Litteraturöversikten kan ge en mer heltäckande bild av valt problemområde med integrativ design då det gav möjligheten att inkludera både kvantitativa och kvalitativa primärpublikationer (Polit & Beck, 2012 s. 673).
En styrka med litteraturöversikten är att flera databaser använts vid sökning av primärpublikationer, genom att använda sig av flertalet databaser så minskar risken för snedvridet urval och ökar chanserna att primärpublikationer som är relevanta hittas (Willman et al., 2011, s. 71, s. 78). Sökord som användes var Thesaurus, för respektive databas, för att fånga upp relevanta primärpublikationer (Willman et al., 2011, s. 69-72).
Sökningarna utökades med fritextord för att få så noggrann genomsökning av databaserna som möjligt (Willman et al., 2011, s. 75).
Ytterligare en styrka med litteraturöversikten är att sökning av primärpublikationer utfördes på varsitt håll utifrån en gemensam sökstrategi, detta är en styrka då författarna oberoende av varandra vid sökningarna valt ut i princip samma primärpublikationer utifrån titel och abstrakt (SBU, 2013, s. 41, s. 100). En svaghet med litteratur-översikten kan vara att första urvalet gjordes utifrån titel på primärpublikationerna, dock valdes endast primärpublikationer med specifika symtom, diagnoser och andra tydliga orsaker i titeln bort. Det upplevdes svårt att hitta primärpublikationer som svarade på litteraturöversiktens syfte. Faktorer till detta kan vara att första urvalet var utifrån titel och/eller att det inte forskats så mycket inom ämnet.
Kvalitetsgranskningen har gjorts utifrån granskningsmallar med tillhörande frågor enligt Willman et al. (2011, s. 104-109, s. 173-176) med vissa avsteg. I den kvalitativa bedömningsmallen har ett avsteg gjorts i form av ett tillägg av ”Ej relevant” som svarsalternativ. I den kvantitativa bedömningsmallen har avsteg gjorts genom att frågor strukits då de ej var relevanta för de aktuella primärpublikationerna, se bilaga 3.
Kvalitetsgranskningen utfördes först av författarna enskilt och sedan av författarna gemensamt för att nå en slutgiltig kvalitetsbedömning. Granskningen gjordes enskilt (SBU, 2013, s. 15) och därefter gemensamt vilket stärker trovärdigheten av kvalitetsgranskningen då författarna utvärderade varandras slutsatser av den enskilda kvalitetsgranskningen (Polit & Beck, 2012, s. 97).
Att resultatet bygger på primärpublikationer från Nederländerna, Storbritannien och Canada anser författarna öka förutsättningarna för överförbarhet till svenska förhållanden. Påträffad primärpublikation från Guatemala samt primärpublikation från Jordanien vars syfte svarade mot litteraturöversiktens syfte exkluderades då författarna ansåg att det inte var möjligt med överförbarhet till Sverige.
Primärpublikationerna har analyserats med manifest innehållsanalys (Graneheim &
Lundman, 2004). Primärpublikationerna har analyserats av författarna enskilt och sedan gemensamt och detta anser vi stärker litteraturöversiktens trovärdighet vilket även styrks av Graneheim och Lundman (2004). Risken för författarnas förförståelse vid analysen av primärpublikationerna anses vi som liten då ingen av författarna arbetat inom primärvården. Författarna har dock flera års erfarenhet av sjuksköterskeyrket och det har tagits i beaktande vid analysarbetet.
Författarna har redovisat metodens samtliga moment noggrant och det stärker litteraturöversiktens trovärdighet då annan författare kan följa metoden. Citat har inkluderats i resultatet för att stärka överförbarhet och trovärdighet av litteraturöversikten. Litteraturöversiktens överförbarhet till annan grupp är upp till läsaren att avgöra, som författare kan vi endaste ge förslag på överförbarhet (Graneheim
& Lundman, 2004).
Resultatdiskussion
Syftet med litteraturöversikten var att beskriva distriktssköterskans förutsättningar och hinder som finns för att bedriva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete inom primärvården.
