I detta kapitel presenteras diskussion och slutsats. Kapitlet är strukturerat efter följande
huvudrubriker: metoddiskussion, resultatdiskussion, slutsats samt förslag till vidare forskning.
6.1 Metoddiskussion
Vid genomförandet av intervjuerna användes en kvalitativ metod eftersom innebörder och meningar är utmärkande för denna typ av metod (Alvehus 2013, s.10). Eftersom
utgångspunkten var att göra undersökningen ur ett förskollärarperspektiv ansågs den
kvalitativa metoden vara mest lämpad att använda då intresset låg i deras svar. Att utgå från den kvalitativa metoden gjorde det möjligt att undersöka bokens och högläsningens betydelse för barns språkutveckling ur ett förskollärarperspektiv (Kvale & Brinkmann 2014, s. 43). Intervju som metod kan diskuteras med för- och nackdelar. Fördelarna talar för möjligheten att ställa följdfrågor och uppmuntra intervjupersonen att fördjupa sig, utveckla sitt svar eller förtydliga ett svar som kan uppfattas oklart (Alvehus 2013, s. 84). Under en intervju är det lätt hänt att intervjupersonen svävar iväg från frågan och svaren kan då uppfattas som otydliga. Detta uppmärksammades i det insamlade materialet och försvårade analysprocessen av orsaken att det blev svårare att hitta svaret på frågan. Nackdelarna kan vara att det uppstår försvarsreaktioner hos såväl intervjuaren som intervjupersonen. Interaktionen kan bli
ångestskapande och intervjupersonen kan känna sig nervös och stressad vilket kan resultera i att svaren blir ytliga (Kvale & Brinkmann 2014, s.49). Valet av förskollärare föll på ett homogent urval vilket kunde ha begränsat variationen i det insamlade materialet. Sett ur ett heterogent urval av intervjupersonerna hade en ökad variation i svaren kunnat bidra till ett bredare resultat om intervjupersonerna inte endast varit förskollärare (Alvehus 2013, s. 69). Dock är det endast en möjlighet och inte fastställt att det skulle ha påverkat resultatet. Valet gjordes att intervjua förskollärare från olika förskolor för att få en bredare repertoar samt förståelse och kan enligt Alvehus (2013, s. 69) ses ur ett heterogent urval ge en ökad
nyansrikedom. Hade det homogena urvalet tillämpats och intervjupersonerna arbetat i samma verksamhet eller avdelning hade risken funnits att variationen i materialet minimerats och svaren blivit likartade.
Vid genomförandet av intervjuerna låg en semistrukturerad intervjuguide till grund för att kunna använda öppna frågor i syfte att låta den intervjuade få påverka innehållet i intervjun. Genom att använda sig av en semistrukturerad intervjuguide kan intervjun liknas vid ett samtal snarare än ett förhör (Alvehus 2013, s. 83). Hade intervjuerna utgått från en ostrukturerad intervju hade risken funnits att det övergripande ämnesintresset fallit bort eftersom intervjuarens roll kan hamna i skymundan. En strukturerad intervju med helt strukturerade och förutbestämda frågor hade kunnat resultera i en ytlig och kort intervju (Alvehus 2013, s. 83). Hade en semistrukturerad intervjuguide inte tillämpats vid
genomförandet av intervjuerna hade risken funnits att intervjun blivit irrelevant på grund av att ämnesintresset fallit bort samt att syftet med öppna frågor kunde gått förlorat.
