DISKUSSION

I detta avslutande kapitel återkopplas det som framkommit av analysen med arbetets frågeställning och teoretiska utgångspunkter vilket betraktas som arbetes slutsatser. Därefter diskuteras föregående resultat i ett bredare perspektiv med bakgrund mot det teoretiska ramverk som inledningsvis presenterats i arbetet. Kapitlet avslutas med reflektioner och kommentarer kring arbetet och arbetes framställning.

Slutsatser

Syftet med arbetet var att undersöka hur en kommun kan verka för en integrerad och sammanlänkad stad genom kommunens tolkning och konstruktion av hållbar utveckling. För att uppfylla syftet har diskursanalys med tillhörande metod och teori tillämpats på utvalda dokument. Utgångspunkt har varit i de forskningsfrågor som genererats utifrån arbetets problemformulering och syfte och nedan presenteras arbetets resultat genom att besvara dessa frågor. För att svara på huvudfrågan Kan den kommunala planeringsdiskursen om hållbar stadsutveckling bidra till en integrerad stad (1)? presenteras först de två underbyggande frågorna för att med hjälp av dessa sedan komma med en slutsats i arbetets huvudfråga.

Socialt hållbar stadsplanering

För att undersöka hållbar stadsutveckling som verktyg för integration formulerades två underfrågor till huvudfrågan och den första lyder Hur konstrueras socialt hållbar stadsplanering i kommunens planeringdiskurs? (1.1).

Utifrån empirin har en huvuddiskurs med tre inriktningar synliggjorts vilka har gjort det möjligt att förstå kommunens tolkning och konstruktion av social hållbarhet. I den rådande diskursen om det nya Malmö - kunskapsstaden 2.0 visar kommunen på en insikt att social hållbarhet inte prioriterats tillräckligt då det fortfarande finns en polarisering i staden. Därav är integration och rättvisa eller demokratiska rättigheter begrepp som artikuleras inom social hållbarhet. En jämställd stad där alla ska ha samma makt och möjligheter att skapa sig ett gott liv förespråkas för att nå social hållbarhet (Malmö Stad 2014b: 15). Den största inriktningen, eller underdiskursen, till berättelsen om det Nya Malmö är den om en sammanlänkad stad. En enad stad ses här som integrerad och då också socialt hållbar. En sammanlänkad stad skapar tillit och trygghet vilket kan arbeta bort både fysiska och sociala barriärer. Den fysiska miljön ses nämligen som ett ramverk för sociala interaktioner (Stigendal och Östergren 2013: 67).

En annan inriktning till huvuddiskursen är den om staden som kulturellt nav. Här tangeras en del av de begrepp från ovanstående diskurs om mötesplatser som platser för kultur. Kultur sägs påverka människors hälsa, delaktighet och känsla av sammanhållning och kommunen talar till och med om ett breddat kulturbegrepp eller kulturell hållbarhet då kulturen kan väva ihop staden (Stigendal & Östergren 2013: 67). En attraktiv och grön stad, som är ännu en underdiskurs, har ett större fokus på ekologisk hållbarhet. Här handlar de sociala värdena mer om basala funktioner som en hälsosam miljö och klimatlösningar, det vill säga överlevnad, till skillnad från de andra diskurserna som tar upp rätten till rumslig produktion och rätten till det urbana rummet i större utsträckning (Schmid 2012: 52 - 53). Gemensamt är att alla ska gynnas och få plats i planeringen och den sociala hållbarheten ska verka parallellt med andra intressen. Konkreta prioriteringar ses inte på den här nivån utan det är först på detaljnivå i varje enskilt stadsrum som konflikterna får hanteras och det är inte tal om att någons behov ska prioriteras bort till fördel för någon annans (Marcuse 2012: 30 - 31). Det går inte heller att utläsa någon omfördelningsretorik, de fysiska lösningarna kommunen föreslår för social

hållbarhet ska verka organiskt utan någon ekonomisk omfördelning mellan stadens områden och projekt (Fainstein 2010: 171 - 172).

