Detta kapitel kommer att innehålla en diskussion kring de resultat som framkommit i studien. Det kommer även att föras en diskussion kring hur vidare forskning skulle kunna vara aktuell, samt val av metod, förtjänster och brister som denna studie möjliggör.
Då den tidigare forskningen har fokuserats kring hur lyssnare har eller kan påverkas av exempelvis hiphopmusik, ville vi istället undersöka hur artisterna själva ser på sitt eget ansvar kring deras förmedling av drogrelaterade budskap. Den kunskapslucka som vi upplevde kring studiens syfte tyder på att undersökningens fokusering både är aktuell och intressant att undersöka. Denna studie skulle kunna användas till grund för framtida studier där man exempelvis kan använda en deduktiv ansats för att slå fast eller falsifiera de resultat som jämförs med denna studie. Vi tror inte att denna studie kan påverka samhällsproblemet med droger och missbruk. Vi tror dock att studien kan hjälpa till att få en förståelse för musik som vid första anblicken kan framstå som stötande med texter som innehåller drogrelaterade budskap.
Artisternas egentliga budskap är att belysa verkligheten och inte uppmuntra till drogbruk. Denna studie kan lyfta fram artisternas beskrivning av samhällsproblemen som de upplever. Genom denna studie kan personer i samhället som inte lyssnar på hiphopmusik ges chansen att ta del av fem hiphopartisters verklighetsbeskrivning utan att försöka tolka budskapen via deras musik. Man kan säga att studien tydliggör artisternas mål med musiken och att deras åsikter kan bli mer synliga i det övriga samhället.
Då denna studie ej har för avsikt att generalisera resultatet till andra miljöer eller populationer valde vi att utgå från en kvalitativ studie. Den kvalitativa forskningsmetoden ger forskaren möjlighet att studera ett fenomen djupare än vad exempelvis en kvantitativ metod gör (Bryman, 2011). Anledningen till att vi valde en kvalitativ metod beror på att vi ville få en djupare kontakt samt förståelse för dessa fem respondenters åsikter. Då hiphopgenren är så pass bred att urvalet till denna studie ej kan generaliseras till all hiphopmusik, skulle framtida undersökningar kunna jämföra resultatet från vår undersökning med resultat från nya studier som utgår från en annan typ av urvalsförfarande. Exempelvis skulle en kvantitativ studie kunna användas där möjligheten till ett större urval skulle kunna leda till en bättre generaliserbarhet (Bryman, 2011).
Det empiriska materialet som framgår från de fem intervjuerna i denna studie är att artisterna vill förmedla den verklighet som de lever i, samt belysa det övriga samhället om de
samhällsklyftor och problem som finns med droger och utanförskap. Artisterna anser att när de förmedlar budskap ur ett självterapeutiskt perspektiv samt en egen beskrivning av
verkligheten kan inget ansvar tilldelas dem. Majoriteterna av respondenterna anser att cannabis bör legaliseras, samt att den svenska drogpolitiken bör ta efter den normalisering som utvecklas i en stor del av den övriga världen. Respondenterna ställer sig även frågande till tyngre droger som idag kan ersättas med substitutionsbehandling. Dessa resultat har fått oss att förstå samt ta in budskap från hiphopmusik på ett nytt sätt. Vi har fått fram resultat som vi till en början inte hade räknat med att ta del av, där exempelvis musik kan användas som självterapi. Detta är något som vi tidigare inte resonerat kring och som vi nu förstår är en stor del av musiken. Vi är medvetna om att droger och missbruk är ämnen som kan vara känsliga att prata om med okända människor. Vi upplevde att samtliga respondenter var ärliga samt öppna med sina svar under intervjutillfället, vilket har lett till att vi upplever att studien har uppnått sitt syfte.
Normaliseringsteorin har varit till stor hjälp när vi analyserade det empiriska materialet. Teorin går att applicera på samtliga av de området som berörts under studien. Nackdelen med denna teori kan vara att normaliseringsteorin är för flexibel då vi upplever att teorin går att vinkla till hur syftet i studien är utformad. Detta innebär att vi kan tolka det empiriska materialet i analysen till vår fördel utifrån syftet. Det kan finnas en risk att
normaliseringsteorin gör att reflektionen i analysen blir liknande i de fyra olika kategorierna och att den går att applicera till alla platser, tider och situationer.
Kulturteorin har varit ett bra komplement till normaliseringsteorin för att få en bredare förståelse hur bland annat subkulturer kan påverka sociala fenomen. Normaliseringsteorin förklarade på ett bra sätt hur musiken kan bidra till en mer normaliserande inställning till droger. Kulturteorin kunde däremot förklara hiphopmusikens roll i skapandet av hur en subkultur går till och vilka processer som finns inom olika kulturer.
Det framgår att subkulturen kan växa fram med egna normer och regler för hur individer kan agera för att bli accepterade inom subkulturen (Giddens & Sutton, 2014). Teorin har hjälpt oss att förstå att människor som ställer sig utanför samhällsnormen kan finna en gemenskap inom olika subkulturer. En brist som vi upplever med kulturteorin är att individer kan vara anslutna till flera kulturer samtidigt, vilket kan ge individen flera olika uppsättningar av värderingar. Med detta sagt kan det vara svårt att använda teorin för att förklara att individer beter sig på ett visst sätt för att de ingår i en viss subkultur.
Konsekvensetikens relevans för studien var att hjälpa oss att förstå varför vissa hiphopartister väljer att förmedla drogrelaterade budskap i sina texter. Vi valde att ta med det
konsekvensetiska perspektivet då det är ett synsätt där handling och konsekvens ständigt jämförs med varandra för bästa möjliga nytta för flest möjliga individer. Detta synsätt kan vara en anledning till varför hiphopartister väljer att förmedla vissa budskap. Dock är det viktigt att belysa att konsekvensetiken kan tolkas olika från individ till individ och att ens handlingar kan skilja sig markant utifrån vad syftet med en viss handling har.
Avslutningsvis vill vi poängtera att det kan finnas ytterligare teorier som skulle kunna leda till att nya resonemang samt slutsatser kan bli aktuella till liknande studier.