3. Diskussion och slutsatser
3.1 Reflektioner om undersökningen
Arbetet med uppsatsen har gått både bra och dåligt, som förväntat. Jag trodde inte att det skulle vara svårt att hitta informanter till min undersökning och kände till en början ingen stress över detta. När arbetet hade pågått i två veckor och jag fortfarande inte hade hittat några informanter så började jag bli orolig om hur det skulle gå. Planen var att inte söka efter informanter genom mina kontakter inom hemslöjdsrörelsen utan att hitta dem från annat håll. Detta för att ha möjlighet att undersöka vad personerna visste om Hemslöjden och möjligen hur de skulle gå till väga för att söka sig till rörelsen och som en sita del, om de skulle vilja ta kontakt och känna sig välkomna i rörelsen om de försökte. Därför sökte jag till en början informanter genom olika etniska föreningar, främst i mitt närområde. Kontaktpersonerna som till dessa föreningar visste inte så mycket om sina medlemmars hantverksintressen och det visade sig vara svårt att få dem att hjälpa till. Därmed vände jag mig till mina kontakter inom Hemslöjden och fick många tips och förslag. Undertiden som jag sökte efter informanter bestämde jag mig för att utöka
undersökningen genom att intervjua representanter för Hemslöjden om deras mångfaldsarbete. Trots att detta inte var planerat har denna komplettering bidragit till en bra helhet för
undersökningen och löst problemet om hur jag tillslut knyter ihop säcken.
3.2 Resultat
Undersökningen har resulterat i en övergripande, samstämmig bild av hur Hemslöjden arbetar med mångfald under våren 2016. Den har även ur ett myrperspektiv givit en bild av hur utövande av hantverk påverkas av sin kontext. I min diskussion kommer jag att försöka identifiera vad Hemslöjden har för behov och hur de arbetar med sin identitet. Jag kommer även att berätta hur två individers hantverksutövande har påverkats av olika förutsättningar i deras hemländer och i Sverige. Jag kommer avslutningsvis titta på förutsättningarna för Hemslöjden att möta dessa personer.
Initiala antaganden från undersökarens sida
Jag hade en aning om att det skulle gå att identifiera att behov av att utöva hantverk är något som förändras när en person flyttar från en plats till en annan. Detta kom utav att hur en lever i olika delar av världen skiljer sig mycket åt. Här i Sverige lever vi så kallade bekväma liv, med affärer nära till hands och med sociala försäkringar som gör att vi har viss ekonomisk trygghet även om vi skulle bli arbetslösa eller bli sjuka. Det antas att Hemslöjd är något som främst utövas som en bisyssla vid sidan av en annan sysselsättning, som fritidssysselsättning eller hobby. I andra länder ser det kanske annorlunda ut. När hemslöjdsrörelsen grundades i Sverige var det mot en
bakgrund av att industrialiseringen hotade att göra så att hantverkstekniker hamnade i glömska (Melldahl 2003, sid. 6). Men var rädd att man skulle glömma hur man gjorde saker för hand och därigenom förlora kunskaper som tidigare varit självklara. Det går naturligtvis inte att generalisera men min uppfattning är att det i fattiga länder hör till vardagen att utöva hemslöjd på det vis vi gjorde i Sverige förr, för husbehov till försörjning och yrkesutövning.
Behov
Undersökningen visar att det finns många olika typer av behov för Hemslöjden och
hantverksutövarna. Nämnden för hemslöjdsfrågor ser att det finns behov av att utveckla metoder för att arbeta med mångfald och integrationsfrågor och gör detta genom att rikta pengar åt det hållet. Det fattas också pengar till aktiviteter för att välkomna flyktingar som kommer till Sverige och därmed har NFH tagit fram extra pengar för detta. Kanslichefen för NFH ser också ett behov att se över den egna verksamheten för att kunna finnas kvar i framtiden. Hon betonar att arbetet med mångfald är långsiktigt, ingen quick-fix, och att det handlar om att se över det egna området, hur de arbetar med vissa frågor och att våga vara självkritiska. Hon säger sedan att vi slöjdare kanske måste sluta vara nöjda och istället sträcka ut en hand och se till den kultur vi lever i nu, där världen ändras runtomkring oss (informant 1).
Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund har ett behov att skapa förändring i de egna leden. De vill vara en tillgänglig organisation där alla känner sig välkomna på sina villkor.
