4.1.1 Fältinventering
I studien omfattades enbart överlevnaden av ädellövsplantor samt skador som kan påverka överlevnaden. Amträdsplantor beskrivs endast till antal. Resultatet av överlevnaden kan påverkas av föryngringsmetod,
markstruktur, plantkvalitéer eller planteringsmodell vilket studien inte har tagit hänsyn till.
Studien omfattade 67,6 ha av de totalt 364 ha som har utbetalats stöd för plantering fram till 2015-05-31 i Västra Götalands och Hallands län. Detta innebär att endast ca 19 % blivit inventerat i dessa 2 län och att fler studier behövs för att få en helhetsbild av återväxten på de planteringar som blivit anlagda under programperioden.
Huruvida en plantering skulle benämnas som lyckad eller inte jämfördes det totala antalet levande ädellövsplantor med det för planteringen
rekommenderade antalet ädellövsplantor enligt Skogsstyrelsens
rådgivningskvitton till markägarna samt andelen provytor med överlevande ädellövsplantor. I Skogsstyrelsens rådgivningskvitton skiljer sig det
rekommenderade antalet ädellövsplantor för en plantering från 1 000 till 2 917 plantor per ha. För amplantor rekommenderades 0 till 2 000 plantor per ha, eller förväntad självföryngring. Variationen i rekommenderat plantantal per ha kan påverka hur många plantor som faktiskt återfinns vid en inventering.
Samtliga ägare till ekplanteringar i studien hade fått rådet i
rådgivningskvittot att använda grupplanteringsmetoden. I dag finns ingen inventeringsmetodik utvecklad för hur en grupplantering skall återväxt-taxeras. Pettersson (2014) framhåller att inventering med stora provytor lämpar sig bättre vid grupplanteringar med jämt förband av grupper, då stora provytor bättre kommer att täcka variationen av antalet träd inom ytan. Valet av antal provytor som skulle inventeras per plantering diskuterades fram med Olofsson (2014) men kan inte hänföras till någon vedertagen metod som statistiskt säkerhetsställer resultatet. Användningen av röjningssnöret vid återväxt-taxeringar är inte heller någon allmänt vedertagen metod, dock är det ett vanligt sätt att bestämma antalet stammar per ha för skog som befinner sig i plant- och ungskogsfasen (Jakobsson 2006).
I huvudsak består planteringarna av ek- och bokplantor vilka skiljer sig i skuggtålighet (Rytter 1998) och krav på ståndort (Löf m.fl. 2009). Där av infinner sig sista tidpunkt för hjälpplantering vid olika tidpunkter för de båda
arterna. En ek- och en bokplantering i studien utmärkte sig genom att medelhöjden av både ädellövsplantor och amplantor var lägre än en meter samt att totala plantantalet låg kring 1 000 plantor per ha. Dessa bedömdes vara i stadiet innan sista tidpunkt för hjälpplantering. Problemet med sen hjälpplantering torde vara konkurrensen från övrig markvegetation. En av planteringarna saknade också viltstängsel. Orsaken var att Skogsstyrelsen gjort bedömningen ”att stängsling icke är nödvändig vid plantering av bok”. En förhållandevis sen hjälpplantering med ädellövsplantor kan i dessa fall tyckas vara svår att lyckas med.
Ek och bok äger olika förutsättningar vid föryngring (Löf m.fl. 2009) men har i studien bedömts utifrån samma kriterier. Bok har oftast en lägre plantöverlevnad än ek (Löf 2015, Festin 2013). I studien förekom det
planteringar som innehöll båda trädslagen. Antingen på separerade ytor, som rader utmed vägkanter eller solitärer. I studien kom alla de ädla
lövträdslagen att benämnas som ädellövsplantor och bedömas lika. Möjligen borde bedömningen av minsta godkända plantantal i studien varit olika för ek och bok.
