Syftet med vår studie var att undersöka socialarbetarnas erfarenheter av arbetet med våldsutsatta kvinnor med utländsk bakgrund med särskild fokus på uppbrottsprocesser.
Utifrån syftet har tre frågeställningar formulerats för att uppnå studiens syfte. Den första frågan handlar om särskilda omständigheter som försvårar uppbrott för våldsutsatta kvinnor med utländsk bakgrund. Den andra var hur arbetar socialarbetarna med våldsutsatta kvinnor i uppbrottsprocesser, samt om socialarbetarna upplever särskilda svårigheter i arbetet med våldsutsatta kvinnor med utländsk bakgrund.
Studier av Enander och Holmberg (2011), samt Menjívar och Salcido (2002) har tidigare visat att socioekonomiska faktorerna kan vara en kvarhållande faktor för många kvinnor antingen med utländsk bakgrund eller med icke utländsk bakgrund att stanna i en våldsam relation. Resultaten i vår studie bekräftar det som tidigare forskning belyser och visar tydligt att ekonomi är en stark faktor som försvårar kvinnors möjligheter att bryta upp. Enligt socialarbetarna valde en del kvinnor att leva med en våldsam partnern för att de inte hade ekonomiska förutsättningar och därmed möjlighet att flytta till egen bostad. Vårt resultat visar även i likhet med Menjívar och Salcidos (2002) studie att en del kvinnor med utländsk bakgrund är i stark beroendeställning till mannen och därmed har svårare att lämna en våldsutövande partner på grund av deras utsatthet, det vill säga språksvårigheter, okunskap om samhället eller ny i landet.
Menjívar & Salcido (2002) skriver att kvinnor med utländsk bakgrund ofta väljer att stanna kvar med den våldsutövande partnern, för att de är oroliga att bli exkluderade av sin familj.
Detta stämmer väl överens med vårt resultat då en del respondenter nämnde att familjens kulturella och traditionella värderingar försvårar möjligheten för vissa kvinnor med utländsk
26 bakgrund att lämna en relation. Vidare beskrev våra respondenter att samhälleliga normer förstärker kvinnornas utsatthet i det svenska samhället. De respondenter som tagit upp kultur och normer som faktor hade själva en utländsk bakgrund, vilket anser vi medförde ett annat synsätt på varför utländska kvinnor har det svårt att bryta upp.
Vårt resultat visar att barn är en stark faktor till kvinnans beslut att lämna eller stanna. Varken de teoretiska ramverk eller den forskning vi har läst nämner barn som anledning. Utifrån studiens resultat framgick att kvinnorna vill å ena sidan hålla ihop familjen, å andra sidan skydda barnen och undvika risken att förlora vårdnaden om dem. Vi förstår det som att vissa kvinnor väljer att stanna i ett våldsamt förhållande på grund av rädsla för en delad vårdnad och risken att barnen far illa med den våldsutövande pappan. Däremot framgick av resultaten att en del kvinnor valde att lämna mannen för att skydda barnen från att bevittna eller utsättas för våld.
I Lundgrens (2012) våldets normaliseringsprocess beskrivs hur kvinnan normaliserar våldet.
Enligt normaliseringsprocessen är första slaget oacceptabelt och omöjligt att gå med på, men efter ett tag börjar våldet betraktas som något annat än just våld. Det blir svårt för de
våldsutsatta kvinnorna att förstå vad de är utsatta för på grund av internaliseringen. Detta kan vi finna i vårt resultat, då vissa respondenter uppgav att de flesta kvinnor som sökte hjälp inte förstod vad de var utsatta för och inte definierade sin utsatthet som våld. Men å andra sidan visar vårt resultat att en del kvinnor är medvetna om sin utsatthet även om de inte kan sätta ord på det. Det kan i sin tur bekräftas av Hydén (1999) och, Andersson och Lundberg (2001) som kritiserar Lundgrens förklaringsmodell och menar att våldsutsatta kvinnor inte
normaliserar våldet och gör motstånd mot mannens våldshandlingar.
