I detta avsnitt redogör vi för våra egna reflektioner kring ämnet.
Ingen av våra intervjupersoner har uttryckligen sagt att de tycker att lagen om obligatorisk redovisning av sjukfrånvaro är bra. De flesta av våra intervjupersoner anser som vi också tidigare skrivit att sjukfrånvaron är en viktig siffra, men de flesta menar att sjukfrånvaron är mest betydelsefull internt inom en organisation. Även vi är skeptiska till flera delar inom detta ämne, precis som vi var i början som vi beskrev i inledningskapitlet under rubriken ”Vår inledande ståndpunkt”. Att Sverige stiftade denna lag år 2003 är konstigt på ett sätt. Det eftersom lagar och regler inom redovisningsområdet mer och mer harmoniseras med övriga länder framförallt inom Europa och den Europeiska unionen. Denna lag om redovisning av sjukfrånvaro är specifik för Sverige och går därmed emot denna harmonisering.
Sjukfrånvarosiffran anser vi ha störst betydelse internt. Men nu ska sjukfrånvaron enligt lag anges i årsredovisningen. Då är det av allra största betydelse att lagen som behandlar detta är tydlig så att alla som ska tillämpa den gör det på samma sätt. Vi har tidigare i uppsatsen kommit fram till att det i nuläget inte är på detta sätt vad gäller koncerner. Olika koncerner redovisar sjukfrånvaron för olika populationer inom deras organisation. Enligt vår mening så är det först om alla organisationer redovisar sjukfrånvaron på samma sätt som det går att jämföra siffrorna mellan olika branscher, organisationer och så vidare. Även för att kunna göra relevanta jämförelser för att se utvecklingen över tid så är det nödvändigt att organisationer använder samma metoder för deras redovisning av sjukfrånvaron från år till år. Om inte dessa krav uppfylles så anser vi att redovisningsprinciperna rättvisande bild och jämförbarhetsprincipen faller. Detta eftersom en läsare av sjukfrånvaron i en koncerns årsredovisning inte får den presentation som den borde få. Utifrån informationen är det inte är möjligt att göra relevanta jämförelser eftersom siffrorna inte har samma utgångspunkt. Sjukfrånvaron är en viktig siffra och lagen borde därmed vara så precis att det inte går att trixa med siffrorna. Om siffrorna inte är jämförbara så ger det ingen nytta för intressenterna att se informationen i årsredovisningen.
Vi ifrågasätter varför koncernerna har valt att redovisa sjukfrånvaron på de olika sätt som vi redogjort för i empirin. Lagen borde vara utformad så att det inte går att välja vilken population som en koncern ska redovisa sjukfrånvaron för. Att vissa koncerner exempelvis redovisar sjukfrånvaron för bara moderbolaget gör att den i flera fall ser lägre ut än vad den med största sannolikhet är i hela koncernen. Koncernerna som gör på detta sätt ljuger inte eftersom de skriver att det är moderbolaget som de redovisar för. Dock tror vi att flertalet läsare inte uppmärksammar sig på detta. Utifrån det så frågar vi oss vad som ligger bakom att vissa koncerner valt att redovisa på detta sätt. Om koncernerna gör så av taktiska skäl, okunskap eller som flera sagt i intervjuerna att det beror på att de gör på det minst resurskrävande sättet. Vi inser givetvis att intervjupersonerna inom
koncernerna svarar på detta sätt, eftersom det inte skulle låta bra för koncernen att svara på något annat vis. Huruvida det är på detta sätt eller inte lär vi nog tyvärr aldrig riktigt få reda på.
