Diskussion

Min avsikt var att genom intervjusvaren och uppsatserna få fram vilka de egent- liga orsakerna till mobbning är bland elever i skolår 7-9 med särskilda behov, var och när mobbningen inträffar, vem som drabbas och hur dessa känner sig.

Genom att intervjua elever fick jag fram ärliga svar, kände jag. I uppsatserna var det svårare att få fram djupa analyser. Tydligen kände sig eleverna mer ut- satta när de skulle skriva ned tankar i närvaro av andra klasskamrater.

Colorosos (2004) pekar på forskningsresultat som visar att 38 procent av elever med särskilda behov mobbas mot 18 procent av övriga elever. Även Sharp och Smith (1994) visar att elever med inlärningsproblem och särskilda behov befinner sig i en mer utsatt situation. Mina resultat visar också att de bland elever med särskilda behov och med inlärningssvårigheter finns många mobbade elever.

Med en allt mer integrerad specialundervisning i våra skolor är det viktigt att elevgrupperna är trygga med ett stabilt och tryggt vuxenledarskap menar Fahr- man (1993). Ju tryggare eleverna är, ju mer toleranta blir de mot avvikande per- soner. I de grupper där det är oordnig måste oron kanaliseras på något sätt. Det

är då som osäkra elever och elever med dålig självkänsla lätt kan råka ut för mobbning. Detta påpekade en av de elever som jag intervjuade när han sa det är stor risk att man mobbas när det är dåliga lärare som inte kan säga ifrån.

Min undersökning visar att de mobbade eleverna har ganska få elever i sin klass som de anser sig vara bästa kamrater med. Fahrman (1993) menar att det i varje grupp finns en strävan att hitta olika positioner. I otrygga grupper pågår det en kamp om att slippa bottenplatsen och för att man inte själv ska hamna där gäller att hitta någon som man kan knuffa ned.

Av den anledningen är det ganska uppenbart för mig varför elever med sär- skilda behov och med avvikande beteende har få vänner i sin klass. Genom att ta ställning för dessa elever riskerar man sin egen ställning.

I likhet med de flesta forskningsresultat visar även mina resultat att den mes- ta mobbningen förekommer i skolan. Olweus (2001) resultat visar att mobb- ningen utförs av äldre barn mot yngre och att pojkar också mobbar flickor men i samtliga mina fall utom ett har mobbningen utförts av jämngamla eller yngre elever och av elever av samma kön.

Enligt Olweus (2001) är pojkar mest utsatta. Eftersom jag haft en liten ur- valsgrupp, där jag medvetet valt ut mobbade elever, kan jag inte påvisa ett lik- nande samband.

Det mest skrämmande tycker jag är att de elever jag intervjuat varit utsatta för mobbning under hela sin skoltid och att detta har fått fortgå trots att, som jag har förstått, lärare, kurator, föräldrar och skolledning i regel under en längre tid varit medvetna om vad som pågått.

Jag tycker i likhet med Fahrman (1993) att det är viktigt att vuxna alltid vi- sar sitt avståndstagande mot mobbning och aldrig ursäktar den som mobbar. Det är också viktigt att vuxna är bra förebilder för barnen.

I min undersökning visar det sig att mobbaren i regel går eller har gått i sam- ma klass och varit av samma kön, vilket har gjort att eleverna varit utsatta både under lektioner och på raster på ett helt annat sätt än om mobbaren gått i en an- nan klass.

För pojkar tycks omklädningsrummet på idrotten vara ett besvärligt ställe som den mobbade ofta undviker genom att glömma kläder. Detta gör att de ris- kerar att inte få betyg för att de har låg närvaro eller inte deltar i viktiga moment. Även här är det viktigt att det finns vuxna som vaktar.

Flera elever som jag intervjuat önskar att det hade varit fler lärare ute på ras- terna. Olweus (2001) menar att hög lärartäthet är viktig på rasterna för att för- hindra mobbning. Jag håller med om detta eftersom min undersökning visar att det är just under raster och håltimmar som den mesta mobbningen förekommer och det är då som eleverna känner sig mest utlämnade till mobbarna.

Flera av de elever som jag intervjuat anser att de blivit mobbade eftersom de har ett avvikande utseende. I en av uppsatserna skriver en elev att avvikande personer riskerar att mobbas. Pikas (1989) menar att elever som visar tecken på dissonans testas först och löper större risk för att utsättas för mobbning.

Olweus (2001) menar emellertid att yttre avvikelser inte har någon inverkan på mobbning.

Coloroso (2004) menar att fysisk styrka är viktigare än intellektuell förmå- ga. Framförallt pojkarna i min undersökningsgrupp är fysiskt svagare, ängsligare och passivare vilket kan förklara varför de är utsatta.

I en av uppsatserna uppger en pojke att han mobbats när han var mindre och svagare men sedan han vuxit är det ingen som vågar ge sig på honom.