Skogsvårdslagen innehåller inga föreskrifter med avseende på plantantal vid nyetablering av ädellövskog, vilket försvårar bedömningen av vad som är godkänt enligt lagen. I denna studie drogs lagmässiga paralleller till föreskrifter gällande björk. En för studien godkänd plantering sattes till en miniminivå på 500 ädellövsplantor efter sista tidpunkt för hjälpplantering. Anledningen till denna miniminivå var att syftet med stödet var att öka den biologiska mångfalden. Stammar av lägre produktionskvalité behöver då inte gallras bort. Antalet ställs i relation till att ett slutbestånd för bok består av ca 150 - 200 stammar per ha och för ek ca 45-75 stammar per ha
(Almgren m.fl. 2003). 4.1.2 Intervjuerna
I studien intervjuades 65 % av markägarna till planteringarna. En
svarsfrekvens på 65 % kan uppfattas som godkänt för tillförlitligheten, men svar av 80 % brukar i de flesta undersökningar anses representera
populationen (Kylèn 2004).
4.1.3 Analyser
I sambandsanalysen jämfördes det biologiska resultat av studiens definition av godkända och lyckade planteringar med markägarnas svar på utvalda frågeställningar. Studiens begränsade antal frågor kan ha påverkat resultatet. För en mer fördjupad studie i sambanden mellan markägarnas svar och biologiskt resultat hade frågeställningen kunnat breddas ytterligare. Intressanta faktorer som i fallet kan påverka resultatet är t.ex. avståndet
mellan markägarens bostad och fastigheten samt planteringens kvalitet, antalet ägare på fastigheten, fastighetens totalareal samt avsatt andel ädellöv, vikten av ekonomisk bäring och tiden man är beredd att lägga på
planteringen mm.
Av de 31 inventerade planteringarna ansågs endast 5 vara lyckade enligt studiens definition. Av dessa 5 planteringar fanns intervjuer med endast 3 av 5 markägare. Det låga antalet intervjuer gjorde det svårt att analysera om eller hur det fanns några samband mellan lyckade planteringar och
markägarnas svar, varför resultatet redovisades utan någon sambandsanalys.
4.2 Det biologiska resultatet
För de 31 ädellövsplanteringarna varierade antalet levande ädellövsplantor mellan 170 per ha till 2 160 per ha. Flera av planteringarna uppvisade en mycket låg överlevnad. Tidigare försök och utvärderingar av planteringar visar ofta på denna variation (Welander m.fl. 2006, Hazell 2005, Wallstedt 2013).
På 45 % av planteringarna registrerades skadade ädellövsplantor. Vid 86 % av dessa noterades viltbetade plantor. Betning av klövvilt är ett av de största hoten mot ädellövsplanteringar (Welander m.fl. 2006). Vid två planteringar där hägnet delvis låg ner återfanns högst andel viltbetade ädellövsplantor. Den skadade andelen ädellövsplantor var här 90 % respektive 82 %. 80 % av markägarna framhöll problematiken med viltbetning och vikten av att
kontinuerligt se till hägnets funktionsduglighet. En regelbunden tillsyn är avgörande för dess skyddsfunktion (Brunet m.fl. 2011). Trotts att eken kan utsättas för ett hårt betestryck är de robusta och kan överleva (Kullberg & Welander 2003). 6 % av bokplanteringarna hade utsatts för omfattande sorkskador enligt dess markägare. Bokplantor är särskilt känsliga för sorkgnag (Welander m.fl. 2006). Då sorken kapar bokplantan nära marken leder detta till att plantan dör. Att vid inventering flera år efter en skada avgöra orsaken till densamma är nästan omöjligt.
Vid 14 % av planteringarna med skadade ädellövsplantor noterades
svampangrepp. Vid den ena registrerades 39 % som angripna. Markägaren uppgav att det efter konsultation med SLU kunde konstateras vara angrepp
av Fusicoccum quercus även kalladekbarkbrand. Svampen orsakar nekroser
i barken och om nekroseren når runt hela stammen dör plantan (Hartmann m.fl. 1989). Vid den andra planteringen noterades endast en planta med svampangrepp. I detta fall var det sannolikt Necteria. Denna svamp syns ofta på död ved eller på träd som av andra orsaker är försvagade (Boberg 2015). För de ädellövsplantor som i studien noterades ha drabbats av frostskador är det dock inte uteslutet att andra faktorer med liknande symtom kan ligga bakom (Skogsstyrelsen 2015).
