I denna del kommer vi att diskutera vårt resultat som vi har erhållit genom observationer, intervjuer och litteraturen. Vi har valt att svara på våra forskningsfrågor var och en för sig i diskussionen för att det ska bli mer överskådligt.
6.1 Varför är det viktigt att ha en pedagogisk utomhusmiljö på förskolan?
Utomhuspedagogik i förskolan är viktigt för barnens allmänna hälsotillstånd. Barnen blir mindre stressade, mer lugna och harmoniska, forskningen visar också att barn på förskolor som är ute mycket har mindre sjukfrånvaro än andra barn.(Granberg, 2000). Våra resultat tyder också på att barnen var lugnare och harmoniska och det uppstod få konflikter. Vi
upplevde även att barnen lekte bra tillsammans och att de hade god fantasi och var kreativa. Leken bytte skepnad många gånger. Vi tycker också att alla barn hade en roll i leken och fick vara med och bestämma.
Vi upplevde också att barnen hade väldigt utvecklad grovmotorik och var mycket rörliga. Mårtensson (2005) hävdar att barnen kommunicerar mindre med ord och använder sin kropp och omgivning mer när de leker utomhus. Hon menar därför att det fysiska är den röda tråden i utomhuslek. Det som också framkom i intervjuerna var att några av pedagogerna upplevde att ljudnivån blir lägre när de är utomhus eftersom att barnen har större yta att leka på. Detta medverkar också till att det blir färre konflikter vilket nästan alla pedagoger har tagit upp i intervjuerna. Något som vi har funderat på är hur detta påverkar barnen i framtiden. Hur reagerar de när de kommer till skolan och ska sitta tysta vid en bänk när de är vana vid att kunna använda vilken ljudnivå de vill utan att någon upplever det som störande. I skolans värld är man mer inomhus och blir därför tvungen att använda sig av en lägre ljudnivå för att det ska fungera i ett klassrum. Även ”bristen” av konflikten kan påverka barnen när de kommer till skolan eftersom de inte är vana vid konflikthantering. Detta kan leda till att barnen blir osäkra och konflikträdda och detta kan i sin tur bidra till att barnen inte vågar säga sin åsikt.
En av pedagogerna som vi intervjuade sade att utomhuspedagogik främjar språkutvecklingen hos barnen. Det menar även Klang et al.(1995). Vi har inte läst så mycket om detta i
litteraturen och det är heller inte någon annan av pedagogerna som har tagit upp något om språkutveckling under intervjuerna. Det som vi undrar över är hur barnen kan kommunicera mindre med ord i utomhuspedagogiken, som Mårtensson (2005) hävdar, samtidigt som Klang et al(1995) menar att metoden främjar språkutvecklingen Vi tror barnet får en bättre
begreppsbild eftersom de i naturen lär sig på ett mer konkret sätt vad ”mindre” än, ”större än”, mjuk, hård, varm, kall och så vidare innebär.
Granberg (2000) skriver att enligt en forskning av Patrik Grahn får barnen en bättre
koncentrationsförmåga när de får vistas ute mycket. Detta tog pedagogerna på förskola B upp när vi intervjuade dem. De menade att när de hade samling utomhus var barnen mycket lugnare och mer koncentrerade än inomhus. Eftersom ytorna är större utomhus och det är ett annat slags lugn tror vi att det kan stämma att barnen är mer koncentrerade utomhus. Vi upplevde att samlingarna i skogen var lugna och att barnen var koncentrerade.
Vi tror att det är viktigt som pedagog att tänka på att i största möjliga mån flytta ut verksamheten. Alla våra resultat pekar på att barnen blir lugna, harmoniska och mindre stressade utomhus. De har lättare för att ta in intryck och blir därför mer koncentrerade och inlärningen sker mer naturligt. Barnen använder alla sina sinnen på ett mer naturligt sätt när de är ute, de upplever saker med hela kroppen. Om vi lär oss genom olika sinnesintryck minns vi saker bättre. När barnen vistas utomhus tränar de även på att samarbeta och utvecklar på så vis sin sociala kompetens. (Brügge et al, 1999). Vi tycker att det är viktigt att barn redan på förskolan får träna på detta, eftersom det är en viktig egenskap som vi människor behöver för att socialisera med andra människor.
6.2 Hur skapar man som pedagog en pedagogisk utomhusmiljö som
stimulerar barnens sinnen?
Vi upplevde att de förskolor som vi besökte hade en gård som överrensstämde med hur litteraturen beskriver hur en bra gård bör se ut i ett utomhuspedagogiskt perspektiv och också med vad pedagogerna tycker, med undantag för förskolas C: s gård. Den gården upplevde vi, och även pedagogerna, som icke- stimulerande för barnen, eftersom den var helt asfalterad. Det tyckte vi var väldigt konstigt eftersom denna förskola profilerar sig som en
på den fysiska planeringen av utemiljön om man vill satsa på uteleken. Växtligheter på gården ska ge barn och vuxna upplevelser och kunskap. Detta tycker vi inte att de har lyckats med på denna förskola. Granberg (2000) menar att terrängen på gården bör vara varierande med ojämnheter, trappor, undanskymda vrår och även öppna platser som inbjuder till olika lekar. Detta tycker även vi är viktigt för att stimulera barnens inlärning och utveckling. De gårdar vi har besökt har alla (utom förskola C) en kuperad mark, vrår att gå undan i, träd och bärbuskar, sandlådor, stenar för barnen att klättra på och stockar. De flesta förskolor har även
gungställningar, rutschkanor, bil, båt eller flygplan av trä, lekstuga och klätterställning. Det gemensamma för alla förskolor är att de har bänkar, bord och rabatter. Två av dessa förskolor hade även pilträdskojor och tre av dessa hade också vindskydd och eldstad. Gårdarna kändes trevliga och inbjöd till lek.
