I det här kapitlet kommer vi att presentera de resultat vi funnit utifrån vårt syfte, våra egna reflektioner kring ämnet och de funderingar och frågor som uppstått under arbetets gång. Vårt syfte har varit att ge en överblick över socialtjänstens arbete med rekrytering och utredning av familjehem, samt att undersöka vilka faktorer som kan bidra till en framgångsrik placering. Vi ville också redogöra för intervjupersonernas erfarenheter av utredning och rekrytering av familjehem. För att uppnå vårt syfte genomförde vi intervjuer med tre familjehems- och socialsekreterare i två kommuner, och analyserade deras svar mot vad andra forskare och författare tidigare kommit fram till inom ämnesområdet. Vissa jämförelser mellan de olika kommunerna och familjehems- och socialsekreterarna har också gjorts.
Vi ville bland annat att ge en överblick över hur arbetet med utredning och rekrytering av familjehem ser ut i de undersökta kommunerna. Vi tycker att vi genom att återge våra intervjuer har kunnat visa hur detta arbete ser ut. De resultat vi fått tyder på att arbetet ser likartat ut i de båda kommunerna, och att arbetsgången vid rekrytering inte skiljer sig nämnvärt. Vad tyder detta på, och är det bra att arbetet ser liknande ut? Eftersom vår undersökning är gjord i två grannkommuner tänker vi att en möjlighet är att de har inspirerats av varandra i utformandet av sitt arbetssätt. Vi tänker också att det kan vara bra att utredning av familjehem görs på liknande sätt, och att de har liknande tankar kring vad som anses lämpligt. Ett exempel på detta skulle kunna vara i de fall där en kommun väljer att placera ett barn i den andra kommunen, då kan det kännas bra att veta att man har ungefär samma uppfattning om vad som är ett lämpligt familjehem. Borde detta arbete i så fall inte skötas på samma sätt i hela landet? Vore det inte en fördel att lagstifta kring familjehemsutredningar?
Vi tror att ett gemensamt arbets- och förhållningssätt kan vara till nytta för det barn som ska placeras, då det kan stärka dess rättssäkerhet om utredningarna utfördes på samma sätt i hela Sverige. Å andra sidan tror vi att det också finns positiva aspekter av att det inte framgår av lagen hur en familjehemsutredning ska genomföras. Att människor som arbetar med socialt arbete kan bidra med sina egna erfarenheter och uppfattningar om vad som kan vara bra för ett barn, då varje barn är unikt och har olika behov, kan leda till ett mer individanpassat och kreativt utredningsarbete. Att det inte är lagstyrt hur ett familjehem ska se ut bidrar till att socialsekreteraren kan göra mer individuella bedömningar av familjehemsföräldrarna.
De båda undersökta kommunerna använder sig av varianter av Kälvestenmetoden vid utredning av familjehem. Enligt IMS (2008) beskrivs den tillsammans med PRIDE som de
två vanligaste metoderna för familjehemsutredning. Är Kälvestenmetoden bättre än PRIDE, eller varför väljer våra kommuner att använda sig av Kälvestenmetoden? Vi kan se styrkor och svagheter med de båda metoderna. Att enligt Kälvestenmetoden genomföra en omfattande djupintervju med potentiella familjehemsföräldrar ger social- och familjehems-sekreterarna en ingående bild av den familj som utreds. Det blir på så sätt tydligt hur familjen fungerar, vilka åsikter och värderingar som finns, och hur de ser på familjehemsuppdraget. Vi tror därför att detta är en bra och effektiv metod som kan vara till stor nytta vid familjehemsutredningar. Å andra sidan ges inte familjehemsföräldrar någon utbildning kring uppdraget som familjen, vilket är fallet i PRIDE-programmet. Även om vi inte har fått information om PRIDE genom våra intervjuer kan vi ändå se att metoden förmodligen innehåller vissa fördelar. Att ge blivande familjehemsföräldrar möjlighet att förbereda sig för uppdraget genom en utbildning tror vi är en mycket bra idé. På så sätt kan familjen bli mer medveten om vad det egentligen innebär att vara familjehem, och de kan också bli bättre rustade för att ta emot ett barn i sitt hem. Förmodligen vore någon slags kombination av dessa metoder det som vore det bästa. Utredningsmetoder för familjehem är något som forskare kanske borde ägna sig åt att undersöka. Att vetenskapligt pröva Kälvestenmetoden och PRIDE-programmet vore en bra idé då de används flitigt inom svensk familjehemsutredning.
Att ta reda på vilken metod, Kälvesten, PRIDE eller någon annan, som vore att föredra skulle också vara ett intressant forskningsområde.
