I denna rapport har vi presenterat en exempelsamling på några olika typer av uppföljningar av prioriteringsarbeten som vi känner till. Dessa uppföljningar har olika fokus och de har genomförts på olika sätt. Det är exempel på uppföljningar av stora prioriteringsarbeten på landstingsövergripande nivå och på
prioriteringsarbeten inom olika typer av verksamheter inom landsting/regioner. Vissa uppföljningar är genomförda av personer som själva haft en tydlig roll i eller ansvarat för prioriteringsarbetet, medan andra är genomförda av
utomstående personer. Båda sätten har sina fördelar. Att personer som finns inom den aktuella organisationen som studeras genomför uppföljningen har fördelar som t ex en förståelse av verksamhetens komplexitet och dess
omgivande sammanhang och ofta med en tydlig bild av vad det är man önskar följa upp och varför, medan en utomstående utvärderare är mer fri och kan se på prioriteringsarbetet och dess uppföljning mer generellt och mer oberoende. Vissa uppföljningar har gjorts en gång (tvärsnittsstudier), medan andra har genomförts löpande vid upprepade tillfällen (longitudinella studier).
De olika metoder för uppföljning som vi tagit upp i denna rapport är: via journalsystem, bokningssystem eller databaser
via sammanställning av flera olika källor via interna möten
via intervjuer, uppföljningssamtal eller enkäter.
Uppföljning via journalsystem, bokningssystem eller databaser har exempel
hämtade från både landstings-/regionnivå och verksamhetsnivå. De har handlat om följsamhet till beslut om prioriteringar/ransoneringar (om de prioriteringar som är beslutade genomförs) och om användningsgrad av prioriteringsordning som beslutsstöd i klinisk vardag. Uppföljningarna uppgavs ha skapat nya möjligheter till diskussioner t ex om följsamhet till beslut och
prioriteringsordningar, begrepp och formuleringar i dokument och program och gett idéer till vilket utvecklingsarbete som skall bedrivas. Vi kan konstatera att denna metod ger en uppföljning och en användning direkt kopplad till klinisk vardag med möjlighet att genomföras löpande utan allt för mycket extraarbete.
Uppföljning via sammanställning av flera olika källor har i vårt exempel
genomförts på landstings-/regionnivå med syftet att mäta måluppfyllelse på verksamhetsnivå, d v s att följa upp om resultatet av ett politiskt beslut om utökade resurser blev som det var tänkt.
Genom att hämta information och ställa samman data från flera olika källor, t ex befintliga mätningar eller olika typer av verksamhetsstatistik, olika typer av rapporter, nationella/lokala register, har man fått information om hur ett
resurstillskott har använts och vad verksamheterna har genomfört för att nå de uppsatta målen. Uppföljningen gav underlag för att ta ställning till förändrade uppdrag och prioriteringar. Att ställa samman olika typer av information kan sammantaget ge en ny kunskap som enskild information i sig kanske inte ger.
Uppföljning via diskussioner på interna möten, med exempel hämtade från
verksamhetsnivå inom olika landsting/regioner, har varit ett tillvägagångsätt för att på ett tydligt sätt avsätta tid för att diskutera uppföljning och dess resultat inom verksamheterna samt ett sätt att få med synpunkter från många
medarbetare och kunna diskutera dem tillsammans i gruppen och analysera utfallet. En fördel vi ser med detta arbetssätt är att ledningen signalerar att medarbetarnas synpunkter och den gemensamma diskussionen är viktig, att det kan bidra till ökad delaktighet och engagemang i prioriteringar och att det ger möjligheter att kunna koncentrera sig och arbeta igenom sina frågeställningar ordentligt.