Hållbarhetsutveckling i projekt

Hur appliceras kommunens konstruktion av hållbarhet i praktiken i stadsbyggnadsprojekt: Når hållbarhetsarbetet detalj och utförandenivåer (1.2)? är den andra underfrågan i arbetets frågeställning. Denna fråga studerar hur kommunen tagit vidare hållbarhetsarbetet till stadsbyggnadsprojektet Norra Sorgenfri. Huvuddiskursen för området har att göra med social hållbarhet, nämligen stadsdelen som trygg. Konkret behandlas de genom att möjliggöra för ett rikt stadsliv med många mötesplatser, noder och entréer för någon form av informell social kontroll och en förhoppning att skapa trygghet och tillit till sina medmänniskor. Projektområdet behöver få ett rykte som tryggt men tanken att den förnyade stadsdelen ska stärka trygghet i hela staden finns också. Om kopplingen mellan periferi och centrum stärks finns god potential att få Malmö till en sammanlänkad stad, därför anses det vara viktigt att stärka områdets huvudstråk (Malmö Stad 2008: 22). Stråket ska vara tryggt och intressant med många noder och attribut samt stärkas tidigt i processen och det är också när kopplingen finns som den fysiska integrationen blir möjlig. Malmö Stad vill alltså bryta upp barriärer för att knyta samman staden (Malmö Stad 2010: 7). I praktiken landar stadsutvecklingen för diskursen i trafiklösningar och frågor om det offentliga stadsrummet. Det är också det rummet som kommunen kan påverka mest som markägare och förvaltare av allmän platsmark.

Kulturell hållbarhet närmas även i projektet Norra Sorgenfri som ett led i hållbar utveckling om än diffust definierat. Diskursen om kultur och identitet kan dock sägas vara viktigt i den hållbara stadsdelen för att möjliggöra en dragningskraft som genererar folkliv och därmed trygghet.

Diskursen som handlar om nätverk av grönska i klimatsmart stadsdel är den som innehåller mest konkreta förslag för hållbarhet. Här är det dock främst ekologi och i viss mån ekonomi som har fokus även om dessa satsningar i förlängningen sägs gynna social hållbarhet. I projektet Norra Sorgenfri talar man om mångfald och variation med ett nätverk av grönska i de olika stadsrummen (Malmö Stad 2010: 19; Malmö Stad 2008: 39). Det ska finnas ett bra mikroklimat och minimerad klimatpåverkan men också ökad delaktighet från boende för en hållbar livsstil (Malmö Stad 2015: 15). Genomförandet framgår inte i detta material, men den studerade detaljplanen för kvarteret Spårvägen visar ändå på en styrning för att fastställa att de från kommunen definierade hållbarhetsmålen för Norra Sorgenfri uppfylls.

Hållbar stadsutveckling som integrerande för fallet Malmö och Norra Sorgenfri

Den huvudsakliga frågan lyder alltså Kan den kommunala planeringsdiskursen om hållbar stadsutveckling bidra till en integrerad stad? (1) och de diskurser som studerats visar på en förvissning från kommunens sida att det är möjligt. Diskurserna som förs i fallet Norra Sorgenfri, vilka också förankras i de större kommunala diskurserna, ger en övertygelse om att en hållbar utveckling av stadsdelen kommer att bidra till integration. Då det inte finns en entydig sanning inom den diskursanalytiska ansatsen är kommunens inställning en tolkning av framtidens stad medan de kritiska aspekter som analysen lyfter finns alternativa bilder av den planerade utvecklingens utfall. Precis som i den översiktliga planeringen framgår det inte på projektnivå vilka eventuella prioriteringar som görs inbördes mellan dessa olika lösningar även om de prioriteringar eller konflikter nu närmas. Länk-görandet, som är den tydligaste inriktningen under huvuddiskurserna på båda skalnivåerna, kan ställa polerna närmre och skapa en större konflikt. Istället för ”neutral mark” skapas mer innerstad vilket mentalt förskjuter periferin ännu mer. Den underbyggda verkligheten kan också tolkas som en chans för kommunen att kommersialisera platsen och använda den tillsammans med en mer attraktiv stad i den globala konkurrensen. Då passar det bra att använda värdeord inom hållbar utveckling som trygghet, integration och social hållbarhet för att legitimera projektet.

I denna diskursanalys om planering för hållbar utveckling där Malmö och Norra Sorgenfri valts ut som fall framkommer berättelser om stadens framtid som på ett eller annat sätt kan relateras till forskningen som presenterades i början av arbetet. Det görs genom följande diskussion som tar utgångspunkt i det som framkommit i analysen och sedan kopplas samman med en del av den forskning som gjorts tidigare. Det som bör nämnas är att kommunens arbete delvis baseras på forskning vilket kan ses som redundant. Myndigheten har dock ett tolkningsföreträde och kan använda fakta på ett sätt som överensstämmer med kommunens diskurser och ta ställning i olika frågor som den politiskt styrda organisation kommunen är.