Vi kan se att kommunerna gör likartade bedömningar av familjehem, vilket tyder på att socialsekreterarnas uppfattningar om vad som anses lämpligt stämmer väl överens. Både forskning och intervjupersoner menar att ett engagemang bör finnas hos familjehems-föräldrarna, vilket vi anser kan vara en av de viktigaste egenskaperna man bör ha som familjehemsförälder. Genom ett stort engagemang för det barn som placeras kan familjehemmet lättare förstå barnet och dess behov, och även bidra med de resurser som krävs för att barnets behov ska tillgodoses. Många placerade barn kan ha stora och krävande behov. Utan ett engagemang kanske familjehemmet inte orkar, har tålamod eller vill tillgodose barnet med de resurser som krävs, oavsett om det handlar om att ge kärlek och värme eller hjälp och stöttning i svåra situationer. Man kan ha viljan att hjälpa ett barn, men vi tror även att ett engagemang krävs för att utfallet för barnet ska bli det bästa.
Familjehemsplaceringar berör barn som på något sätt farit illa, och som ska ha rätt att få sina
att utreda och rekrytera familjehem och med hjälp av denna undersökning har vi kunnat ge en överblick över vad som just nu finns inom detta område och hur arbetet ser ut i verkligheten.
Vi tycker därför att vi på ett bra sätt har kunnat svara på vårt syfte. En motsvarande studie gjord i hela landet skulle kunna genomföras för att få en bild av vilka metoder som dominerar i landet och om de fungerar. En sådan studie skulle kunna ha stor betydelse för utveckling av framtida metoder för utredning och rekrytering av familjehem.
En svaghet med vår studie kan vara att den bara omfattar hur två kommuner i Sverige arbetar med frågor rörande rekrytering och utredning av familjehem. Vi kan därför inte se hur arbetet ser ut i resten av landet, och inte heller dra någon slutsats om att alla kommuner arbetar på samma sätt med rekrytering och utredning av familjehem. Vi kan heller inte säga att Kälvestenmetoden är den mest använda, även om så varit fallet i de kommuner vi valt att undersöka. En styrka med studien är däremot att vi genom de mer genomgripande intervjuer som genomförts kan redogöra för mer djupgående tankar och åsikter hos enskilda familjehems- och socialsekreterare. En annan fördel med vår undersökning är att vi genom våra intervjuer har lyckats få fram svar som i stor utsträckning stämmer överens med den tidigare forskningen. Detta styrker de tidigare forskningsresultaten och ger ytterligare anledning att tro att dessa ligger nära verkligheten.
Finns det negativa aspekter av familjehemsplaceringar? Denna fråga väcktes hos oss under arbetets gång och fick oss att vilja undersöka detta. Andersson, Andersson & Thorsén (2001) menar att placerade barn bildar en riskgrupp. Barn som placeras i familjehem och som bara har enstaka kontakt med sin biologiska familj kan riskera att sakna tillhörighet till både sina föräldrar och familjehemmet. Barnets tidigare erfarenheter kan göra att relationen mellan barnet och familjehemsföräldrarna kan vara problematisk (ibid). Vi inser att familjehems-placeringar i många avseenden innebär dilemman och svårigheter. Vi föreställer oss att barnet kan ha blandade känslor när det ska flytta till ett nytt hem. Samtidigt som barnet kanske vill komma ifrån den problematik som funnits i hemmet vill det kanske inte heller överge sina föräldrar. Skuld och ansvar är känslor som barnet kan tvingas konfrontera. Vi tänker att även familjehemsföräldrar kan stöta på problem i samband med placeringen. De kanske känner sig otillräckliga, maktlösa inför barnets problematik, eller upplever att de inte har kunskap nog för att hjälpa barnet.
Det finns många barn i Sverige som dagligen far illa, detta faktum är något som de flesta socialarbetare någon gång kommer i kontakt med. När vi nu ägnat åtskilliga veckor till detta
arbete har vi fått större förståelse för familjehemsvårdens betydelse för det sociala arbetet.
Barn som placeras i familjehem ges möjlighet att få växa upp och utvecklas på ett sätt som kanske inte varit möjligt i dess ursprungliga hemmiljö. Det arbete som familjehemsföräldrar utför är nödvändigt för många barns välbefinnande, och är det någonstans som resurser bör satsas så är det på barnen. Genom att ge barn en tryggare uppväxtmiljö kan det vara möjligt att förebygga att de senare i livet hamnar i utsatta situationer eller utanförskap.
Familjehemmen spelar en stor roll för utsatta barn, och därför är utredningen av dem mycket viktig. De människor som tar sig an att vårda och ta hand om andras barn måste vara lämpade för uppdraget och själva vara trygga och stabila personer. Om så inte är fallet är vi övertygade om att risken är stor att det placerade barnet riskerar en ännu sämre utveckling. Vi anser att familjehemsvård är ett viktigt område och att det därför behöver läggas tid på att se till att de barn som varit utsatta i och med placeringen får det bra. Samhället får aldrig ge upp när det gäller arbetet för barns utveckling och välbefinnande!
