Denna uppsats hade som syfte att analysera unga kvinnors upplevelser och erfarenheter av hedersrelaterat våld i familjen. Med följande problemfrågeställning: Vilka uppfattningar och erfarenheter uttrycker kvinnorna om hedersrelaterat våld i familjen?Totalt har fem intervjuer genomförts på unga kvinnor som vid något skede i livet varit med om hedersrelaterat våld. Under studiens gång har jag fått ta del av några kvinnors berättelser och upplevelser, det har lärt oss vilken syn- och inställningen de har av hedersrelaterat våld. Dessutom har jag också uppfattat varför de valt att stanna kvar en lång tid trots att kvinnorna insett att förhållandena inte varit bra.
Empirin har visat olika perspektiv på hedersrelaterat våld, såsom tidigare studier också uppvisar två grupper: ena gruppen är flickan/unga kvinnan som växer upp med hedersvåld i hemmet och under sin uppväxt, och den andra är den som gifter sig in i ett äktenskap där hedersrelaterat våld uppstår. Vad gäller den första gruppen som består av den yngre
generationen, flickan/unga kvinnan, handlar det om den kontroll pappan har över sin dotter. Liksom i denna aspekt kan andra manliga anhöriga i släkten inflika i hur uppfostran ska se ut för flickan/unga kvinnan. I många fall är det kollektivet som påverkar och uppmanar till att använda sig av hedersvåld, det vill säga männen i den rådande hederskulturen. Den andra gruppen som består av den gifta kvinnan/sambon som upplever hedersrelaterat våld i äktenskapet av sin make, handlar om den kontroll maken vill ha över sin kvinna. Han vill bekräfta sin manlighet för sin familj, att han har kontroll över sin kvinna och sitt hushåll. Det handlar med andra ord om att bevara sin heder, hedern som man visar upp för släkten, folket och omgivningen. Det handlar mer om vad folket ska säga än hur familjens välmående ser ut.
Att det finns två grupper som drabbas av hedersrelaterat våld innebär också att våldet sker på olika nivåer av misshandel. Det visade sig att flickan/unga kvinnan som växer upp med en kontrollerande anhörig, pappa, har svårt att lämna det livet på grund av att det var en annan familjemedlem, i detta fall mamman som de kände ett ansvar för. Den struktur som råder inom familjen pressar den yngre att känna att de behöver ”ta hand om” om någon annan i familjen. Detta i sin tur leder till att den drabbade inte anser att konsekvenserna är värda ett liv bortom förtrycket. Den andra gruppen är den som gift sig med eller är sambo med förövaren. Utifrån empirin upptäckte jag en tredje grupp, den som hunnit bilda familj. Där hamnar barnets bästa i fokus, vilket innebär att det försvårar situationen avsevärt, där barnen hamnar i kläm. Eftersom mamman inte vill förvärra livet för barnet/barnen och relationen barnet/barnen har till sin far.
En annan aspekt som empirin visar på är de likheter som kvinnorna har gemensamt, dels har samtliga kvinnor en uppfattning om att ett liv under hedersrelaterat våld inte bringar en bra framtid, därför har de valt att lämna det livet. Det förekommer i resultatavsnittet att två av kvinnorna har barn med mannen som utförde hedersrelaterat våld vilket i sin tur försvårat processen av separationen. Däremot har barnen varit den centrala anledningen till att de lämnat det livet, då de vill ge sina barn en bättre framtid, ett liv utan våld i hemmet, och ett liv utan förtryck med strikta regler och kontroll. En kvinna, Raya uttryckte sin känsla ”jag ville ge livet en chans”. Detta tolkar jag som att hon inte ansåg att det livet hon levde med hedersrelaterat våld bäddade för en bra framtid, eller någon framtid alls. Det är därför av betydelse att känna till att i samband med hedersrelaterat våld förekommer en flykt och/eller strategier för att underlätta vardagen. Samtliga kvinnor delade med sig av sina strategier och
göra något de visste skulle trigga igång det våldsamma beteendet. En annan likhet var då de berättade om hur deras självkänsla var under den perioden, och samtliga uttryckte hur de kände sig allt från hopplösa, rädda, ledsna och bar på en massa ilska då de inte kunde göra något åt situationen de levde i.