Uppföljning via intervjuer eller uppföljningssamtal ger vi flera exempel på från
landstings-/regionnivå, där uppföljningarna genomförts efter ett avslutat prioriteringsarbete. Intervjuundersökningarna, som varit omfattande i antal frågor och i avsatt tid per intervju, har vänt sig till ett strategiskt urval av
personer, t ex politiker, tjänstemän och olika typer av verksamhetschefer ‒ färre personer än uppföljningarna via uppföljningssamtal, som innefattat färre frågor och vänt sig till t ex samtliga verksamhetschefer. Intervjuundersökningarna har genomförts för att t ex undersöka dels hur ett prioriteringsarbete bedrivits och dels för att ta reda på olika uppfattningar om prioriteringsprocedur och process eller om olika fenomen som t ex grunder för prioriteringar eller öppenhet om prioriteringar.
Uppföljningssamtal har främst varit inriktade på att ta reda på om ett politiskt beslut har genomförts i landstingets verksamheter eller ej och vad som i förekommande fall var anledningen till att det inte genomförts.
Fördelar med att använda intervjuer och uppföljningssamtal som metod är att man kan få en djupare kunskap om de aspekter man vill följa upp, då de ger möjlighet att ställa många frågor, inklusive följdfrågor på de svar man får. Intervjuer kan antingen följa en i förväg upprättad strukturerad frågeguide eller vara av mer öppen karaktär där den som blir intervjuad får berätta mer fritt utifrån frågeställningen. Vid intervjuer kan också missförstånd och oklarheter i tolkningen av frågor rättas till och förklaras.
En nackdel med intervjuer kan dock vara att det alltid finns en risk för ömsesidig påverkan mellan den som intervjuar och den som blir intervjuad, d v s att
intervjuaren påverkar den som intervjuas i sina svar, eller tvärt om. Den som intervjuas är heller inte anonym för intervjuaren, men i sammanställningen av resultaten av flera intervjuer är det dock vanligast att utelämna uppgifter om vems åsikter som redovisas. Intervjuer innebär också ett omfattande efterarbete med att t ex transkribera ljudfiler och analysera textmaterialet.
Uppföljning via enkäter har i våra exempel använts både på landstings-/
regionövergripande nivå och på verksamhetsnivå. I exemplen på uppföljningar på landstings-/regionnivå har enkäterna genomförts efter ett avslutat
prioriteringsarbete, medan enkätuppföljningarna som gjorts på verksamhetsnivå genomförts som en kombination av enkäter före och efter ett prioriteringsarbete. De senare gav i ena fallet möjlighet att studera förändringar över tid i t ex
attityder. I enkäterna har både slutna och öppna svarsalternativ använts, liksom en möjlighet att lämna övriga synpunkter. Hur hög svarsfrekvens som nåtts har varierat i undersökningarna, beroende på målgrupp. Det har t ex visat sig svårt att nå en hög svarsfrekvens när enkäter ställts till medarbetare som inte varit direkt involverade i prioriteringsarbetet på ett aktivt sätt.
Enkäter är en metod som möjliggör att man når fler personer än vid intervjuer, både personer som varit direkt involverade i prioriteringsarbetet men även t ex övriga medarbetare i organisationen eller patienter och medborgare. På så sätt kan metoden fånga en bredd och variation av åsikter. Vid enkätundersökningar finns ingen intervjuarpåverkan men heller ingen intervjuare som kan förklara frågorna och föra diskussionen vidare genom spontana följdfrågor. Vill man att uppgiftslämnaren ska skyddas passar enkäter bättre än intervjuer då de kan besvaras anonymt. Är man intresserad av att ställa s k öppna frågor, d v s frågor utan fasta svarsalternativ, kan intervjuer vara en lämpligare metod än enkäter, då det finns en risk att de som besvarar enkäter inte tar sig tid att svara utförligt på öppna frågor eller att den som svarar inte har den förmågan. Enkäter som metod är oftast billigare att genomföra än intervjuer, men innebär även de ett stort efterarbete med inmatning i datafil och analys av resultat.