Fallet i forskningskontexten

Det finns exempel på stadsdelar i Sverige som prisats för att vara hållbara men faktiskt helt saknar den sociala aspekten (Wangel 2013: 2; Kärrholm 2011: 103). En risk för att misslyckas när ett projekt utses som hållbarhetsprojekt är alltså överhängande, speciellt om alla tre hållbarhetsaspekterna ska uppfyllas och samverka. I det här fallet har Malmö antagit den utmaningen. Dessutom kanske den stora frågan borde vara om de hållbarhetsmålen nås, kan stadsdelen räknas som hållbar då (Wangel 2013: 2). De svenska stadsdelsprojekten sägs också fokusera på miljöteknik i stället för en förändrad livsstil. Skulle dessutom hållbara städer utföras som exempelvis Hammarby Sjöstad och hela världen sedan ta efter den livsstilen skulle vi haft betydligt mer miljöproblem (Wangel 2013: 18 - 19). Fallstudien visar att Malmö Stad har tänkt om genom att prioritera social hållbarhet, det vill säga en trygg stadsdel med den gående människan i centrum. Kommunen vågar dock inte riktigt släppta tanken om de innovativa miljötekniska lösningarna som skapar attraktivitet och tillväxt men som tidigare nämnts ska samtliga hållbarhetsaspekter samverka och detta är ett sätt för det.

Eftersom berättelsen om det nya Malmö grundas i kunskapsstaden blir teorin om den kreativa klassen som därmed mer eller mindre främjats intressant. Grunden för den kreativa klassen är ekonomisk och det ekonomiska styr sociala och kulturella livsstilsval (Florida 2006: 102). Även om Norra Sorgenfri ska innehålla olika upplåtelseformer och varierad storlek på bostadshusen är det inte alla som kommer ha råd med de nya bostäderna. Kanske är det inte lika långt mellan den kreativa klassen och den serviceklass som Florida (2006: 102) menar understödjer den kreativa eliten i Sverige. Frågan är om de sociala värdena som gynnas i form av allmänna platser, kultur och andra funktioner blir något som främjar den marginaliserade samhällsgruppen som inte ens kan komma in på bostadsmarknaden. En av framtidsbilderna av Malmö är att staden ska vara norra Europas mest stimulerande och kreativa miljöer. Lokal forskning visar att staden följer generella trender för de uppkommande kunskapsstäderna där klusterbildning och stadens globala positionering är det främsta exemplen (Malmö Stad 2014b:

12, Möllerström 2011: 19). Vidare forskning om kunskapsstaden Malmö visar exempel på kommunen som välfärds- och tillväxtfrämjare och staden som motor för tillväxt (Dannestam 2009: 169, 205 - 206). Tillväxt är något som nu tonats ner i arbetet med hållbarhet, snarare är det välfärd som eftersträvas även om andra begrepp används för att uttrycka det. Det kan möjligtvis handla om att välfärd förknippas med folkhemmet och industrialism medan den ”nya välfärden” tillhör en ny tid i ett mer liberalistiskt samhälle.

I planeringen av Norra Sorgenfri lyfts stråket omgärdat med ett finmaskigt gatunät som sammanknyter och möjliggör fysisk integration mellan centrum och periferi. Samtidigt fanns exempelvis inte samma tonvikt på sammankoppling när Hyllie utanför Malmö började växa fram (Kärrholm 2011: 105). Norra Sorgenfris läge i staden gör det lätt att legitimera att sammanbindande rum och stadsdelar bidrar till social hållbarhet, det är inte säkert att det hade varit möjligt att arbeta på samma sätt för social hållbarhet med Hyllie eller Västra Hamnen om de projekten startats idag. Dessutom menar Kärrholm (2011: 106) att Malmös