Resultatet visade åtta subkategorier som har betydelse för distriktssköterskans hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete. Ledningens stöd är centralt för distriktssköterskans hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete. Likaså är det betydande att det finns tid finns avsatt samt att det finns tydliga riktlinjer och gemensamma mål för hur arbetet ska bedrivas. Distriktssköterskor har en vilja att arbeta hälsofrämjande och sjukdoms-förebyggande men tidsbrist och brist på kompetensutveckling gör att de tappar motivationen.
De åtta subkategorierna som redovisas i resultatet anser vi har tydliga samband med varandra. Därför är det inte möjligt att diskutera varje område enskilt.
Resultatet i litteraturöversikten visar att distriktssköterskorna saknar gemensamma mål, gemensamma riktlinjer och struktur för det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet. Resultatet visar även att distriktssköterskorna saknar stöd från ledningen kring hur det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet ska prioriteras. I Sverige finns det ett nationellt beslut om fem rangordnande övergripande prioriteringsgrupper vid politisk och administrativ prioritering inom hälso- och sjukvården.
Sjukdomsförebyggande arbete finns i prioriteringsgrupp två vilket innebär att det enda som ska prioriteras före sjukdomsförebyggande arbete är akuta livshotande skador och sjukdomar som utan behandling leder till varaktigt invalidiserande tillstånd eller förtidig död (Statens offentliga utredningar [SOU] 1995:5). Prioritering och beslut sker på både nationell, regional och lokal nivå. Tjänstemännen inom landstigen/regionen organiserar vården men staten har inflytande genom exempelvis ekonomin och genom att besluta vilka uppgifter landstingen/regionerna ska ha (Hallin & Siverbo, 2003, s. 63-67; SOU 1995:5).
Regeringspropositionen ”En förnyad folkhälsopolitik” (Prop. 2007/08:110) uttrycker tydligt att det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet bör stärkas i primärvården då det inom primärvården finns en potential att tidigt stödja patientens egen förmåga att ta ansvar för sin hälsa. Regeringspropositionen (Prop. 2007/08:110) hade även som uppgift att uppdatera de 11 folkhälsomålen. Lager, Grundbrandsson och Fossum (2007) menar att folkhälsomålen som satts upp på politisk nivå ska fungera som verktyg för folkhälsoarbetet i Sverige. Folkhälsomålen ska följas upp för att synliggöra resultat men de menar även att dessa mål inte är tillräckligt tydliga för att kunna styra verksamheten. Anledningen till att målen upplevs som otydliga ligger på politisk nivå
och inte på den verkställande nivån. De menar även att politikerna inte bör lägga resurser på att hitta vägen till folkhälsa utan att resurserna bör läggas på att göra målen tydligare (Lager et al., 2007). Distriktssköterskor uttrycker missnöje över de ständiga förändringsarbetet som sker inom vården vilket leder till osäkerhet kring vilka mål och riktlinjer som gäller (Haycock Stuart, Jarvis, & Daniel, 2008).
Lindberg och Wilhelmsson (2007) visar att det finns dokumenterade folkhälsomål i flertalet av Sveriges landsting/regioner men att i ungefär hälften av Sveriges landsting/regioner så saknas det en dokumenterad plan kring organisationen av dessa folkhälsomål. Vi tror att det någonstans på vägen från Regeringen ner till
”verkstadsgolvet” händer något som gör att riktlinjer, folkhälsomål, prioriteringsbeslut inte når hela vägen fram till distriktssköterskan. Detta kan vara en orsak till att distriktssköterskan upplever bristande stöd från ledningen och en bristande struktur på sitt hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete.
Resultatet visar också att distriktssköterskans kunskap är viktig men att relationen mellan distriktssköterskan och patienten är avgörande för framgång i det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet. Distriktssköterskearbetet handlar om att ha ett holistiskt synsätt, att se hela människan och inte endast den del som är sjuk. För detta arbetssätt krävs fördjupade kunskaper inom omvårdnad genom specifik utbildning och yrkeserfarenhet men det handlar också om tysta kunskaper som känsla och social kompetens vilket ibland kan vara en tillgång och ibland ett hinder i arbetet (Strandberg, Ovhed, Borgquist, & Wilhelmsson, 2007). Vårdpersonalens professionella förhållningssätt är av stor betydelse för huruvida det salutogena förstärks eller hämmas.
