Syftet med vår studie har varit att undersöka hur socialsekreterare på försörjningsstödsenheten upplever att deras yrkesroll och maktposition påverkar mötet med klienten. Utifrån studiens resultat och analys kan vi konstatera att socialsekreterarens yrkesroll och maktposition ständigt påverkar mötet med klienter. Resultaten påvisar att socialsekreteraren i sin yrkesroll måste förhålla sig till lagar och riktlinjer i sitt arbete vilket i sin tur påverkar klienten.
Socialsekreterarens yrkesroll utgör även en maktposition i mötet med klienter där makten kan utspela sig på ett direkt plan men även på ett indirekt plan. Det som den synliga och osynliga makten dock har gemensamt, är att socialsekreteraren har ett maktöverläge gentemot klienten i mötet som resulterar i att klienterna hamnar i ett underläge gentemot socialsekreteraren.
Utifrån studiens resultat och analys har vi kommit fram till att det sociala arbetet inom försörjningsstödsenheten är komplext och att socialsekreterarens arbete påverkas och
anpassas av organisationens lagar och riktlinjer. Resultaten har påvisat att det sociala arbetets komplexitet avspeglas i socialsekreterarens yrkesroll som består av två olika roller. Studies resultat poängterar att det kan vara svårt att balansera dessa två olika roller då man måste vara en hjälpare genom att bemöta klienten som en medmänniska samtidigt som man måste
representera organisationen genom att utföra kontroller och förhålla sig till lagar och regler.
Utifrån våra resultat kan vi konstatera att socialsekreterarens arbete påverkas och anpassas utifrån organisationens lagar, riktlinjer och regler. När socialsekreteraren måste förhålla sig till de organisatoriska förutsättningarna i sitt arbete skapas ett begränsat handlingsutrymme.
Studiens resultat påvisar att socialsekreterarens handlingsutrymme påverkar mötet med klienten. Alla socialsekreterare har olika erfarenheter och kunskaper, vilket gör att alla socialsekreterare tolkar sitt handlingsutrymme olika (Stranz, 2007; Weinsjö, 2004). Vi kan utifrån studiens resultat fastställa att ett begränsat handlingsutrymme kan vara både negativt och positivt i socialsekreterarens arbete med klienten. Det som vi kan notera som negativt med ett begränsat handlingsutrymme är att socialsekreterarens arbete är väldigt styrt och fyrkantigt då socialsekreteraren inte kan gå utanför de organisatoriska ramarna. Det som vi kan notera som positivt är att det trots det begränsade handlingsutrymmet finns en frihet att kunna göra individuella bedömningar och göra avsteg i arbetet med klienten. Vi anser att det är positivt att ha en möjlighet att göra individuella bedömningar i sitt arbete då alla klienter är olika individer med olika behov och svårigheter. Det som dock kan vara negativt med att alla bedömningar är individbaserade är att alla socialsekreterare, som vi nämnde tidigare, tolkar sitt handlingsutrymme på olika sätt och detta i sin tur leder till att man bedömer klientens behov på olika sätt. Detta anser vi kan vara en brist i socialsekreterarens professionalitet då det kan uppstå situationer där socialsekreterarens kunskapsbas och erfarenheter kan ha en påverkan på om klienten får sina behov tillgodosedda eller inte.
Studiens resultat påvisar även att socialsekreterarna besitter en makt då de tar beslut som påverkar klienters livssituationer och ekonomi. Vi anser utifrån studiens resultat att
socialsekreterarna har en vilja att utöva den makt som de förväntas utöva i sitt arbete då de förhåller sig till de organisatoriska kraven som ställs på dem, vilket även Foucault (2003) belyser. Resultaten visar att socialsekreterarna kan utöva en direkt och indirekt makt gentemot klienten. Den direkta makten kan manifesteras genom att socialsekreteraren ställer krav på klienten i form av planering för att klienten ska uppnå självförsörjning. Den indirekta makten kan uttrycka sig i form av den fysiska miljön på försörjningsstödsenheten. Den fysiska miljön kan anses vara en indirekt makt då det inte är en makt som socialsekreteraren utövar direkt mot klienten, utan att det är en makt som exponeras innan klienten möter socialsekreteraren, redan vid ”första foten man sätter i receptionen” som en av respondenterna beskriver i ett citat. Resultaten påvisar att den indirekta makten i den fysiska miljön kan skapa en nervositet och en oro hos klienten innan mötet, som i sin tur kan bidra till att mötet med
socialsekreteraren påverkas. Utifrån studiens resultat framgår det att ett möte kan förbättras genom att samgå och skapa en relation med klienten. I och med att det påvisas att klienten kan skapa en nervositet och oro redan vid det första steget de tar i receptionen, anser vi att det blir
mötet. Att samgå och skapa en relation i mötet kan bidra till att den påtagliga makten som socialsekreteraren besitter kan minskas samtidigt som klientens inflytande ökar. Dessutom framkommer det i resultaten att en förbättring kan vara att genomföra ett möte i klientens bostad. Även detta anser vi, likaså studiens respondenter, kan minska klientens nervositet och oro då klienten befinner sig på sin hemmaplan och i sin tur undviker att uppleva den indirekta makten som utövas i form av den fysiska miljön på försörjningsstödsenheten.
