Distribution av tvättvatten

Vatten till tvättningen togs från sjön Vällan, belägen ca 3 km sydväst om kisbrän- derdeponin. Nivåskillnaden mellan Vällans normalvattenstånd och kisbränderde- ponins överyta är ca 50 m, vilket medfört att vattentrycket räckt till för att distribu- era vattnet med självfall i princip överallt inom deponiområdet.

Den så kallade ”Vällanledningen”, som på vissa sträckor är dubblerad, fanns redan innan saneringen av kisbränderdeponin startade. Ledningen byggdes för att förse den f.d. syrafabriken med processvatten. Ledningens kapacitet är ca 140 m³/h (40 l/s) vid ett tryck på knappt 20 m vid behandlingsanläggningen.

Från Vällanledningen fördelades vatten vidare ut till tvättbassänger, respektive sprinklers i PVC- och PE-ledningar, samt via snabbkopplingsrör och PEH-slang. Fördelningsledningarna flyttades inom området beroende på vilka ytor som tvätta- des.

Bassängytorna tvättades intermittent, enligt det kriterier som Faluprojektets styr- grupp satt upp. Det innebär att varje yta tvättades minst två gånger, med dränering däremellan.

För att kunna följa upp hur mycket tvättvatten som påfördes respektive delyta, mättes flödet till varje bassäng/sprinklingsyta separat.

Årligen tillfördes ca 200 000 m³ till drygt 400 000 m³ tvättvatten till bassängerna under en tvättperiod.

Styrningen av vattentillförseln till respektive tvättbassäng utfördes manuellt. Bas- sängerna var försedda med peglar, med angivna start- och stoppnivåer. Vattennivån tilläts stiga ca 0,5 m över bassängbotten, något varierande beroende på respektive bassängs djup och på stabiliteten hos vallarna som omgav bassängen.

7.2.1 Tvättbassänger

Fördelning av tvättvatten över deponin utfördes i huvudsak med hjälp av anlagda tvättbassänger på deponins överyta. Under varje tvättsäsong var ett antal bassänger i drift. Vilka områden som tvättades och hur många säsonger de tvättades fastslogs i årliga tvättplaner, utifrån vilka projektering av vallar och ytor utfördes. Bassäng-

73

ernas storlek och form anpassades till topografin och efter variationer i kisbränder- nas genomsläpplighet. De olika infiltrationsbassängerna fördelades inom området för att nå de uppehållstider för tvättvattnet genom deponin som eftersträvades och för att få en lämplig vattenkvalitet in till reningsanläggningen. Generellt tvättades högre liggande delar av deponin före lägre liggande delar, så att man arbetat i grundvattnets flödesriktning – närmare och närmare uppsamlingsbrunnarna. Hur stora ytor som kunde tvättas varje säsong begränsades av vattentillgången och behandlingsanläggningens kapacitet.

Bassängerna byggdes upp genom att vallar anlades, främst av befintligt material (kisbränder). Vallarnas läge flyttades allt eftersom nya ytor började tvättas, samt för att möjliggöra tvätt av kisbränder i och under vallarna. Höjden på vallarna be- stämdes av det vattendjup man önskade hålla i bassängen. Normalt låg vallhöjden på ca 1,0–1,5 m. I de fall bassängbotten inte var helt horisontell, blev vallarna runt bassängens lägre delar högre.

Nedan visas som exempel 1995-96, samt 2002 års bassängutformning.

74 KISBRÄNDERDEPONIN Skål- pussen Renings- anläggning Yta provtäckt med morän Sedimenterings- bassänger Tvätt- bassänger Sprinkling Sprinkling

Figur 39. Bassängutformning på kisbränderdeponin under tvättsäsongen 2002. © Lantmäteriet Gävle 2010. Medgivande 75986229

Första tvättsäsongen byggdes relativt små bassänger upp för att fördela tvättvattnet över ytan, varje bassäng omfattade ca 700-900 m². Vallarna byggdes upp av kis- bränder. De små bassängerna medförde att en stor del av deponiytan upptogs av vallar. Det uppstod också stabilitetsproblem i vallarna, till följd av den intermitten- ta vattentillförseln. Särskilt gällde det vallar där tvättning pågick på båda sidor om vallen. Kisbrändernas jämna kornstorlek och hygroskopiska egenskaper medförde att de sög åt sig vatten och tappade hållfasthet. Följande säsonger ökades därför bassängstorleken, till i storleksordningen 1 000–2 000 m². Storleken på bassänger- na varierade kraftigt beroende av läge och metallinnehåll. De minsta bassängerna var ca 300 m² och de största ca 5 000 m². Vallarna av kisbränder förstärktes vid behov med HDPE-duk och i vissa fall med morän på vallens vattensida.