Verksamhetschefen har bekräftat att Hemslöjden inte är någon utdöende organisation, att medlemsantalet är relativt stabilt. Men behovet grundar sig i att de ser att de svenska hemslöjdsföreningarna inte speglar samhället vi lever i (informant 2).
Undersökningen visar att behovet av pengar också syns längst ut i föreningsarbetet.
Integrationsprojektet Slöjda tillsammans för hållbar social utveckling i Halmstad höll på den utsatta perioden, arbetet kom igång bra, men sedan tog pengarna slut och verksamheten tog paus i väntan på nya medel. Hoppet om finansiering väcktes när SHR tillkännagav att de fått pengar från Postkodlotteriets Kulturstiftelse men blev en besvikelse när de insåg att DIT inte innebar att det fanns pengar att söka i traditionell mening (informant 3). Verksamhetschefen för SHR bekräftade under den intervjun att det har varit den generella upplevelsen från
hemslöjdsföreningarna runt om i landet (informant 2). Från min egen upplevelse som
styrelseledamot i en hemslöjdsförening kan jag bekräfta att det var den initiala känslan även i min förening. Behovet av pengar gör sig ständigt påmind och som verksamhetschefen för SHR uttryckte det så är det en klassfråga och därmed en politisk fråga.
Hantverksutövarna uttrycker en annan typ av behov. Informant 4 växte upp under en diktatur som sedan föll. Detta gjorde att hantverksutövande blev en nödvändighet. Det tog tio år innan allt var återuppbyggt och under den tiden fick alla tillverka det som behövdes. När informant 4 talade om vad hon utövat för hantverk innan hon kom till Sverige berättade hon inte att hon sydde skor av skinn, detta nämnde hon bara i förbifarten. Eftersom hon inte nämnde det när jag frågade henne om vad hon utövat för hantverk säger det mig att hon inte ser det som hantverk. Detta går att koppla till Berliners (2013) tankar om att kulturell överföring påverkas av hela situationen för kunskapsförmedling. Informant 4s uppväxt har präglat hur hon ser på traditioner, sitt hantverksutövande och vad hon ser som hantverk. På grund av att vi hade lite svårigheter att förstå varande kunde jag inte förmedla begreppet hemslöjd och kanske hade det varit ett sätt att få henne att koppla att även hantverk för husbehov var intressant i undersökningen. Efter att Kina återhämtat sig och landet ”kommit igång” igen levde hon ett liv som innebar att hon inte hade tid att utöva hantverk. Hon berättade att hon inte utövade hantverk på 32 år för att hon hade fullt upp med att försörja sin familj. Sedan hon flyttade till Sverige har hon återigen börjat utöva hantverk, men till skillnad från tidigare så gör hon det nu för att hon vill. Hon styrs nu av
36
lusten att utöva hantverk, inte av tvång. Det fungerar även som sysselsättning, då hon inte har något arbete eller annan sysselsättning utöver SFI. Alltså fyller hantverk ett helt annat behov för henne nu än tidigare. Informant 6 kommer även hon från ett land där omständigheterna styrt hur hon ser på hantverk, hennes behov har dock styrts av lust både i Kazakstan och i Sverige. Sedan hon kom till Sverige har hennes hantverksintresse gjort så att hon har träffat människor och skapat kontakter som har gjort att hon inte haft något behov av några integrationsåtgärder. Det har löst sig genom hennes eget driv och intresse för hantverk.
Identitet
Svaren från kanslichefen för Nämnden för hemslöjdsfrågor om behovet av att vara relevant för att finnas kvar i framtiden är starkt kopplat till Hemslöjdens identitet. Hon säger att de måste våga vara självkritiska (informant 1) och det kan kopplas till vad verksamhetschefen för Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund talade om framtiden. Hon talade om att Do It Together är början på en större förändring och att det är viktigt hur man syns. Hur bjuder vi in? Vad berättar vi när vi bjuder in (informant 2)? Hon kopplar därmed mångfaldsfrågan till Hemslöjdens identitet. Informant 6 började i samband med intervjun ställa sig frågor om sin egen identitet kopplat till mina frågor om tradition. Hennes bakgrund med en uppväxt i ett land där det finns två folkslag, där hennes folk är en minoritet, har gjort att hon känner att hon har flera identiteter. Att hon dessutom kommit till Sverige gör att hon har fått ytterligare en (informant 6). Detta kan kopplas till Berliners (2013) tankar om att kunskapsöverföring inte alltid är vad vi tror att den är. Hennes egna frågor om sin identitet har fått henne att söka information om ryska folkdräkter och detta medför en sorts kulturell överföring. Informant 4 var under intervjun noga med at berätta att hennes familj är ”high culture” och det är kopplat till hennes identitet. Det märktes att hon är väldigt stolt över att hennes familj är släkt med den sista kejsaren av Kina och är en stor del av hennes identitet. Hon fick tidigt tillgång till kultur och möjligheter att utöva olika typer av kultur och hantverk (informant 4). Hon har fått ännu en dimension i sin identitet genom att flytta till Sverige.