Vi upplever att det inte behöver kosta så mycket för att göra en pedagogisk utemiljö. Man kan använda sig av det som finns. Det är bara fantasin och kreativiteten som sätter gränserna. Vi tycker att man även ska ta med föräldrarna och barnen i planeringen av förskolegården i den mån det går. Många av pedagogerna som vi intervjuade berättade att gårdarna såg ut som de gör nu när de började arbeta på förskolan. De har ändrat några små detaljer men i det stora hela ser gårdarna likadan ut. När barngrupperna går till skogen verkar det som att de alltid går till samma ställe eftersom att barnen känner igen sig och känner sig trygga i området. Vi märkte detta genom att de rörde sig vant när de var där och de visste var deras ”Knytteplats” var någonstans i skogen. Dahlgren och Szczepanski (1997) menar att det är viktigt med upprepning för att små barn ska lära sig och känna sig trygga. Det är bra att återkomma till samma plats gång på gång för att barnen ska känna igen sig och förstå sin omgivning. När barngruppen gick till sin plats i skogen började den pedagogiska verksamheten redan på vägen. Promenaden blev inte bara en färdsträcka utan även en möjlighet att uppleva och lära sig något.
6.3 Hur ser verksamheten ut på förskolor som har utomhuspedagogik
som inriktning?
Det vi upptäckte var att man på I Ur och Skurförskolorna arbetade väldigt medvetet med att få med alla sinnen i deras verksamhet. På skogspromenaderna stannade de upp och tittade och kände på svampar, lyssnade på fågelsång, smakade på harsyra och hade lövregn. Brügge et al (1999) menar att utgångspunkten för själva lärandet blir i utomhuspedagogiken den direkta upplevelsen, där man förstår med hela kroppen. Det som vi också observerade var att pedagogerna på dessa förskolor hade en ständig dialog med barnen. De var lyhörda och uppmärksamma på barnens tankar och funderingar. Pedagogerna tog också tillvara på
oplanerade inlärningstillfällen. De gjorde barnen medvetna om olika fenomen i naturen på ett naturligt sätt. Vi tror att det är lättare för barn att få en förståelse om olika begrepp och ting när de får uppleva dem i ”verkligheten”. Nästan all litteratur som vi har läst poängterar hur viktigt detta är för barns inlärning och utveckling. I intervjuerna är det många pedagoger som pratar om hur viktig den fria leken är och att barnen får upptäcka saker själva i naturmiljö, i sin takt. Barn lär sig och utvecklas hela tiden genom leken. Därför tycker vi att det är viktigt att man ger barnet den tiden, särskilt utomhus eftersom det finns så mycket att utforska där. Pedagogen kan då vara med barnet som en ”medupptäckare” tillsammans med barnet. Vi hade
en föreställning om att samspelet mellan barn och pedagog och mellan barn och barn skulle vara annorlunda i utomhuspedagogiken. Vi kan dock inte svara på om det är så för vi har inte sett någon markant skillnad i samspelet om man jämför med hur det är på andra förskolor (enligt egna erfarenheter från vår verksamhetsförlagda utbildning).
Det vi upptäckte under våra observationer var att barnen var väldigt miljömedvetna och hade ett ”naturtänk”. Vi tror att om barnen får in detta tänk tidigt finns det kvar hela livet. Det liksom sitter i ryggmärgen. Detta har också pedagogerna tagit upp under intervjuerna, och I Ur och Skurförskolorna arbetar med detta förhållningssätt. Johansson (1990) anser att det är viktigt att vi vuxna föregår med gott exempel när det gäller miljövård i vår närmiljö och att barnen får vara med och planera in det i sin dagliga verksamhet. En sak som två av
pedagogerna tog upp när vi intervjuade dem var genusperspektivet. De menade att flickor och pojkars villkor är mer lika utomhus, att könsrollerna inte blir lika tydliga. Vi har inte läst något om detta i litteraturen men eftersom naturen är ”könsneutral” tror vi att villkoren är lika. Vi märkte att flickor klättrade lika mycket som pojkar till exempel. Den enda skillnaden vi märkte var att pojkar använde pinnar till att skjuta med, medan flickor mer använde dem som instrument.
6.4 Krävs det någon utbildning för att arbeta med utomhuspedagogik i
förskolan?
Det som framkom i intervjuerna var att pedagogerna på I Ur och Skurförskolorna ska ha en ledarutbildning som Friluftsfrämjandet står för. Några av pedagogerna har även gått
fempoängsutbildningar i utomhuspedagogik på Linköpings Universitet. För att arbeta på en förskola med utomhuspedagogik som profil krävs däremot ingen specifik utbildning inom ämnet.