Om patientens oro eller förfrågningar nonchaleras av vårdpersonalen minskar patientens möjligheter till att utveckla och ta tillvara sina egna resurser p.g.a. personalens negativa attityd. De begränsade resurserna inom hälso- och sjukvården förstärkte också den negativa effekten på patienten utifrån det salutogena synsättet (Cowley & Billings, 1999). Även distriktssköterskans personliga attityd och värderingar spelar in och påverkar arbetet. Om distriktssköterskan själv har negativa erfarenheter, av exempelvis alkohol, är det viktigt att denne är medveten om sina värderingar och har ett etiskt förhållningssätt (Jonsson, Ottosson & Berndtsson, 2013; Nygren-Zotterman, Skär, Olsson & Söderberg, 2015).
Vidare visar resultatet hur viktigt det är att patienten har motivationen att vilja förändra sina ohälsosamma levnadsvanor. Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete, i form av information om levnadsvanor, är inte framgångsrikt om det appliceras på en patient som saknar motivation, som inte är beredd att göra livsstilsförändringar och inte har en strategi för detta. Patientens kunskap är viktigt men är inte den enda faktorn för framgång i sammanhanget, det räcker inte heller med en starkt motiverad personal som arbetar hälsofrämjande.
En motiverad patient som påbörjat “processen” att förändra sina levnadsvanor klarar oftast detta utan inblandning av vårdpersonal då de själva har de resurser som krävs för att klara förändringen. Primärprevention från vården kan ses som en extraresurs i form av behandling och/eller rådgivning. För personer som saknar motivation kan vårdpersonalens information vara det som sätter igång en “process” hos patienten, ett frö som sätts och kanske gror fram till insikt och motivation till förändring (Faskunger, 2013, s. 115-121). De patienter som inte anser att de själva har ansvar för att förändra sin osunda livsstil ansågs mycket svårare att hjälpa. Många gånger förväntar sig patienter att distriktssköterskan presenterar en enkel lösning, på en dålig livsstil, när de söker kontakten vid primärvården. Dessa möten är extra utmanande för distriktssköterskan då det inte finns några färdiga lösningar och mötet snarare går ut på att stödja patienter i att utveckla egna idéer om vad de själva kan göra för att få en sundare livsstil. (Elwell, Povey, Grogan, Allen, & Prestwich, 2013). Efter att distriktssköterskan diskuterat och förklarat hälsofrågor med patienten fick patienterna en bättre förståelse av sitt eget ansvar för sin hälsa. Relation som utvecklats mellan distriktssköterska och patient utgör en resurs för patientens hälsa (Marshall, Floyd, &
Forrest, 2011). Distriktssköterskorna påtalar också vikten av ett bra första möte med patienten för att få en bra och förtrolig relation till varandra. Patienten i centrum ska vara fokus under hela mötet (Nygren-Zotterman et al., 2015).
Det krävs goda kunskaper inom det salutogena synsättet för att kunna stötta individer att både ta tillvara på och utveckla sina resurser och strategier för förändring av en ohälsosam livsstil. Det är också viktigt att uppmuntra individerna och hjälpa dem att få kontroll över sitt liv och sin hälsa. Vikten av att ha god hälsa väcker diskussioner bland vårdpersonalen huruvida ”hälso-mötets” fokus ska läggas på att identifiera problem eller om mötet ska gå ut på att generellt se till hur det ser ut i individens liv (Cowley &
Billings, 1999). Vikten av att lyssna, ge stöd och saklig information är av stor vikt för
individen och ska inte underskattas (Cowley & Billings, 1999 ; Nygren-Zotterman et al., 2015). Antonovskys teori om KASAM (Antonovsky, 2005) och salutogent synsätt anser vi ska genomsyra hela distriktssköterskans arbete genom att i större utsträckning ta tillvara på patienternas resurser och sträva mot det friska hos patienten istället för att fokusera på det sjuka. Ett exempel på det kan vara en patient med lätt förhöjt blodtryck som har resurserna för att ändra de levnadsvanor som kan påverka blodtrycket.