Fältanteckningar bedömdes inte vara något alternativ då det tar mycket fokus från samtalet och det är svårt att hinna skriva och lyssna samtidigt samt att det som intervjuaren säger kanske inte alltid stämmer överens med det som antecknats (Alvehus 2013, s. 85). Vid genomförandet av intervjuerna valdes istället användandet av ljudupptagning på två enheter i enlighet med Kvale och Brinkmann (2014, s. 219) av den anledningen att försäkra oss om att inspelningen inte skulle förloras. Ljudupptagning gör det möjligt att lättare vara delaktig i samtalet och kunna lyssna aktivt på vad den intervjuade har att säga. Ljudupptagningen gör det enligt Kvale och Brinkmann (2014, s. 218) möjligt att registrera ord, tonfall och pauser vilket är svårt vid fältanteckningar. Det finns dock en risk med ljudupptagning som kan göra att den intervjuade känner obehag av att ha enheten framför sig och kan därför resultera i en begräsning av hur öppen den intervjuade vill vara (Alvehus 2013, s. 85). För att undvika en sådan situation meddelades intervjupersonerna i förväg om att ljudupptagning skulle
förekomma, alla de intervjuade var okej med detta. När transkriberingen påbörjats omvandlas muntligt tal till skriftligt. I omskrivningen av tal till text kan det finnas en risk att exempelvis tonfall och ironi faller bort, vilket kan ha betydelse för hur svaren uppfattas (Kvale &
Brinkmann 2014, s. 218). Transkriberingen av intervjuerna gjordes av den som intervjuade för att säkra relevanta detaljer för analysen och den som genomförde intervjun hade en mer delaktig roll. Innan transkriberingen fanns en överensstämmelse om att samma förfaringssätt skulle tillämpas för att minimera risken för komplikationer vid språkliga jämförelser mellan intervjuerna (Kvale & Brinkmann 2014, s.221).
6.2 Resultatdiskussion
Här lyfts resultatet utifrån studiens frågeställningar vilka har varit hur förskollärare ser på användning av böcker i förskolan samt hur högläsning blir en del av förskolans vardag.
6.2.1 Förskollärarnas syn
Resultatet visar att samtliga förskollärare hade en positiv inställning till högläsning och ansåg att det är språkutvecklande för de barn som får ta del av det. Dock angav endast fyra av dem att deras syfte med att läsa böcker för barnen är att stärka språket. Cox Eriksson (2014) gjorde en studie om barns tidiga ordförrådsutveckling i relation till vuxnas kommunikation i
interaktion, studien visade ett resultat av att vuxnas interaktionsmässiga beteende är förknippat med barns tidiga ordförrådsförrådsutveckling. Det finns en viss problematik av resultatet som framkommit i denna studie. Motsägelsen tar avstamp i förskollärarnas
gemensamma syn på att högläsning är betydelsefullt och har en språkutvecklande effekt men att all läsning inte skedde i syfte att stärka språket. Vidare kan det tyckas vara problematiskt att den rådande synen är att högläsning är språkutvecklande och betydelsefullt men endast hälften av intervjupersonerna såg till att läsa minst en gång om dagen. I studier gjorda av Norling (2015) och Björck-Åkesson et al. (2014) pekar resultatet på att barns agerande och engagemang i förskolan är starkt relaterat till personalens förhållningssätt. Norling (2015) har i sitt resultat lyft fram att personalens kommunikativa tillvägagångssätt, såsom högläsning, skapar möjligheter för barn att utvecklas språkmässigt och lära nya begrepp genom
uppmuntran till att samtala om boken.
I resultatet framgår det även att samtliga förskollärare anser att barn alltid ska ha tillgång till böcker i förskolan och att det ska finnas i varje rum, vara synliga och lättillgängliga för barnen att nå. Vidare framkom det av intervjuerna att de olika verksamheterna hade en tilltalande miljö med lättillgängliga och synliga textorienterade material. Två förskollärare berättade dock att de medvetet hade vissa böcker stående högt och därmed otillgängligt för barnen. I den ena intervjun berättade intervjupersonen att deras syfte med att ha vissa av böckerna ståendes högt var för att lättare exponera dem och påminna barnen att de finns. Vidare framkom det att de även hade ställt upp barnens favoritböcker vilket kan tolkas som problematiskt eftersom det ofta är de böckerna barnen väljer vid spontan läsning. Om barnen inte själva kan nå sin favoritbok kan det resultera i att det finns en risk att barnen ägnar sig åt
en annan aktivitet och kan tappa intresset för böcker samt att den spontana läsningen kanske inte sker lika ofta. En studie av Simonsson (2004) visade att barn ofta leker och samspelar med andra barn utifrån boken som idékälla. I den andra intervjun fanns ett annat synsätt, nämligen att de minsta barnen inte vet hur man bläddrar i en bok eller hur man respekterar den, därför är böckerna placerade för högt för de allra minsta. Vidare kan frågan ställas hur de små barnen ska få möjlighet att lära sig bläddra i böckerna och kunna respektera dem om de inte får möjlighet att testa sig fram och bli bekanta med boken som redskap.
