Doktriner och praktiskt nyttjande

Stridsvagnar, och andra fordon med band, som rör sig över ett område förändrar det området. Ju fler fordon eller flera turer fram och tillbaka desto mer tryck läggs på marken och

terrängen. På öppna fält är det sällan problem, då man kan välja att köra bredvid det område där fästet är förlorat. I en skog kan det dock bli problematiskt, särskilt om man är en del av en enhet som ska hålla samman.

Om alla tyngre fordon skulle ta egna vägar finns risken att de skiljs åt. Det finns såklart tillfällen då man vill att fordonen ska vara utspridda, exempelvis under ett anfall då fordonen rör sig mot samma mål jämsides med varandra. Under förflyttningar är detta problematiskt då kontakten mellan fordonen lättare kan förloras.

Fördelen med att ta sig på en kolonn är att om avståndet ökar för mycket kan spåren följas till det att enheten är fullständig igen. Om man hamnar i ett bakhåll och tar fientlig eld från sidorna påvisas också en stark fördel, för i det fallet kan flera fordon verka mot samma mål. Denna kraftsamling ger en möjlighet att snabbt slå ut uppkomna hot.

Fördelen med att nyttja många små enheter är att man lättare täcker in ett större område, och detta leder till att samtidigt som man själv lättare kan kontrollera vad som finns i terrängen så har motståndaren större problem att få grepp om alla enheter som rör sig. Om han riskerar ett anfall på en av enheterna kan han inte vara säker på hur många enheter som kommer för att hjälpa den eller ens varifrån de kommer.

På detta sätt kan man med fördel ta initiativet från en motståndare med fördelar som exempelvis bättre terrängkännedom.

Nackdelen med mindre enheter är att det blir lättare att genomföra eldöverfall, det vill säga bakhåll där man skjuter för att sedan dra sig ur. Med moderna PV-vapen kan en relativt liten enhet slå ut en stridsvagnspluton innan den hinner meddela andra enheter. Att en stridsvagn har få sensorer att nyttja för att observera gör det lättare. Trots att många stridsvagnar är utrustade med IRV finns det möjligheter att gömma sig från detta, exempel vis att gömma sig bakom ett buskage eller rentav under en filt. Detta minskar då stridsvagnens möjlighet att överleva.

Det stora problemet med pansarfordon är dock att kontakten med utsidan minskar, och även om en man i besättningen vakar över vägen och för fordonet framåt samtidigt som övriga spanar efter motståndaren så finns det en stor risk att man missar en motståndare eller minering.

Att motverka en minering är relativt lätt. Stridsvagnar idag kan utrustas med minplogar som i princip röjer vägen precis där man åker. Detta nyttjades i Vietnam79 och minplogar nyttjas även idag. Det finns rena minröjningsfordon, problemet med dessa är att många saknar möjligheten till närskydd, de är långsamma samt att deras terrängförmåga är begränsad.

Att lättare upptäcka motståndaren för ett ensamt fordon kräver lösningar som gör fordonet mycket dyrare eller mer tekniskt avancerat och därmed lättare att få verkan i för

motståndaren.

Flera fordon innebär fler besättningar som kan söka av ett eget område, istället för att ett ensamt fordon ska söka av all terräng själv. Då kan observation hållas rakt fram, åt båda sidor och bakåt samtidigt, så risken för otrevliga överraskningar minskar drastiskt.

Att sedan, som general Abrams gjorde, kraftsamla för att slå mot motståndarens bakre delar är strategiskt sunt och kan ses som en naturligt följande del till patrullerna med små enheter av flera anledningar.

Den första anledningen är att man har med de små enheterna lyckats lokalisera var

motståndaren har sina stödjepunkter och sina depåer. Kan man slå ut dessa kan man slå ut hans vilja eller kapacitet att fortsätta slåss. I bästa fall kan man slå ut båda samtidigt.

En annan anledning till varför man vill kraftsamla är att man tror sig ha segern inom räckhåll, och med ett fåtal slag mot de bakre och mjukare delarna av en motståndares kan man besegra honom i grunden.

6 Slutsatser

Jag ska nu slutligen sammanfatta min analys samt redogöra för de slutsatser jag kommit fram till och diskutera dessa.

Som nämnt ovan så hade fordon en mycket god rörlighet i Vietnams djungel, och den metod som nyttjades efter 1968 är praktiskt sett ett bevis på det då man tog sig långt in i djungel, till de områden som Nordvietnam och Viet Kong ansåg vara otillgängliga för tyngre enheter. Dessutom kunde mindre enheter operera relativt självständigt för att på så sätt vända

motståndarens taktik mot honom: Skillnaden var att istället för att gömma infanteri överallt i skogarna nyttjade man pansarfordon. Därav visste aldrig motståndaren var nästa stridsvagn skulle dyka upp.

Denna metod kan ytterligare förstärkas av dagens utveckling där fordonen går mot att bära med sig mer bränsle och kan därmed nyttjas mer på djupet.

Skyddet som en stridsvagn har inneboende ökade också då de var flera och kunde koordinera sina framryckningar och anfall. Gör man detta så ger man motståndaren mycket att tänka på då det är svårt att hålla reda på flertalet stridsvagnar trots deras storlek. Dagens moderna tilläggsskydd gör att man kan verka i mindre enheter med mindre risk för att få ett fordon utslaget. Därav kan enheterna spridas ut tätare på ett större område för att kunna inhämta kunskap mer effektivt om var motståndaren befinner sig.

