Här nedan diskuterar vi resultat och analys i förhållande till tidigare forskning. Syftet med studien var att få syn på hur samspelet och kommunikationen ser ut på en mångkulturell förskola.
6.1. Betydelsen av kommunikation i samhället
Under studiens gång har vi uppmärksammat vikten av att behärska olika språk. Kommunikationen människor emellan bygger inte bara på det verbala språket utan vi tar även hjälp av till exempel kroppsspråk och emotionellt språk. Vi möts alla människor i ett samhälle där vi tillsammans ska samarbeta och kommunicera med varandra (Skolverket, 2010), det är då viktigt att vi kan förstå varandra i kommunikationen. Då är det bra att vi kan använda flera olika sätt att uttrycka oss på för att lättare kunna kommunicera och förstå varandra. Vygotskij menar att individer tillsammans förs in i en kultur där de tillsammans skapar ett eget sätt att delta i kulturen (Smidt, 2010). Det gäller att alla i samhället är öppna och tar vara på varandras kunskaper för att tillsammans kunna leva i den kultur vi lever i. Alla människor har olika erfarenheter och kunskaper som de kan bidra med på ett positivt sätt i samhället. I vår studie har det visat sig att individer som inte kan det svenska språket så bra ändå kan uttrycka sig och göra sig förstådda i samhället. Det emotionella språket och kroppsspråket har visat sig vara ett bra redskap att använda sig av för att vi ska kunna kommunicera och fungera i ett samhälle tillsammans.
6.2. Eventuella begränsningar i samspel och kommunikation
Studiens resultat svarar för att barnen använder sig mycket och ofta av det emotionella språket. Detta kan bero på att barnen ibland hade svårt för att få fram vad de ville ha sagt och använde då det emotionella språket för att förstärka hur de kände eller vad de menade. Arnqvist (1993) menar att man använder det emotionella språket för att förstärka kommunikationen (a.a.,). Det kan även bero på att de inte riktigt har greppat det svenska språket och då använder de sig mer av kroppsuttryck som kan förtydliga det de menar. Till exempel i en av observationerna blir en pojke arg för att kuddarna som han och en kompis bygger med trillar. Då skriker han något på sitt hemspråk och använder en mörkare barsk ton. Samtidigt visar han ilskan med kroppsspråket genom att
34
slänga med armarna. Då använder han två sätt att uttrycka sin ilska, både det verbala språket och kroppsspråket. På så sätt använder sig barnet av multimodal kommunikation alltså att man använder sig av fler sätt att uttrycka sig (Elm, Fristorp & Lindstrand, 2012).
Barnen hamnade ofta i konflikter med varandra och då kommer det emotionella språket automatiskt fram då man blir ledsen eller arg i en konflikt. Barnen använder sig ofta av det emotionella språket för att kommunicera med varandra. Det är bland annat både genom att vara glada, ledsna eller arga och barnen var ofta också väldigt högljudda i sina lekar. Under genomgången av våra observationer kom vi fram till att barnen ofta använde sig av det emotionella språket men också kroppsspråket. Arnqvist (1993) menar att man använder det icke-verbala språket för att förstärka kommunikationen, det icke-verbala språket kan vara användandet av tonläge, betoningar på ord och emotionella toner (a.a.,). Den emotionella tonen innebär då att man uttrycker känslor i det man säger. Man kan också använda sig av mimik med hjälp av gester och ansiktsuttryck. Förskolan ska sträva efter att barnen utvecklar ett varierat talspråk och lär sig att kommunicera med andra. I förskolan ska barnen också få möjlighet lära sig att använda olika sätt att uttrycka sig i kommunikationen med varandra (Skolverket, 2010). Studien visar på att barnen använder sig av olika uttryckssätt och det visar att barnen ges möjlighet i förskolan till att uttrycka sig på olika sätt. Om vi ser till situationen då två pojkar leker med en bobby car när den ena pojken säger att bilen är färdiglagad så väljer den andra pojken att sätta sig på bilen. Pojken som jagat bilen visar då tydligt att det fick han inte göra genom att säga: -Nej, nej, inte färdig och viftade med fingret. Då använder pojken en gest, vifta med ett finger, för att tydligt markera för den andra pojken att det inte var okej att han satte sig på bilen.