Samtliga kvinnor berättar hur de upplevde perioden av det hedersrelaterade våldet som en påfrestande period, där de hade blandade känslor, av skuld och skam. Skuld i hur de på grund av sitt beteende orsakat problem i familjen, och skam för att de inte vetat vad de skulle göra och att de fått skämmas för sitt beteende. Ett beteende som talar för vem de är och hur de vill leva sitt liv. Det är blandade känslor som uppstått under denna period, kvinnorna berättar även hur de kände sig hopplösa. Hopplösa i situationen: Vad kunde de göra? Varför drabbades dem? Hur kunde ingen göra något? De psykiska och fysiska påfrestningar som kvinnorna fått uppleva från denna period ledde till att de kände sig ovärdiga, de hade låg självkänsla och trodde inte på att de skulle klara sig på egen hand. Dessa förklaringar tyder på den skamliga känslan som uppstod av att de hade en förövare som kontrollerade allt dem gjorde.
Olikheterna å andra sidan fanns också, och dels var det att kvinnorna hade olika anledningar till att stanna kvar i förhållandet den långa tiden. Fiona och Gina hade sin mamma som anledning till att behärska sitt beteende och det faktum att de stannade kvar under dem
förutsättningarna. Sabine och Raya som tidigare nämnt hade barn med deras före detta makar. Berta var den enda som utmärkte sig från informanterna på det sättet att hon hade genomgått en rättegång mot sin make och som hon säger gjorde henne starkare, det är dock centralt att veta att Berta tog tillbaka sin anmälan. Att hon tog tillbaka sin anmälan är av intresse, detta tolkar jag som att hon var rädd för vad maken kunde göra. Hon hade blivit hotad av honom under äktenskapet, hotelser gentemot henne och hennes familj. Den rädslan anser jag tog över det ”rätta” beslutet av att behålla sin anmälan mot honom. Eftersom det framkommer av Amnesty att det finns ett stort mörkertal i hur många som faktiskt anmäler förövarna, tror jag att ett arbete för att underlätta en sådan anmälan är betydelsefull.
Ytterligare en tolkning av materialet var att kvinnorna återkom till det faktum att hedersrelaterat våld beror på att mannen vill känna sig manlig i sin familj och maktfull framför sin egen omgivning av släkt och vänner. Kvinnorna berättade hur mannen ville kontrollera deras liv och beteende, allt från att Sabines exmake inte gav henne lön trots att hon arbetade för honom, till att Fionas pappa jämförde hennes beteende med pojkar och inte i någon positiv bemärkelse. Det hennes pappa syftade på var att hon inte betedde sig som en flicka och bör därför straffas med konsekvenser till hennes beteende. Kontrollen som styrde dessa kvinnors liv i hur de fick bete sig, vad de fick göra eller dylikt. Detta visar på att mannen vill kunna styra en aspekt av sitt liv som han i detta läge ser som den underordnade. Även att mannen ser sin kvinna som sin ägodel som han kan göra vad han vill med och för att
det är tillåtet av kollektivet är det inte brottsligt i männens uppfattning. Mannen upprättar enbart de normer som gäller för hederskulturen.
