I en fenomenologisk forskningsmetod går forskaren in i undersökningsområdet med ett nyfiket och öppet sinne utan några förutfattade hypoteser om resultatet (Kvale & Brinkmann 2009, s. 43). Däremot beskriver Birgerstam att en orientering i det studerade fältet bör göras samt att knyta egna erfarenheter till fenomenet (Birgerstam 2000, s. 199). Utifrån mina egna erfarenheter av visuell kommunikation via sociala medier hade jag därmed funderat kring hur min egen visuella kommunikation är uppbyggd och att jag hade teorier om att det säkerligen skulle framkomma både likheter och skillnader mellan mina uppfattningar och ungdomarnas. Som förväntat använde ungdomarna i studien flera olika sociala medier med olika funktioner. De använder det som är popu-lärt i deras ungängeskrets och följer trenderna. Dock hade jag inte väntat mig att de så fort kunde byta från att ha använt ett socialt medie dagligen till att över gå till ett nytt och lämna det gamla som de gjort med exempelvis Facebook för att Instagram kom. Intressant är även att ungdomarna inte raderar sitt konto på applikationer de inte längre använder utifall att de skulle vilja använda det igen. Bilderna på applikationer de inte längre är aktiva på använder de som en nostalgisk dagbok, vilket enligt mig är fascine-rande. Likt mina egna erfarenheter av sociala medier följer ungdomarna de normer de upplever inom de olika applikationerna samt att bilderna är mer eller mindre seriösa beroende på vilka som ser bilderna samt under vilken tid de får tillgång till dem.
Ungdomarna beskriver de olika sociala medierna som tydligt åtskilda när det kommer till hur och när de använder dem. Detta är något som jag själv inte reflekterat särskilt mycket över utifrån mina egna erfarenheter. Kanske beror detta på att jag förmodlighen tillhör den kategorin av äldre som ungdomarna beskriver inte förstår hur man ska an-vända de olika medierna. Respondenterna är medvetna om att det finns en skillnad på vad de kan visa offentligt för alla och vad som tillhör det privata. De menar att de kan bjuda på sig själva på samtliga sociala medierna men att definitionerna till vilken grad de gör detta skiljer sig åt mellan medierna. En medvetenhet finns kring vem som får se vilka bilder genom att de skapar olika kategorier och grupper där de visar upp olika rol-ler av sig själva i de olika forumen.
Jag hade förväntat mig att respons på de publicerade bilderna skulle vara viktig för ung-domarna, vilket samtliga respondenter dock inte medgav till en början. När diskussion-en kom upp vad de skulle göra om de inte fick någon respons på diskussion-en bild de lagt upp erkände de dock att de då skulle raderat den för att inte se ensam ut samt att de då
tviv-lat på att bilden var bra. Jakten på respons beskrevs genom att det påverkar ungdomarna att lägga upp vissa typer av bilder samt att tiden för publicering är genomtänkt. Kanske är det behovet av gillningar och kommentarer på sina bilder samt att de inte vill gå miste om något som händer på sociala medier, som bidragit till att ungdomar är så beroende av sina mobiler. Det må se osocialt ut att de ofta sitter med sina telefoner, men för dem är det att vara multisocial eftersom de både umgås med dem runtomkring samt vännerna på sociala medierna samtidigt. Jag tror att om den vuxna generationen, särskilt lärare, skulle sätta sig in i ungdomars multisociala livsvärld skulle vi förstå dem bättre samt kunna engagera dem mer genom att ta tillvara på deras egna erfarenheter. Genom kom-munikationen på sociala medier har de kunskaper och sociala förmågor som människor som inte använder applikationerna har. Genom dem har ungdomarna exempelvis fått egna erfarenheter av konsekvenstänkande samt en analytisk förmåga genom att studera andras bilder. Kanske är det vi som behöver lära oss av dem.