Studien påvisade även andra faktorer som kan begränsa mötet mellan klient och
socialsekreterare. Utifrån studiens resultat kan vi konstatera att tidsbristen kan begränsa klientmötet. Respondenterna talade för att tidsbristen pressade dem till att prioritera klienter och ärenden vilket inte är önskvärt utifrån deras synvinkel. Socialsekreterarens press som de upplever i sitt arbete på grund av tidsbristen kan kopplas till Foucaults förklaring av
underkastelse där han menar att en individ utgör en del av en organisation som styrs av lagar och regler, vilket innebär att individen måste följa kraven från organisationen (Foucault, 2003). Socialsekreteraren väljer att underkasta sig och vara lojal mot sin organisation genom att följa lagarna och reglerna och detta i sin tur bidrar till att de prioriterar sina ärenden. Tidsbristen kan även begränsa mötet i form av att det inte finns tid eller utrymme för klienten att förmedla allt de vill säga då socialsekreteraren måste styra mötets agenda efter mötets syfte och mål. Utifrån respondenternas beskrivningar och Billquists (1999) beskrivning av tid som makt, kan vi tolka att tidsbristen kan bidra till att klienten hamnar i maktunderläge då de får mindre tid i mötet, medans socialsekreteraren bestämmer vad tiden ska utsättas för i mötet och alltså har ett större maktöverläge.
Det framkommer i studiens resultat att ännu en begränsning i mötet kan vara brister i språket. Vid begränsade språkkunskaper kan det behövs tolk vilket i resultaten konstateras som en orättssäkerhet då tolken inte alltid översätter konversationer helt korrekt och ordagrant. Vi anser att detta kan begränsa klientens inflytande i mötet då man inte kan uttrycka sina behov och problem själv samt att man inte kan förstå socialsekreterarnas beskrivning av lösningar. Svensson (2001) antyder att en relation och ett samspel där båda parterna i ett möte
medverkar kommer göra makten mer osynlig. Vi kan alltså konstatera att om
socialsekreteraren och klienten inte kan kommunicera fritt och skapa ett samspel, kan det bidra till att makten i mötet blir mer påtaglig.
Studiens resultat påvisar att en klient som har kännedom om sina rättigheter och skyldigheter innan ett möte kan öka sitt inflytande då socialsekreteraren utifrån våra resultat oftast
fokuserar på att lyfta fram klientens skyldigheter snarare än deras rättigheter på grund av bland annat tidsbristen som vi har diskuterat ovan. Vi anser att detta är en tydlig makt där socialsekreteraren kan välja att endast lyfta fram skyldigheter i mötet, vilket respondenterna i studien beskriver kan bero på tidsbrist. Foucaults (2003) resonemang om kontroll kan
appliceras på socialsekreterarnas makt att välja vad som ska tas upp under mötet. Vi anser att detta kan skapa brister i socialsekreterarnas professionella förhållningssätt då alla klienter inte har samma kännedom om sina rättigheter. Vi tolkar det som att tidsbristen har en stor
påverkan på om socialsekreterarna väljer att belysa klientens rättigheter. Vi kan koppla det till socialsekreterarens två roller som vi har nämnt tidigare, att vara en kontrollant som
representerar organisationen och samtidigt en hjälpare. Vi anser att alla möten kan se olika ut beroende på socialsekreterarnas kunskap och erfarenheter, men likaså klientens. Utifrån studiens resultat belyser vi svårigheter i balansgången mellan att vara en hjälpare som i mötet vill förklara alla rättigheter som klienten har, och att samtidigt vara organisationens
representant som måste hålla sig till mötets syfte och mål och därför på grund av tidsbrist, har makten att endast lyfta fram klientens skyldigheter.