Att förbereda för uppföljning samtidigt som man startar sitt prioriteringsarbete är
en framgångsfaktor för att kunna genomföra den typ av uppföljning som
besvarar de frågor som finns ‒ vad är det vi vill/måste följa upp, när i tiden ska det ske och är det något vi ska tänka särskilt på när vi arrangera vår
prioriteringsprocedur så att detta går att mäta löpande eller i efterhand? Ett svar på dessa frågor är att gå tillbaka till vilket syfte man hade med att genomföra ett prioriteringsarbete och följa upp om syftet har uppfyllts. Det är sannolikt även en del av svaret på frågan vad som är mest angeläget att följa upp.
En annan fråga att ställa sig är om de uppgifter man vill följa upp redan finns i något av landstingets/regionens olika system, eller om man måste samla in dem på något sätt. Om möjligt kan man även i starten av prioriteringsarbetet fundera på om det finns andra aspekter man bör och kan följa upp, som någon annan part kanske skulle kunna vara intresserad av, än de som uttryckts i syftet. En
kontinuerlig uppföljning av ett löpande prioriteringsarbete kan också kopplas till styrnings- och ledningsarbetet i landstinget/regionen eller i den egna
verksamheten. Uppföljningar och diskussioner om dess resultat bidrar till ett internt lärande om prioriteringar och kan t ex användas som ett moment i årliga budget- och resursfördelningscykler.
Att kunna studera det man önskar i en uppföljning har ibland visat sig vara svårt
och ibland inte alltid möjligt. Landstingens/regionernas befintliga
informationssystem har upplevts vara otillräckliga i sin utformning för att följa upp vissa frågor i samband med prioriteringsarbeten. Ett exempel som visat sig svårt att följa upp är ekonomiska effekter av beslut om att sluta erbjuda vissa åtgärder för vissa hälsotillstånd, men även beslut om resurstillskott till vissa åtgärder eller verksamheter. Det kan vara svårt att avgränsa en ekonomisk effekt till en specifik åtgärd som kanske utgör en del i en större insats. Ett beslut kan också handla om att minska personalinsatser med en procentsiffra, vilken kan vara svårt att realisera i ekonomiska termer, då personalen fortfarande finns kvar i verksamheten men sysslar med något annat istället. Landstingens ekonomi- och uppföljningssystem har visat sig vara otillräckliga för detta
uppföljningssyfte.
Att återföra resultatet till dem som är berörda inom en tid som man finner
relevant och rimlig, är ytterligare en punkt att fundera över när det gäller val av tillvägagångssätt och metod för uppföljning. Här gäller det att göra en avvägning mellan insats och nytta. Exempelvis så tar omfattande intervju- och
enkätundersökningar lång tid att genomföra, vilket gör att den kunskap som kommer fram kanske inte kan omsättas och föras tillbaka i en löpande
prioriteringsprocess innan en eventuell nästa prioriteringsomgång planeras och startas upp. Å andra sidan kan en omfattande intervjuundersökning ge svar på betydligt fler frågeställningar och ta fram mer nyanserade bilder av t ex
upplevelser och uppfattningar än vad en kortare och enklare uppföljningsmetod kan ge.
Vi summerar slutligen att olika sätt att göra uppföljningar på har olika fördelar och nackdelar, och att valet av angreppssätt måste ske utifrån de egna
förutsättningarna och det egna syftet med uppföljningen. Ingen metod torde vara det allenarådande bästa valet.
REFERENSER
Bjernerup Tinglöv L. 2014a. Prioriteringsprojekt Habilitering & Hälsa. PowerPoint-bilder 2014-06-13. Habilitering och Hälsa, Stockholms läns landsting.
Bjernerup Tinglöv L. 2014b. Rapport Prioriteringsobjekt inom habilitering och hälsa 2012-2013. PM. Habilitering och Hälsa, Stockholms läns landsting.