Slutligen den verkan och eld en stridsvagn kan avge. Flera fordon tillsammans ökar mängden verkan markant, och enskilda fordon kan då även ”hushålla” med sin ammunition då ett fordon inte behöver angripa flera punkter. Platserna där motståndarna gömmer sig eller hans fordon framrycker på delas enkelt upp mellan stridsvagnarna som då kan ta hand om ett hot åt gången, och då det mest akuta.

Stridsvagnar har nyttjats i djungelkrigföring från andra världskriget och framåt, och även om både franska och amerikanska befälhavare har ansett att den är olämplig så har den bevisat sig effektiv.

En stridsvagnsenhet är effektiv i djungel så länge som ansvarig befälhavare kan nyttja den. Exempel på detta är när general Abrams tog över befälet i Vietnam, och stridsvagnar nyttjades mer effektivt då än under Westmorelands tid. Man nyttjade deras rörlighet och mindre enheter för att komma åt sina mål.

Detta är en sanning gällande alla militära enheter, att om inte högre chef vet hur en viss enhet kan nyttjas finns risken att den nyttjas ineffektivt, om den alls nyttjas.

Verkan hos dagens stridsvagnar i tät skogsterräng är god, dock så kan det monteras fler kulsprutor på fordonet för att öka verkan mot infanteri och lätta fordon. Då sparar man på de pipor som kulsprutorna har och deras livslängd ökar.

Skyddet som en stridsvagn har idag fungerar, men det finns flera typer av pansar som kan ge ett extra skydd som i längden ger en ökad förmåga att överleva och därmed verka.

Slutligen rörligheten, stridsvagnars rörlighet i djungel är många gånger god, och de platser där den har problem är detsamma som i övriga typer av terräng och klimat. Djupare och bredare floder, sjöar och träskmarker är oframkomliga oavsett.

Syftet med uppsatsen var att se om stridsvagnar var olämpliga för djungelkrigföring, och vilka punkter i deras konstruktion som gjorde de lämpliga eller olämpliga för detta.

Rent tekniskt är de lämpliga, då de kan ta sig fram i en djungel utan större problem. Det hinder de har är befälhavare som inte kan nyttja enheter innehållandes stridsvagnar, och även om detta är sant oavsett terräng eller klimat ställer djungeln större krav på nytänkande i taktiker.

Ett av de bästa exemplen på detta är Vietnamkriget, då kalla kriget rasade och doktrinerna behandlade inte djungelkrigföring. General Abrams lyckades då utveckla en egen taktik som får sägas vara lyckad för stridsvagnen som ett vapen trots att man inte segrade i kriget. Dock så måste man diskutera stridsvagnens nackdelar: den begränsade observationsförmågan samt de spår de lämnar efter sig. Det finns även ett problem i moderna PV-vapen, som kan förstöra en stridsvagn värd många gånger beloppet hos roboten med ett enda skott.

Att stridsvagnen går att nyttja, samt att den kan nyttjas effektivt är möjligt. Dock så kan dessa nackdelar som jag nyss nämnt leda till att stridsvagnen är, om än effektiv, så opraktisk att nyttja i djungelkrigföring då riskerna för tyngre förluster kan vara stor beroende på motståndare.

Resultatet blir således att stridsvagnar kan nyttjas effektivt som system, att de har nyttjats med framgång förr men att de i dagens läge kan ha problem med djungelvegetation på grund av nya vapen som bärs av infanteri som lätt kan gömma sig.

Problemformulering som inledde uppsatsen tog upp den svenska Föravarsmaktens mer internationella uppgifter, och att det en dag kan komma ett behov av att skicka stridsvagnar till en mission som har djungelterräng. Därav finns det ett behov av att utarbeta ett underlag för att se över doktriner och den utrustning som skickas dit, och då främst stridsvagnar. Och det var dessa doktriner och deras nyttjande som låg till grund för det krigsvetenskapliga problemet.

Resultatet kan skilja sig markant om någon annan forskar om samma ämne men med en annan metod eller annan teori.

Med annan teori kan andra delar komma att analyseras, exempelvis hur väl olika delar på stridsvagnen klarar sig i det fuktiga klimat som råder. Då kan det visa sig att delarna på fordonen inte tåler klimat och att stridsvagnen därav är ineffektiv då den varken kan verka eller transportera sig själv. Detta innebär att systemet i sig är ineffektivt i djungelterräng och, beroende på resultatet av en sådan analys, rentav kontraproduktivt för de som nyttjar den. Även vid val av annan metod kan resultatet skilja sig markant. Om man exempelvis hade nyttjat sig av en form av matris för att analysera hur väl stridsvagnens förmåga kopplar mot de grundläggande förmågorna så kan resultatet skilja. Detta gäller då även hur matrisen är utformad och hur grundläggande den är.

Om man hade försökt nyttja en kvalitativ intervjumetod så hade det troligen blivit svårt att dra lärdommar av tidigare konflikter. Information om hur svenska system fungerar i Sverige och utomlands hade då kunnat redovisas med lätthet, men erfarenheter från tidigare konflikter hade kunnat bli svåra att få tag på då svensk trupp inte deltagit i sådana konflikter.