Distriktssköterskan kan informera patienten om möjligheterna som finns och stötta dem att röra sig i riktning mot det friska genom att patienten ska använda resurserna som den faktiskt har. Distriktssköterskans bedömning och ställningstaganden måste anpassas utifrån individen och utgå från den enskildes helhetsbild avseende KASAM, stressorer och GMR. På detta sätt kan distriktssköterskan stärka patienten och leda den mot ökad upplevd hälsa (jmf. Antonovsky, 2005). Ett salutogent synsätt innebär inte automatisk att problemet går att lösa men det kan underlätta för att få förståelse för hur komplex en individ faktiskt är. En fördjupad förståelse för individen är en förutsättning för att kunna hjälpa patienten att röra sig i riktning mot det friska (jmf. Antonovsky, 2005). Som resultatet visat kan distriktssköterskan inte hjälpa alla patienter men att det ändå är viktigt att se patientens helhet och ge adekvat information utifrån behov för att motivera patienten att ta ansvar för sitt liv och osunda levnadsvanor. Patientens resurser ska tas till vara och förstärkas genom stöttning och information.
Resultatet visade att distriktssköterskorna upplevde tidsbrist. De upplevde att de var underbemannade och att tiden inte räckte till att fördela lika mellan de sjuka patienterna och det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet. Även Boström, Hörnsten, Persson, Rising och Santamäki Fischer (2012), Haycock Stuart et al. (2008) och Jalllinoja et al. (2007) menar att distriktssköterskor upplever tiden som otillräcklig.
Tiden räcker inte till för att hinna sätta sig in i patientens livssituation, schemat är för hektiskt. Tidsbrist gör det orealistiskt att prioritera livsstilsrådgivningen trots att kunskaper för detta finns hos distriktssköterskorna (Elwell et al., 2013). Det finns tydligt formulerat att de som är i störst behov av vården ska prioriteras (HSL, SFS 1982:
763) likaså framkommer detta av prioriteringsgrupperna som tagits fram på uppdrag av regeringen (SOU 1995:5). I och med detta kommer självklart det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet i andra hand då dessa insatser inte bedöms som akuta.
Det finns nationella riktlinjer och folkhälsomål som trycker på att vi ska arbeta för folkhälsan men samtidigt gör tidsbristen att det inte finns möjlighet att arbeta fullt ut
enligt dessa. Det leder till kluvenhet, enligt oss, att lagarna tydligt beskriver att arbetet ska vara hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande men resurserna inte räcker till.
Slutsats
Förutsättningar för distriktssköterskornas hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete finns men saknas det förutsättning upplevs det som ett hinder.
Distriktssköterskorna anser att en viktig del av deras arbete är att arbeta hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande men att förutsättningarna till detta inte finns, de måste ges tillräckliga förutsättningar i arbetet inom primärvården. Det är politikers och ledningens ansvar att distriktssköterskor ges förutsättningar att arbeta hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande.
Vi anser att det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet har stor utvecklingspotential och vi tror att hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande team inom primärvården skulle vara framgångsrikt. Teamen skulle vara sammansatta med professioner som distriktssköterska, läkare, fysioterapeut, arbetsterapeut, dietist och kurator, detta för att se hela människan utifrån behoven som finns. Strandberg et al.
(2007) menar att de olika professionerna inom teamet har möjlighet att se patientens situation från olika synvinklar och att teamarbete är viktigt för att se hela människan.
Vi föreslår vidare forskning kring möjligheter till hälsofrämjande team genom interventionsstudie som kan utvärderas utifrån patienternas upplevda hälsa.
Klinisk betydelse
Litteraturöversikten visar att distriktssköterskorna har ett ansvar att vara lyhörd samt upprätthålla en professionell och god relation till patienten. Regelbunden kompetensutveckling och möjlighet att utöva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete inom primärvården är en förutsättning för att bibehålla distriktssköterskornas motivation och kunskap. Det är också av betydelse för verksamheten att det finns tydliga riktlinjer och mål som styr det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet inom primärvården.
REFERENSER
*= primärpublikation som inkluderats i resultatet
Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium (2 uppl.). Stockholm: Natur och Kultur.
