Då jag under intervjuerna fick svar som berörde förståelse kunde jag även tolka det som att lärarna egentligen pratade om djupinlärning, utan att just använda det ordet. Det ingår i den fenomenografiska kunskapssynen och kan kopplas samman till läroplanens förståelsekunskap. Precis som Marton menade lärarna att det viktigaste är att lyckas förmedla förståelse till eleverna. Jag håller med dem om detta, för jag anser att det inte är så mycket värt att kunna en massa om man inte kan förstå det.
Till skillnad från Lendahls & Runesson (1995) menar lärarna att man inte kan se eleven som mottagare av kunskap, att en lärare bara för över sitt kunnande till eleven. Då ansåg lärarna att man missar förståelsen.
Synen på lärande som att behärska något verkade vara viktig för de intervjuade lärarna. Det är en kategori som jag tycker att man på många punkter kan förklara med den fenomenografiska synen. Genom djupinlärning (kap 2.3.3.1) får elever/studenter grepp om helheten och vad författaren ville ha sagt (Marton, 1999), och genom att förstå helheten kan man också säga att man behärskar något enligt intervjuerna och Marton.
Det som lärarna jag intervjuade menade var också att elever går från en uppfattning till en annan efterhand som de blir mer insatta i ett problemområde. De kan då gå vidare och se det i ett annat ljus än tidigare. För detta krävs att de behärskar grunden. Detta synsätt stämmer bra överens med den fenomenografiska didaktiken (kap 2.3.3.2).
Min första frågeställning för den här uppsatsen var: ”Hur uppfattar lärare begreppet
lärande?” Som en sammanfattning på svaret kan man alltså beskriva det som att lärarna ser
lärande som en livslång process som oftast sker i skolan och som innebär att man skapar förståelse för något och lär sig behärska något.
5.2 Olika aspekter av lärande
Ja, den här andra delen som handlade om lärarnas olika aspekter av lärande var den som innehöll flest kategorier. Den första kategorin handlade om olika sätt att lära, och hade två underkategorier, sinnen och hjälpmedel. Underkategorin sinnen som kom fram under mina intervjuer med lärarna anser inte jag är så mycket att diskutera om, för självklart är det så att vi använder våra olika sinnen för att lära. T.ex. menar Piaget att barnet i det sensomotoriska
stadiet (det första stadiet) använder sina sinnen och motoriska färdigheter för att förstå världen (Piaget, 1997).
Många av lärarna i min undersökning såg sig själva som ett slags hjälpmedel. De såg sig själva som viktiga på flera sätt. De finns i skolan för elevernas skull, och för att hjälpa eleverna lära och förstå. Att läraren är viktig tror jag att många kan hålla med om.
Vidare menade de intervjuade lärarna att lärandet i skolan sker i ett socialt samspel, och att läraren då blir en viktig kunskapsförmedlare. Detta kan jämföras med ett av Lendahls & Runessons (1995) perspektiv på lärande.
Det är läraren som enligt Ellström et al. (1996) står för expertkunskaperna, och i rätt stund och rätt mängd ska dela ut den riktiga och sanna kunskapen. Lärarna jag intervjuade hävdade att läraren är person med en central roll inom skolan, inte minst då det gäller traditionella inlärningsaktiviteter. Denna syn kan man koppla till Pramling (1995). I och med att det är läraren som strukturerar och planerar aktiviteterna samt även förmedlar kunskap är han/hon mycket viktig på flera sätt. Man kan även förknippa lärarnas svar om dem själva som ett viktigt hjälpmedel med Vygotskij. Han uttryckte det som att det är lärarna som bör handleda barnet, lyssna på barnet och se vilken utvecklingszon barnet befinner sig i. Det är också läraren som ska leda in barnet i nästa utvecklingszon genom att ge det lämpliga uppgifter och handledning (Berk & Winsler, 1995).
Under någon av intervjuerna kom det fram att också språket kunde ses som ett hjälpmedel. Läraren menade att det är genom språket en lärare lättast kan förmedla kunskaper. Det kan man förknippa med Vygotskijs syn på den språkliga kommunikationen. Hans teori hävdar att det är genom den som inlärning av olika begrepp sker, vilket styrker lärarens uppfattning om att se den språkliga kommunikationen som ett hjälpmedel.
Under mina intervjuer framkom det att lärarna ansåg att lärande självklart kan ske på andra platser än i skolan. Jag tror att de flesta kan hålla med om det. Lärarnas uppfattning kan förklaras med det som Ellström kallar informellt lärande. Med det menar han att lärande sker i vardagslivet eller i arbetet, men att det oftast är omedvetet och spontant för själva individen, och att det sker som en sidoeffekt av andra aktiviteter (Ellström et al., 1996).
Precis som lärarna tror jag att det är så att våra känslor inför saker och ting spelar in väldigt mycket då det gäller att lära sig saker. Lärarna menade att om man är positivt inställd går det mycket lättare att lära sig saker än om man har en negativ inställning. Detta strider dock helt med vad behaviorismen menar då de betraktar människan som något mekaniskt som kan reagera automatiskt (Imsen, 1992). Det tas alltså inte mycket hänsyn till människans inre liv, tankar och känslor. Däremot kan man se att lärarna håller med Skinner på ett sätt då han menar att förstärkning i form av positiva känslor gör att en person ofta utför det beteendet (Imsen, 1992), och att bestraffningar kan ge svårhanterliga känslor även om de till en början verkar vara effektiva (Hwang & Nilsson, 1996). Trots att Skinner var behaviorist såg han att känslorna hade betydelse för lärandet.
