Nedan redogör vi för ett diskussionsavsnitt av studien. Vi återkopplar vår studie till problemformulering, syfte och frågeställningar.
6.1 Diskussion för val av metod
För denna studie valde vi att använda oss av kvalitativ metod, och då genom att läsa
självbiografier. Då vi inte fick intervjua brukare så använde vi oss inte av denna metod, dock hade det kunnat ge oss mer djupgående svar på vår frågeställning. En del av upplevelserna i självbiografierna/biografierna har blivit en tolkningsfråga. Med intervjuer hade vi kunnat ställa följdfrågor på vissa händelser och situationer. Dock anser vi att det har varit intressant och givande att läsa de självbiografier som vi valt ut och finner att vi har fått godtyckliga svar på våra frågor.
Till en början valde vi ut tio självbiografier som vi trodde oss kunna ha användning för i vårt fortsatta arbete. Men under tidens gång så har vi tagit bort tre böcker på grund av att de visade sig ha en annan vinkling än den vi sökte.
6.2 Diskussion av resultat
Studier visar att missbruk får konsekvenser för närstående och att det är viktigt med barns förmåga att ta makten över sin egen tillvaro och hur de hanterar sin situation, det är viktigt att förstå vad som hjälper barnen. Tidigare forskning visar på att det finns få studier om hur barn hanterar att leva i en familj med missbrukande förälder/föräldrar (Se Socialstyrelsen 2013;
Holmila, Itäpuisto & Ilva 2011). Vi har under studien lärt oss att barn har förmåga och styrka till att finna sätt att lättare kunna hantera sin tillvaro. Vi har tidigare varit medvetna om att barn förstår och klarar av mer än vad många vuxna tror, dock har de självbiografier som vi studerat visat oss hur mycket dessa barn faktiskt hanterat i sin vardag och hur uppfinningsrika och starka de verkligen var. Det har givit oss en ännu större förståelse och medvetenhet om att barn är fantastiska och att det är viktigt att lyssna till barnen i dysfunktionella familjer om hur de mår och hur de lättare skulle kunna hantera vardagen, inte enbart se till
förälderns/föräldrarnas missbruk och hur de ska ändra sitt beteende.
Mest problematiskt för denna studie har varit att finna självbiografier som endast eller till största del visat på ett alkoholmissbruk. Det vi finner mest hoppfullt med denna studie har varit att de barn vi läst om varit starka och klarat sig bra genom livet. Dock gör vetskapen om att alla barn inte är lika starka som barnen vi studerat oss sorgsna, vetskapen om att alla möjligen inte klarar sig fullt lika bra.
Tidigare forskning visar att barn oftast använt sig av undvikande strategier, har dragit sig undan från sina föräldrar (Se Holmila, Itäpuisto & Ilva 2011; Smith et al 2006). Vi fann i vår studie att barnen i de studerade självbiografierna till största del använde sig av
problemfokuserad coping, de var problemlösare och hade ett aktivt handlande. Vidare så fann vi att vissa av barnen använde sig av känslofokuserad coping i form av att de strävade efter att få uppmärksamhet. Detta tror vi kan ha berott på att barnen saknade en närhet och trygghet, att de inte fick något känslomässigt stöd eller fysisk närhet i form av exempelvis kramar av sina föräldrar. Resultatet visar att barnen inte hade något större stöd av sina föräldrar och inget större stöd av någon närstående, vän eller profession, vilket även det kan ha resulterat i att barnen sökte efter uppmärksamhet. Vi fann även att vissa av barnen hade ett undvikande beteende då de försökte hemlighålla sin förälders/föräldrars missbruk. Möjligen var inte detta enbart ett sätt att hålla upp en fasad om en fin familj för andra, utan kanske även ett sätt att
förneka förälderns/föräldrarnas missbruk för sig själva. Barnen var lojala gentemot sina föräldrar trots att de själva oftast blivit sårade och svikna.
Barn till missbrukande föräldrar riskerar att utvecklas negativt (Se Haugland 2003; Solis, Shadur & Burns 2012; Smith et al 2006). Detta finner vi inte nödvändigtvis stämmer då de barn vi studerat har klarat sig väldigt bra trots de svåra uppväxtförhållandena som de har haft.
