4. Diskussion
Enligt förstudien har mellan ca 60-‐90% inom tandvården någon gång upplevt arbetsrelaterade besvär. När de observationer och intervjuer som utfördes
bekräftade denna statistik behöver något förändras på arbetsplatsen. Att arbeta på en ergonomiskt utformad sits som man själv testat ut är ett väldigt bra verktyg för att motverka att muskoskeletala sjukdomar uppstår. Det är dock viktigt att komma ihåg att det bara är en av många parametrar som krävs för att uppnå en
ergonomiskt utformad arbetsplats. De trånga operationssalarna upplevdes vara ett problem för personalen på de flesta av klinikerna. De anser att det var trångt, framförallt bakom patientens huvud och bakom ryggen på dem själva.
En felkälla i projektets utförande är observationerna, då det är svårt att konstatera om de arbetsställningar som används av tandvårdspersonalen är samma som de använder till vardags. Personalen var under hela observationstiden medveten om att observationer pågick, vilket skulle kan leda till att de blir mer observanta på hur de sitter och kanske intar en mer ergonomiskt arbetsställning. Analyserna av observationerna måste även betraktas som subjektiva då slutsatser kring
tandvårdspersonalens arbetspositioner dras av mig och inte en utbildad ergonom eller sjukgymnast. Bedömningen av personalens arbetsställningar utgår alltså från det fakta som tillskansas under förstudien. En utveckling av analysmetoden för observationerna skulle därför kunna vara att tillsammans med en ergonom bedöma arbetsställningar och dra slutsatser tillsammans. Detta hade lett till ett kunskapsutbyte och en trovärdigare analys. Den litteratur som bedömningarna grundar sig på skulle även kunna granskas ytterligare för att i en större omfattning säkerställa studiens resultat.
På samma sätt måste intervjuerna betraktas med ett kritiskt öga. Hade frågorna formulerats eller ställts på ett annat sätt hade kanske andra svar uppkommit. På grund av tidsbrist hos de flesta av tandvårdspersonalen skedde intervjuerna även i samband med patientbesöken. Hade intervjuerna skett i ett enskilt rum i lugn och ro hade personerna kanske haft mer tid att tänka igenom sina svar. Det anses dock finnas fördelar med sättet studien genomfördes på. Frågorna som ställdes var starkt anknutna till just patientbesök och hur deras arbetspositioner ser ut under dem. Nu fick intervjuobjekten möjlighet att svara på frågorna när de arbetade på patienter och kunde därför känna efter hur deras stolar och arbetspositioner upplevdes i stunden.
De flesta av den intervjuade tandvårdspersonalen ansåg sig tycka om sina befintliga sitsar, men många beskrev samtidigt att de vid tidigare tillfällen haft problem med sitsar och fått lov att byta. Frågor ställdes angående om de visste
vilka sitsar de handlade om som hade medfört problem, men det var få som kom ihåg namn och modell. Detta gjorde det svårt att dra slutsatser om hur sitsar inte ska utformas. Detta gjorde det istället enklare att få en bra uppfattning om hur en sits kan utformas.
En utmaning under projektet var att försöka utforma en idégenereringsmetod som projektet skulle kunna dra så mycket nytta av som möjligt. Det ansågs inte vara givande att försöka låta en grupp personer utan nödvändig förkunskap inom ergonomiskt sittande skissa sitsar. Därför togs ett beslut att försöka engagera en fokusgrupp i en diskussion om ergonomiska principer och vad jag hade sett för tendenser hos den observerade tandvårdspersonalen. Detta resulterade i en mängd koncept som sedan visualiserades genom skisser och förklarande beskrivningar.
En utmaning som uppstod när det kom till skissarbetet var att det var svårt att skapa en uppfattning om sitsarnas ergonomiska egenskaper och komfort endast genom att titta på en skiss. Förstudien hade gett mig goda insikter om hur tandvårdspersonalen använder sina stolar och vad som krävs av en sits för att ackommodera just den användningen. Starkt sluttande sidopartier gjorde att tandvårdspersonalen kunde sitta bredbent och en konkav och framåtlutad
utformning på sitsen gjorde att bäckenet trycktes fram och en god och ergonomisk hållning uppstod. Dessa konkreta parametrar fanns i åtanke vid utformandet av koncepten, men det fanns fortfarande kriterier som var omöjliga att uppfylla utan att göra prototyptester. Att se på en bild om det uppstår punktlaster eller om sitsen uppmuntrar till en neutral ländryggskurvatur var alltså svårt.