Hemslöjden ser över sin identitet, hur de bjuder in och vad de berättar när de bjuder in. Hur kan detta kopplas till informant 4 och informant 6? Skulle det räcka att Hemslöjden speglade deras känsla av identitet för att de skulle känna sig välkomna? Vad är det som behöver speglas? Det kan vara etnicitet, men det kan också vara andra saker som de kan identifiera sig i. Kanske handlar det om tekniker och material. Som tidigare studier visar så har det funnits en särprägel inom
Hemslöjden där estetik, teknik och material har haft väldigt stor betydelse. I Traditionens estetik (Hyltén-Cavallius 2007, sid. 43f) beskrivs en situation där en projektledare och deltagare i ett projekt hamnar i en konflikt gällande material. Deltagarna ville använda material och tekniker som de var vana vid och som de tyckte var fina men projektledaren som var fostrad till ”stilpolis” och tillät inte det. Det är ett exempel där jag tror att estetiken har gjort att människor som mött hemslöjd inte känt sig välkomnade. Och det är något som jag upplever att Hemslöjden har tagit till sig och att rörelsen betonar att alla ska känna sig välkomna på sina egna villkor (informant 2). Speglingar av samhället
Informant 6 har en etablerad kontakt med Hemslöjden, är positivt inställd och söker gärna kunskap genom rörelsen. Hon har en stark vilja att lära sig mer och detta ser jag som något
Hemslöjden skulle vinna på att möta. Hon är en person som har vilja att lära sig saker, är social och positivt inställd till Hemslöjden. Genom att hon är medlem i Hemslöjden görs en bättre spegling samhället vi lever i och genom att hon finns med kan hon dela med sig av sina traditioner och uppmuntra till större mångfald gällande etnicitet, teknik, material och ålder. Informant 4 har deltagit i traditionella stickcaféer där syftet är att människor ska mötas och träna på att prata svenska, men den typen av verksamhet var inte tillräckligt utmanande för henne rent tekniskt. Hur skulle hon kunna fångas upp av till exempel en hemslöjdsförening där hon skulle kunna få den utmaningen med hantverket som hon efterfrågar? Den pensionärsgrupp där hon höll kurs i att göra pappersblommor kom hon i kontakt med genom sin make. Hur kan Hemslöjden arbeta för att väcka intresse hos makar till personer som vill utöva hantverk? Hemslöjden vill öka mångfalden i sina föreningar, de vill bli en jämställd, jämlik och tillgänglig organisation där alla känner sig välkomna på sina egna villkor (informant 2). Detta innebär att de arbetar på en bred front och att det kan vara så att de genom detta även når ut till personer som informant 5 som i sin tur delger informationen om Hemslöjden till sin hustru.
Det jag frågar mig är huruvida Hemslöjden tar på sig förmycket genom att försöka möta alla? Finns det tydliga strategier för att nå alla målgrupper? Nämnden för hemslöjdsfrågor har genom de senaste projektanslagen riktat pengar särskilt mot integration efter att de sett ett behov av den typen av projekt. Genom att se till vad projekten i Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbunds Do It Together-projekt har för teman går det att urskilja en bredd där de försöker nå så många olika målgrupper som möjligt och projekten har tydliga mål. Men finns det någon forskning som ligger bakom de olika förslagen och hur gick tankegångarna när pilotprojekten valdes? Ett av problemen för SHR är att medlemmarna till största delen är kvinnor, hur arbetar de med att försöka möta personer av olika kön?
Som jag ser det har Hemslöjden haft sin bakgrund, som sprungen ur nationalromantik, emot sig i arbetet med mångfald. Men rörelsens arbete sedan 1970-talet har, som jag kan se det, fått
utdelning. För varje årtionde har de tagit ett steg närmre, där det senaste var All världens slöjd. Initiativet med Do It Together är ytterligare ett kliv i rätt riktning för att öka måpngfalden inom Hemslöjden. Kanske är detta projektet som kommer att få stort utrymme när rörelsens historia ska avhandlas inför 150 års jubiléet år 2062?
38