Vad som är det mest rättvisande sättet att redovisa sjukfrånvaron för en koncern är svårt att säga. Alternativen är tre stycken; att redovisa enbart för moderbolaget, att redovisa för hela koncernen eller att redovisa enbart för alla anställda i Sverige. Vi anser definitivt att bara redovisa för moderbolaget faller bort. Att bara visa den informationen tycker vi inte ger någon egentlig nytta eftersom då visas bara en liten del av alla anställda. Utöver den anledningen till att vi anser det vara fel att bara redovisa sjukfrånvaron för moderbolaget så överensstämmer det enligt oss inte heller med en koncernredovisnings syfte. Syftet med en koncernredovisning är att sammanställa alla de ingående bolagen, något som då inte görs i de fall då enbart moderbolagets sjukfrånvarosiffror visas. Precis som vi skrev tidigare i avsnittet så visas då med största sannolikhet en lägre sjukfrånvaro än vad den vore om hela koncernens eller alla anställda i Sveriges sjukfrånvaro visats. Detta eftersom det i många fall bara arbetar tjänstemän i moderbolaget men finns arbetare inom dotterbolagen. Arbetare har som vi redan visat en högre sjukfrånvaro. Att arbetarna utesluts visar därmed en lägre total sjukfrånvaro än vad som gjorts om de hade inkluderats. Alternativet att visa sjukfrånvaron för hela koncernen är rättvisande ur den synpunkten att då inkluderas verkligen alla medarbetare. Dock så inkluderas ju då även de eventuellt anställda i andra länder. Det kan vara svårt att inkludera sjukfrånvaron för andra länder beroende på att det finns skillnader både socialt och redovisningsmässigt mellan länder. Syftet med lagen om obligatorisk redovisning av sjukfrånvaro var att få ner sjukfrånvaron i Sverige, om detta ska kunna uppfyllas så borde koncernerna istället redovisa för alla anställda som de har inom Sverige. Det är den siffran som är intressant för att få ner den svenska sjukfrånvaron. Det som är konstigt utifrån detta är att lagen inte utformades mer precist av politikerna. De tycks ha glömt att specificera vad som verkligen ska gälla för koncerner. Om politikerna borde öka möjligheten att sänka den svenska sjukfrånvaron så anser vi att de borde ha specificerat lagen så att sjukfrånvaron för koncerner ska anges för den svenska verksamheten. Det är inte upp till koncernerna att tolka vad som politikerna egentligen ville med lagen. Vi tror att lagen fungerar i de enskilda verksamheterna men politikerna borde ha varit mer noggranna i sin utformning vad gäller koncerners redovisning. Om detta hade gjorts från början så hade koncernerna redovisat på samma sätt och därmed hade informationen varit jämförbar. Kanske är det såsom Liukkonen sade att lagen inte var genomtänkt och gjordes alltför snabbt.
Personalekonomisk redovisning tycks vara ett hett och aktuellt ämne. Medarbetarna i en organisation får ta mer och mer plats i årsredovisningarna såsom vi tidigare beskrivit. Organisationer beskriver i sina årsredovisningar hur de strävar efter att få friska och nöjda medarbetare. Utifrån detta så frågar vi oss innebörden av detta. Organisationer som har sådan frivillig personalekonomisk redovisning i sin årsredovisning ser bra utåt men frågan är hur stor betydelse det har inom organisationen. Dessa delar inom en årsredovisning är utformat på ett väldigt klämkäckt sätt, det blir ungefär som en sorts reklam för att arbeta inom just den organisationen. Vi hoppas att organisationer verkligen lever upp till det som de skriver och att de anställda märker av att deras arbetsgivare har en sådan bra personalpolitik som de utåt vill påskina att de har.
Utifrån det som vi redogjort för i detta kapitel så sammanfattar vi det hela med att vi förstår att politikerna hade ett gott syfte med lagen men lagstiftningen kring obligatorisk redovisning av sjukfrånvaro tycks dock inte fungera särskilt tillfredställande. Lagen är alltför oprecis i sin utformning. Det finns för många kryphål. Vi tycker det är dags att förändra utformning på lagen nu när politiker borde ha sett att lagen inte fungerar på ett tillfredställande sätt vad gäller koncerners redovisning. Alternativet för en intresserad läsare som vill se en koncerns sjukfrånvaro är givetvis att gå till vart och ett av de ingående bolagens årsredovisningar, detta är dock inte ett särskilt smidigt sätt. Det kan till och med vara så att det kanske inte är denna lag som behövs överhuvudtaget för att organisationer ska sträva efter att ha friska medarbetare. Det är ju trots allt så att denna lag bara visar sjukfrånvaron utan att egentligen göra något åt den. Det enda sätt som kan göra att organisationer strävar efter att sänka sin sjukfrånvaro genom denna lag är incitamentet att visa goda siffror i sin årsredovisning. Detta incitament försvinner dock delvis för koncerner då de kan trixa med siffrorna så de ser ”bra” ut. Kanske borde politikerna tänka på att om det finns något alternativt sätt att öka hälsan bland anställda i Sverige. Åtgärder som verkligen sänker sjukfrånvaron istället för att bara visa en siffra på den. Hälsan är en sådan oerhört viktig del av samhället! Vi har inte den kompetens så att vi kan säga vad alternativ till lagen om obligatorisk redovisning skulle vara. Liukkonen har dock delgett oss två av hennes förslag, nämligen lagar om företagshälsovård och rehabilitering. Sammanfattningsvis så har vi inte efter denna studie trots att vi ökat vår kunskap inom ämnet ändrat oss något nämnvärt vad gäller vår inledande ståndpunkt utan är fortfarande tämligen negativa.