Under kapitlet kommer en diskussion föras kring studiens innehåll som resultat och analys samt våra problemformuleringar.
5.1 Hur upplever/upplevde barnet övergången från förskola till förskoleklass?
I barnintervjuerna berättade barnen i förskolan med glädje och förväntan att de ska börja i förskoleklass och de barn som redan gjort övergången berättade att det var roligt och spännande. Barnen i förskolan beskrev vad de kommer att få göra i betydelsefullt att föräldrar och pedagoger är medvetna om att det är ett stort steg för barnet. Om de har medvetenhet om det kan de möta och stödja det enskilda barnet. Det är även viktigt att kontinuitet mellan verksamheterna uppstår och blir till ett igenkännande för barnet som sedan kan utgöra en trygghet. Barnet är den som genomför övergången och ska vara i fokus. Föräldrarna och pedagogerna kan stödja och stimulera barnet vid övergången. Delger pedagogerna i de olika verksamheterna varandra information som gynnar barnet kan den mötande pedagogen stimulera barnets utveckling och lusten till lärande då aktiviteter kan utformas som passar barnet där den nu befinner sig.
5.2 Hur upplever föräldrar och pedagoger samverkan vid övergång från förskola till förskoleklass?
Föräldrarna och pedagogerna i vår studie lyfter samverkan som en betydelsefull process samt att den ska utgöra en kontinuitet där barnet ska känna trygghet.
Något annat som lyfts är att barnet ska få möjlighet att få en inblick i den nya miljön samt få träffa den kommande pedagogen. Pedagogerna visar att samverkan ligger dem varmt om hjärtat då de är medvetna om hur betydelsefull den är för barnet. De vill att samverkan ska fungera bra vid övergång, men har svårt att uppnå en tillfredsställande samverkan i sin verksamhet på grund av de olika faktorer som synliggjorts i studien.
En aspekt som endast föräldrarna nämner är att barnet får möjlighet att träffa sina blivande kamrater och att det utgör en stor trygghet för barnet när den börjar i den nya verksamheten. Pedagogerna lade istället fokus på att pedagogerna möts och delger information om barnet som ska kunna utgöra en möjlighet att den nya pedagogen ska kunna möta och stimulera det enskilda barnet på bästa möjliga sätt.
Genom föräldrarnas svar framkom det att de önskade att samverkan skulle ha en tydligare uttrycksform, men flertalet föräldrar kunde inte konkret förklara hur de upplever samverkan samt inte heller hur den kunde bli tydligare. Vi tror att det kan bero på att föräldrarna inte har en så stor inblick i hur pedagogerna arbetar med samverkan i deras barns verksamhet och vi anser att det är något man bör uppmärksamma. Det är viktigt att pedagogerna ser till barnet och dess omgivning där bland annat föräldrarna ingår. Föräldrarna har många tankar och funderingar om samverkan och det kan vara till god vikt om pedagogerna ser till dessa och tar tillvara på dem. Vi menar att både pedagogerna i verksamheterna och föräldrarna
har ett gemensamt ansvar för barnet och det är då viktigt att båda parter har en inblick i det som sker och som för tillfället är aktuellt.
5.3 Vilka uttrycksformer har samverkan i verksamheterna?
I vår studie har det framkommit att samverkan kan ha ett flertal olika uttrycksformer, vilket bland annat kan bero på de faktorer som pedagogerna synliggör som exempelvis riktlinjer, tid, geografiskt läge samt klimatet som råder mellan pedagogerna i de olika verksamheterna.