Bjernerup Tinglöv 2014c. Habiliteringsprogram. PowerPoint-bilder juni 2014. Habilitering och Hälsa, Stockholms läns landsting.
Bjernerup Tinglöv 2014d. Mailkorrespondens 2014-05-07.
Björnhage L. 2014. PrioHab Habilitering & Hälsa. PowerPoint-bilder 140212. Habiliteringen Habilitering & Hälsa, Västra Götalandsregionen.
Brokvist M, Garpenby P, Lund K, Bäckman K. 2009. Prioriteringar i
Västerbottens läns landsting 2008. Del II. Olika tankar om processen. . Rapport 2009:2. Linköping: Prioriteringscentrum.
Bäckman K, Andersson A, Carlsson P. 2004. Öppna prioriteringar i
Östergötland. Del I. Den politiska beslutsprocessen. Rapport 2004:4. Linköping: Prioriteringscentrum.
Bäckman K, Lindroth K, Carlsson P. 2005. Öppna prioriteringar i Östergötland. Del II. Massmediernas rapportering av beslutsprocessen. Rapport 2005:7.
Linköping: Prioriteringscentrum.
Bäckman K, Karlsson E, Carlsson P. 2006. Öppna prioriteringar i Östergötland. Del III. Uppföljning av de politiska besluten – hur gick det sedan? Rapport 2006:3. Linköping: Prioriteringscentrum.
Bäckman K, Nedlund A-C, Carlsson P, Garpenby P. 2008. Erfarenheter av öppna politiska prioriteringar. Uppföljning av prioriteringar i Östergötland efter fyra år. Rapport 2008:6. Linköping: Prioriteringscentrum.
Bäckman K. 2013. Ett decennium senare ‒ Resursfördelningsprocessen i Landstinget i Östergötland 2012. Rapport 2013:1. Linköping:
Christiansson G, Lernestål A. 2012. Arbetsterapienheten Sahlgrenska universitetssjukhuset 2012-01-10. PM. Sahlgrenska universitetssjukhuset, Sjukgymnastik och arbetsterapi. Göteborg.
Daniels N, Sabin JE. 1997. Limits to health care: fair procedures, democratic deliberation and the legitimacy problem for insurers. Philosophy and Public Policy Affairs. 1997;26:303-50.
Daniels N, Sabin JE. 2002. Setting limits fairly: can we learn to share medical resources? Oxford, UK: Oxford University Press.
Edin U, Gunnarsdotter A, Tegnevik T, Broqvist M. Att prioritera i team i tvärprofessionell verksamhet. Exempel från habiliteringen. Rapport 2011:6. Linköping: Prioriteringscentrum.
Edin U. 2014. Mailkorrespondens 2014-05-12.
Garpenby P, Bäckman K. 2013. Samlade erfarenheter av öppna landstingsvisa prioriteringar. I: Carlsson P och Waldau S. Att välja rättvist. Om prioriteringar i hälso- och sjukvården. Lund: Studentlitteratur.
Garpenby P, Bäckman K. 2016. Formal priority setting in health care: the Swedish experience. Journal of Health Organization and Management. 2016;30(6):891-907.
Gibson JL, Martin DK, Singer PA. 2002. Priority setting for new technologies in medicine: A transdiciplinary study. BMC Health Service Reasearch. 2002,14:. www.biomedcentral.com/1472-6963/2/14.
Gibson JL, Martin DK, Singer PA. 2004. Setting priorities in health care organizatione: criteria, processes, and parameters of sucess. BMC Health Service Research. 2004, 4:25. www.biomedcentral.com/1472-6963/4/25.
Ham C, Coulter A. 2001. Explicit and implicit rationing: taking responsibility and avoiding blame for health care choices. Journal of Health Services Research Policy, 2001;6(3):163-69.
Hälsa och Habilitering. 2014. Frågor till dig som använder hjälpmedel. Enkät till brukare. Landstinget i Uppsala län.
