Då föreliggande studie gjorts på tio olika domar, visserligen från olika städer och olika domstolar, kan inga generaliseringar göras med hög trovärdighet. Studien kan dock ses som en ansats till något ännu inte helt utforskat. Studien kan dra slutsatser när det gäller dessa domar men kan inte uttala sig om huruvida det här gäller för domar i allmänhet.
För att knyta an till uppsatsens syfte och frågeställningar kan det efter de genomförda analyserna konstateras att kvinnorna och männen i domarna tycks bedömas efter olika kriterier och framställs på olika sätt. Klusteranalysen fann att de ord som kretsade kring den tilltalade ofta hade med logos att göra, männen var förnuftiga, detaljrika och samlade. Beskrivningen av den/de tilltalade kom ofta i nära anslutning till ordet målsägande, varför detta ord får ses som ett nyckelord i analysen av den/de tilltalade. Målsäganden framställdes sällan som förnuftiga eller logiska utan här fokuserade domstolarna oftast på att beskriva målsäganden med pathos. De var rädda, känsliga, underlägsna männen och påverkade. Dessa verklighetsuppfattningar och tillskrivna egenskaper hos män respektive kvinnor som
domstolarna sänder ut är inget nytt. Det är just med ord som rädd, känslig och underlägsna kvinnor beskrivits genom tiderna där männen ofta gynnats av de tillskrivna egenskaperna, de beskrivs som logiska och överlägsna kvinnor.100 Dessa stereotypa föreställningar av män och kvinnor leder enligt Sigrid Nordensjö till en obalans som inte enbart inskränker sig till dem som blir föremål för juridisk behandling utan gäller i lika hög grad de som faktiskt ska lösa tvisterna och fatta besluten.101 Denna obalans tycks klusteranalysen funnit då det är
konstaterat att parterna dels framställs på olika sätt och efter olika kriterier men även på grund av att fokus ligger på målsäganden och den tilltalade endast tas upp som en kontrast till målsäganden.
Målsäganden, som i alla de undersökta domarna är kvinnor, framställs som mindre trovärdiga än männen, inte på grund av att de flesta domarna ogillas utan på grund av ordvalen
domstolen gör sin bedömning utefter. Kvinnorna framställs ofta som antingen berusade, haft känslor för den tilltalade eller inte sagt ifrån tydligt nog. Männens förhållande till alkohol tas inte upp, inte heller huruvida de haft känslor för målsäganden eller ej och de tycks heller inte bli ifrågasatta när de säger att de inte uppfattade kvinnans nej. Eftersom domstolarna lägger så
100 Se resonemang under rubriken genus och feminism. 101 Diesen (2005) Sid. 209ff.
pass mycket fokus på detta ger det ett intryck av och kan tolkas som om domstolen vill hitta brister i kvinnornas berättelser och finna något som ger stöd åt att männen inte gjort de påstådda handlingarna. Detta skulle i sin tur kunna tolkas som om domstolen ser kvinnor som inte lika trovärdiga som män, en enligt Diesen vanligt förekommande åsikt inom
rättsväsendet.102
Domstolarna nämner, flertalet gånger, vad de grundar sina faktiska bedömningar på. Om ord står mot ord bedöms parternas trovärdighet efter hur spontan, självupplevd och detaljrik deras berättelser är. Detta är vad domstolarna explicit uttrycker i sina domslut, dock visar
klusteranalysen annorlunda. När målsäganden tas upp och domstolen gör sin
trovärdighetsbedömning av henne tycks domstolarna utgå ifrån statuslärans tredje del, status qualitatis, nämligen om det finns särskilda omständigheter att ta i beaktning. Detta är i de flesta domarna huvudtopiken. Under denna finns diverse undertopiker som domstolen tycks grunda sin bedömning på. Maria Wolrath Söderberg menar att genom att definiera topiker går det att finna allmänna drag i en argumentation och när det kommer till framställandet av målsäganden är topikerna karaktär och hälsa framträdande.103 Karaktär tycks bedömas på att om hon druckit alkohol så bör hennes uppgifter tas med försiktighet. Hälsa tycks bedömas på hur hon mått efter den påstådda våldtäkten. Den tilltalades ethos tycks däremot komma naturligt ju fler oklarheter det är från målsägandens sida. Som tidigare nämnt tas inte den tilltalades påverkansgrad upp, inte heller hur han har mått efter den påstådda våldtäkten tycks tas i beaktning. Detta är problematiskt, inte bara för att domstolarna väljer att titta på
målsägandens beteende utan att beteendet efter en traumatisk upplevelse kan vara olika från person till person. Detta är dock inget som domstolarna tycks ta i beaktning.
De ovan analyserade domarna visar att fokus från domstolens sida oftast ligger på målsäganden, på kvinnan, och främst på hennes beteende, både innan den påstådda våldtäkten, under rättegången och efter. Att detta tas upp kan tyckas relevant, dock är det domstolens uppgift att bedöma båda parternas trovärdighet och om de bedömer målsäganden efter hennes beteende kan det tyckas vara rimligt att de även skulle göra det när det gäller den tilltalade. I och med att fokus ligger på målsäganden ges intrycket av att det enbart är
målsäganden som bedöms, den tilltalade är en bifigur i domarna och tycks inte behöva hävda
102 Se resonemang angående detta under rubriken gällande rätt. 103 Wolrath. (2012). Sid. 111.
sig på samma sätt som målsäganden.