Pedagogernas upplevelser kring samverkan vid övergång har vi sett ha en stor betydelse för vilken uttrycksform samverkan erövrar. I våra pedagogenkäter har det framkommit att en del pedagoger har en positiv syn på samverkan och arbetar med att uppnå en tillfredställande samverkan samt reflekterar över hur den kan bli bättre. En del pedagoger har däremot en mer negativ syn på samverkan då de inte vet hur de ska arbeta med den samt att de har svårt att veta vem som har ansvaret att ta kontakt med pedagogerna mellan verksamheterna. De är medvetna om att samverkan har en betydelsefull roll för barnet, men de saknar riktlinjer och hur de ska konkretisera samverkan i deras egen verksamhet. Pedagogerna anser att de saknar tid till att utforma riktlinjer för samverkan samt att finna tid till att gemensamt träffas där samtalets fokus är samverkan vid övergång från förskola till förskoleklass. Två frågor som väcks är: försöker pedagogerna mellan verksamheterna mötas på halva vägen och finna tid för att en god samverkan skall kunna uppstå? Är det svårt att finna tid eller är det något pedagogerna säger för att de inte vet hur de ska arbeta med samverkan?
Ett öppet klimat mellan pedagogerna är något vi sett har betydelse för samverkans uttrycksform, då flertalet pedagoger nämner att de inte möts på halva vägen, vilket gör att de börjar ta mer avstånd från varandra då kontakten mellan pedagogerna i de olika verksamheterna känns ”jobbig” och ”krystad”. Det är viktigt att klimatet mellan pedagogerna blir positiv samt att alla berörda pedagoger gemensamt finner vägar för att en god samverkan vid övergång ska kunna uppnås.
Att verksamheterna ligger geografiskt nära varandra är en annan faktor som pedagogerna upplever som positiv genom att det uppstår fler spontana möten både mellan barn och mellan pedagoger samt sällan svårigheter med vem det är som tar kontakt utan det sker naturligt då pedagogerna ser varandra som tillgångar. När de ligger geografiskt sett långt ifrån varandra är det svårt att spontana och naturliga besök uppstår.
Vi anser att man inte enbart kan se till en faktor utan det är många faktorer som spelar en betydelsefull roll för vilken uttrycksform samverkan erövrar. Om hänsyn tas till de faktorer som framkommit i vår studie samt om pedagogerna tillsammans försöker arbeta med dem kan det sedan utgöra en god grund till en tillfredsställande samverkan. Reflektion och gemensamma diskussioner mellan pedagogerna i de olika verksamheterna är en god förutsättning för att synliggöra alla faktorer som spelar in för att sedan kunna bekräfta, förändra och utveckla dessa, menar vi. För att reflektion och diskussion ska gynna verksamheterna, anser vi att det bör råda ett öppet klimat där pedagogerna vågar ge och ta konstruktiv kritik, med andra ord ett ömsesidigt givande och tagande.
5.4 Allmän diskussion kring samverkan
Pedagogerna visar att de vill uppnå en tillfredsställande samverkan och ser ett tydligt syfte med den. Det är då av stor vikt, menar vi att alla pedagoger vet hur arbetet mot en god samverkan ska utformas så det inte uppstår missförstånd som
exempelvis vilken pedagog som ska höra av sig när övergången närmar sig. Den enskilda pedagogen ska även kunna reflektera över hur något kan bli bättre: vad gör jag för att samverkan ska uppstå? Hur kan jag göra det bättre? Något som vi tycker att pedagogerna och rektorer bör arbeta med i första hand är att finna gemensamma tidpunkter till att träffas samt finna egna vägar för deras samverkan.
Alla parter i samverkansprocessen är ansvariga för att en god samverkan ska om den går att utveckla, förändra och förbättra. Om samverkan har fungerat på ett bra sätt ett visst år behöver inte det betyda att den ska fungera bra vid nästa övergång. Vi menar att det är viktigt att se till barngruppen och anpassa samverkan vid övergång efter dem. Det enskilda barnet ska stå i centrum och stödjas på bästa möjliga sätt. Pedagogerna ska se barnet och inte se samverkan som hinder för den egna verksamheten. Ser pedagogen enbart hinder hamnar barnet i skymundan och en fråga som vi ställer oss är: kan barnet stödjas på bästa möjliga sätt, när man enbart ser hindren med samverkan?