Johansson R, Björnhage L. 2013. Prioriteringsaktiviteter i Habiliteringen
Habilitering & Hälsa. PowerPoint-bilder 130530. Habiliteringen Habilitering & Hälsa, Västra Götalandsregionen.
Kapiriri L, Norheim OF, Martin DK. 2007. Priority setting at the micro-, meso- and macro-levels in Canada, Norway and Uganda. Health Policy 2007;82:78-94.
Kullingsjö E. 2015. Implementering av beslutsstöd för prioriteringar inom habilitering. PowerPoint-presentation 2015-08-26. Jönköping.
Kullingsjö E. 2016a. Mailkorrespondens 2016-04-15.
Kullingsjö E. 2016b. Rätt behandling med hjälp av prioriteringsriktlinjer. En kvalitativ studie inom Habiliteringen för att beskriva ett pågående
förbättringsarbete där beslutstöd används. Masteruppsats. Jönköping: Jönköping University Jönköping Academy.
Landstinget i Östergötland. 2004. Horisontell politisk prioritering. Från ord till handling. Delrapport januari 2004. Linköping.
Landstinget i Östergötland. 2008. Vad blev resultatet? Uppföljning av avtal och prioriteringar 2007. PM. Linköping.
Landstinget i Östergötland. 2011a. Resursfördelning ‒ så här funkar det. Broschyr. Linköping.
Landstinget i Östergötland. 2011b. Uppstartskonferens för resursfördelning 2013, Tema: uppföljning och framtid. Interna PowerPoint-bilder. 2011-11-21. Linköping.
Landstinget i Östergötland. 2013. Resursfördelningskonferens ‒ tema uppföljning. Interna PowerPoint-bilder. 2013-03-12. Linköping.
Lernestål A. Öppna prioriteringar Arbetsterapienheten Sahlgrenska sjukhuset. PM 2010-12-16. Arbetsmaterial.
Mattsson K, Berglund P. 2013a. Rapport från Prioriteringsuppdrag Barnkliniken. PowerPoint-bilder 130506. NU-sjukvården, Västra Götalandsregionen.
Mattsson K, Berglund P. 2013b. Rapport från Prioriteringsuppdrag Hudkliniken. NU-sjukvården 130506. PowerPoint-bilder. Västra Götalandsregionen.
Robinson S, Williams I, Dickinson H, Freeman T, Rumbold B. 2012a. Priority- setting and rationing in healthcare: Evidence from the English experience. Social Science & Medicine, 2012;75(2):2386-2393.
Robinson S, Dickinson H, Freeman T, Rumbold B, Williams I. 2012b.
Structures and processes for priority-setting by health funders: a national survey of primary care trusts in England. Health Services Management Research
2012;25(3):113-120.
Sibbald SL, Gibson JL, Singer PA, Upshur R, Martin DK. 2010. Evaluating priority setting success in healthcare: a pilot study. 2010,10:131.
www.biomedcentral.com/1472-6963/10/131
Stockholms läns landsting. 2015. Habiliteringsprogrammen Ledningsgruppen 2015-09-16. PowerPoint-bilder.
Swedner H. 1961. Sociologisk Metod. Lund: Glerups.
Västerbottens läns landsting. 2008. Enkäter för utvärdering av prioriteringsarbetet 2008 (5 st). Umeå.
Västerbottens läns landsting. 2010. Anvisningar för prioriteringsarbetet 2010. PM. Umeå.
Västerbottens läns landsting. 2011. Uppföljning av prioriteringar. Muntliga uppgifter och Excel filer. Umeå.
Västra Götalandsregionen. 2008. Medicinsk prioritering. Sektorsrådet för hud och veneroligi. November 2008.
Västra Götalandsregionen. 2013. Exempel på resultat av journalgranskning. Tabell och diagram. Excel-fil 2013-05-30.
