Syftet med vår studie var att undersöka om och hur pedagogerna på förskolan lyfter fram barns intressen från informella lärmiljöer och vilket förhållningssätt pedagogerna har till barns intressen om de innefattar populärkultur. I det här kapitlet kommer vi att reflektera över vårt resultat. Vi kommer även ge förslag till fortsatt forskning.
6.1. Diskussion
Enligt förskolans läroplan (Lpfö 98, rev. 2010:9) ska verksamheten ta hänsyn till barnens idéer och intressen och detta ska tillvaratas för att det ska bli mångfald i barnets lärande.
Läroplanen specificerar inte vilka intressen som ska lyftas fram. Vi har därför tolkat det som samtliga intressen, däribland intresset för populärkultur.
Enligt Säljö (2000:47) är samtal en grund för lärande. I vår undersökning visade det sig att barn och pedagoger ofta samtalar om barnens intressen och upplevelser. Pedagogerna betonade att detta är en viktig uppgift för dem för att bekräfta barnet och utveckla dess kompetenser. I viss utsträckning leder samtalet till en vidareutveckling i form av en aktivitet där ett eller flera barn deltar. Men i de flesta fall stannar det vid samtal. En anledning till detta
kan vara att det är flera olika intressen som i så fall måste lyftas fram samtidigt och det är inte möjligt enligt pedagogerna. Däremot sker ofta vidareutveckling när barnen har ett gemensamt intresse, som t.ex. dans och gympa.
Brodin och Hylander (2002:93) menar att barnet blir bekräftat då intresset uppmärksammas och att det stärker självkänslan. Vår studie visar att även populärkultur används för att bekräfta barnet. Vi upplever att pedagogerna inte använder sig av populärkultur för att det är bra i sig utan som ett hjälpmedel för att utveckla barnet och stärka barnets självkänsla.
Vi förväntade oss att pedagogernas inställning till populärkultur skulle vara mer negativ än det visade sig i studien. Pedagogernas inställning till populärkultur var mest positiv då det handlade om musiksammanhang som t.ex. Melodifestivalen. Pedagogerna uttryckte sig mest negativt om figurer som Hello Kitty och Spindelmannen (på kläder) då de menade att dessa figurer är riktade mot ett specifikt kön. Samtidigt kunde de ändå se möjlighet till lärande genom populärkulturen, på samma sätt som för barns andra intressen. Vi upplevde att pedagogerna hade ett professionellt förhållningssätt när de oavsett personligt tycke om populärkultur kunde se på populärkulturen utifrån barnets perspektiv. Flera pedagoger uttryckte att de kanske borde uppdatera sina kunskaper angående barnprogram. Enligt Sparrman (2006:27) är det viktigt att förstå barns kultur för att få ökad förståelse för barnens livsvärld. Vi har samma uppfattning om att det är viktigt för vårt yrke att ha kunskap om barnens kultur för att kunna få större förståelse för barns perspektiv.
Å ena sidan vill inte pedagogerna förneka populärkultur då den är en del av samhället som de inte kan bortse från, eftersom den är en del av barnens vardag. Observationerna visade också att pedagogerna samtalar med barnen om t.ex. filmfigurer. Å andra sidan anser pedagogerna att det är för mycket av populärkultur och vill hellre erbjuda barnen något annat.
Vår uppfattning är att nuvarande pedagoger och vi blivande pedagoger bör ta chansen och utnyttja informella lärsituationer och därmed också populärkultur som redskap till barnens allsidiga utveckling. Vi bör försöka använda oss av populärkultur i vårt yrke på bästa sätt, inte bara för att följa läroplanens riktlinjer utan också för att främja barnens utveckling.
6.2 Slutsatser
Studien har visat, att på den förskolan vi gjorde vår undersökning, är pedagogerna positivt inställda till barnens intressen från informella miljöer. Detta kunde vi se utifrån både intervjuerna och observationerna. Barnens intressen handlade ofta om aktiviteter som t.ex.
gympa, hockey och dans eller upplevelser såsom fika med kompisar eller gå på Äventyrslandet. Det visade sig att pedagogerna lyfter fram barns intressen, främst i form av samtal. Det händer ibland att en pedagog lyfter fram ett barns intresse genom att göra en aktivitet och på så sätt utmanar barnet och vidareutvecklar intresset. I våra intervjuer med pedagogerna framkom det flera exempel på aktiviteter där pedagogerna utgått från ett intresse som barnet har och som de utövar även i informella miljöer. I observationerna fick vi också se hur barnens intressen lyftes fram, t.ex. utgick pedagogerna från barnens musikintressen och spelade musik som barnen gillar, bl.a. poplåtar, och barnen dansade inför andra barn som var publik. Pedagogerna berättade under intervjuerna att de strävar efter att lyfta varje barns intressen, vilket inte är enkelt att hinna med. De betonade hur viktigt det är att utgå från barnen och att det som de berättar också bekräftas och om det finns möjlighet också utmanas genom att pedagogen ställer frågor eller utvecklar det som barnet berättar till en aktivitet.
Pedagogernas inställning till populärkultur var både positiv och negativ. Alla uttryckte sig om att populärkultur ofta är en stor del av barnens intressen. Därför, menade pedagogerna, går det inte att bortse från populärkultur även om de själva (pedagogerna) personligen kan tycka att det är för mycket av populärkultur i barnens vardag. En annan negativ uppfattning var att det inom populärkulturen ofta är indelat vad pojkar respektive flickor ska tycka om och leka med, t.ex. att flickor ska leka med Hello Kitty och pojkar med Spindelmannen. Några av pedagogerna lyfte ändå fram att det kan finnas ett lärande i populärkulturen, som t.ex. att det kan gynna språkutvecklingen.
Exempel på vad pedagogerna uppfattar som populärkultur är populära figurer från barnprogram och filmer, bl.a. Hello Kitty, Spiderman, Bakugan och Bilar. En pedagog nämnde också t.ex. musik och datorer som en del av populärkulturen. Enligt pedagogerna under intervjun är det främst i musiksammanhang som populärkulturen lyfts fram i form av att de spelar skivor med populära låtar, däribland melodifestivallåtar som också blivit uppvisning för föräldrarna. Men även samtal om olika figurer som t.ex. bilarna i filmen Bilar lyfts fram, då filmen är ett av barnens stora intressen.
6.3 Förslag till fortsatt forskning
Det skulle vara intressant att prova en annan undersökningsmetod, som t.ex. fokusgrupp där alla deltagarna (pedagoger) sitter och diskuterar temat tillsammans. Skulle resultatet bli annorlunda då, eftersom vi nu har gjort alla intervjuer individuellt? Det skulle också vara intressant att jämföra svaren från individuella intervjuer och en fokusgrupp. Ett annat förslag kan vara att ordna en fokusgrupp med bara föräldrar och en grupp med bara pedagoger och därefter analysera om och hur deras svar skiljer sig. Vi anser att fokusgrupper skulle kunna tillföra en diskussion och på så sätt synliggöra om deltagarna har olika synsätt. Diskussionen kan leda till ökad förståelse och förbättrat samarbete mellan pedagoger och föräldrar.