Det är därför, anser jag, av yttersta vikt att det arbetas aktivt på förskolor och skolor framöver för att stärka de utsatta elevernas självkänsla.

Tidigare forskning visar att direkt mobbning är vanligare bland pojkar vilket även min undersökning visar. Bland flickorna som jag intervjuade, är social mobbning vanlig. I min undersökning framkom det, i likhet med Sharps och Smiths (1994) resultat, att flickor ofta mobbar i grupp och då indirekt.

Jag tycker precis som Höistad (2001), att uteslutning är den grymmaste for- men av mobbning eftersom personen därigenom förlorar sitt människovärde och lägger skulden på sig själv. Olweus (2001) menar att mobbning är ett personligt nederlag vilket också framkommer i min undersökning.

Fahrman (1993) skriver: ”Blir man mobbad tar man över mobbarens bild av sig och införlivar mobbarens bild med sin egen” (s.110). Han refererar även till forskning som visar att personer som mobbats som barn lättare blir deprimerade som vuxna, något jag tycker ytterligare visar vikten av att arbetet mot mobbning intensifieras på våra skolor.

Samme författare säger också att mobbaren ofta provocerar den mobbade till att göra en aggressiv handling för att därigenom försvara sitt eget beteende. Mina intervjupersoner, som uttryckte en önskan om att tillfoga mobbaren en fy- sisk skada, kan lätt hamna i en liknande situation om de får ett utbrott.

Coloroso (2004) säger att en elev som utsätts för mobbning känner skam- känsla och rädsla för mental utplåning. Genom att begå våldshandlingar visar personen att den existerar. Förmodligen är det just därför som samtliga mina in- tervjuade pojkar och två av flickorna vill utöva fysiskt våld mot mobbarna.

Vad skulle hända om någon av mina intervjupersoner hade tillgång till va- pen?

Min undersökning visar att skolan handlat rätt mot mobbning genom att låta en pojke som mobbat, byta skola vilket även Olweus (20001) anser vara den rät- ta lösningen. I ett av mina fall var det den mobbade flickan som fick byta klass. En lösning som inte visade sig lyckosam. Hade mobbarna fått byta klass kanske situationen för den mobbade flickan hade förbättrats snabbt i stället för att åter- igen försämras.

Även om de flesta elever i min undersökning inte tycker att det hjälper när lärare har talat med mobbarna eller att situationen förvärrats anser jag att vi vuxna inte får ge upp kampen mot mobbning utan ständigt måste markera nega- tiva handlingar och informera vårdnadshavare på ett tidigt stadium.

Jag tycker att det är viktigt att tänka på, som Pikas (1989) säger, att den mobba- de inte alltid varit ängslig utan blivit det till följd av mobbningen. Dessutom måste vi tänka på, precis som Sharp och Smith (1996) skriver, att trots att antalet mobbade i skolår 7-9 inte är så högt som i lägre åldrar, förändras inte svårig- hetsgraden och arten av mobbningen.

Jag tror dessutom att mörkertalet för mobbning på högstadiet är ganska stort eftersom eleverna skäms eller ser det som något naturligt eftersom de utsatts för mobbning under så lång tid eller som en av flickorna utryckte det: ”Det bara är så. Det är något man får leva med.”

I enlighet med Heineman anser jag också att vuxna genom att vara goda fö- rebilder kan forma barnen så att trygghet och vänlighet kan genomsyra skolan. Det är viktigt att pedagogen skapar gruppsituationer där de svagare eleverna får möjlighet att känna sig betydelsefulla.

Många av de riskfaktorer för uppkomsten av mobbning som Heineman pe- kar på har relevans även idag. Genom ekonomiska åtstramningar har gruppstor- lekarna ökat i dagens förskola och skola. Även antalet vuxna per barn har mins- kat. Flera av de ansvarsområden som tidigare låg på rektor och studiestudierek- tor ligger idag på de enskilda pedagogerna vilket inkräktar på tiden tillsammans med eleverna.

Till följd av stramare budget i kommunerna är det ofta specialundervisning som det dras in på. Detta gör att elever med särskilda behov får mindre av den hjälp de är berättigade till. Detta anser jag, ökar risken för att de kan känna sig trängda och ängsliga.

9 FORTSATT FORSKNING

I framtiden tror jag att mycket forskningsresurser kommer att läggas på forsk- ning om mobbning och hur mobbning ska förebyggas. Skolorna kommer att vara tvungna att försöka förebygga mobbning i större utsträckning än nu för att inte ställas till svar i juridiska processer för det lidande som så många elever utsätts för under sin skoltid.

Det kommer säkert att utarbetas en hel del nya mobbningsprogram för att förhoppningsvis komma tillrätta med problemen.