Västra Götalandsregionen. 2014. Prioriteringsstöd i Habiliteringen. Tjänsteutlåtande. Diarienummer H&H 153-2014. 2014-10-16. Bilaga till Sammanträde med Styrelsen för Habilitering & Hälsa den 19 november 2014. Mariestad.
Västra Götalandsregionen. 2016. Kort om RMR. Hemsida:
http://www.vgregion.se/sv/Vastra-Gotalandsregionen/startsida/Vard-och-
halsa/Forvardgivare/Regionala-medicinska-riktlinjer/Kort-om-RMR/ . 2016-07- 22.
Winberg A. 2012. Redovisning av enkätundersökning 1 inom ramen för
projektet Riktlinjer och beslutsstöd för behovsbaserad hjälpmedelsförskrivning. 2012-02-22. Dnr HOH 2010-0079. Hälsa och Habilitering. Landstinget i
Winberg A. 2016. Mailkorrespondens 2016-03-08.
Winberg A, Broqvist M, Blomquist U-B. 2014. Att prioriera på individnivå ‒ Beslutsstöd vid hjälpmedelsförskrivning. Rapport 2014:2. Linköping:
Prioriteringscentrum.
Waldau S. 2009. Prioriteringar i Västerbottens läns landsting 2008. Del I. Procedur, genomförande och uppföljning. Rapport 2009:1. Linköping: Prioriteringscentrum.
Waldau S. 2013. Att skapa förutsättningar för prioriteringsarbete i ett landsting. I: Carlsson P och Waldau S. Att välja rättvist. Om prioriteringar i hälso- och sjukvården. Lund: Studentlitteratur.
Waldau S. 2015. Bottom-ip priority setting revised. A second evaluation of an institutional intervention in a Swedih health care organisation. Health Policy 2015;119:1226-1236.
Waldau S, Lindholm L, Weichel AH. 2010. Priority setting in practice:
Participants opinions on vertical and horizontal priority setting for reallocation. Health Policy 2010;96:245-254.
Östling A, Weitz P, Bäckman K, Garpenby P. 2010. Öppna prioriteringar i Landstinget Västmanland. Rapport 2010:4. Linköping: Prioriteringscentrum.
Bilaga 1.
Kontaktuppgifter
För den som vill veta mer om hur ett enskilt prioriteringsarbete har genomförts
och/eller hur olika uppföljningar av prioriteringsarbeten har gått till, rekommenderar vi att ta kontakt direkt med de landsting/regioner och enheter som ingår i denna
rapports redovisning.
Uppföljningar på landstings-/regionövergripande nivå
Hälso- och sjukvårdsenheten Ledningsstaben Region Östergötland 010-103 00 00 region@regionostergotland.se http://www.regionostergotland.se/ Staben för verksamhetsutveckling Västerbottens läns landsting 090-785 00 00 landstinget@vll.se http://www.vll.se
Centrum för hälso- och sjukvård Landstingskontoret Landstinget Västmanland 021-17 30 00 landstinget@ltv.se http://www.ltv.se Ledningskansliet, NU-sjukvården Västra Götalandsregionen 010-435 00 00 nusjukv.kansli@vgregion.se http://www.nusjukvarden.se Uppföljningar på verksamhetsnivå Verksamhetsutveckling staben Habilitering & Hälsa
Västra Götalandsregionen 010-441 37 10
habiliteringochhalsa@vgregion.se
Habilitering & Hälsa Stockholms läns landsting 08-123 350 00
habilitering@sll.se http://habilitering.se Habilitering & Hjälpmedel Region Skåne
040-33 30 00 region@skane.se
http://www.skane.se/webbplatser/hh/ Habiliteringen
Närsjukvården i Östra länsdelen Region Östergötland 010-104 51 81 http://www.regionostergotland.se/Om-regionen/Verksamheter/Narsjukvarden-i-ostra- Ostergotland/Habiliteringen-NSO/ Arbetsterapienheten Sahlgrenska universitetssjukhuset Västra Götalandsregionen 031-3432492 arbetsterapi.sahlgrenska.su@vgregion.se https://www.sahlgrenska.se/omraden/omrade-3/arbetsterapi-och- fysioterapi/enheter/arbetsterapi-sahlgrenska/ Utvecklingsenheten Hälsa och Habilitering Landstinget i Uppsala län 018-611 67 71
hoh@lul.se
PRIORITERINGSCENTRUMS RAPPORTSERIE
2001:1 Medborgaren i prioriteringsprocessen. Peter Garpenby.