I tidigare studier synliggörs att kvinnor med utländsk bakgrund blir utsatta för våld i högre utsträckning jämfört med andra kvinnor med icke utländsk bakgrund. Brist på
språkkunskaper, okunskap om rättigheter i landet, isolering samt brist på nätverk är olika faktorer som förstärker utländska kvinnors sårbarhet. Majoriteten av respondenterna pekade på likheter i utsatthet mellan utländska och svenska kvinnor, dock finns det olika faktorer som gör det svårare för de utländska kvinnor när det gäller möjligheten att bryta upp relationer, bland annat att vara ny i landet, otillräcklig kunskap om det svenska samhället, språkbrist samt nätverk brist. Brist på nätverk beskrivs tydligt i Lundgrens (2012)
förklaringsmodell, våldet normaliseringsprocessen. Utifrån förklaringsmodellen framgår det tydligt att kvinnor som saknar personer runt omkring sig, så småningom börjar normalisera våldet. Detta leder till minskning av kvinnors livsutrymme, och därmed blir hon isolerad. När våldsutsatta kvinnor normaliserar våldet börjar anpassningsprocessen, det vill säga anpassa sig till våldshandlingar för att få slut på våldet. Vidare visar vår studie på att isolering är en konsekvens som de våldsutsatta kvinnorna kan drabbas av i den våldsamma relationen.
Tidigare studier som Menjívar & Salcidos (2002) studie, samt Fernbrants (2013) studie, bekräftar att isolering är en konsekvens som kan leda till dålig mental hälsa och dålig välmående.
Av både respondenterna och i tidigare studier framkommer det att vissa kvinnor har det svårt att bryta upp ett våldsamt förhållande för att de har tillfälligt uppehållstillstånd och därmed är oroliga att bli utvisade från landet. Det som kallas för tvåårsregeln kräver att en utländsk person måste få leva med en svensk person i ett förhållande under en tvåårsperiod, för att kunna få permanent uppehållstillstånd. Om förhållandet upphör innan två år ska den
utländska personen återvända till sitt hemland, därför anser vi att tvåårsregeln är ett problem för kvinnor som utsätts för våld och kränkningar.
27 I socialtjänstlagen står det att socialnämnden skall ”särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation”. Vårt resultat visade att respondenterna ansåg sig erbjuda de våldsutsatta kvinnorna både praktiskt och emotionellt stöd som hjälper dem att ta sig vidare.
Det kan kopplas till Ekström (2016) som beskriver att olika kommuner kan erbjuda olika insatser beroende på vad den våldsutsatt kvinnan är i behov av. Samtliga respondenter uppgav att de strävade efter att göra de våldsutsatta kvinnor medvetna om sin situation och kunna sätta ord på våldet. Att respondenterna förklarade normaliseringsprocessen ansågs vara till stor hjälp för de våldsutsatta kvinnorna att förstå vad de har varit med om.
Studiens resultat visade därmed att socialarbetarnas uppdrag var att få slut på våldet, att minska våldets konsekvenser samt hjälpa kvinnan på sikt att lämna den våldsutövande
partner. Socialarbetarna betonade vikten av den motiverande arbete, det vill säga att motivera de våldsutsatta kvinnorna att återfå makt och kontroll över sina egna liv och val, samt att stärka kvinnors självkänsla. Detta kan relateras till Helmersson och Jönsons (2015) studie, som framhäver att de professionella bör hjälpa de våldsutsatta kvinnorna att fatta sina egna beslut samt egna lösningar. Både Helmersson och Jönson (2015) och Ekström (2016) lyfter fram vikten av att de professionella ska vara lyhörda samt tro på kvinnornas berättelser. Detta ser vi tydligt i vårt resultat då en del respondenter förklarade att det är viktig att tro på
kvinnan, inte vara dömande samt bekräfta det som kvinnan berättar. Vi anser att detta är betydelsefull för att socialarbetarna skall kunna skapa en relation med kvinnor som utsätts för våld och därmed hjälpa dem att förstå våldet.
Socialarbetarnas arbete bygger till en stor del på att informera de våldsutsatta kvinnor om deras rättigheter, olika delar i uppbrottsprocesser samt vilka insatser som erbjuds. Detta anser vi som ett problem för kvinnor med utländsk bakgrund som har språksvårigheter. Med detta menar vi att de utländska kvinnors utsatthet förstärks ytterligare om de inte få tillräckligt stöd från verksamheterna och därmed försvåras möjligheten att lämna relationen. Våra
respondenter beskriver hur arbetet med tolk leder till sämre kvalitet i arbetet med de
våldsutsatta utländska kvinnorna. Detta kan även jämföras med Ekström (2016), som menar att de professionella ofta erbjuder stödsamtal eller rådgivning, vilket kan vara en problematik för de kvinnor som har språksvårigheter om inte arbetet anpassas efter detta.
