Utifrån studiens syfte diskuteras de slutsatser som framkom vid analysen. Alla intervjuade pedagogerna är överens om att lek är betydelsefullt för barnens utveckling och lärande. Lek och lärande hänger ihop och pedagogerna menar att det är viktigt att barnen får leka i förskolan. Precis som Knutsdotter Olofsson (2003), Öhman (2011) och Lillemyr (2013) framhåller är lek den bästa förutsättningen för barnens lärande. Pedagogerna berättar att de fortfarande använder för lite lärandelek i förskolan.
I samtal med pedagogerna har det framkommit att pedagogerna har stor betydelse i leken t.ex. och hur de uppmuntrar och stödjer barnen. Det tydliggjordes genom att pedagogerna är närvarande, flexibla, nyfikna och aktiva i olika situationer. Pedagogerna samarbetar, kommunicerar, samspelar och vägleder barnen i leken och fungerar som en lekkamrat i deras lek. Pedagogerna anser att pedagogens erfarenhet har en stor betydelse att läsa av leksignaler. Pedagogerna tycker själva att de är delaktiga i barnens lek och stödjer barnen när det behövs. Deras tankar stämmer med vad Folkman och Svedin (2003) skriver att barnen behöver vuxna som skapar goda och lekfulla möten som kan bidra till gemensam grund för en spännande lek. Samtliga pedagoger påpekar att genom pedagogisk dokumentation kan de stödja barn i deras lek men det behövs mer tid för att kunna stödja barnen i leken.
Angående barns syn på lek visar resultatet att lek har speciell betydelse för barnen. För barnen är lek en lustfylld upplevelse och barnen är glada att de får leka med andra barn. Samtliga barn berättade att det är roligt att leka. Barn har ett visst inflytande i leken och en del barnupplever att de lär sig något under leken. Johansson och Pramling Samuelsson (2007) menar att barn uppfattar att de lär sig något och det är deras uppfattningar som gäller. Vad som synliggörs är att barnens lek framförallt betyder att barnen själva nästan alltid tar initiativ till leken. Barn använder olika strategier under leken för att leka med andra barn. Det som visar sig tydligt är att barnens inspiration och glädje är utan gränser och att det finns en medvetenhet hos barnen om detta.
Barn lär sig bäst genom att de engagerar sig i leken. Genom att barnen lyssnar, tänker själva, upprepar saker, ser likheter och skillnader, jämför och deltar spontant i leken både själva eller i samspel med andra barn, lär sig barnen. Oavsett hur länge leken varar, så är den lärorik. Även Neuman (2014) belyser lek som ett fantastiskt fenomen som främjar effektivt lärande. Speciellt när leken är rolig blir inlärningen lustfylld.
33
En kvalitativ intervju som metod var lämplig för att få svar på frågeställningarna. Den metoden har bidragit till relevanta svar från pedagogerna och med kvalitativa intervjuer är svaren mer personliga och utvecklade. När det gäller barnintervjuer passar metoden bra för lite äldre barn.
I min framtida yrkesroll blir det betydelsefullt att reflektera och utgå från barnens lek för att använda den som ett bra redskap i förskolan. Jag hoppas att genom lek får barnen utlopp för sin fantasi i leken. Som pedagog används leken som en kreativ metod för att lära barnen nya saker på ett lustfyllt och roligt sätt. Leken ska betraktas som en betydelsefull aktivitet för lärande. Det blir ett bra tillfälle för mig att stödja och kunna inspirera andra pedagoger med min kunskap så att även de kan använda sitt lärande i leken. Genom studien har jag blivit mer medveten om hur leken påverkar barnens framtida utveckling. Dessutom har jag fått nya erfarenheter.
Jag anser att jag har lyckats synliggöra lekens betydelse för barns utveckling och lärande och utifrån detta skulle det ha varit intressant att göra en studie med fler förskolor för att få se om resultatet skulle ha blivit likadant. Det skulle också varit intressant att analysera hur miljön skulle ha bidragit till barns lek och lärande i förskolan. Detta är något som det skulle ha varit intressant att forska kring.
34
Referenser
Alvehus, Johan (2014). Skriva uppsats med kvalitativ metod - en handbok Stockholm: Liber AB.
Arnér, Elisabeth (2009). Barns inflytande i förskolan - en fråga om demokrati. Lund: Studentlitteratur.
Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. [2 rev uppl.) Stockholm: Liber.
Folkman, Marie-Louise & Svedin, Eva (2003). Barn som inte leker: från ensamhet till social
lek i förskolan.1.uppl. Stockholm: Runa.
Gustavsson, Lars H. (2011). Förskolebarnets mänskliga rättigheter. Lund: Studentlitteratur AB.
Johansson, Barbro (2003). Forskning om barn - intervju. I Johansson, Barbro & Karlsson, Marianne (red.) Att involvera barn i forskning och utveckling. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Johansson, Eva& Pramling Samuelsson, Ingrid (2007). Att lära är nästan som att leka; lek och
lärande i förskola och skola.1.uppl. Stockholm: Liber.
Knutsdotter Olofsson, Birgitta (2003). I lekens värld. 1. uppl. Stockholm: Liber. Knutsdotter Olofsson, Birgitta (2011). I lekens värld. 2. uppl. Stockholm: Liber.
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på
Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442 [2014-05-01]
Lillemyr, Ole Fredrik (2013) Lek på allvar; en spännande utmaning.1.uppl. Stockholm; Liber Löfdahl, Annica (2004). Förskolebarns gemensamma lekar: mening och innehåll. Lund: Studentlitteratur.
Löfdahl, Annica; Hjalmarsson, Maria & Franzen, Karin (red.) (2014). Förskollärarens metod
och vetenskapsteori. Stockholm: Liber AB.
Neuman, Susan B. (2014). Content - Rich Instruction in Preschool. Education and Human Devolopmentat New York City. USA
Pramling Samuelsson, Ingrid & Maj, Asplund Carlsson (2008). Det lekande lärande barnet i
en utvecklingspedagogisk teori. Stockholm: Liber.
Pui-Wah Cheng, Doris (2012).The Relation between Early Childhood Teachers
Conceptualization of “Play” and Their Practice: Implication for the Process of Learning to Teach. Frontiers of education in China, v7n1 p 65-84 2012.20 pp. ERIC, EBSCOhost, viewed
35
Sälja, Roger (2003). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma Tullgren, Charlotte (2004). Den välreglerade friheten. Att konstruera det lekande barnet. Malmö: Lärarutbildningen.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet. Tillgänglig på Internet:
http://www.cm.se/webbshop_vr/pdfer/etikreglerhs.pdf [2015-10-13] Öhman, Margareta (2003). Det viktigaste är att få leka! Stockholm: Liber. Öhman, Margareta (2011). Det viktigaste är att få leka!2.uppl. Stockholm: Liber.
36