En sak som vi särskilt har lagt märke till är att det emotionella språket skiftar väldigt mycket och fort. Sett till situationen där en av pojkarna visar upp sitt bygge och är väldigt glad står nästa minut och gråter för att något blivit fel. Salovey och Mayer (1990) poängterar att en känsla nästan alltid uppstår på grund av en händelse som är positiv eller negativ för personen. De menar även att oftast så uttrycker man det emotionella språket genom icke-verbal kommunikation. Resultatet visar att barn ofta tar
35
till andra uttryckssätt än enbart det verbala språket för att tydligare uttrycka vad de vill eller menar. De använder sig då av det verbala språket, kroppsspråket samt det emotionella språket i en kombination för att lättare göra sig förstådda. Det emotionella språket används också i vissa situationer då barnen inte kan uttrycka sig på något annat sätt.
Bortsett från att barnen använde sig mycket av det emotionella språket så kunde vi inte se några tydliga hinder i barnens kommunikation med varandra. Då kommunikationen inte var ett hinder så fanns det heller inget som tydde på att det fanns några problem med samspelet. Förskolans uppdrag är att främja barns kommunikativa förmåga och barnen ska få möjlighet att utveckla den i förskolan (Skolverket, 2010) Barnen i studien använder sig av sin kommunikativa förmåga på flera olika sätt vilket visar på att förskolan ser till att barnen ges möjlighet att utveckla sin kommunikation med andra.
Något som fick oss att reflektera över vårt resultat var en studie från Kanada där Dixon och Fraser (1986) menar på att samspelet kan bli komplicerat eftersom att det inte bara är det verbala språket som skiljer sig utan även det icke-verbala språket skiljer sig mellan barnen. Vi kunde inte riktigt se det sambandet i vår studie utan resultatet visade mer på att samspelet och kommunikationen mellan barnen var god. Studien från Kanada (Dixon & Fraser, 1986) visade att barnen hade svårt för att kommunicera med varandra när de inte talade samma språk men att barnen året efter snabbare lärde sig att kommunicera då det fanns fler barn som talade engelska. Barnen i vår studie hade kanske kommit så långt fram i det svenska språket att barnen inte hade lika svårt för att kommunicera med varandra som barnen i studien från Kanada (a.a.,). Studiens resultat visar på att barnen kommunicerar med hjälp av olika uttryckssätt som de kombinerar för att göra sig förstådda i samspelet med varandra och de delar med sig av kunskaper och erfarenheter. Det handlar om att de använder uttryckssätt som det verbala språket, det emotionella språket och kroppsspråket när de kommunicerar med varandra i samspel.
6.3. Imitation och ”shadowing” i samspel
I resultatet har vi tydligt sett något som vi upplevt som imitation. Läroplanen menar på att barn lär genom samspel och genom att iaktta (Skolverket, 2010) barnen i studien har
36
i flera situationer tagit efter varandra och imiterat. Till exempel har ett barn sagt: - Ohh my god! så har det andra barnet också sagt: - Ohh my god! Det har också varit så att de imiterat varandra när det gäller beteende. Till exempel så skrek ett barn samtidigt som det började gråta och då skrek kompisen med och började gråta. Det har vi upplevt som imitation och barnen använder imitation för att lära sig saker som de själva inte har förståelse för. Björk Willén (2006) tar upp i sin studie något som hon kallar för ”shadowing” och det innebär att barnen använder sig av andra barns gester för att visa på att de kan det som kompisen gör och att han/hon vill ingå i leken tillsammans med honom/henne som barnet skugga (a.a.,). Eftersom det finns både imitation och ”shadowing” så är frågan vad det är barnen använder sig av i observationerna. Det kan både vara imitation men samtidigt ”shadowing”. Till exempel i situationen då pojkarna kör en bobby car på förskolan. Då säger ett av barnen tut, tut! Och där efter säger den andra pojken tut, tut! Handlar det om att pojken som säger efter den andra pojken att han inte kan eller att han kan men bara vill visa att han också kan och att han vill ingå i leken? Det kan nämligen vara så att pojken som säger efter det kompisen säger inte vet hur en bil låter och vill då använda kompisens kunskaper för att lära sig. Det blir då ett bra sätt för pojken att lära sig eftersom barn lär sig det de inte kan genom att imitera andra, både vuxna och barn (Strandberg, 2014). Barn lär sig också med hjälp av någon som har mer kunskaper om det som ska läras. Strandberg (2014) kallar det att man tar hjälp av en ”fiffig kompis” (a.a.,). Det är svårt att avgöra vilket som är imitation och vilket som är ”shadowing”. I ett annat exempel cyklar en pojke och en flicka. Pojken säger då: - Om du fick, om du fick, om du fick! Där efter säger flickan: - Om du fick, om du fick, om du fick! Sedan lite senare i observationen säger pojken: - Oh my god! Och flickan säger då: - oh my god! Är det imitation eller är det ”shadowing”? Det kan vara så att flickan redan kan de ord som pojken säger och vill därför bara visa sina kunskaper och samtidigt delta i leken eller så är det så att hon inte kan orden men vill lära sig av pojken. Det är även här svårt att avgöra vilket som är imitation och vilket som är ”shadowing”. Resultatet visar på att barnen imiterar varandra. Vi kan inte urskilja om det är för att de vill lära sig något eller om det är för att visa att de kan göra samma saker som sin kompis och vill delta i leken. För att få reda på det så hade man kunnat göra en studie som bara inriktar sig på imitation och ”shadowing”. Man hade då fått utgå ifrån barnens perspektiv.