Denna studie hade ett öppet förhållningssätt till hur ungdomar uppfattar visuell kommu-nikation via sociala medier där ungdomarna själva styrde vilka slags sociala medier som skulle diskuteras. I fortsatt forskning hade enskilda sociala medier kunnat studeras för att förstå fenomenet djupare. En liknande studie som denna hade kunnat genomföras i en annan åldersgrupp eftersom den visuella kommunikationen samt de olika kanalerna kan skilja åt i olika grupper. För att få en mer generaliserbart resultat kunde studien översättas till en kvantitativ där ett urval av frågor hade kunnat ställas till ett större antal respondenter. Det hade även varit intressant att genomföra en annan typ av undersök-ning såsom att studera ungdomarnas bilder genom bildanalys för att på ett mer objektivt sätt analysera den visuella kommunikationen.
4 Referenser
Bengtsson, J. (red.) (2005). Med livsvärlden som grund: bidrag till utvecklandet av en livsvärldsfenomenologisk ansats i pedagogisk forskning. (2., rev. uppl.) Lund: Stu-dentlitteratur.
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. (2., rev. uppl.) Malmö: Liber. Burr, V. (2003). Social constructionism. (2. uppl.) London: Routledge.
Danielsson, M. & Axelsson, L. (2007). Ungdomars användning av nya medier. Ung kommunikation. Växjö universitet: Lärarutbildningsnämndens rapportserie 2/2007 Dunkels, E. (2012). Vad gör unga på nätet?. (2., rev. uppl.) Malmö: Gleerup.
Erikson, E. H. (1980). Identity and the life cycle. New York: W.W. Norton.
Falkheimer, J. (2001). Medier och kommunikation: en introduktion. Lund: Studentlitte-ratur.
Filosofiska rummet. (2010). Om fenomenologi. [Radioprogram]. Producent: Peter Sandberg. Sveriges Radio, P1, 28 maj.
Findahl, Olle (2009) Unga svenskar & Internet, Stockholm: Danagårds Grafiska
Fiske, J. (1990). Introduction to communication studies. (2. uppl.) London: Routledge. Forsman, M. (2014). Duckface/Stoneface: Sociala medier, onlinespel och
bildkommuni-kation bland killar och tjejer i årskurs 4 och 7. Stockholm: Statens Medieråd. Goffman, E. (2014). Jaget och maskerna: en studie i vardagslivets dramatik. (6. uppl.)
Stockholm: Studentlitteratur.
Gripsrud, J. (2002). Mediekultur, mediesamhälle. (2. uppl.) Göteborg: Daidalos.
Hacking, I. (1999). The social construction of what?. Cambridge, Mass.: Harvard Univ. Press.
Hammarén, N. & Johansson, T. (2009). Identitet. Malmö: Liber.
Hum, N., Chamberlin, P., Hambright, B., Portwood, A., Schat, A., & Bevan, J. (2011). ”A picture is worth a thousand words: A content analysis of Facebook profile photo-graphs.” Computers in Human Behavior 27(5):1828-1833.
Karlsson, A-M. (1997). ”Kallpratare på nätet: Om chattares kommunikativa kompetens och samtalsstil”, I: Josephson, Olle (red.) Svenskan i IT-samhället, sid. 138-163, Uppsala: Hallgren & Fallgren
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. (2. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Poltash, N. (2013). Snapchat and Sexting: A snapshot of baring your bare essentials. Richmond Journal of Law & Technology 19 (4): s. 1-24.
Shannon, C. & Weaver, W. (1949). The mathematical theory of communication. Ur-bana, Ill.: University of Illinois Press.
Skolverket. 2011. Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Stockholm: Skolverket.
Slevin, J. (2000). The Internet and Society. Cambridge: Polity Press.
Svenningsson, M. (2009). Unga, stil och nätet. I S. Lindgren (Red.), Ungdomskulturer (ss. 93-106). Malmö: Gleerup.
Statens Medieråd (2013). Unga och medier 2012/13. Fakta om barns och ungas
använd-ning och upplevelser av media. Stockholm: Statens Medieråd.
Statistiska centralbyrån. (2014). Privatpersoners användning av datorer och internet 2013. http://www.scb.se/Statistik/_Publikationer/LE0108_2013A01_BR_IT01BR1401.pdf
(2014-11-03).
Strassberg, D. S., McKinnon, R. K., Sustaíta, M. A., & Rullo, J. (2013). Sexting by high school students: An exploratory and descriptive study. Archives of Sexual Behavior, 42, 15–21.