De kom från ingenting till att i vuxen ålder ha blivit något. Vi är väl medvetna om att den empiri om barn som lever med alkoholmissbrukande förälder/föräldrar som vi har samlat in, utgör en liten del av alla de barn som lever i en familj där någon vuxen nyttjar alkohol som kan utgöra ett riskbruk, och kan leda till missbruk. Vårt resultat visar på att de barn vi studerat har haft strategier genom uppväxten för att lyckas överleva, och de har lyckats bra. Om inte så skulle de förmodligen inte klarat av att skriva en bok om dem själva och deras liv. Vi anser att den strategi som gjort att de förmodligen klarat sig så bra genom livet är problemfokuserad coping, då de alla på ett eller annat vis fann lösningar och utvecklade olika färdigheter hos sig själva för att hantera sin tillvaro.
6.3 Diskussion av teori
Vi anser att vårt val av teori har fungerat för att analysera vår empiri, då vi har kunnat koppla teorin till hur barn har använt sig av copingstrategier för att klara sin vardag. Vi kunde inte se att barnens användande av strategier gjorde dem mer sårbara om samma situation dök upp flera gånger, utan de blev bättre förberedda och strategierna de hade gav dem kontroll över situationerna.
Vi har i vår empiri utgått från att barn har strategier för att hantera att växa upp med
förälder/föräldrar som missbrukar alkohol, och vi anser oss att funnit strategier hos barn. Hade vi använt oss av en annan teori hade vi möjligen haft ett annat sätt att se på saker och ting och det som vi i nuläget tolkar som strategier.
Vi kom fram till att barn hade fler strategier än vad som framkommer i tidigare forskning (jmf Holmila, Itäpuisto och Ilva 2011; Smith et al 2006). Därför anser vi att ytterligare forskning som riktas mot hur barn hanterar att leva med missbrukande förälder/föräldrar och om de har strategier kan komma att behövas. Detta för att uppmärksamma barnen och deras mående och inte enbart forskning som är riktade mot föräldrarnas missbruk och hur de lämpligast ska förändra sitt beteende. Mer forskning om strategier hos barn anser vi skulle kunna leda till en ökad förståelse till att det inte enbart är förälderns/föräldrarnas beteende som skall utredas utan även barns mående och deras syn på föräldrarnas missbruk bör tas i beaktande.
6.4 Svagheter och kritiska ögon.
Under studiens gång och då vi läst de självbiografier vi valt så har vi försökt se anledningen till att författarna skrivit en bok om deras uppväxt. Vi har kritiskt granskat de texter vi läst och vår uppfattning är att författarna inte förvanskat eller förskönat sin livshistoria. Svagheter som kan ses är att det är subjektiva berättelser som vi tagit del av och de ger inte hela sanningen om hur det var. Vi vet inte vad författarnas syfte var med att skriva självbiografierna och vi får göra vår egen tolkning om vad de vill framföra med böckerna. Ytterligare svagheter vi kan se är att författarna har vuxit upp mellan slutet av 60-talet fram till 90-talet och det har gått lång tid fram till det de skrev böckerna, vilket innebär att författarna kan genom åren skapat sig en annan uppfattning om deras uppväxt. Men författarna skriver om sig, sina
uppväxtförhållanden, sina tankar och känslor, och vi tror att människor har svårt att radera svåra livshändelser ur minnet och att de minnena följer med genom livet och därmed anser vi att deras berättelser är en tillförlitlig källa att använda oss av.
Vi upplever att författarna genom att skriva om sina uppväxtförhållanden ännu en gång använt sig av problemfokuserad coping, problemlösning, för att bearbeta sina egna upplevelser. Kanske en strategi till att kunna få frigörelse från de bojor som uppväxten medfört.
6.5 Avslut
Vi rekommenderar starkt att läsa de självbiografier som vi har använt oss av i denna studie, för att ni själva ska få en klarare bild över deras situation. Även då vi genom processen fått begränsa arbetet då det är svårt att få med allt. Dock har vi använt oss av det som vi anser varit av betydelse för oss.