4.3 Markägarnas svar
I markägarnas mål med ädellövsbestånden var det utmärkande att de allra flesta ville öka den biologiska mångfalden och skapa en vacker skog. Likaså nämndes ofta att de ville ha lövskog nära bebyggelse. I en majoritet av markägarnas målsättningar med sitt totala skogsinnehav fanns en tydlig önskan om att främja en bra miljö och utöka mångfalden i skogen. Vidare ansåg hälften att förvaltning av skogen var ett fritidsintresse. Markägarnas positiva upplevelse av lövskog stämmer överens med en studie gjord av Norman m.fl. (2010) där ett samband ses mellan välbefinnande och minskad stress vid vistelse i lövskog. Den biologiska mångfalden är också den enskilt viktigaste naturvårdsaspekten varför skogsägare kan tänka sig att avstå från ekonomisk ersättning vid naturvårdande åtgärder enligt Svanstedt (2012).
På frågan i vilken grad LBP-stödet bidragit till att beståndet blivit planterat med ädellöv, svarade 80 % att det hade stor eller mycket stor betydelse. Inte någon tyckte att stödet varit helt betydelselöst. Studien visade att LBP-stödet var en förutsättning för genomförandet av ädellövsplanteringen hos de flesta och att det kunde förverkliga markägares målsättningar om ökad biologisk mångfald och vacker skog. Tre av fyra beskrev sitt intresse för
ädellövskogsbruk nu som stort och ingen att de var helt ointresserade. Majoriteten av markägarna var positiva till att anlägga fler ädellövsbestånd, några dock med viss reservation. Detta sammantaget skulle kunna tyda på positiva erfarenheter av LBP-stödet.
Av markägare med godkännda planteringar hade fler som vanligaste målsättning med hela sitt skogsinnehav att främja en bra miljö och öka den biologiska mångfalden än övriga. Jämfört med det totala antalet markägare noterades även att fler med godkända föryngringar också ville bredda sitt produktionsutbud. Intresset för närmiljö och produktionsbredd verkar här vara större än hos de med mindre lyckade ädellövsföryngringar.
Omfattningen skötselåtgärder var som förväntat ansåg 5 % fler av de markägare vars planteringar i studien bedömts som godkända. Detta skulle kunna tyda på ett visst mått av högre intresse för vad som komma skulle och/eller att man läst på i ämnet vilket i sin tur medfört ett bättre biologiskt resultat. Dock är skillnaden så liten att denna analys blir osäker. Ingen skillnad finns i de åtgärder som utförts efter anläggningen av
ädellövsplanteringen, enligt markägarnas svar. Intresset och engagemanget verkar på denna punkt varit någorlunda lika mellan grupperna trots att det biologiska resultatet varierat. Samtliga markägare angav att de inte hade några tidigare erfarenheter av ädellövskogsskötsel, men fler av de markägare vars planteringar bedömts godkända angav sig tidigare aktivt ha gynnat lövträd/lövskog. Detta skulle kunna tyda på att ett visst mått av erfarenhet kan spela in för att uppnå godkänt resultat. Ett annat intressant resultat som
studien visade var att majoriteten av markägarna med godkända planteringar uppgav sig ha ett ekonomiskt intresse med sitt skogsinnehav och även med planteringarna avsåg att bredda sitt produktionsutbud. Om det bättre resultatet i dessa fall kan hänföras till större krav på att lyckas, högre erfarenhet av skogsskötsel etc., visar inte studien.
4.4 LBP-stödets målsättning
Målet med LBP-stödet var att ökad den biologiska mångfalden. Den 31 maj 2015 har det sammanlagt utbetalts stöd för 3 700 ha varav målet om 4 100 ha ny ädellövskog inte har uppnåtts (Frisk 2015). Stödet har i dagsläget inte nått det totala antalet ha skogsmark som var målsättningen.
