Syftet med studien var att beskriva hur barn reagerar vid föräldrars plötsliga och oväntade död. Ytterligare syften med studien var att beskriva vilka behov av stöd barn har efter föräldrars plötsliga och oväntade död samt vad obearbetad sorg kan leda till bland barn. Barnen i studien uppvisar, liksom Chestersons (2011) och Dyregrovs (2007) beskrivningar, individuella skillnader mellan sina känsloupplevelser efter föräldrarnas plötsliga och oväntade dödsfall. Det finns dock, i enlighet med Chestersons (2011) beskrivning, ett flertal
gemensamma känsloreaktioner bland barnen. De känsloreaktioner som funnits bland barnen i studien, och som generellt sett beskrivs som vanliga efter en förälders plötsliga och oväntade död, är; overklighet och misstro, rädsla, ansvar, skuldkänslor, ilska och irritabilitet, saknad och ledsenhet samt känslor av ensamhet. I enlighet med Andrienssens och Krysinskas (2012)
36 resonemang har det bland barnen i studien visat sig finnas ett tydligt överensstämmande mellan barns sorgereaktioner, oavsett om föräldrarna dött genom självmord eller på annat sätt. Något samband mellan barnens kön och deras sorgereaktioner efter föräldrarnas plötsliga och oväntade död har inte kunnat påvisas i studien. Det har inte heller kunnat påvisas något stöd mellan barnens ålder och deras sorgereaktioner, trots att båda intervjupersonerna lyft fram det som en avgörande faktor för hur barn reagerar på en förälders död.
Under förutsättning att den efterlevande föräldern, trots sin egen sorg, klarar av att stödja sitt barn genom dennes sorg kan barnet, enligt Gyllenswärd (1997), klara av att hantera och bearbeta förlusten utan vidare negativa konsekvenser för utvecklingen och det framtida måendet. Beroende på hur den efterlevande föräldern klarar av att stödja sitt barn i sin sorg, påverkas därmed barnets möjlighet att bearbeta det inträffade. Om den efterlevande föräldern inte klarar av att stödja sitt barn efter dödsfallet, och det inte finns några andra betydelsefulla personer i barnets omgivning som kan ersätta den efterlevande föräldern, kan barnet, enligt Dyregrov och Dyregrov (2008), vara i behov av att få träffa utomstående professionella och barn med liknande upplevelser, för att därigenom få en möjlighet att uttrycka sin sorg. I det fall då den efterlevande föräldern har svårt att stödja sitt barn kan även denne, enligt
intervjupersonerna, behöva stödjas i sin föräldraroll, för att därigenom få verktyg att klara av att vara en bra förälder till sitt barn, trots sin sorg. Beroende på den efterlevande förälderns förmåga att anpassa sig till sitt barn, och därigenom barnets möjligheter att anpassa sig till den nya situationen efter förälderns död, påverkar det, enligt Lawrence m.fl. (2005-2006), därmed barns risk att i framtiden utveckla psykiska besvär. Traumat från förälderns död kan, om det inte getts möjlighet att uttryckas, enligt intervjuperson Gyllenswärd samt Chesterson (2011), komma att uttryckas i samband med nya separationer i barnets framtida liv, vilket kan skapa svårigheter för personen i fråga att se sambandet mellan förälderns död och de aktuella svårigheterna.
Vid obearbetad sorg löper barn risk att utveckla psykisk problematik i form av depression, ångest, hopplöshets- och självmordstankar (Leucken, 2000; Lawrence m.fl. 2005-2006; Chesterson, 2011; Harris, Brown & Bifulco, 1986, ref. i Lagerberg & Sundelin, 2000). Då barnet inte ges möjlighet att uttrycka sina tankar och känslor kring sorgen efter en förälders död, löper de även, enligt Hammarlund (2012), en risk för att utveckla ett så kallat
posttraumatiskt stressyndrom, till följd av den överväldigande stressbelastningen det innebär för ett barn att på egen hand hantera och bearbeta en förälders död. Förutom psykisk
problematik, löper barn som inte ges möjlighet att uttrycka sin sorg efter en förälders död, enligt Chesterson (2011), även risk för att utveckla somatiska besvär till följd av att sorgen ”sätter sig i kroppen”.
Utifrån ovanstående resonemang bör det lyftas fram som centralt för barn, efter en
förälders död, att ges möjlighet att kommunicera sin sorg. Om den efterlevande föräldern inte klarar av att stödja sitt barn genom sorgen, bör barnet ges möjlighet att träffa utomstående professionella och andra barn med liknande upplevelser, för att därigenom möjliggöra
hantering och bearbetning av förälderns död hos barnet. Även den efterlevande föräldern kan då behöva erbjudas stöd, för att denne på ett välfungerande sätt ska kunna vara en god
förälder till sitt barn, eftersom barnet annars löper risk att bli ensam i sin sorg.
Under arbetets gång har jag uppmärksammat en brist på forskning kring vilka faktorer som, i samband med föräldrars plötsliga och oväntade dödsfall, kan leda till en negativ fysisk eller psykisk utveckling hos barn. Det kan därför behöva undersökas vidare kring vad
obearbetad sorg kan leda till bland barn, och vilka faktorer som kan ses som risk- respektive skyddsfaktorer. Då cirka 3400 barn i åldrarna 0-18 år, enligt Statistiska centralbyrån (2009), varje år förlorar en eller båda sina föräldrar, bör arbetet för barn i sorg efter en förälders död uppmärksammas och stöd till barn och föräldrar efter en förälders död bör tas på allvar. Liksom det beskrivits i inledningen till studien behandlas inte frågor om barns sorgereaktioner
37 efter en föräldrars plötsliga och oväntade död under socionomutbildningen. Då föräldrars plötsliga och oväntade dödsfall kan leda till negativ fysisk och psykisk utveckling hos barn kommer det i framtiden förhoppningsvis att behandlas under utbildningen.