En annan slutsats som kunde utgöras utifrån studiens empiri med koppling till de utvalda teorier och tidigare studier var att samtliga kvinnor uttryckte hur ett liv i en hederskultur är förtryckande gentemot flickor/unga kvinnor i familjen. De menade att som kvinnor i en hederskultur finns det inte mycket eller något utrymme alls för att leva ett självständigt liv. Det är alltså den patriarkala familjestrukturen som råder i familjen och äktenskapet, vilket påverkat kvinnorna negativt i den aspekten att de drabbats av hedersrelaterat våld. Däremot är det av betydelse att känna till hur andra kvinnor i omgivningen accepterar hur strukturen ser ut och vad de som kvinnor i en hederskultur får leva i för restriktioner, där sexualiteten är det primära, det vill säga deras kyskhet att flickorna ska vara oskulder men också hur de ska anpassa sig till mannens beteende och regler. Ett exempel på detta från empirin är att Sabines mamma försökte hjälpa henne i hennes äktenskap efter problem med exmakens våldsamma beteende, att skaffa barn till familjen, ”då kanske han lugnar ner sig” säger Sabine. Detta påvisar på att Sabines mamma har accepterat hur den patriarkala familjestrukturen ser ut och att mannen har den bestämmande rollen i hushållet. Det handlar här om att få mannen att bli nöjd, så att kvinnan får det bra med honom, oavsett vad kvinnan själv vill egentligen.
Sabine uttryckte även att hon inte hade gift sig så ung om hon visste bättre, detta kan kopplas till Grubers studie i hur skolan arbetar för att lära sig mer om hederskulturer. Det är något skolan arbetar på, att lära sig mer om hederskulturer och hur barn i hederskulturer drabbas. Detta fenomen, hedersrelaterat våld, uppmärksammades på 00-talet i samband med
hedersmorden på Pela Atroshi och Fadime Sahindal. Sverige har stiftat en lag som säger att hedersrelaterat våld inte får förekomma, och är en straffbar handling. En slutsats som går att utgöras av detta är att olika myndigheters arbete ska lära personalen som kommer att arbeta med frågor gällande hedersrelaterat våld. Detta för att arbeta för att förhindra att
hedersrelaterat våld förekommer i hederskulturer. Alla barn ska få möjligheten till ett liv i ”frihet”, i denna bemärkelse att barnet ska ha rätt till att bestämma och fatta beslut helt själv i hur de vill leva sitt liv och vem de ska älska.
De tidigare studier som använts för denna studie har inte studerat ämnet hedersrelaterat våld ur samma perspektiv eller tid, vilket kan påverka att direkta kopplingar med studiens empiri inte blir trovärdiga. Däremot har jag klargjort att enbart ett försök till koppling görs i den mån det är möjligt. Syfte och frågeställning har besvarats i studiens resultat- och analysavsnitt, enbart utifrån kvinnornas egna upplevelser och erfarenheter av hedersrelaterat våld.
förstå problemet på ett mer nyanserat sätt. Med detta menas att kvinnorna visade diverse synsätt på hederskultur och hedersrelaterat våld kan förekomma på olika sätt. Nu när dessa grupper har definierats är det av betydelse att diskutera ämnet vidare.
6.1. Reflektion och kritik
Denna uppsats berör endast fem unga kvinnors berättelser av hedersrelaterat våld, och det går tyvärr inte ge en överblick av fenomenet trots vikten av deras upplevelser. Uppsatsen har enbart fokuserat på kvinnans egna upplevelser och erfarenheter och ingen annans synvinkel har tagits upp. Det finns alltså flera perspektiv att undersöka, såsom resten av familjen, förövaren och myndigheter som arbetat för att förhindra att hedersrelaterat våld inträffar. Det finns en del som går att tolka som kontroll, men eftersom inte konkreta frågor ställts vad gäller om de kände sig kontrollerade eller dylikt, kunde inte ett sådant tema kodas enskilt. Eftersom tiden inte fanns till för denna uppsats vill jag gärna se att vidare forskningar bygger på just det som inte hanns med i denna studie. Dessutom går det inte att se en helhetsbild av varför hedersrelaterat våld ännu inträffar i Sverige trots uppmärksammandet och trots att en lag stiftats för att förhindra att sådant ska inträffa. Jag hoppas att denna studie inspirerar till fortsatta studier som bygger vidare på problemområdet hedersrelaterat våld, dels för att uppmärksamma och informera, men också för att i sin tur lära dagens pedagoger i skolmiljö och socialarbetare att arbeta på ett förebyggande sätt av hedersrelaterat våld.