En annan berikande aspekt som framkom i studien var att föräldrarna lade stort fokus på att barnet får en inblick i vilka kamrater som kommer att befinna sig i förskoleklassen. Barnen berörde även kamrater genom att berätta att de kommer få träffa nya och gamla kamrater. Vi anser att det är något som pedagogerna bör uppmärksamma och om föräldrarna blir mer delaktiga i samverkansprocessen kan det ovan framkomma samt ett flertal andra intressanta aspekter som pedagogerna kan ta tillvara på. För både föräldrar och pedagoger befinner sig i barnets närmaste miljö och de bör se varandra som tillgångar där samtal kan leda till att både föräldrar och pedagoger kan stödja och stimulera det enskilda barnet vid övergång.
I studien synliggjordes det att pedagogerna anser att det är en självklarhet att föräldrarna får vara delaktiga i verksamheten vid övergång, medan det inte var lika självklart för föräldrarna. Det är lätt som pedagog att se sin verksamhet som uppkomma genom det dagliga samtalet med föräldrarna. Regeringens skrivelse (1999) påpekar att den dagliga kontakten mellan pedagog och förälder fungerar bra i förskolan, men försvinner till stora delar när barnet börjar i skolan. Det som nämns, anser vi är en viktig del som måste tas tillvara under barnets skoltid då känner sig i vägen för verksamheten. Pedagogerna ska visa att de ser föräldrarna som tillgångar för att stödja och stimulera det enskilda barnets livslånga lärande samt möta barnet på bästa möjlig sätt, anser vi.
En förälder lyfte i sin enkät tankegångar kring en tydligare och bättre fungerande samverkan vid övergång. Föräldern presenterade ett förslag där pedagogerna i de olika verksamheterna skulle utgöra ett rullande schema genom att en pedagog i förskolan följer barnen till förskoleklassen och börjar arbeta där.
Pedagogen som befann sig i förskoleklassen börjar arbeta i förskolan. Vi anser att det är ett berikande och tankeväckande förslag. Pedagogutbytet, tror vi kan utgöra
en god väg mot en tillfredsställande samverkan genom exempelvis att barnet känner pedagogerna i båda verksamheterna, vilket leder till att barnet kan känna trygghet inför övergången. Eftersom det är ett rullande schema arbetar pedagogerna någon gång tillsammans och de kan då erövra en gemensam syn på barnet, kunskap och lärande som sedan kan utgöra ett gemensamt synsätt. När pedagogerna arbetar på det sätt som nämnts får de även en inblick och förståelse för båda verksamheterna.
Titeln på studien Det stora steget valdes för att både barn och pedagoger berörde att det är ett stort steg som det enskilda barnet tar när de ska börja i den nya verksamheten. Barnen berättade att de upplevde att de blir stora när de börjar i förskoleklassen och pedagogerna menar att det enskilda barnet tar ett stort steg då det innebär en stor förändring för det enskilda barnet när det börjar i den nya verksamheten.
5.5 Nyttan med arbetet
Förhoppningen med studien är att ge läsarna inblick, förståelse och kunskap om hur samverkan vid övergången tillämpas och hur barn, föräldrar och pedagoger upplever den. Vi önskar även att studien ska väcka läsarens tankar och funderingar om att samverkan har olika uttrycksformer och att det inte finns en korrekt samverkan samt att föräldrar och pedagoger har en betydelsefull roll då de är delaktiga i barnets övergång.
Studien som genomförts har givit oss stor inblick, förståelse och kunskap om samverkan utifrån barnets, föräldrars och pedagogers upplevelser samt pedagogernas arbetssätt. Genom tidigare forskning och genom dem som deltagit i studien har flera olika upplevelser belysts kring samverkan vid övergång mellan de olika verksamheterna. Vi kan ta till oss studiens innehåll och göra det till vårt egna som sedan kan användas i vår kommande yrkesroll då vi kommer att genomföra flertal mottagande och överlämningar av barn.
Studien visar att samverkan kan vara svår att genomföra på ett tillfredställande sätt då många faktorer spelar in som exempelvis pedagogernas syn på deras egen samverkan, riktlinjer, tid, geografiskt läge samt öppet klimat.