Referenser
• Andersson, G. (1995). Barn i samhällsvård. Lund: Studentlitteratur
• Andersson, K., Andersson, L., & Thorsén, E. (2001). Utredningsmetod avseende barn och ungdomar. Örebro: Atremi
• Bergman, A. (2007). Ett gott hem? Normer för en lämplig fosterhemsplacering.
Växjö: Växjö universitet
• Bryman, A. (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB
• Dahlberg, C., & Forssell, A. (2006). BBIC i praktiken – att knäcka koden. Lund:
Studentlitteratur
• Grant, C. (1997). PRIDE Amerikansk utbildning för fosterföräldrar lanseras i Sverige.
Socionomen, 4, 58-60.
• Höjer, I. (2001). Fosterfamiljens inre liv. Göteborg: Göteborgs universitet
• Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete. (2008). Bedömningsmetoder vid rekrytering av familjehem – En systematisk kunskapsöversikt. Socialstyrelsen
• Killén, K. (1994). Svikna barn. Stockholm: Wahlström & Widstrand
• Kvale, S., & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlitteratur AB
• Kälvesten, A-L., & Meldahl, G. (1982). Familjespykologi. Stockholm: Liber Förlag
• Norström, C., & Thunved, A. (2009). Nya sociallagarna. Stockholm: Norstedts juridik
• Socialstyrelsen. (2010). Barn och unga – insatser år 2009. Socialstyrelsen
• Sunesson, S. (1990). Familjevården, en del av individ- och familjeomsorgen i socialtjänsten. Sju perspektiv på barns och ungdomars levnadsförhållanden.
Socialstyrelsen, SOS-rapport 1990:5.
• Svenska kommunförbundet. (2003). Barnet och familjehemmet: En handbok om socialnämndens ansvar. Svenska kommunförbundet
• Vinnerljung, B. (1996). Svensk forskning om fosterbarnsvård. Stockholm: Liber Utbildning AB
Elektroniska källor
• http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/bbic/grundernaibbic, 2010-11-16 (11:09)
• http://www.unicef.se/assets/barnkonventionen.pdf, 2010-12-17 (10:13)
Bilaga 1
Intervjuguide
• Hur länge har Du arbetat med familjehemsfrågor (utredningar, placeringar)?
• Vad har du för utbildning? Vidareutbildningar?
• Hur många på arbetsplatsen arbetar med detta?
• Hur många familjehem finns i kommunen?
• Hur ofta gör du placeringar (exempelvis per år)?
• Hur ser det ”traditionella” familjehemmet ut i kommunen (ålder, sammansättning, antal barn, osv.)?
• Använder du dig av någon speciell metod vid bedömning av potentiella familjehem (Kälvestenmetoden eller PRIDE-programmet)?
• Gör alla på arbetsplatsen likadant?
• Använder du dig av BBIC-systemet i ditt arbete?
• Hur förbereds blivande familjehemsföräldrar för uppgiften?
• När en familj ansöker om att bli familjehem, på vilka grunder avgör ni om familjen ska bli godkänd eller inte?
• Hur anser du att ett bra familjehem bör vara?
• Vad gör att ett familjehem inte är bra?
• Hur agerar du om du upptäcker brister i ett familjehem?
• Hur samarbetar du med familjehemmen för att hitta ett familjehem som passar det specifika barnet?
• Hur går matchningen till mellan barn och familjehem?
• Vad uppger familjehemsföräldrar för motiv för att bli familjehem?
• Hur ser du på ensamstående familjehemsföräldrar? (Hur vanligt är det?)
• Hur ser du på homosexuella som familjehem? (Hur ofta förekommer det?)
• Kan du se att familjehemsföräldrarnas relation/äktenskap har betydelse för deras förmåga som familjehem?
• Hur tas familjehemmets biologiska barn med i bedömningen när ett barn ska placeras i familjehemmet?
• Kan du se några gemensamma faktorer i de fall där familjehemsplaceringar blir lyckade?
• Hur ser ert samarbete med barnets biologiska föräldrar ut?
• Kan kontakten mellan barnet och de biologiska föräldrarna bidra till en framgångsrik placering?
• Hur ser arbetsgången ut när ni ska placera ett barn i familjehem?
• Hur ser uppföljningen av placerade barn ut?
• Barns behov ska komma i första hand. Är detta verkligheten, eller blir det föräldrarnas problem och behov som hamnar i fokus?
• Är det något du vill tillägga som du tycker att vi har missat?