2001:2 Målformulering och dess betydelse för prioriteringar i kommunal vård och omsorg – en pilotstudie. Per-Erik Liss.
2002:1 Perspektiv på prioritering – Rapportering från den första nationella prioriteringskonferensen i Linköping den 1-2 oktober 2001.
2002:2 Dokumentation av Medborgardialogen – ett utvecklingsarbete i landstinget i Östergötland. Delrapport 1. Mari Broqvist.
2002:3 Samtalsdemokrati och prioritering – utvärdering av ett försök med medborgarråd. Peter Garpenby.
2002:4 Fördelning, prioritering och ransonering av hälso- och sjukvård – en begreppsanalys. Per-Erik Liss.
2002:5 Subventionering av läkemedel i andra länder – beslutsprocesser och användning av hälsoekonomiska utvärderingar. Anders Anell.
2003:1 Rättvisa prioriteringar inom hälso- och sjukvården– etiska teorier och jämförelser med prioriteringsutredningens principer. Anders Melin.
2003:2 Behov eller kostnadseffektivitet – vad ska avgöra prioriteringar inom hälso- och sjukvården? Lars Bernfort.
2003:3 Prioriteringsprocessen. Del I: övergripande strategier. Peter Garpenby.
2003:4 Ekonomi och etik. Argumentering vid besparingar inom sjukvården i ljuset av Prioriteringsutredningen. Gunhild Hammarström.
2003:5 Öppna prioriteringar i kommunernas vård och omsorg. Karin Lund.
2003:6 Politiker möter medborgare i samtal om prioriteringar – ett praktiskt exempel. Mari Broqvist.
2003:7 Reflektioner över etik och prioriteringar i vården – intervjuer med vårdpersonal. Anna T Höglund.
2003:8 Programarbete – ett steg på vägen mot öppna prioriteringar. Malin Kernell-Tolf, Karin Bäckman och Per Carlsson.
2004:1 Sjuksköterskors resonemang om patientnära prioriteringar – en intervjustudie. Kristina Lämås och Catrine Jacobsson.
2004:2 Förutsättningar för politiska prioriteringar i offentlig sjukvård – en jämförelse mellan landstingen i Östergötland och Uppsala.
Li Bennich-Björkman.
2004:3 Öppna prioriteringar inom arbetsterapi och sjukgymnastik. Mari Broqvist.
2004:4 Öppna prioriteringar i Östergötland. Del I. Den politiska
beslutsprocessen. Karin Bäckman, Anna Andersson och Per Carlsson.
2004:5 Prioriteringar i vårdflöden för äldre – en förstudie. Kerstin Blomquist. 2004:6 Hinder och möjligheter att använda hälsoekonomiska analyser inom omvårdnad en litteraturstudie. Kristina Lämås, Catrine Jacobsson, Lars Lindholm och Birgitta Engström.
2004:7 Trygghet och omvårdnadsbehov: Förhållningssätt och föreställningar om prioriteringar och kriterier för beslut om särskilt boende. Gunhild
Hammarström.
2004:8 Prioriteringsprocessen. Del II: det interna förtroendet. Peter Garpenby.
2004:9 Fördelning, prioritering och ransonering av hälso- och sjukvård en begreppsanalys. Andra reviderade upplagan. Per-Erik Liss.
2005:1 Subventionering av läkemedel – förutsättningar för öppna och legitima