Arvidsson, E., André, M., Borgquist, L., Lindström, K., & Carlsson, P. (2009). Primary care patients’ attitudes to priority setting in Sweden. Scandinavian Journal of Primary Health Care, 27, 123-128. doi:10.1080/02813430902883901
*Aston, M., Meagher-Stewart, D., Edwards, N., & Young, L. M. (2009). Public health nurses´ primary health care practice: strategies for fostering citizen participation.
Journal of Community Health Nursing, 26, 24-34.
doi:10.1080/07370010802605762
Axelsson, A.-K. (2013). Hälsopedagogik. Stockholm: Sanoma utbildning AB.
Boström, E., Hörnsten, Å., Persson, C., Rising, I., & Santamäki Fischer, R. (2012).
Clinical challenges and ongoing role changes for primary health-care nurses.
British Journal of Community Nursing, 17(2), 68-74. Hämtat från
http://web.a.ebscohost.com/ehost/pdfviewer/pdfviewer?sid=a21f0a87-7a5d-45e4-a15f-37550ca2cce4%40sessionmgr4002&vid=1&hid=4001
*Brobeck, E., Odencrants, S., Bergh, H., & Hildingh, C. (2013). Health promotion practice and its implementation in Swedish health care. International Nursing Review, 60, 374-380. doi:10.1111/inr.12041
*Cohen, B. (2006). Barriers to population-focused health promotion: the experience of public health nurses in the province of Manitoba. Canadian Journal of Nursing Research, 38(3), 52-67. Hämtat från
http://www.ingentaconnect.com/content/mcgill/cjnr/2006/00000038/00000003/a rt00005
*Coverdale, G. (2010). Ready, willing and able? Specialt community public health nurses´views of their public health role. Journal of Research in Nursing, 17(1), 47-63. doi:10.1177/1744987110379786
Cowley, S., & Billings, J. (1999). Resources revisited: salutogenesis from a lay
perspective. Journal of Advanced Nursing, 29(4), 994-1004. doi:10.1046/j.1365-2648.1999.00968.x
Distriktssköterskeföreningen . (2008). Distriktssköterskeföreningen. Hämtat från www.distriktsskoterska.se:
http://www.distriktsskoterska.se/download.php?f_id=135&id=1 den 16 september 2015
Distriktssköterskeföreningen. (u.å.). Distriktssköterskans uppdrag. Hämtat från www.distriktsskoterska.se:
http://www.distriktsskoterska.se/download.php?f_id=35&id=1http://www.distri ktsskoterska.se/download.php?f_id=35&id=1 den 16 september 2015
Elwell, L., Povey, R., Grogan, S., Allen, C., & Prestwich, A. (2013). Patients’ and practitioners’ views on health behaviour change: A qualitative study. Psychology
& Health, 28(6), 653–674. doi:10.1080/08870446.2012.744008
*Eriksson, A., & Engström, M. (2015). Distriktssköterskors beskrivningar av sjukdomsförebyggande arbete i daglig verksamhet och strukturella
förutsättningar för detta arbete. Nordic Journal of Nursing Research, 35(2), 77-84. doi:10.1177/0107408315569122
Faskunger, J. (2013). Beteendeförändring - att hjälpa patienter med livsstilsfrågor. i B.
Klang-Söderkvist (Red.), Patientundervisning (3 uppl., s. 115-134). Lund:
Stundentlitteratur.
Folkhälsomyndigheten. (2011). Målområde 6. Hälsofrämjande hälso- och sjukvård.
Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010. Hämtat från
www.folkhalsomyndigheten.se: http://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat- material/publikationer/Halsoframjande-halso--och-sjukvard-Kunskapsunderlag-
for-Folkhalsopolitisk-rapport-
2010/http://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationer/Halsoframjande-halso--och-sjuk den 8 oktober 2015 Folkhälsomyndigheten. (2014). Folkhälsan i Sverige. Årsrapport 2014. Hämtat från
www.folkhalsomyndigheten.se:
http://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/17825/Folkhalsan-i-Sverige-arsrapport-2014.pdf den 19 oktober 2015
Folkhälsomyndigheten. (u.å.). Fysisk aktivitet - Nationell folkhälsopolitik. Hämtat från www.folkhalsomyndigheten.se:
http://www.folkhalsomyndigheten.se/far/nationella-insatser/fysisk-aktivitet-nationell-folkhalsopolitik/ den 19 oktober 2015
Forsberg, C., & Wengström, Y. (2003). Att göra systematiska litteraturstudier.