I resultatet kunde jag se att lärarna såg att förkunskap och motivation hade betydelse för lärandet. Om man redan har förkunskaper om något blir det lättare att ”lägga till” ny kunskap till det som redan finns. Jämför Imsen (1992) i teoridelen (kap 2.1).
Lärarnas tankar och uppfattningar om förkunskapens betydelse hänger starkt ihop med Piaget, då han hävdar att det som den lärande redan vet är en viktig faktor som påverkar lärandet
(Illeris, 2001). Ser man till Vygotskij som menar att språket är viktigt för motivationen, för att det möjliggör självreflektion och självmedvetande (Lindqvist, 1999), kan det till viss del förklara det lärarna menade då de under intervjuerna pratade om hur motivationen kan påverka lärandet.
Visst håller jag med lärarna som jag intervjuade om att en aspekt av lärande är att ha en massa
specifika kunskaper, vilket var en kategori där alla lärarna var helt eniga. Piagets strukturella
aspekt handlar just om lärandets innehåll och beskaffenhet (Illeris, 2001), och i det anser jag att de specifika kunskaperna kommer in.
Man kan även koppla in den fenomenografiska kunskapssynen, vilken menar att det är det atomistiska inlärningssättet som prioriteras idag då eleverna ska lära in så mycket fakta som möjligt på kort tid (Marton, 1999). Det enda som gäller är alltså de specifika kunskaperna. Ibland tappar man tyvärr helt förståelsen.
Det lärarna svarade då det gällde bevis av kunskap, är svårt att ge någon entydig kommentar till, då de flesta menade att det är svårt att bevisa vissa typer av kunskap. Visst kan man ju, som några av lärarna i intervjuerna menade, använda sig av test och prov, men då mäter man ju bara den nuvarande kunskapen. Precis som lärarna poängterade är kunskap något som ständigt förändras. Man lär sig nya saker och kopplar ihop det med sådant man inte hade tänkt på tidigare, men samtidigt glömmer man sådant man en gång har lärt. Lärande är alltså en dold process, och om vi vill försöka mäta eller se vad någon har lärt sig så måste vi använda oss av vissa indikationer för att göra det (jämför Lendahls & Runesson, 1995).
Lärarna menade att även om man har prov så glömmer eleverna delar av kunskaperna när provet är över. De tyckte det var synd för de ansåg att förståelse är mycket viktigt. Men i skolans värld kan det vara svårt att bryta detta mönster. Det visade även Marton (1999) i sina undersökningar då han kom fram till att utformningen av dagens prov och tentamen oftast leder till ytinlärning.
Som en sammanfattning av den här delen och som ett svar på min andra problemformulering (uppfattar lärarna olika aspekter av lärande?) kan man ju enkelt svara ja. De olika aspekterna handlar om allt ifrån förkunskaper, motivation och känslors påverkan för lärandet, till hur man lär bl.a. specifika kunskaper på olika platser med hjälp av sinnen och olika typer av hjälpmedel samt hur man kan bevisa att man har kunskap.
5.3 Meningen med lärande
I den här tredje delen som handlade om lärarnas syn på meningen med lärande kunde man hitta tre kategorier som handlade om framtiden, omgivningens krav och att man lär sig för att må bra, men även att för mycket press på lärandet kan leda till att en människa mår dåligt. Då det handlade om framtiden menade lärarna att man måste lära för att kunna klara sig längre fram i livet. För att eleverna ska kunna få arbete krävs oftast ganska mycket utbildning. Det är eleverna själva som har möjlighet att påverka sina livsvillkor. Detta kan jämföras med Vygotskij då han menar att det är vår potential till att lära och utvecklas med egen kraft som gör att vi kan förändra våra egna livsvillkor (Egidius, 2000). Vi människor, har till skillnad från djuren, en fri vilja att förändra både vårt eget beteende och vår historiska utveckling. Jag anser här att man kan tolka det som att vi människor genom lärande kan påverka vår framtid, och också oss själva.
Att människan både påverkas och måste anpassas till det samhälle hon lever i var många lärare överens om. Lärarna menade även att det är kraven från vår omgivning som avgör hur vi utvecklas och formas, vilket stämmer med Vygotskijs tankar om samhället och kulturen (se kap 2.3.4).
Till skillnad från Piaget ansåg lärarna att lusten att lära snarare är ett krav från omgivningen/samhället än en genetisk egenskap som har utvecklats i vår arts kamp för överlevnad (Illeris, 2001). Illeris (2001) skriver även att en förutsättning för de inre lärprocesserna är direkt eller indirekt de samspelsprocesser som sker mellan individen och dennes materiella och sociala omgivning. Jag håller här med och tror absolut att omgivningen spelar stor roll för vad vi måste lära oss för att passa in i det samhälle som är idag.
Den aspekten som lärarna tog upp om att man lär för att må bra (?) var de ej helt eniga om. De flesta ansåg dock att man mår bra då man lär sig något nytt. Och t.ex. skriver Ellström et al. (1996) att lärandet utgår från nya problem som individer stöter på i livet, vilket kan leda till en stärkt självkänsla hos individen eftersom den nya kunskapen upplevs som viktig och nyttig. Man kan dock ifrågasätta denna sista kategori då det tas upp i läroplanen genom att det skrivs att ”varje elev har rätt att i skolan ... känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter” (Utbildningsdepartementet, 1998, s.8). Kanske har lärarna blivit påverkade av läroplanen och svarade ”efter” den. Själv vet jag att man kan känna sig mycket glad och nöjd med sig själv när man har lärt sig saker eller löst något problem. Det är nog viktigt att känna denna glädjen, för jag anser att det gör det lättare att lära.