Urvalsprocessen blev kanske något lidande av faktumet att en del av konceptens egenskaper behövde uppskattas. Av denna anledning valdes att tillverka fem prototyper i cellplast, då provsittande ansågs utgöra en central del av processen i att uppfylla projektets kriterier.
Testgruppen som användes för att utvärdera de olika koncepten gav projektet en objektivare syn på sitsarnas utformning än om de hade testats av endast en person. Dock hade det vart önskvärt att använda sig av en större och mer omfattande testgrupp, för att kunna dra ordentliga slutsatser om sitsarnas
utformning och egenskaper. Grupperna hade även kunnat delas in i kön, för att se om det fanns eventuella skillnader i deras uppfattning om sittkomfort. Sitsarna provsatts endast under en minut/person/testtillfälle, men detta gjordes enbart för att upptäcka tydliga och akuta brister i utformningen på sitsen. Önskvärt hade vart att utföra tester där personer fick prova sitsarna under en längre period för att mer efterlikna tandvårdspersonalens arbetssituation.
I skrivande stund inväntas besked från en tandvårdsklinik för eventuella tester av sitsarna på tandvårdspersonal under patientbesök. Det hade värderats högt att få möjlighet att testa sitsarna på målgruppen och på så sätt erhålla relevanta
synpunkter och utvecklingsmöjligheter angående utformning och sittegenskaper. Men det måste dock kommas ihåg att sitsarna är prototyper och inte färdiga produkter. Därför kan inte sitsarnas hållbarhet garanteras. Efter otaliga tester har dock inga tendenser till detta funnits, men säkerheten för patienter och
tandvårdspersonal måste prioriteras högst och därför anses inte prototyperna vara lämpliga för sådana tester. Sitsarna skulle dock kunna testas av tandvårdspersonal i påhittade scenarion där man visualiserar ett patientbesök.
Koncept 7, som var ett av de vinnande koncepten, hade i skisstadiet en funktion som skulle möjliggöra att användaren kunde ställa in en önskad bredd på sitsen med hjälp av ett vred mellan sidopartierna. Idén ansågs vara intressant och skulle medföra att fler personer skulle kunna använda samma sits. Dock uppskattades arbetet med att ta fram en prototyp för en sådan mekanism mycket tidskrävande och valdes därför bort. Det ansågs vara viktigare att tillverka ett större antal prototyper än att lägga mycket energi på endast en. Resultat från den relativa beslutsmatrisen och jämförelsematrisen pekande ändå på att det var ett bra koncept. Ett beslut togs därför att tillverka en prototyp, men utelämna mekanismen.
Den viskoelastiska polyetern som används i både koncept 5 och 10 skulle i teorin forma sig efter användarens kropp för att medge bekvämare sittställningar. Denna egenskap märktes dock inte av under de slutliga testerna av sitsarna, utan
stoppningen kändes istället relativt tunn. Av denna anledning togs ett beslut om att inte förse Koncept 5 med viskoelastisk polyeter runt området vid sittbenen, som konceptet annars skulle ha. Den tunna känslan som den viskoelastiska
polyetern gav användaren erfaras bero på tillvägagångssättet som sitsarna kläddes på. Vinylen sträcktes ut och spändes fast ordentligt på undersidan av sitsarna vilket medförde att den viskoelastiska polyetern komprimerades och den viskoelastiska effekten försvann. Det finns en möjlighet att detta skulle kunna undvikas om det lagts sömmar runt om sitsarnas ytterkonturer. Detta hade medfört att vinylen inte hade behövt spännas lika hårt över sitsen och därmed inte pressat ihop polyetern lika mycket. Det hade även vart intressant att utföra tester med olika typer av viskoelastiska material för att fastställa om det var materialet som hade fel egenskaper.
De slutliga prototyptesterna visade att de olika koncepten hade varierande egenskaper och styrkor. Koncept 5 uppfattades av medarbetarna och av mig själv som den mest komfortabla sitsen. Koncept 15 upplevdes som mer ergonomisk relativt de andra sitsarna och koncept 7.1 ansågs skilja sig mest från konkurrenters
design. Koncept 10 upplevdes som den minst bekväma sitsen och beror främst på sitsens platta utformning, vilket bidrog till punkbelastningar vid undersida lår vid ståsittande positioner. Sitsens sidopartier skulle därför göras snävare och
ytterligare experiment med viskoelastisk polyeter hade behövt göras. En utveckling av projektet skulle kunna vara att vidare analysera de olika koncepten, definiera styrkor och svagheter, för att sedan utforma en sits som kombinerar de bästa egenskaperna.