Att det ekonomiska stödet bidrog till ädellövsplanteringar visar studien då 80 % av markägarna svarade att stödet haft stor eller mycket stor betydelse för att beståndet blev planterat med ädellöv. Tidigare studier har undersökt huruvida markägare är villiga att avsätta skogsmark för naturvårdsändamål. Dessa har då visat att andelen villiga markägare ökar om de blir erbjuden full ekonomisk ersättning (Göthesson, 2008. Svanstedt, 2012).
I en studie av Götmark m. fl. (2005) såg man att lövträd genom naturlig
föryngring har god potential i framtiden att skapa blandbestånd i våra barrträdsdominerade skogar. Björk, ek, rönn och sälg stod för 70-85 % av lövträden i barrträdsdominerande skogstyper. Bok, avenbok, ask, och alm begränsades till ädellövskog. I den barrträdsdominerade skogen föryngrade sig björk, rönn och ek mest framgångsrikt. Studien framhöll dock att det inledningsvis bör göras förändringar i sättet att röja för att gynna lövträden.
4.5 Slutsats
Av 31 inventerade ädellövsplanteringarna ansågs enligt studiens definition 71 % vara godkända. Av alla planteringarna bedömdes 16 % godkända och lyckade. Få planteringar i studien blev lyckade och inte heller alla godkända. Studien visade att markägarnas uppfattning och inställning till LBP-stödet var mycket positivt. Utan stödet hade de flesta ädellövsplanteringarna inte blivit förverkligade. Majoriteten av markägarna beskrev sitt intresse för ädellövskog som stort och var positivt inställda till att anlägga fler ädellövsbestånd.
80 % av markägarna angav att de intill hus ville ha lövträd, d v s innan kännedom om att LBP-stödet fanns att söka hade de haft ett intresse för ädellövskog på sina marker. Skogsstyrelsen bidrog främst genom det
ekonomiska stödet till ökat intresse och förverkligande av en redan befintlig idé.
Mellan det biologiska resultatet och det egna intresset och engagemanget enligt markägarnas svar sågs inga tydliga kopplingar. Men enligt studien framkom att fler av markägarna vars föryngringar var godkända hade som målsättning med skogsinnehavet att främja en bra miljö, hade tidigare ha aktivt gynnat lövträd/lövskog, tyckte att omfattningen av skötselåtgärder var som förväntat, avsåg med planteringen bredda sitt produktionsutbud och hade ett ekonomiskt interesse med sitt skogsinnehav. Dock sågs ingen skillnad i de åtgärder som utförts efter anläggnigen.
Övriga personliga iakttagelser och rekommendationer:
Inventeringsmetod bör vidareutvecklas och fastställas för att uppnå ett statistiskt säkerhetsställt resultat vid återväxttaxering av grupplanteringar. I Skogsstyrelsens föreskrifter anges inte lägsta antal huvudplantor som ska finnas per hektar vid senaste tidpunkt för hjälpplantering vid
ädellövsföryngringar. Miniminivåer gällande detta bör tas fram för att i framtiden trygga återväxten av ädellövskog.
Man kan också konstatera att arealmålet om 4 100 ha inte nåtts under de år LBP-stödet ” ökad areal ädellövskog” funnits. Huruvida uppfyllelsegraden är rimlig kan vara svårt att avgöra. En slutsats skulle dock kunna vara att det troligen finns behov av att utvärdera och upptäcka metoder för att nå ut med eventuellt framtida stöd effektivare om syftet är att öka arealen ädellöv i landet. Ett förslag till sådan åtgärd skulle kunna vara att återanknyta till markägare med redan befintliga planteringar då studien visat att 80 % av dem var positiva till att anlägga ädellöv på nytt.