7.1 Metoddiskussion
Nyttan med att undersöka socialarbetarens perspektiv är möjligheten att få detaljerad
information om att arbetet med våldsutsatta kvinnor samt vilka omständigheter som försvårar uppbrottet. Nackdelen med att intervjua socialarbetarna är bristen på möjlighet att få med kvinnornas perspektiv, deras erfarenheter och uppfattningar om det stöd som erbjuds.
Eftersom vi undersökte socialarbetarnas upplevelser, var semistrukturerade intervjuer till nytta att användas i denna studie. En kvalitativ studie gav våra respondenter möjligheten att svara fritt ur eget perspektiv och erfarenheter, vilket gjorde att vi fick mer nyanserade svar på våra frågeställningar. Semistrukturerade intervjuer ansåg vi vidare vara lämpliga för studien, då de underlättade för oss att fördjupa kunskapen inom ämnet.
Därmed har den valda metoden gett oss goda förutsättningar för att kunna analysera materialet. Om en kvantitativ forskningsmetod använts hade det inneburit begränsning av respondenternas svar och möjligheten att få en helhetsbild. Genomförandet av intervjun har
28 skett via telefon, vilket har både för- och nackdelar. Fördelen kan vara att våra respondenter kände sig mer avslappnade och bekväma, dock saknas möjligheten för ögonkontakt samt möjligheten att läsa av respondenternas kroppsspråk, vilket kan vara en nackdel med
telefonintervjuer. Det fanns vissa svårigheter med att få tag i intervjupersoner då många hade hög arbetsbelastning, samt på grund av den rådande coronapendemin. I och med vi har gjort telefonintervjuer har vi även skickat vår intervjuguide i förväg för att våra respondenter skall få överblick över frågorna och känna sig mer bekväma i situationen. Det som kan vara en nackdel med att vi skickade vår intervjuguide till våra respondenter är att de hade möjlighet att förbereda deras svar, det vill säga det kan ha influerat hur de framställer sina berättelser.
Studiens kvalitet hade kunnat förbättras genom att studera de olika verksamheternas övergripande arbetssätt med de våldsutsatta kvinnorna innan genomförandet av intervjuer.
Detta skulle ha gett oss en bättre inblick och därmed ökat möjligheten att ställa mer relevanta och mer specifika frågor.
I vår studie har de olika kriterier för den kvalitativa forskningen efterföljts. Det som kan minska studiens trovärdighet är att i vissa ställen hade några intervjuer sämre kvalitet vid transkribering av intervjuerna, dock har inte det påverkas studies resultat. För att öka studiens trovärdighet har vi tänkt på studiens syfte under hela forskningsprocessen, och förhållit oss kritiska till om det empiriska materialet och studiens innehåll stämmer överens med vårt syfte. Vidare har vi begränsat oss till att intervjua sex socialarbetare i Stockholms län vilket kan vara en brist, då studien inte är representativt för vad socialarbetare överlag anser om fenomenet. Därmed kan resultaten möjligen vara överförbara till olika kontexter som handlar om samma ämne med liknande frågeställningar.
7.2 Förslag till fortsatt forskning
Mäns våld mot kvinnor har uppmärksammats under det senaste decennier inom olika forskningsfält. Ämnet kan förstås och beskrivas olika beroende på vilket perspektiv man utgår från. Olika perspektiv såsom socialarbetarens, kvinnors samt mäns perspektiv kan ge upphov till olika uppfattningar. Som nämns ovan har vi utgått från socialarbetarens
perspektiv för att undersöka vilka omständigheter som försvårar uppbrottet för kvinnor med utländsk bakgrund samt hur socialarbetaren arbetar med de våldsutsatta kvinnorna. Ett förslag till vidare forskning är studier som fångar upp kvinnornas perspektiv, det vill säga utländska kvinnor samt kvinnor med icke utländsk bakgrund. Detta skulle kanske bidra till kunskap om andra faktorer som de våldsutsatta kvinnorna själva anser försvårar deras uppbrott. Ett annat förslag är att i framtida studier fånga kvinnornas perspektiv på hur de upplever
socialarbetarens arbetssätt och hur dessa kan vara till hjälp för dem.
29