• No results found

Diskussion och bedömning

In document Hälsorelaterad miljöövervakning (Page 39-42)

Halterna av kadmium som uppmätts i de beskrivna studierna är generellt relativt låga. Risk för njurskador och eventuell benpåverkan finns dock för personer med de högst uppmätta värdena. Nya studier av effektmarkörer för kadmiumexponering visar effekter vid kadmiumhalter i urin kring 0,5 g/l (Åkesson et al, 2005). Detta skulle innebära att en del av de undersökta kvinnorna ligger över eller kring de halter som ger effekter. Det är därför önskvärt att nivåerna minskas. Av hälsoskäl är det nyttigt om intaget av fiberrika livsmedel såsom spannmålsprodukter, grönsaker och rotfrukter ökar men det ökar också risken för en ohälsosam kadmiumexponering. Ett direkt sätt att reducera belastningen av kadmium är att minska eller undvika rökning. Halveringstiden för kadmium i jord är lång och exponeringen är diffus vilket innebär att en sänkning av halterna kan ta mycket lång tid. Det finns därför anledning att fortsätta med mätningar av kadmium i både människor och i miljön för att kunna följa utvecklingen och se till att halterna minskar.

De blyhalter som uppmätts hos barn och gravida ligger förutom i enstaka fall lägre än de nivåer där effekter setts på barn. Risken för att barn ska nå upp till skadliga nivåer kan anses vara liten men marginalen är alltså förhållandevis liten. Denna marginal borde öka. Sett till tidsserien så går trenden åt rätt håll men en fortsatt övervakning av blodblyhalter är önskvärd för att säkerställa att nivåerna faktiskt minskar och håller sig låga. Därutöver är det bra att fortsätta mäta halter hos gravida kvinnor och kvinnor i barnafödande ålder av samma anledning.

Exponering för kvicksilver innan och under graviditet och amning kan ge upphov till allvarliga effekter hos barnet. I två av de beskrivna studierna överskrids de rekommenderade värdena för kvinnor med högst uppmätta halter. Halterna är dock under de nivåer där effekter setts. Studier av barn vars mödrar exponerats för metylkvicksilver har på Färöarna visat på IQ-effekter och sänkt intellektuell förmåga (Grandjean et al, 1997) medan liknande studier på Seychellerna inte kunnat påvisa dessa effekter (Myers et al, 2003). Referensdosen tangeras av en del av kvinnorna och en minskning är därför önskvärd. Det är viktigt att information och kostråd når ut till gravida och kvinnor i barnafödande ålder samt att

informationen är balanserad så att nyttan med fiskkonsumtion framgår. Fortsatta mätningar hos gravida är önskvärda då halterna av metylkvicksilver i fisk inte ser ut att minska.

När effekter på intellektuell förmåga och IQ diskuteras så är det effekter på populationsnivå. För den enskilda individen behöver dessa effekter inte

nödvändigtvis ses eller påverka vardagen men en liten effekt på individnivå kan medföra stora konsekvenser på populationsnivå.

Conclusions

In general, the levels of cadmium that have been recorded in the above-noted studies are relatively low. For individuals exhibiting the highest levels, however, there are risks of damage to bone and kidneys. Recent studies including markers for cadmium exposure indicate significant effects with urine cadmium levels around 0,5 g/l (Åkesson et al., 2005). If that is the case, it would mean that cadmium levels in some of the women included in the studies are near or above threshold. It is therefore desirable that such levels be reduced.

It would be healthy to increase the intake of high-fibre foods such as grains and vegetables (including root vegetables). But this also increases the risk of health- damaging exposure to cadmium. One direct method for reducing cadmium load is to cut down on tobacco use. Since the half-life of cadmium in soil is long and

exposure occurs by diffuse means, it can take a very long time to reduce

environmental levels of the substance. Thus, there is good reason to continue with measurements of cadmium in both humans and the environment in order to follow developments and ensure that levels decline.

Apart from a few individual exceptions, the lead levels measured in children and pregnant women are below the threshold associated with significant effects on children. The risk that the amount of lead in children will increase to harmful levels

is regarded as small. But the most recent median level from the time series in southern Sweden would only have to be multiplied by around seven in order to equal the threshold level for significant effects. It would be desirable to increase that margin. The time series data indicate that exposure levels are declining; but continued monitoring of blood lead levels is desirable in order to ensure that they do, in fact, decrease and remain low. For the same reason, it is also desirable to continue monitoring lead levels in all women of childbearing age, especially those who are pregnant.

Exposure to mercury before and during pregnancy and nursing can give rise to serious health effects in infants. In two of the above-noted studies, recommended levels were exceeded in women with the highest recorded values. However, those values were below the level at which significant effects have been observed. Studies of Faroe Island children whose mothers were exposed to methyl mercury have found indications of reduced intellectual ability (Grandjean et al., 1997); but similar studies in the Seychelle Islands found no such effects (Myers et al., 2003).

Some of the women had levels close to the reference dose, and reductions are therefore desirable. It is important that dietary advice and other information reach all women of childbearing age, especially those who are pregnant, and that it is balanced so that the value of fish consumption is made clear. Continued monitoring of pregnant women is desirable, given that levels of methyl mercury in fish do not appear to be declining.

When issues of intellectual ability are discussed, it is usually at the population level. At the individual level, effects on intelligence may not influence daily life or even be noticed; but they can have major consequences at the population level.

Organiska miljögifter

In document Hälsorelaterad miljöövervakning (Page 39-42)