Om infiltrationskapaciteten varierar inom en bassäng, kommer vattenflödet att gå den ”lättaste vägen” och övriga delar blir inte tvättade. Ju större bassängerna görs, desto större risk för att få otvättade ytor. Det är heller inte lika lätt att anpassa stora bassänger till terrängen, vilket medför större schaktbehov. Vid skador i bassängval- larna, blir konsekvenserna mer omfattande om bassängen är stor. Fördelen med större bassänger är att det går snabbare att genomföra tvättningen, samt att mindre ytor täcks av vallar (ytor som senare måste tvättas).

För att avgöra om en yta var färdigtvättad, utfördes provtagning av kisbränderna under varje tvättyta genom rördrivning eller skruvborrning (se vidare under avsnitt 9.2). Detta var endast möjligt när tvättbassängerna var tömda på vatten och bas- sängbotten återfått tillräcklig bärighet. Partier med otillräckligt tvättresultat upp- täcktes därför inte förrän efter varje tvättsäsongs slut. Bassängen måste då tvättas om påföljande säsong, oftast efter ombyggnad till flera mindre bassänger. Kon- struktion av alltför stora och/eller inhomogena bassänger, kunde alltså leda till att man ”förlorade” en tvättsäsong. Noggranna avvägningar gjordes därför inför varje beslut om bassängstorlek.

75

7.2.2 Sprinkling

Inom vissa delar av deponin var det mycket svårt att anlägga någon form av bas- sänger. Det gäller framförallt slänterna mot Hanröleden och Skålpussen, samt själ- va Skålpussenområdet. Området närmast Hanröleden (väg 50) sprinklades även på grund av risk för ras.

Inom deponiområdet närmast Hanröleden förekommer diverse byggavfall såsom tegel och betongkonstruktioner, vilket innebär att det finns stora hålrum i marken. I dessa hålrum kunde kisbränder spolas ner, vilket innebar risk för stora sättningar och materialtransporter.

Fördelning av tvättvatten över dessa ytor har istället skett genom sprinkling. När det gäller det vattenmättade Skålpussenområdet, utreddes även alternativen att gräva ur kisbränderna och flytta in dem på själva deponin, samt att försöka bygga bassänger på ytan. Tvättning genom sprinkling bedömdes vara den mest kostnads- effektiva lösningen.

Vid sprinkling, liksom vid fördelning av vatten via bassänginfiltration, skedde vattentillförseln intermittent.

Nedanstående foto visar fördelning av vatten genom sprinkling på en del av Skål- pussenområdet.

Kisbränderdeponin

Skålpussen Tillfartsväg

Figur 40. Sprinkling av Skålpussenområdet. Fotot är taget från norr mot söder.

För sprinkling testades många olika typer av spridare och dysor, eftersom igensätt- ning av munstycken medförde en hel del underhåll. Det som fungerade bäst var utrustning för timmerbevattning.

76

Deponislänten mot den vältrafikerade Hanröleden (riksväg 50) medförde speciella problem, eftersom sprinklingen inte fick störa trafiken. Här konstruerades egen spridningsutrustning genom att spolmunstycken skruvades in i PEM-slangar. Munstyckena anpassades till lämpligt tryck/flöde och riktades från vägen in mot deponislänten.

I den längre deponislänten ned mot Skålpussen ”plöjdes” horisontella diken (tvärs över slänten), för att förhindra erosion på grund av sprinklingen.

7.2.3 Ras i samband tvättning

Två större ras inträffade under tvättningen av kisbränderdeponin, på grund av in- stabilitet orsakad av tvättvattentillförseln.

I slutet av augusti 1998 inträffade ett större ras vid tvättbassäng 4. Vallen mot Skålpussen och Br3 blev underminerad genom urspolning och rasade. Tvättvatten i bassängen rann ut till omgivande område, varvid en del samlades upp i Br3 och en del rann fram i Skålpussen. Bassängen återuppbyggdes under hösten med berg- kross i vallarna, som tätades med moränmassor och HDPE-duk.

I samband att tvättningen av bassäng 19 påbörjades våren 2002, inträffade ett mindre ras i anslutning till Hanröleden. Det blev mindre skador på vägkroppen, vilka åtgärdades. Anledningen till raset var att det inom ett område under och i kisbränderna hade tippats byggmaterial bestående av tegel, betong och liknande med stora hålrum som följd. När vatten tillfördes bassängen inträffade en urspol- ning av material och därigenom uppkom sättningar i bassängen, i vägdiken samt i vägbanan.