Litteraturlista
Andrienssen, Karl och Krysinska, Karolina (2012). Essential Questions on Suicide
Bereavement and Postvention. International Journal of Environmental research and public
health. Volume: 9, pp. 24-32.
Barnkonventionen (1996). Mänskliga rättigheter – Konventionen om barnets rättigheter.
Stockholm: Edita Norstedts Tryckeri AB.
Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB.
Chesterson, Ken (2011). När en förälder plötsligt dör – att hjälpa barn genom trauma och
sorg. Vaxholm: Insidan.
Codex regler och riktlinjer för forskning (2012a). Forskarens etik. Hämtat 2012-10-26 från: http://codex.vr.se/forskarensetik.shtml
Codex regler och riktlinjer för forskning (2012b). Forskning som involverar barn. Hämtat 2012-10-26 från: http://codex.vr.se/manniska1.shtml
Cullberg, Johan (2006). Kris och utveckling. Stockholm: Natur & Kultur.
Dyregrov, Atle (1994). Att ta avsked – ritualer som hjälper barnet genom sorgen. Växjö: Grafiska punkten.
Dyregrov, Atle & Raundalen, Magne (1995). Sorg och omsorg. Lund: Studentlitteratur AB.
Dyregrov, Atle (2007). Sorg hos barn – en handledning för vuxna. Lund: Studentlitteratur AB.
Dyregrov, Kari & Dyregrov, Atle (2008). Det sociala nätverkets stöd vid plötslig död – när
livet måste gå vidare. Studentlitteratur.
Ejvegård, Rolf (2009). Vetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur AB.
Gyllenswärd, Göran (1997). Stöd för barn i sorg. Stockholm: Rädda barnen.
Hagman, Sanna (2007). Pappa tog sitt liv – om att gå vidare när det ofattbara händer. Stockholn: Santérus förlag.
Hammarlund, Claes-Otto (2012). Bearbetande samtal – krisstöd, avlastningssamtal, stress-
och konflikthantering. Stockholm: Natur & kultur.
Havnesköld, Leif & Mothander, Pia (2009).Utvecklingspsykologi. Stockholm: Liber AB.
Jacobsen, Dag Ingvar (2012). Förståelse, beskrivning och förklaring – Introduktion till
Kirwin, M. Kathleen, & Hamrin, Vanya. (2005). Decreasing the Risk of Complicated
Bereavement and Future Psychiatric Disorders in Children. Journal Of Child & Adolescent
Psychiatric Nursing, 18 (1), pp. 62-78.
Lagerberg, Dagmar & Sundelin, Claes (2000). Risk och prognos i socialt arbete med barn –
forskningsmetoder och resultat. Stockholm: Gothia förlag.
Lawrence, Elizabeth, Jeglic L, Elizabeth, Matthews T, Laura & Pepper M, Carolyn (2005- 2006). Gender differences in grief reactions following the death of a parent. Omega: The
Journal of Death and Dying. Volume: 52, Number 4, pp. 323-337,
http://ejournals.ebsco.com/direct.asp?ArticleID=4EB0AF85A238258989AE
Lennéer Axelson, Barbro (2010). Förluster – Om sorg och livsomställning. Stockholm: Natur & kultur.
Leucken J, Linda (2000). Attachment and loss experiences during childhood are associated with adult hostility, depression and social support. USA: Journal of Psychosomatic
Research. Number: 49, pp. 85-91.
Lundh, Lars-Gunnar & Smedler, Ann-Charlotte (2007). Personlighetspsykologi (s. 221-274). I Philip Hwang, Ingvar Lundberg, Jerker Rönnberg & Ann-Charlotte Smedler. Vår tids
psykologi. Stockholm: Natur och kultur.
Lundsbye, Maths (red.), Sandell, Göran, Ferm, Roland, Währborg, Peter, Petitt, Bill, Fälth, Tommie & Holmberg, Björn (2000). Familjeterapins grunder – ett interaktionistiskt
perspektiv, baserat på system-, process- och kommunikationsteori. Stockholm: Natur &
kultur.
Payne, Malcolm (2005) Modern teoribildning i socialt arbete. Stockholm: Natur & Kultur.
Schjödt, Borrik & Egeland, Thor Aage (1994). Från systemteori till familjeterapi. Malmö: Studentlitteratur AB.
Sohlberg, Peter & Sohlberg, Britt-Marie (2009). Kunskapens former – Vetenskapsteori och
forskningsmetod. Malmö: Liber AB.
Sjöqvist, Suzanne (2005). Du är hos mig ändå – Ungdomar och barn om att mista en
förälder. Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Statistiska centralbyrån (2009). Barn och ungdomar 0-17 år vars biologiska föräldrar avlidit
under året efter kön, ålder och boendeform. År 2007-2008. Hämtat 2012-10-18 från:
http://www.ssd.scb.se/databaser/makro/SaveShow.asp