Stockholm: Natur och Kultur.
*Geense, W. W., van de Glind, I. M., Visscher, T. L., & van Achterberg, T. (2013).
Barriers, facilitators and attitudes influencing health promotion activities in general pratice: an explorative pilot study. BMC, 14(20). doi:10.1186/1471-2296-14-20
Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve. Nurse Education Today, 24, 105-112. doi:10.1016/j.nedt.2003.10.001
Hallin, B., & Siverbo, S. (2003). Styrning och organisering inom hälso- och sjukvård.
Lund: Studentlitteratur.
Haycock Stuart, E., Jarvis, A., & Daniel, K. (2008). A ward without walls? District nurses’ perceptions of their workload. Journal of Clinical Nursing, 17, 3012–
3020. doi:10.1111/j.1365-2702.2008.02316.x
Hogstedt, C., Lindberg, J., Lundgren, B., Moberg, H., Pettersson, B., & Sundin, J.
(2005). Inledande kommentarer. i J. Sundin, C. Hogstedt, J. Lindberg, & H.
Moberg (Red.), Svenska folkets hälsa i historiskt perspektiv (s. 19-34).
Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Hörnsten, Å. (2013). Målet är ökad patientcentrering. Hämtat från
www.vardhandboken.se: http://www.vardhandboken.se/Texter/Bemotande-i-vard-och-omsorg-patientperspektiv/Malet-ar-okad-patientcentrering/ den 22 oktober 2015
Hörnsten, Å., Lindahl, K., Persson, K., & Edvardsson, K. (2014). Strategies in health-promoting dialoges- primary healthcare nurses' perspectives- a qualitative study.
Scandinavian Journal of Caring Science, 28, 235-244. doi:10.1111/scs.12045
*Irvine, F. (2007). Examining the correspondence of theoretical and real interpretations of health promotion. Journal of Clinical Nursing, 16, 593-602.
doi:10.1111/j.1365-2702.2005.01539.x
Jallinoja, P., Absetz, P., Kuronen, R., Nissinen, A., Talja, M., Uutela, A., & Patja, K.
(2007). The dilemma of patient responisbility for lifesstyle change: perceptions among primary care physicians and nurses. Scandinavian Journal of Primary Health Care, 25, 244-249. doi:10.1080/02813430701691778
*Jerdén, L., Hillervik, C., Hansson, A.-C., Flacking, R., & Weinehall, L. (2006).
Experiences of Swedish community health nurses working with health promotion and a patient-held health record. Scandinavian Journal of Caring Science, 20, 448-454. doi:10.1111/j.1471-6712.2006.00427.x
*Johansson, H., Stenlund, H., Lundström, L., & Weinehall, L. (2010a). Reorientation to more healthpromotion in health services - a study of barriers and possibilities from the perspective of health professionals. Journal of Multidisciplinary Healthcare, 3, 213-224. doi:10.2147/JMDH.S14900
*Johansson, H., Weinehall, L., & Emmelin, M. (2010b). "If we only got a chance".
Barriers to and possibilities for a more healthpromoting health service. Journal of Multidisciplinary Healthcare, 3, 1-9. doi:10.2147/JMDH.S8104
Jonsson, Å., Ottosson, S., & Berndtsson, I. (2013). "Jag vet inte vad jag ska göra med svaret...": En intervjustudie om distriktssköterskors erfarenheter av att samtala med patienter om alkohol. Nordic Journal of Nursing Research, 33(3), 4-8.
doi:10.1177/0107408313300302
*Kardakis, T., Weinehall, L., Jerdén, L., Nyström, M. E., & Johansson, H. (2015).
Lifestyle interventions in primary health caere: professional and organizational challenges. European Journal of Public Health, 24(1), 79-84.
doi:10.1093/eurpub/ckt052
Keleher, H., & Parker, R. (2013). Health promotion by primary care nurses in
Keleher, H., & Parker, R. (2013). Health promotion by primary care nurses in