Vi önskar att studien ska bidra till att diskussioner kring samverkan lyfts då det inte finns en korrekt samverkan utan att det finns ett flertal olika uttrycksformer av samverkan. Ingen uttrycksform är rätt eller fel utan det finns ett flertal olika samverkan med olika syften. En stor vikt är, enligt oss att alla pedagoger har ett klart syfte om hur samverkan tillämpas samt att barnet är i centrum. Det är betydelsefullt att pedagogerna tar tillvara på barnets föräldrar som kan ha betydelsefull information som kan delges till pedagogerna som kan vara gynnsamt för att kunna möta barnet på bästa möjliga sätt samt kunna stimulera barnets livslånga lärande.
5.5.1 Vidare studier
En önskan är att studien väcker intresse för vidare forskning om samverkan vid övergång mellan förskola och förskoleklass. En aspekt som hade varit intressant att beröra som inte uppkom i denna studie är rektorernas upplevelser om samverkan samt hur de stödjer pedagogerna att finna egna vägar till att uppnå en tillfredställande samverkan. Det skulle även vara intresseväckande att undersöka om det är enklare eller svårare att upprätta en god samverkan om förskolan och förskoleklassen som är i kontakt med varandra vid övergång har samma rektor än om det är en rektor i förskolan och en annan rektor i förskoleklassen.
Ytterligare en synvinkel som hade varit berikande att få mer förståelse och kunskap kring är hur barnet påverkas av samverkans uttrycksform. Om barnet befinner sig i en verksamhet där samverkan vid övergång fungerar på ett bra sätt eller om barnet befinner sig i en mindre bra samverkan: hur påverkar uttrycksformen det enskilda barnets övergång och dess livslånga lärande?
När studien genomfördes uppstod ett hinder genom att vi inte fick möjlighet att
dela ut enkäter till föräldrar som har barn som ska genomföra övergången till förskoleklassen hösten 2008. Det ledde till att vi endast fick svar från föräldrar som har barn som tidigare genomfört övergången. Vi anser att det skulle vara intressant att se vad föräldrarna har för upplevelser och förväntningar på deras barns kommande övergång. Området skulle kunna lyftas och forskas vidare kring.
5.6 Slutord
Studien har bekräftat det som även Myndigheten för skolutveckling (2004) sett om att ett nytt dike alltmer börjar framträda mellan förskola och förskoleklass.
Pedagogerna som ingår i studien visar att de har stor kunskap om att samverkan är en viktig process samt att de har vilja att uppnå en god samverkan, för att kunna stödja det enskilda barnet på bästa möjliga sätt. Genom att pedagogerna erövrat denna kunskap och vilja, menar vi att de har stora förutsättningar och möjligheter att kunna utforma en tillfredställande samverkan mellan förskola och förskoleklass, för att i framtiden kunna överbrygga diket.
Ett fåtal pedagoger i studien har kommit en bit på vägen mot en god samverkan medan de andra pedagogerna inte påbörjat processen. Vi anser att det är av stor betydelse att i de olika verksamheterna prioritera tid och kraft till att upprätta en god samverkan för att kunna gynna barnet på bästa möjliga sätt samt stimulera det livslånga lärandet. För att det ska kunna ske bör det finnas verktyg som kan stödja pedagogerna när de försöker finna egna vägar att aktivt arbeta med samverkan.
Verktyg kan exempelvis vara att pedagogerna i de olika verksamheterna får möjlighet till gemensamma tidpunkter där samtal och diskussioner äger rum. De bör även få kunskap om att det är pedagogens uppdrag att utforma en god samverkan, då det lyfts i de båda läroplanerna (Lpfö98 & Lpo94) samt att samverkan ska lägga fokus på barnets kommande utveckling och lärande.
Vi anser att pedagogerna i de båda verksamheterna måste finna engagemang för varandra för att kunna skapa den röda tråden genom utbildningssystemet och då överbrygga diket istället för att låta det växa. Det som nämns är en önskan i Regeringens skrivelse (1999) då de påtalar att utbildningssystemet ska utgöra ett helhetsperspektiv från 1-19 år.