37
6.4. Sökande av uppmärksamhet
Under observationerna observerades det att barnen i många fall, särskilt pojkarna, var väldigt högljudda och sökte hela tiden varandras uppmärksamhet. Kanske detta berodde på att barnen kände att de behövde uttrycka sig extra mycket för att bli hörda eller förstådda. Barnen sökte uppmärksamhet av varandra genom olika kommunikationssätt ibland kallade de på varandra, ibland lade de även till kroppsspråk det kunde vara till exempel vinkningar eller blickar. I Dixon och Frasers (1986) studie från en flerspråkig förskola i Vancouver i Kanada uppmärksammades det att barnen som inte kunde uttrycka sig verbalt på engelska skrek, gjorde gester och spelade clown för att få uppmärksamhet. En pojke i studien försökte få en kompis uppmärksamhet genom att slå brödkavlar i ett bord (a.a.,). I vår studie uppenbarar sig samma fenomen under en observation där en av pojkarna lagar en bobby car. När han lagar bilen bankar han väldigt hårt på den och sneglar samtidigt efter sin kompis som sitter bredvid och gör något annat. Pojkarna söker hela tiden varandras kontakt genom att kalla på varandra eller genom gester. Vi tolkar det som att de vill leka med varandra och genom den interaktionen så skapar de ett samspel. Björk Willén (2006) uppmärksammar i sin studie att barnens sociala samspel leder till deltagande i en flerspråkig förskola. Hon menar på att barnen med hjälp av olika multimodala språk kommunicerar med varandra i leken. När barnen använder sig av flera språk utökar det barnens sociala samspel (a.a.,). Vår slutsats är att barnen vill leka med varandra men istället för att säga det rakt ut så söker de istället varandras uppmärksamhet på olika sätt.
6.5. Parallellek
I studien har vi sett hur barn i en del situationer leker bredvid varandra vilket kallas parallellek. Till exempel i en situation där barnen leker med lera. Då verkar flickan söka kontakt och vill vara med pojkarna i deras lek. Hon verkar vilja ingå i pojkarnas kultur som de skapat tillsammans. Det är i ett samspel som det skapas ett sätt att delta i den kultur som finns (Smidt, 2010). Flickan vill eventuellt vara med men blir då inte inbjuden. Det kan vara så att hon gärna vill vara med för att ta vara på pojkarnas kunskaper och lära sig av dem. Hade pojkarna låtit henne delta hade det kanske kunnat ske väldigt bra lär tillfälle genom att de tillsammans samspelat. Barnen tar vara på varandras kunskaper och lär sig av dem. Flickan hade till exempel kunnat lära genom imitation vilket är ett sätt för barn att lära sig de saker de inte kan (Strandberg, 2014).
