Genom denna undersökning kan vi alltså konstatera att de undersökta läromedlen för hög-stadiet inte ger eleven tillräckliga verktyg för att förstå vad som skiljer en preposition från andra ordklasser. Åtminstone inte under antagandet att eleven behöver explicit vägledning för att urskilja det språkliga systemet; det går inte att utesluta att eleven drar korrekta slut-satser om lärandeobjektet alldeles på egen hand, på basis av implicit information som gått mig förbi. Undersökningen skulle därmed givit tydligare besked om den hade kompletterats med en empirisk studie av elevernas förståelse före och efter att de tagit del av läromedlens framställningar.
Dessutom faller ett par andra frågor som pockar på svar utanför denna undersökning. För det första undersöks inte hur prepositioners kritiska drag bäst skulle synliggöras. Undersök-ningen pekar på brister, men ger inga konkreta rekommendationer. Den spännande upp-giften att formulera hypoteser om lämpliga tillvägagångssätt, t.ex. genom att samla lärares erfarenheter, och därefter empiriskt pröva dessa, återstår. Boströms (2004) undersökning, där effekterna av traditionell undervisning jämfördes med effekterna av lärstilsanpassad undervisning, gav intressanta besked vad gäller undervisningsmetod. Jag efterlyser alltså liknande effektstudier med fokus på vad i lärandeobjektet som lyfts fram, kontrasteras och generaliseras. För det går naturligtvis inte att inbegripa hela den språkvetenskapliga be-skrivningen i undervisningen för högstadiet.
För det andra är det oklart huruvida urskiljandet av prepositioner ens föreskrivs av styrdo-kumenten. Kanske faller lärandeobjektet helt enkelt utanför styrdokumentens intentioner.
Svaret på denna fråga står förstås inte att finna i mer forskning, utan i framtida, förhopp-ningsvis tydligare formuleringar om vad respektive skolstadium bör inbegripa. Utan ett klargörande på denna punkt är det dessutom omöjligt för gymnasielärarna som tar vid efter högstadiet att veta vad eleverna har (eller åtminstone bör ha) med sig för kunskaper. Risken är stor att eleverna har undervisats av högstadielärare som har gjort olika tolkning av styr-dokumenten, varmed gymnasieläraren har att välja mellan att tråka ut de elever som redan har erövrat kunskaperna, eller att tappa de elever som saknar dem. En riktigt duktig gym-nasielärare lyckas förstås individualisera undervisningen tillräckligt för att tillmötesgå allas behov, men även denna lärare skulle rimligen ha bättre förutsättningar om det fanns mer förutsägbara bakgrundskunskaper.
Av exemplet prepositioner att döma tycks de undersökta läromedlen inte möjliggöra en djupare förståelse av grammatiken. Om grammatikkunskaper reduceras till ett hum om spridda termer är det svårt att hitta situationer där kunskaperna kommer till praktisk an-vändning, eller där de ger eleven spännande insikter om vad det innebär att behärska ett språk. Och härmed föds ett förödande cirkelresonemang. Om vi inte kan förklara eller visa på grammatikens nytta är det svårt att motivera att vi lägger tid och kraft på grammatik-undervisning, men så länge vi inte prioriterar momentet förblir kunskaperna ytliga och oan-vändbara. Läromedel som tog tydligt avstamp i språkvetenskapen, och som satsade på att
40
synliggöra de drag i lärandeobjekten som är kritiska för förståelsen, skulle kunna vara ett första steg ur en sådan låsning.
I uppsatsens inledning beskrev jag frustrationen som jag upplevde när jag konfronterades med skolgrammatiken för ungefär trettio år sedan. Antagligen sitter det även idag ett antal frustrerade elever i Sveriges klassrum, som har svårt att få bitarna att gå ihop. Det är lätt att se hur den elev som försöker bringa ordning i vad en preposition är, kan bli förvirrad av läromedlens framställningar. Liksom den elev som försöker förstå vilken typ av förståelse som förväntas av henne. Men så länge styrdokumenten är oklara på den senare punkten, får vi kanske räkna med att även läromedel kan vara det.
41
Litteraturförteckning
Andersson, P., Hydén, S. & H. Obbel. (2015a). Svenskan 7. Arbetsbok. Stockholm:
Studentlitteratur.
Andersson, P., Hydén, S. & H. Obbel. (2015b). Svenskan 7. Elevbok. Stockholm:
Studentlitteratur.
Andersson, P., Hydén, S. & H. Obbel. (2015c). Svenskan 8. Arbetsbok. Stockholm:
Studentlitteratur.
Andersson, P., Hydén, S. & H. Obbel. (2015d). Svenskan 8. Elevbok. Stockholm:
Studentlitteratur.
Andersson, P., Hydén, S. & H. Obbel. (2016a ). Svenskan 9. Arbetsbok. Stockholm:
Studentlitteratur.
Andersson, P., Hydén, S. & H. Obbel. (2016b). Svenskan 9. Elevbok. Stockholm:
Studentlitteratur.
Andersson, P., Hydén, S. & H. Obbel. (2016c). Svenskan 9. Digital del. Stockholm:
Studentlitteratur.
Bergsten, T. (2014a). Kontakt Huvudbok 1. Svenska för åk 7-9. Stockholm: Natur & Kultur.
Bergsten, T. (2014b). Kontakt Huvudbok 2. Svenska för åk 7-9. Stockholm: Natur & Kultur.
Bryman, A. (2008). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber.
Bohman Stensson, E & J. Karlsson. (2017). En läromedelsanalys om tid och klocka. Master-uppsats, Linnéuniversitet/Institutionen for matematik (MA).
Bolander, M, (2012). Funktionell svensk grammatik. Stockholm: Liber.