Analyserna har visat möjliga tolkningar på det domstolarna skriver, exempelvis i analys ett där målsägandens tidigare sexuella aktiviteter med de tilltalade tas upp. Som det nämndes i analysen kan detta tolkas som att detta gör att målsägandens ethos sänks av detta. Att parterna tidigare haft sex skulle även berättiga ett argument som ”parterna har tidigare tagit saker från varandra utan att säga till”. Detta är intressant och problematiskt. Jag ställer mig tveksam till att ett argument som detta skulle finnas i en dom angående rån men att det tydligt står i en våldtäktsdom säger något angående vilken verklighetsbild domstolen lever efter och även förmedlar. Sådana argument syns i fler av domarna. Ett ytterligare exempel på ett argument som visar att domstolen har en något underlig syn när det kommer till
trovärdighetsbedömning i våldtäktsfall är när domstolen i en av domarna skriver att det föreföll konstigt att inte mer motstånd gjordes från kvinnans sida. Även detta går att jämföra med ett rån där det rimligtvis borde vara en del av resonemanget att så länge den som blir utsatt för rån inte gör motstånd så är det bara att ta för sig. En möjlig tolkning till detta är att domstolarna har en något förlegad kvinnosyn: gör hon inte tillräckligt mycket motstånd så kanske hon ändå ville. Detta kan uppsatsen ta stöd av från Sutorious text angående
Södertäljemålet där tingsrätten ansåg att kvinnan inte gjort tillräckligt mycket motstånd och därför fick skylla sig själv. Forskning visar att lagen är uppbyggd utefter ett
mansperspektiv.104
En slutsats som kan dras angående domstolarnas sätt att framställa kvinnorna på är att de, trots att vi lever i ett av de mest jämställda länderna i världen, fortfarande gör sina
bedömningar efter stereotypa värderingar om hur kvinnor är. Kvinnorna i domarna beskrivs som känslosamma, sexuellt lojala och lättpåverkade. Dessa är egenskaper kvinnor fått
tillskrivna sedan en lång tid tillbaka.105 Dessa tillskrivna egenskaper kan skapa problem för en rättvis bedömning i domstolen och bör således tas på allvar. Christian Diesen är även han inne på detta när han i boken Likhet inför lagen diskuterar att synen på kvinnan som underställd mannen skapas redan under juristutbildningen och det är således inte konstigt att analyserna visar tendenser av att dessa värderingar gäller.
104 Diesen (2005) Sid. 210.
Syftet med denna uppsats var att undersöka friande och fällande våldtäktsdomar för att få fram hur parternas ethos tycks bedömas och hur de framställs. Resultatet av analyserna pekar på att det främst är målsägandens ethos som bedöms och att den tilltalades kommer
”automatiskt”. Bedömningen av den tilltalade sker inte på egen hand som det gör med målsäganden utan den framställningen kommer i nära anslutning till något målsäganden sagt eller gjort. Det är i alla domarna kvinnans uppgift att bevisa att hon blivit våldtagen och hon bedöms efter sin berusningsgrad, hur tydlig hon var när hon sa nej och hur hon har betett sig efter den påstådda våldtäkten. Domstolarna tycks ha en inledande uppfattning om henne som menar att hon bör ifrågasättas. Målsäganden tycks ha ett inledande lågt ethos eftersom det framkommer tydligt i domarna att det är hon som måste bevisa att hon blivit våldtagen. De tilltalades ethos tycks däremot vara högt från början. Analyserna visar att det inte är de tilltalade som ifrågasätts utan målsäganden. Detta är problematiskt, domstolens uppgift är att bedöma båda parterna utefter samma kriterier och analysen visar att så inte riktigt är fallet.
Det krävs en mer omfattande studie för att kunna generalisera så förslag till vidare forskning skulle kunna vara att gå igenom många fler domar för att se om resultatet av denna studie stämmer och är generaliserbar. Ett annat förslag till vidare forskning skulle kunna vara att jämföra domstolarnas framställning av parterna i våldtäktsmål respektive brottsmål och se om det även där är så att målsäganden från början tycks ha ett lågt ethos. Ett sista förslag till vidare forskning skulle vara att undersöka om det tycks vara någon skillnad i domsluten om det är en kvinnlig domare kontra en manlig eller om det är någon skillnad i framställningen av parterna om det är en man som blivit våldtagen.
Avslutningsvis kan det konstateras att om det skulle visa sig att det inte bara ser ut på detta sätt i dessa tio domar utan i våldtäktsdomar överlag så är det problematiskt. Domstolarna lägger negativa screens på målsäganden i form av att kvinnor som dricker inte riktigt går att lita på och att om kvinnan inte gör tillräckligt mycket motstånd så ville hon förmodligen ha sex. Dessa screens påverkar i sin tur parternas, framförallt målsägandens, ethos och leder till att parterna bedöms ojämlikt eftersom domstolen ser på parterna på olika sätt. En man som dricker tycks inte vara något konstigt medan en berusad kvinna, ja hennes uppgifter bör tas med försiktighet.