Resultatet som är beskrivit i föregående kapitel föranleder ett flertal diskussioner. En sådan diskussion gäller det resultat som uppvisades beträffande urvalskriteriers användning. Resultatet hade blivit det omvända om innebörden i ordet ”används” definierats annorlunda i problempreciseringen. I problempreciseringen står det att läsa följande ”Med används avses de urvalskriterier som är dokumenterade eller allmänt vedertagna och således följer verksamhetens policy. Med används avses inte de urvalskriterier som endast brukas godtyckligt”. På grund av denna definition uppstod resultatet att det inte används några urvalskriterier vid urvalsprocessen av användare i ett systemutvecklingsprojekt. Om ordet ”används” givits innebörden att de som ansvarar för urvalet använder urvalskriterier godtyckligt och efter egen erfarenhet så hade resultatet blivit det omvända, alltså att det används urvalskriterier vid urvalsprocessen av användare.
I resultatet (se kapitel 7) redogjordes det inte för de urvalskriterier som respondenterna använder sig av godtyckligt eller av egen erfarenhet eftersom det i problempreciseringen uttryckligen står att kartläggning förväntas ske av eventuella dokumenterade eller allmänt vedertagna urvalskriterier. Det kan dock finnas ett intresse av att kort sammanfatta de kriterier som respondenterna nyttjar vid urvalet av användare, även om de inte är dokumenterade eller allmänt vedertagna. De urvalskriterier som tagits upp av respondenterna är bland annat att användaren måste ha rätt teknisk kompetens, förmåga till samarbete, ha god verbal förmåga, vikten av att få med olika personlighetsstilar i projektgruppen, bör ha några års erfarenhet men samtidigt inte arbetat för länge inom företaget, kreativitet, engagemang och vara drivande samt att de användare som väljs ut också är slutanvändare av systemet. Vid jämförelse mellan tidigare beskrivna uppfattningar hos författarna i bakgrunden kan några gemensamma drag uppvisas mellan författarna och de intervjuade personerna. På liknande sätt kan också vissa meningsskiljaktigheter redovisas mellan dessa. Ett gemensamt drag som framkommit mellan respondenter och författare är att
i bakgrunden tar Briner, m.fl. (1993) upp att den rätta blandningen av teknisk kompetens inte är tillräcklig för att skapa en väl fungerande projektgrupp. På liknande sätt menar respondenterna att teknisk kompetens är en av de viktiga komponenterna i gruppen men att det krävs andra viktiga delar också, såsom förmåga till samarbete, olika personligheter, engagemang och kreativitet.
Det resultat som visade en stark tendens till att det inte finns några metoder, hjälpmedel eller tester vid urvalsprocessen kan anses som förvånande om det ställs i förhållande till Björkén, m.fl. (1998) åsikter. I bakgrunden pekade de på betydelsen av olika teorier och modeller för att skapa en uppfattning om en människas personlighet och som på så vis skulle kunna vara ett effektivt hjälpmedel i urvalsprocessen.
I bakgrunden fördes en diskussion mellan olika författare angående olika personligheters påverkan på samarbetet i en projektgrupp. Lööw (1999) pekade där på att olika sorters personligheter har en tendens till att lättare skapa konflikter när de sammanförs i en grupp. Detta är intressant med tanke på att R2 hävdar det motsatta, och tar upp att när en grupp består av olika personligheter så uppstår det inte lika ofta konflikter i gruppen. Detta arbetes författare är benägen att hålla med R2 i sin uppfattning. Det borde dock vara av stort intresse att veta svaret på vilket av dessa förhållande som stämmer bäst överens eftersom samarbetet i projektgruppen är kritisk vad gäller att uppnå ett tillfredsställande resultat. Ander och Karlsson (1989) hävdar att hur effektivt ett projekt blir är i hög grad en fråga om hur samspelet mellan människor fungerar. På liknande sätt menar Björkén, m.fl. (1998), Briner, m.fl. (1993), Burell och Kylén (1995) samt Wisén och Lindblom (1999) att samspelet mellan projektgruppens medlemmar har en avgörande roll för resultatet. Om kännedom fanns om vilken av Lööws (1999) eller R2:s uppfattning som är den vanligast förekommande skulle det troligen vara ett steg på vägen till mer framgångsrika projekt.
Ett av resultaten visar att ansvaret för urvalet av de användare som skall delta vid systemutvecklingsprojekt alltid ligger på en chef inom aktuell avdelning/enhet. Urvalet kan dock göras av denne chef ensam eller tillsammans med projektledare, verksamhetsutvecklare eller annan chef. I bakgrunden beskriver Briner, m.fl. (1993) ett antal sätt som förekommer vid val av medarbetare till projekt. De menar att det kan vara en grupp högre chefer eller en kommitté som fattar beslutet och presenterar en lista med namn på personer som valts ut eftersom kommittén vet att de passar för uppgiften. Briner, m.fl. (1993) är av den uppfattningen att det endast i vissa fall är en högre chef som ensam tar ut gruppen, vilket motsäger vad detta arbete visar.
Ovan hävdar Briner, m.fl. (1993) att det kan vara en grupp högre chefer eller en kommitté som gör urvalet av medarbetare. De säger vidare att kommittén vet att de utvalda personerna passar för uppgiften. Björkén, m.fl. (1998), Wisén och Lindblom (1999) samt Burell och Kylén (1995) är också överens om att de ”rätta” personerna tas med i projektet. Ett av detta arbetes resultat, som finns redovisat i kapitel 7, visar tydligt att de som ansvarar för urvalet av användarna vet genom erfarenhet vilka som är mest lämpade att ta med i projektet. Detta visar entydigt, dels genom författarna och dels genom respondenterna, på att det finns så kallad ”tyst kunskap” och expertkunskap hos dessa människor som ansvarar för urvalet. Problemet med denna tysta kunskap är hur den skall kunna utvinnas och på så vis användas vid urval av projektmedlemmar vid såväl systemutvecklingsprojekt som andra projekt. Om den tysta kunskapen skulle gå att utvinna och på så vis kunna få fram hur de som besitter
denna kunskap vet vilka som är de ”rätta” personerna skulle det leda till en stor vinst. Kunskapen skulle då kunna förmedlas till personer som till exempel är nyanställda och inte har samma erfarenhet om vilka personer som är mest lämpade att delta. Det är intressant att analysen av de genomförda besöksintervjuerna visar att endast en av de tre respondenterna som själva är mindre involverade i utvecklingsarbetet ser ett behov av utformade urvalskriterier. Däremot visar analysen att utav de tre respondenter som själva deltar aktivt i utvecklingsarbetet är det två stycken som ser ett behov av utarbetade urvalskriterier. Detta kan vara ett tecken på att det finns en tendens till att de som själva deltar mer aktivt i projektgruppen också är mer intresserade av urvalet av de övriga projektmedlemmarna.