38
Det verkade som att flickan ville lära sig att bygga en hel del med leran så som pojkarna gjorde då dem byggde bland annat flygplan och korvar. Det är svårt att avgöra om det är så att flickan vill vara med pojkarna eller om hon bara ville titta på vad alla andra barn gör. Det kan vara så att hon bara vill se vad alla gör men inte delta i deras lek eftersom hon inte säger något men samtidigt kan hon vilja vara med men blir inte inbjuden eller inte vågar säga något. Om det var så att flickan ville vara med pojkarna hade hon kunnat uttrycka sig multimodalt genom att använda fler uttryckssätt (Elm Fristorp & Lindstrand, 2012) för då hade pojkarna kanske lättare förstått att hon ville delta i deras lek. Hon hade till exempel kunnat uttrycka sig både med kroppsspråket samt det verbala språket för att uttrycka att hon ville vara med. Hade man frågat flickan hade man kanske fått veta hur hon tänkte och sett situationen ur en annan synvinkel. Pojkarna samspelade med varandra då de byggde saker med leran var för sig men de visade varandra vad de byggde och pratade om vad de byggde. I förskolan ska man främja barns samspel då de lär mycket i samspel med andra (Skolverket, 2010). Barnen i studien får mycket tid till att skapa samspel med varandra då de på förskolan ges mycket tid till att leka med varandra. I leken skapar barnen samspel med varandra. I resultatet ser vi att barnen verkar beroende av att vara i ett samspel med varandra fast att de inte alltid ingår i samma lek. Det kan ske samspel fast att barnen inte är med i samma lek som till exempel genom parallellek. Man kan ställa sig frågan varför får inte flickan vara med? I resultatets båda situationer söker flickan sig till pojkarnas lek men får inte vara med. Studien visar att barnen är multimodala då de använder sig av olika kommunikationsformer i samband med varandra. Barnen i studien har olika ursprung men de har hittat ett sätt att kommunicera med varandra. Läroplanen för förskolan framhåller vikten av att kommunicera och samarbeta med varandra i ett samhälle som ständigt förändras (Skolverket, 2010). Vi kan se att barnen i största del förstår varandra i kommunikationen. Kommunikationen människor emellan är viktig för samhället då människor med olika ursprung tillsammans ska skapa ett fungerande samhälle. Det är viktigt att man redan i förskolan bygger grunden för att barnen ska utvecklas till individer som bidrar till ett hållbart samhälle.
39
6.6. Metoddiskussion
Vi valde att göra öppna observationer och då är det viktigt att man blir accepterade av gruppen (Holme & Solvang, 1997). Vi kände att vi direkt var accepterade av gruppen och barnen tyckte att det var okej att vi var där och lade inte märke till oss så mycket men vi blev ibland inbjudna i deras lek. För att inte det skulle störa våra observationer så försökte vi att leda dem till att istället leka med sina kompisar till exempel genom att be dem att även bjuda sin kompis på mat.
Vårt resultat bygger mycket på observationerna av pojkarna. Vi anser att observationerna med dem speglar resultatet tydligast. Det blev fler tydliga situationer där men samtidigt observerade vi flickorna också och har material på dem. Det vi kunde gjort för att förbättrat resultatet var att få in mer av flickornas observationer. Hade vi haft mer tid hade vi kunnat vara mer på förskolan och observerat flickorna mer.
Tiden begränsade oss i att utföra studien på det sätt som vi ville från början. Vår grundtanke var att göra intervjuer med barnen för att få barnens perspektiv tillsammans med vår syn på samspel och kommunikation. När man observerar får man endast observatörernas syn på objektet (Denscombe, 2009). Hade vi haft mer tid hade vi hunnit prova att genomföra barnintervjuer och om det inte blivit bra hade vi haft möjlighet att ändra och göra om insamlingen av material. Vi hade då också fått möjligheten att lära oss att göra barnintervjuer. Nu har vi använt oss av observationer som vi tidigare provat i utbildningen.
I vår studie fick vi fram ett annat resultat än Dixon och Fraser (1986) då deras studie visar på att kommunikationen mellan barn med olika ursprung kan ha svårt för att kommunicera med varandra då det inte bara är det verbala språket som skiljer sig utan även övrig kommunikation kan se olika ut. Vår studie tyder på att barnen inte har några större svårigheter med att kommunicera med varandra. Det kan bero på att vår studie kanske inte var tillräckligt lång för att vi skulle få syn på problematik i kommunikationen. Dixon och Frasers (1986) studie varade under ett år och vår varade endast en vecka. Det hade kanske varit lättare att se problematik i kommunikationen om vi hade haft tid att observera barnen en längre tid. Om vi hade observerat under en
40
längre tid är det inget som säger att vi skulle se några svårigheter i kommunikationen ändå.
6.7. Vidare forskning
Under studiens gång har tankar om vidare forskning dykt upp. Om vi nu skulle forskat vidare hade vi varit intresserade av att titta på om inneleken och uteleken skiljer sig mellan pojkar och flickors samspel. Vi har under vår studie sett att barnen leker mer uppdelat pojkar och flickor inne än vad de gör ute. Det är kanske inte så att det är någon skillnad utan att det just varit så de dagar vi har varit och observerat. Men där av har vårt intresse för vidare forskning om det växt. En annan sak vi sett under vår studie är att samspelet mellan pojkar och flickor kan se olika ut och det hade också varit intressant att forska om. Något som också hade varit intressant att forska vidare om är en av våra första tankar som var om kommunikationen skiljer sig på en mångkulturell förskola gentemot en förskola som inte är lika mångkulturell.
41