Under studien framkom att markägare med godkända planteringar i högre grad hade ett ekonomiskt intresse med sitt skogsinnehav och avsåg med ädellövsbeståndet även att bredda sitt produktionsutbud. Vår skogsvårdslag är idag utformad med två jämnställda mål – miljömålet och
produktionsmålet. Ett intensivt arbete pågår om hur vi ska kunna uppfylla miljömålet på vår produktiva skogsmark. Ett sätt att nå detta skulle kunna vara att försöka locka markägare vars målsättning med skogsinnehavet är ekonomisk bäring till att anlägga mer ädellövskog genom att belysa dess värden från fler infallsvinklar än vad som kanske är fallet i dag, då man tenderar att lyfta fram dem med tonvikt på bevarande och naturvård i form av orördhet. På så vis skulle man kanske kunna kombinera produktion med höga naturvärden och öka andelen ädellöv på ett sätt där det ena inte utesluter det andra.
Majoriteten av markägarna angav att de ville ha lövskog kring bebyggelse. En fråga man skulle kunna ställa sig är om större areal kan fångas upp kring bebyggda områden utan att låsa sig till ädellövsdominerade planteringar och på så vis utveckla denna potential till ökande av naturvärden och biologisk mångfald.
5. Referenser
Almgren, G. Jarnemo, L. Rydberg, D. 2003 Våra ädla lövträd.
Skogsstyrelsens förlag. Jönköping.
Björk, A. 1994. Synen på lövträd under 1900-talet. Sveriges
Lantbruksuniversitet Inst. för skoglig vegetationsekologi Umeå
Björse, G. Bradshaw, R. 1998. 2000 years of forest dynamics in southern
Sweden: Suggestions for forest management. Forest Ecology and Management 104: 15–26.
Boberg, J 2015. Forskare. Avdelningen för skoglig patologi. SLU.
Mailkonversation.
Brunet, J. 2006. Ädellövskogens historiska utbredning och dagens
naturvårdsmål. Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens Tidskrift. nr 5.
Brunet, J. Löf, M. Andréasson, A och de Jong, J. 2011. Bruka och bevara
ädellövskogen, en guide för målklassning och skötsel för kombinerade mål. SLU. 2:a reviderade upplagan. CBM:s skriftserie 41.
Festin, E, S. 2013. Omvandling av granskog till ädellöv i södra Sverige –
fallstudier från Söderåsens nationalpark och Raslångens ekopark. SLU Examensarbete nr 216 Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap Alnarp
Frisk, A 2015. Skogskonsulent, Enheten för områdesskydd och ekonomiska
stöd. Skogsstyrelsen, Ronneby. Mailkonversation 2015-02 till 2015-06.
Göthesson, C. 2008. Privata skogsägares inställning till frivilliga
naturvårdsavsättningar samt kvalitets- och tillväxthöjande
skogsskötselåtgärder, Institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU.
Götmark, F. Fridman, J. Kempe, G. Norden, B. 2005. Broadleaved tree
species in conifer-dominated forestry: Regeneration and limitation of saplings in southern Sweden. Forest Ecology and Management volym 214, Issues 1-3, Pages 142-157
Hartmann G. Nienhaus, F. Butin, H. 1989. Skador och sjukdomar på träd
- en diagnosbok. Bokskogen.
Hazell, P. 2005. Överlevnad, tillväxt och skador för lövträdsplanteringar på
åkermark i Östergötland. Rapport, Skogsvårdsstyrelsen Östra Götaland
Hazell, P 2015. Skogsskötselspecialist. Skogsstyrelsen. Mailkonversation
Jakobsson, R. 2006. Skogsuppskattning. Hållbart familjeskogsbruk. Växjö
universitet.
Jordbruksdepartementet 2006. Landsbygdsprogram för Sverige år
2007-2013. Jordbruksdepartementet, Stockholm.
Kullberg, Y. Welander, N. T. 2003. Effects of simulated winter browsing
and drought on growth of Quercus robur L. seedlings during establishment.
Forest Ecology and Management volym 173, pages 125-133.