6.2.2 Högläsning i förskolans vardag
Samtliga förskollärare berättade att läsningen i de olika verksamheterna främst är en spontan aktivitet med utgångspunkt i att barnen ofta kommer med en bok som de vill få läst. I Gjems (2010) studie framkom ett resultat som visade att om den vuxne bjuder in barn till dialog och är lyhörd gentemot deras svar kan barn visa stort intresse av att delta i samtal. Björklund (2008) har i sin studie lyft att kommunikation, involvering och delaktighet i textorienterade sammanhang är meningsskapande handlingar. Vid spontan läsning kan det förekomma att det inte finns tid att samtala om boken och bilderna efter högläsning vilket kan resultera i att barn inte får uttrycka sina idéer, tankar och erfarenheter. Resultatet visar även att hälften av
förskollärarna berättade att de läser minst en gång om dagen för barnen och de resterande tre berättade att de försöker läsa varje dag men att tiden ibland inte räcker till. Detta kan bero på att högläsning inte är en inplanerad aktivitet i förskolans vardag och på så sätt inte ges lika stor plats. Genom att försöka ha som rutin att läsa varje dag för barnen kan det bidra till att högläsningen kan bli en återkommande aktivitet och på så sätt kan det bli lättare att erbjuda högläsning en gång om dagen. I en studie gjord av Fast (2007) framkom det att barn behöver erbjudas möjligheter att möta textorienterade aktiviteter även på egen hand och inte endast i interaktion med vuxna. Genom att barn ges möjligheter att på egen hand sitta med en bok kan de skaffa sig erfarenheter av exempelvis hur man bläddrar i en bok. I vårt resultat framkom det att två av förskollärarna tyckte att barn självklart ska respektera böckerna men att det är förbrukningsmaterial och skulle de gå sönder så gör de, vidare poängterades det att alla böcker är till för alla barn som vistas i förskolan.
6.3 Slutsats
Syftet med denna studie har varit att synliggöra och analysera bokens och högläsningens betydelse för barns språkutveckling ur ett förskollärarperspektiv.
Vår slutsats är att boken inte bara är materiellt betingat utan att den har många
användningsområden. Vi har sett att boken används till mer än enbart högläsning och en lugn stund. Den används även i syfte att stimulera fantasin, bidra till barns lek samt att utbyta tankar och idéer. Vi finner det mycket intressant att vi sett ett resultat av att de förskollärare som intervjuats har en positiv inställning och syn på böcker i förskolan, samtliga förskollärare tycker att det är roligt, mysigt och avkopplande att läsa för barnen. Vi har även fått en större förståelse för hur betydelsefullt det är att ha utformningen av miljön i åtanke och att den även kan bidra till barns språkutveckling. Något vi blev förvånade över var att endast en utav förskollärarna självmant nämnde läroplanen som svar på en av våra frågor. Vi trodde att läroplanen skulle komma på tal fler gånger och mer spontant än vad den gjorde.
Våra tankar kring förskollärarnas svar är att den planerade läsningen borde få mer plats i verksamheterna. Vi tror att det kan vara betydelsefullt att utgå mer från planerad läsning och försöka få mer tid till att både förbereda och samtala om boken efteråt. Vi tror absolut att den spontana läsningen kan bidra till barns språkutveckling men vi tror även att det är
betydelsefullt att försöka avsätta tid till att planera läsningen med ett tydligt syfte för att åstadkomma en mer språkutvecklande effekt av läsningen.
6.4 Förslag till vidare forskning
Vi tycker att det hade varit intressant att göra en vidare studie där syftet riktas mot de lite äldre barnens syn på böcker i förskolan. Det hade varit intressant att exempelvis ta reda på vad de tycker om boken och deras syn på hur man kan använda boken. Ett förslag kan vara att observera barnen i bokrelaterade aktiviteter samt att genomföra en semistrukturerad intervju och använda ett fåtal öppna frågor och låta barnen styra innehållet i samtalet.