hållbarhetsarbete som innebär en kompakt stad, expansion av innerstaden samt fokus på möten kan göra Malmö till en kommersialiserad och homogen plats vilket är motsatsen till det som lyfts i framtidsberättelsen om Norra Sorgenfri. Att Malmös haft en administrativ uppdelning i öst och väst som sedermera blivit en politisk och socioekonomisk uppdelning styrks i det här arbetet då området utses till sammanbindande länk (Kärrholm 2011: 107). Det som kan sägas tillhöra det diskursiva fältet i den här diskursanalysen är redogörelser om vad som brister idag, till exempel är Malmö som en segregerad och polariserad stad eller Norra Sorgenfri som otrygg och omänsklig plats, begrepp som gärna undviks. Nylund (2014: 41) visar också på att det talas mindre om strukturell ojämlikhet, segregation och att bilda mötesplatser för mindre priviligierade och mer om att skapa öppna publika platser där olika grupper kan se varandra, alltså har diskussionen om människors behov och social rättvisa tonats ner. Kommunens linje verkar vara att framställa en bättre bild av staden genom att överglänsa det dåliga och negativa ryktet med en bättre framtidsberättelse. Malmö blir vad människor gör staden till men ur en skeptisk synvinkel kan det lätt ses som att problem och behov ignoreras.

Fallet och teorierna

Hållbarhetsutveckling är något som antagits på global nivå men det är lokala myndigheter som står närmast implementeringen i hållbarhetsarbetet vilket blir synlig inom stadsplanering i det här materialet (Portney 2013: 10). Det är kommunen som har planmonopol att utfärda detaljplaner om markens användning. Det är också kommunen som bryter ner nationella hållbarhetsvisioner till konkreta planer och bestämmelser men detta med en insyn från medborgare och beslutstagande av folkvalda politiker. Detta är vad Portney (2013: 10) benämner som den lokala governancenivån vilken har en avgörande roll i att utbilda, engagera och svara för allmänheten.

Tanken om den täta staden genomsyrar Malmö stads hållbarhetsarbete och strategier för förtätning är bland annat att bygga utifrån och in samt planera och förtäta utmed utvalda huvudstråk i staden. Jenks et al (1995: 344) som diskuterar den täta staden pekar på att det inte finns någon idealbild av en tät stad utan varje särskild plats har sina förutsättningar och hur förtätningen sker i detta fallet kan mycket väl ha att göra med de förutsättningar som just Malmö har. Jenks et al (1995: 344) menar att en förståelse för skillnader och svara på dem inom temat för en kompakt stad blir till lyckad hållbarhetsutveckling inom de urbana frågorna.

För Malmös del är en sammanbunden hel stad en avgörande fråga och utifrån det planeras förtätning stråkvis med ett stort fokus på sociala frågor. Även att föra en transparent dialog i hållbarhetsarbetet för en rättvis och demokratisk process kan räknas till sociala värden men detta framkommer inte lika tydligt. Det främsta som framkommer i fallet är att de verksamma i området ska värnas så de har möjlighet att vara kvar men då ingen plan för detta syns i materialet landar det i ovisshet. Kunskapsstaden, som det nya Malmö döpts om till efter industri-eran, kan sättas i relation till de regimer Portney (2013: 30) presenterat och följer till en början traditionell ekonomisk utveckling likt städer under ”utvecklingsregimen”. När det blev tydligt att inte alla kunde ha nytta av den ekonomiska tillväxt som Malmö hade övergick fokus till att behandla mer sociala frågor likt den ”progressiva medelklassregimen” som värnar miljöskydd, historiska spår i staden, kvalitet i den urbana formen samt lobbar för ”affordable housing”. I vissa fall kan en antydan till en arbetarregim med resursomfördelning och hållfast rättvisa antydas men oavsett är en kompakt och socialt fungerade stad i fokus när det kommer till bilden av det framtida Malmö.

Social hållbarhet i stadsplanering

Fortsatt finns tanken om att en tät stad ger en större social hållbarhet då folkliv ger en tryggare stad som stärker platser, lokal handel och service vilket genererar större social rättvisa (Jenks et al 1995: 99 - 100). Detta verkar vara något som tas tillvara på när berättelsen om det nya

Malmö och Norra Sorgenfri stakas ut i planeringsdokumenten. Även motargumentet att denna planering bara gynnar de som har tillgång till den ekonomiska marknaden är något som Malmö Stad är medvetna om och vill motverka. I det fallet är det Norra Sorgenfri som sammanbindande länk som ska vara lösningen för en mindre polariserad stad men det förutsätter att området fungerar som trygg och myllrande plats. Att hitta en koppling mellan de tre hållbarhetsprinciperna, som alla är en förutsättning för att utvecklingen är hållbar, är inte självklart. Jenks et al (1995: 99) ser på den kompakta staden där social och ekonomisk hållbarhet knyts samman och Portney (2013: 154) finner att även i städer där ekonomi och miljö har mest fokus kan ändå social hållbarhet räknas in. Det beror på att sociala frågor i samhället påverkar beslut och den politiska viljan i hållbara prioriteringar. Samtidigt använder vissa städer hållbarhetsbegreppet för att stärka arbete med sociala frågor (Portney 2013: 203).