Kunskap Direkt 2015a. Hemsidan för Kunskap direkt. Tillgänglig på
http://www.kunskapdirekt.se/sv/KunskapDirekt/Adellov/, hämtad den 2015-03-08
Kunskap Direkt 2015b. Hemsidan för Kunskap direkt, tillgänglig på
http://www.kunskapdirekt.se/sv/KunskapDirekt/Foryngra/Uppfoljning-av-foryngringen/Hjalpplantering/ hämtad den 2015-03-15
Kylén, J-A. 2004. Att få svar – intervju, enkät, observation. Bonnier
utbildning. Stockholm.
Löf, M. 1999. Environmental stress on establishment and growth in Fagus
silvatica L. and Quercus robur L. seedlings. SLU, Skogsvetenskapliga fakulteten, Silvestria 91.
Löf, M. Bergqvist, J. Welander T. 2007. Plantering av ädellövskog –
erfarenheter av anpassad skogsskötsel efter stormfälld gran. Fakta skog 12. Sveriges Lantbruksuniversitet
Löf, M. Møller-Madsen, E. Rytter, L. 2009. Skogsskötselserien nr 10,
Skötsel av ädellövskog. Skogsstyrelsen
Löf, M. 2015. Professor. Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, SLU
Mailkonversation 2015-02
Niklasson, M. Nilsson. S. G. 2005. Skogsdynamik och arters bevarande.
Studentlitteratur.
Nilsson, S.G. 1997. Forests in the temperate-boreal transition: natural and
man-made features. Ecological Bulletin 46: 117–139
Norman, J. Ellingson, L. Boman, M. Mattson, L 2010. The value of
forests for outdoor recreation in southern Sweden: are broadleaved trees importent? Ecological Bullitins 53:21-31.
Nylinder, M., Woxblom, L. Fryk, H. 2006. Ädellöv – virke och
Olofsson, E. 2014. Lektor. Institutionen för skogs- och träteknik,
Linnéuniversitetet. Mailkonversation 2014-11
Patel, R. Davidson, B. 2011. Forskningsmetodikens grunder. Att planera,
genomföra och rapportera en undersökning, Studentlitteratur AB
Pettersson, R. 2014. Lektor. Institutionen för matematik, Linnéuniversitet.
Mail- och telefonkommunikation 2014-11
Riksskogstaxeringen 2015. Hemsidan för Riksskogstaxeringen, tillgänglig
på http://www.slu.se/riksskogstaxeringen, Hämtad 2015-05-05
Rytter, L. 1998. Löv- och lövblandbestånd – ekologi och skötsel.
SkogForsk, Redogörelse nr 8, Uppsala.
Skogsstyrelsen 2015. Hemsidan för Skogsstyrelsen. Tillgänglig på
http://www.skogsstyrelsen.se/Aga-och-bruka/Skogsbruk/Skador-pa-skog/Vader-och-klimat/Vaderlek-och-klimat/, Hämtad 2015-05-17.
SLU 2015. Hemsidan för SLU. Tillgänglig på
http://www.slu.se/sv/samverkan-och-innovation/kunskapsbank/2006/6/adla-skogar-har-manga-varden/,
Hämtad 2015-03-04.
Svanstedt, M. 2012. Privata skogsägare – vad värderar de högst i
skogsbruket? Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap. SLU.
Wallstedt, A. 2013. Återväxtstöd efter stormen Gudrun, Rapport 1,
Skogsstyrelsen.
Welander, T., Fredriksson, G., Rydberg, D. och Löf, M. 2006.
Överföring av gran till blandad ädellövskog. Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, Arbetsrapport nr 31, Alnarp.
6 Bilagor
Bilaga 1: Intervjufrågorna
Bilaga 2: Brev till markägare
Bilaga 3: Antal levande, skadade och döda ädellövsplantor Bilaga 4: 0-ytor, amträdsplantor och barrplantor
Bilaga 5: Medelhöjd av ädellövsplantorna och amträdsplantorna Bilaga 6: Provytestorlek
Bilaga 1. Intervjufrågorna