Det är viktigt att resurser läggs på forskning om förekomsten av mobbning under förskoletiden men det är extra viktigt att fokus läggs på forskning av före- komsten av mobbning bland äldre elever dels för att den inte är så synlig här och dels för att konsekvenserna ofta är mer katastrofala här ex självmord och vålds- handlingar både från mobbade och från mobbare.

Många studier visar redan på en överrepresentation av kriminella med olika diagnoser på våra fängelser. Studier visar även att mobbare i högre grad utför kriminella handlingar som vuxna. Genom att tidigt hjälpa både mobbade, mob- bare och medlöpare kan framtida misslyckanden förhoppningsvis undvikas.

Hur många självmordsfall och självmordsförsök beror på mobbning? Detta är en fråga som fortsatt forskning kan inrikta sig mot.

Det är viktigt att både skolpersonal och föräldrar utbildas i hur de kan före- bygga, upptäcka och bearbeta mobbning. Det är viktigt att all personal i skolan involveras i antimobbningsprogram och får utbildning inom detta. Även föräld- rar bör ges möjlighet till utbildning inom området i fråga.

Forskning bör även bedrivas om hur självbilden hos elever kan stärkas på ett tidigt stadium.

Ett växande problem framöver kommer att vara förekomsten av mobbning på nätet eller via SMS. En viktig fråga kommer att vara hur man ska upptäcka denna mobbning, komma tillrätta med den och om det över huvud taget går att göra något åt den.

För egen del skulle jag vilja göra en deltagande observation på en F-9 skola för att se hur samspelet mellan elever och lärare fungerar och för att se om utsat- ta barn behandlas på ett sådant sätt av vuxna att det kan utlösa faktorer som le- der till mobbning av jämnåriga.

Jag skulle även vilja göra en jämförande studie av de elever jag nu intervjuat när de gått något år på gymnasiet, för att se om deras situation förändrats på nå- got sätt. Gör deras självbild dem till mobbade elever även där eller kan de skaka av sig den gamla bilden i en ny skolmiljö och med nya kamrater?

Jag har inte studerat mobbaren men skulle framöver vilja göra en liknande studie för att se vilka faktorer som kan ha gjort individen till mobbare.

REFERENSER

Björk, O. G. (1999). Mobbning-en fråga om makt? Lund: Studentlitteratur. Coloroso, B. (2004). Mobbningens tre ansikten. Malmö: Egmont Richter AB. Fahrman, M. (1993). Barn i kris. Lund: Studentlitteratur.

Heineman, P. (1987). Mobbning, gruppvåld bland barn och vuxna. Stockholm: Natur och Kultur.

Höistad, G. (2001). Mobbning och människovärde. Stockholm: Förlagshuset Gothia.

Johannessen, E. (1997). Barn med socio-emotionella problem. Lund: Studentlit- teratur.

Lpo 94. (1998). Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen

och fritidshemmet. Stockholm: Skolverket och CE Fritzes AB.

Lpfö 98. (1998). Läroplan för förskolan. Stockholm: Skolverket och CE Fritzes AB.

Nilsson, J. (1997). Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Stockholm : Wahlström & Widstrand.

Nilzon, K. R. (1999). Barn med känslomässiga problem. Lund: Studentlitteratur. Olweus, D. (1999). Mobbning bland barn och ungdomar. Dan Olweus och Rädda Barnen.

Olweus, D. (2001). Olweus´ åtgärdsprogram mot mobbning och antisocialt be-

teende – En lärarhandledning. Bergen: University of Bergen.

Olweus, D. (2003). Mobbning i skolan. Stockholm: Liber AB.

Pikas, A. (1989). Så bekämpar vi mobbning i skolan. Uppsala: AMA dataservi- ce.

Regeringens proposition, (2005/06:38). Trygghet, respekt och ansvar - om för-

Sharp, S. & Smith, P. K. (1996). Strategier mot mobbning. Lund: Studentlittera- tur.

Stukat, S. (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

BILAGA

Jag har använt mig av följande frågor i mina intervjuer:

• Hur trivs du i skolan?

• Hur många bra kamrater har du i din klass?

• Hur ofta har du blivit mobbad det här läsåret?

• På vilket sätt har du blivit mobbad?

• Var har mobbningen skett?

• Vem har mobbat dig?

• I vilken klass går den eller de som har mobbat dig?

• Hur många har mobbat dig?

• Hur länge har du blivit mobbad?

• Vad tror du kan vara orsaken till att du blivit mobbad?

• Hur har du känt dig efter att du blivit mobbad?

• Har någon försökt förhindra mobbningen?

• För vem har du berättat att du blivit mobbad?

• Vad har hänt när du har berättat för någon om mobbningen?

• Vad tycker du att vuxna kan göra för att förhindra mobbning i skolan?

• Har du själv mobbat någon?

• På vilket sätt har du mobbat?

• Var har denna mobbning förekommit?

• För vem har du berättat om mobbningen?