Malmös nya arbete med hållbarhetsutveckling med stort fokus på social hållbarhet visar att det folkvalda styret representerat invånarna och prioriterat dessa frågor. Det kan också tydas att ett stort behov av arbete med sociala frågor och trygghet krävs i staden och därmed fungerar det att implementera social hållbarhet som begrepp i det rådande planeringen och Norra Sorgenfri hade bebyggts som det görs idag oavsett hållbarhetsarbete eller ej.

Genom analysen går det att se att det förs ett ständigt påtalande om att alla ska ha rätt till Norra Sorgenfri och det är dokumenten som i stor omfattning styr hur det sker. Det som inte kan påverkas är den slutliga utformningen av husen men även där finns många önskemål som blir mer eller mindre tvingande genom exempelvis gestaltningsprogram och detaljplan. Även om dialog uppmuntras är det inte tydligt hur dialogen förts och vem som hörts vid upprättande av de olika dokumenten och demokratiska processer och beslut ses som viktigare än att skapa specifik framtidsbild inom den kritiska urbanteorin som diskuterats i tidigare kapitel (Marcuse 2012: 36, 38). För att återknyta till rumstriaden är det rummets representationer som arbetet berör med en framställning av rummet genom visioner, planer och kartor (Franzen 2003: 55).

Där finns också en kunskapsmakt utifrån vem som producerar dessa framställningar och därför är det intressant hur framställningen av rummet har kopplats till dem som lever i Norra Sorgenfri idag och ska leva i området efter ombyggnaden.

Det förs en linje om områdets karaktär och identitet där värdet att bevara både spåren av industristaden men också de kulturella verksamheter som finns i området idag ska kunna vara kvar. Om platsens nuvarande och framtida användare varit delaktiga i bedömningen om vad som är bevarandevärt står oklart och är troligtvis också direkt omöjligt. Detta kan jämföras med de teorier som pekar på att den deltagande allmänheten legitimerar redan fattade beslut istället för att påverka. Relevant är också den exkludering som sker där marginaliserade grupper som inte hörs i medborgardialog kan ha en annan förståelse för problem och effekter (Nylund 2014:

46 - 47, 58). Gentrifieringsproblematiken kvarstår också även om viljan finns att de som verkar på platsen ska kunna vara kvar. Social exkludering och marginalisering sägs vara nutidens frågor i kampen om rätten till staden och gentrifiering är en del i detta (Schmid 2012: 44). En annan del är den marginalisering som finns i staden som området Norra Sorgenfri ska vara del i att lösa. I en rättvis stad ska mer än de basala behoven täckas av infrastrukturen (Marcuse 2012: 34) och det är i högsta grad något som tas i beaktning i planerandet av Norra Sorgenfri.

Avsikten är att skapa en socialt hållbar stadsdel men hur detta bistår närliggande områden och i förlängningen hela staden går bara att planera för, inte bestämma. Kommer kulturen, folklivet och funktionerna spridas och försörja stadens ytterområden eller är det snarare en centrumförskjutning som blir av där det redan försörjda får ännu större del av stadens utbud.

Mindre kontrollerade och ej kommersialiserade mellanrum mellan centrum och periferi blir allt färre och likt Norra Sorgenfri menar vissa att dessa ”länkar” är starkt kontrollerade och approprierade av en global stadselit (Schmid 2012:57). Hur det inverkar på den tänkta slagkraften av områdets utveckling blir intressant att följa.

Fainstein (2010) är en av dem som menar att en rättvis stad kan uppnås inom det demokratiska spelrum som finns idag och det är premisser som Malmö Stad arbetar efter. Kommunen anpassar bilden av framtidens Malmö i många fall till den liberala kulturen för att kunna tillmötesgå den politik som råder. Till exempel är gränsen mellan kommun och exploatör flytande och mycket arbete ska ske mellan olika aktörer där vissa är likt kommunen politiskt styrda organisationer och vissa är aktörer på den ekonomiska marknaden. Även här belyses problematiken att tillväxt varit i fokus för att argumentet varit att det gynnar alla, vilket varit ett

In document Norra Sorgenfri skapar stad: Diskursanalys av ett stadsbyggnadsprojekt som del i stadens hållbara utveckling (Page 53-62)