I denna del kommer vi att återknyta till studiens syfte och frågeställningar. Vi diskuterar även val av forskningsmetod. Därefter följer en sammanfattning och diskussion av studiens resultat och analys.
31 I och med att vi valt en kvalitativ metod för att genomföra denna studie, har vi också valt bort andra forskningsmetoder. Ett alternativ hade kunnat vara exempelvis en kvantitativ ansats, vilket hade inneburit att ett större antal respondenter hade kunnat delta i studien. Studiens generaliserbarhet hade kanske då blivit högre. Vi önskade dock undersöka intervjupersonernas upplevelser och erfarenheter på en djupare nivå varför vi istället valde kvalitativa intervjuer som datainsamlingsmetod. Inom kvalitativ forskning kan forskaren ses som ett viktigt instrument i processen att finna ny kunskap, därmed kan forskarens hantverksskicklighet ses som ett kvalitetsmått på studien (Kvale & Brinkmann 2009:100). Då vi inte hade någon tidigare erfarenhet av denna metod, var det viktigt för oss att inhämta så mycket information som möjligt för hur vi skulle gå till väga. Detta kan givetvis inte jämföras med praktisk erfarenhet, men har varit ett stöd på vägen.
Vi fann tidigt under arbetet med studien att våra teman samspelar och är beroende av varandra. Brukarinflytande- och medverkan är viktiga delar inom socialtjänstens kunskapsutveckling och är även en viktig del för en empowerment-inriktad praktik inom socialt arbete. Då vår försförståelse var att missbrukare inte har möjlighet att välja behandlingsmetod fann vi det intressant att göra en studie om det. Vårt syfte blev således att undersöka vad brukare ansåg om delaktighet i planering och beslut kring hjälpinsatser samt att belysa deras upplevelser av bemötandet inom socialtjänstens missbruksvård. Vi formulerade tre frågeställningar som studien ämnade svara på. Dessa är: 1) På vilket sätt ansåg brukaren att han eller hon hade makt över sin egen situation? 2) Hur upplevde brukaren förtroende för socialtjänsten vid insatstillfället, samt 3) Vad anser brukaren om sin delaktighet i planering av hjälpinsatser? Vi konkretiserade frågeställningarna genom tre teman: makt, förtroende och delaktighet. Brukarna i studien har förmedlat att de i stort inte har haft makt att påverka sin egen situation i kontakten med socialarbetaren. Analys utifrån empowerment-teori framhäver flera tänkbara orsaker till detta. Bland annat kan det ha att göra med bristande resurser dels hos brukarna i studien men även hos socialarbetaren de mötte. Orsaker till bristande resurser hos socialarbetaren ser vi som främst organisatoriskt grundade på så vis att de inte getts den tid de behövde med brukarna. Detta ser vi som en viktig aspekt då tid anses vara nyckeln till att bygga upp en bra relation. En annan tänkbar orsak kan vara att socialarbetarna inte hade de redskap de behövde för att ge brukarna makt. Att stärka brukaren utifrån empowerment-teori kan ses som en av grundstenarna för socialt arbete då empowerment-inriktad praktik syftar bland annat till att öka brukarens medvetenhet om sina egna resurser och hur han eller hon kan använda dem för att på så vis få makt över sitt eget liv. En ytterligare tänkbar orsak till att
32 socialarbetarna inte lyckades ge makt åt brukarna kan bero på deras egen maktlöshet då de är styrd av organisationen både politiskt och ekonomiskt. Bristande resurser hos brukaren kan enligt empowerment-teori härledas till begreppet inlärd hjälplöshet.
I frågan om brukarna kände förtroende för den socialarbetare de träffade fick vi något motstridiga svar. Vår tolkning av resultaten visade dock att ingen hade känt fullt förtroende för socialarbetaren. I likhet med brukarnas upplevda känsla av maktlöshet ser vi att även detta kan kopplas till bland annat bristande kunskap och för lite tid tillsammans med brukarna.
Detta tydliggörs ytterligare i och med att en av intervjupersonerna särskilt lyfte fram erfarenhet som en förtroendeingivande egenskap hos socialarbetaren. Även socialarbetarens engagemang i- och empati för brukaren sågs som bristfälligt av deltagarna i studien.
Intervjupersonerna uppgav inledningsvis att de fått vara delaktiga i planeringen av sin vård, på så sätt att de hade möjlighet att tacka ja eller nej till de hjälpinsatser de blivit erbjudna. De flesta uppgav dock att de inte haft någon valfrihet angående sin behandling. Detta kan bland annat ha ekonomiska skäl. Intressant är att en av brukarna i studien uppgav att det inte finns någon annan behandlingsmetod än den han blev erbjuden. Om detta tyder på bristfällig information från socialarbetaren eller bristande resurser hos brukaren framgår inte helt av resultaten. Ingen av intervjupersonerna uppgav vid intervjutillfället att de blivit informerade om sina rättigheter i samband med frivilliga hjälpinsatser. Att vara medveten om sina rättigheter ser vi som en avgörande förutsättning för empowerment på individ- grupp- och samhällsnivå. Det skulle också kunna vara ett första steg för socialarbetaren att gå när det kommer till att överföra makt, skapa förtroende och främja en känsla av delaktighet.
Således är det tydligt att studiens tre teman tillsammans möjliggör en förståelse för varför brukarinflytande- och medverkan existerat eller inte. Att ge makt, inge förtroende och främja delaktighet bör enligt vår åsikt ses som mål för socialarbetare att sträva efter för att inkludera brukaren i planering och beslut av vård inom socialtjänstens missbruksvård. Ett sådant arbetssätt skulle främja både brukare och socialarbetare, men också samhället i stort då det enligt tidigare forskning visat att brukare som känner sig delaktiga i hela behandlingsprocessen i högre grad fullföljer sin behandling samt att de efter avslutad behandling har lättare att få ett arbete. En intressant iakttagelse vi gjort är dock att det räcker att brukaren upplevt sig delaktig utan att för sakens skull egentligen har varit det. Detta blir i praktiken en svår balansgång för socialarbetare, då brukare med starka resurser som exempelvis kunskap om sina rättigheter kan uppleva det som att de helt enkelt blir lurade.
33