Boström, L. (2004). Lärande & Metod. Lärstilsanpassad undervisning jämfört med traditionell undervisning i svensk grammatik. Högskolan i Jönköping & Helsingfors Universitet.
Boström, L. & G. Josefsson. (2006). Vägar till grammatik. Lund: Studentlitteratur.
Boström, L. & E. Strzelecka. (2013). Min grammatikhistoria: Roliga och sorgliga berättelser ur verkligheten. En fenomenografisk analys av 313 studenters berättelser. I Nationella konferensen i svenska med didaktisk inriktning. Genre. Stockholm: SMDI, 29–40
Ericson, M & L. Mengel (2018). Variationsmönster — Nödvändigt för lärande. Hur väl
framkommer de kritiska aspekterna inom bråk i läromedel för årskurs 6? Uppsats på avancerad nivå, Linnéuniversitet/Institutionen for matematik (MA).
Hultman, T. (1987). Objekt som objekt. I: Teleman, U (red). Grammatik på villovägar.
Stockholm: Liber.
42
Johansson, L. (2009). Den svåra grammatiken. En studie om två läroböckers framställningar av grammatik och några svensklärares erfarenheter av grammatikundervisning. Examensarbete, Växjö universitet.
Josefsson, G. (2016). Svensk universitetsgrammatik för nybörjare. Lund: Studentlitteratur.
Lo, Miun L., (2014). Variationsteori – för bättre undervisning och lärande. Lund:
Studentlitteratur.
Marton, M., Runesson, U. & A. Tsui. (2014). The Space of learning. I: Marton, F., Tsui, A.
(red). Classrom Discourse and the Space of Learning. Mahwah, NJ: Lawrence Erlbaum Associates.
Nilsson, N-E. (2000a). Grundskolans grammatikundervisning ur ett läromedelsperspektiv. I:
grammatikundervisning I: Brodow, B., Nilsson, N-E & S-O Ullström. Retoriken kring grammatiken. Lund: Studentlitteratur.
Nilsson, N-E. (2000b). Varför grammatikundervisning I: Brodow, B., Nilsson, N-E & S-O Ullström (red). Retoriken kring grammatiken. Lund: Studentlitteratur.
Nilsson, N-E & S-O Ullström. (2003). Vi sätter språkbruket – inte systemet – i fokus. Lärarnas tidning, 19, augusti.
Palm, K. (2007). Den svenska skolgrammatikens förhållande till språkvetenskapen. En granskning av hur satsläran framställs i läroböcker för senare grundskolans senare årskurser. D-uppsats, Lunds universitet.
Peña, C. & L. Eriksson. (2009). Grundbok Svenska Direkt 7. Stockholm: Sanoma Utbildning.
Peña, C. & L. Eriksson. (2010). Studiebok Svenska Direkt 7. Stockholm: Sanoma Utbildning.
Peña, C., Eriksson L. & L. M. Guvå. (2011). Grundbok Svenska Direkt 8. Stockholm: Sanoma Utbildning.
Peña, C., Eriksson L. & L. M. Guvå. (2011). Studiebok Svenska Direkt 8. Stockholm: Sanoma Utbildning.
Peña, C., Eriksson L. & L. M. Guvå. (2012a). Grundbok Svenska Direkt 9. Stockholm: Sanoma Utbildning.
Peña, C., Eriksson L. & L. M. Guvå. (2012b). Studiebok Svenska Direkt 9. Stockholm: Sanoma Utbildning.
Peña, C., Eriksson L. & L. M. Guvå. (2013). Elevfacit Svenska Direkt 9.
https://www.sanomautbildning.se/upload/SvenskaDirekt9_Facit.pdf
Pettersson, Å. (1987). Bärbara substantiv. Om läroböckernas exempel. I: Teleman, U (red).
Grammatik på villovägar. Stockholm: Liber.
Skolverket. (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Stockholm:
Fritzes.
43
Skolverket. (2017). Kommentarmaterial till kunskapskraven i svenska. Hämtad 20180514 från:
https://www.skolverket.se/publikationer?id=3808
Strzelecka E. & L. Boström. (2014). Lärares strategier i grammatikundervisning i svenska.
Utbildningsvetenskapliga studier 2014:2. Mittuniversitetet.
Svensson, J. (1987). Den problematiska hierarkin. I: Teleman, U (red). Grammatik på villovägar. Stockholm: Liber.
Teleman, U. (1987). Det skolgrammatiska arvet. En inledning. I: Teleman, U (red). Grammatik på villovägar. Stockholm: Liber.
Teleman, U., Hellberg, S., Andersson, E. & L. Holm. (1999a). Svenska akademiens grammatik 1 (Vol. 1. Inledning; Register). Stockholm: Svenska akademien.
Teleman, U., Hellberg, S., Andersson, E. & L. Holm. (1999b). Svenska akademiens grammatik 2 (Vol. 2. Ord). Stockholm: Svenska akademien.
Thorsten, A. (2014). Perspektiv och problemlösning i berättelseskrivande: Vad elever behöver lära sig och hur det kan synliggöras i undervisningen. Research Reports. School of Education and
Communication, 2014.
Ullström, O. (2000). Skolexempel på gymnasiegrammatik. I: Brodow, B., Nilsson, N-E & S-O Ullström (red). Retoriken kring grammatiken. Lund: Studentlitteratur.
Wejrum, M. (2014). Kontakt Introboken. Svenska för åk 7-9. Stockholm: Natur & Kultur.
Wejrum, M. (2015). Kontakt Språkhandboken. Svenska för åk 7-9. Stockholm: Natur & Kultur.
Werkelin, A. (2016). Syntaktisk beskrivning i svenska läromedel. En granskning av definitionen verbfras och predikat i framställningen av grammatik i svenska läromedel för gymnasiet.
Examensarbetet, Malmö högskola.