I artikeln beskrivs grunddragen av sockenbildningen i det om- råde som nu motsvaras av Luleå Stift. Sockenbildningen har i allmänhet tagit starka intryck av karaktären av bebyggelsen i området men också av den kyrkohistoriska situation som rått då socknen bildats. För Luleå stifts del blev förhållandet ett helt annat. Vidsträckta delar av området hade inte haft någon fast bebyggelse överhuvudtaget förr än i mycket sen tid. Sock- enbildningen kan därför sägas följa i kolonisationens men ock- så missionens spår.
Norberg, Albert Med ärkebiskopar på visitationsfärd Norberg redovisar ärkebiskoparnas färder och ärenden till den
nordliga delen av stiftet. I och med Hernösands stifts bildan- de efter Laurentius Paulinus Bothus död år 1646 upphörde ärke- biskoparna att som stiftschefer företa resor i området.
När ärkebiskop Hemming Nilsson år 1346 företog sin resa i sällskap med drotsen Nils Asbjörnsson och hälsingefogden Tors- ten Styrbjörnsson gällde det att få gränsen fastlagda mellan ärkestiftet och Åbo sift. ärkebiskopen ville dra den vid Ule älv men åbobiskopen, som också hette Hemming Nilsson, ville ha den dragen vid Torne älv. Resan företags på sommaren med båt och ärkebiskopen skall ha invigt kyrkogården i Torneå och för- rättat dop. När ärkebiskop Petrus Kenicius år 1616 företog en
visitationsresa var det aktuellt att återförena Lappmarkernas nyligen bildade egna -församlingar till ursprungspastoraten vid kusten.
Nordlander, Johan Johan Graan
Landshövding Johan Sraan härstammade -från -från byn Bran i Ume Lappmark. Fadern Gerhardus Jonae var till -födelsen lapp. Johan Graan var landshövding i Västerbotten under tiden 1653-1679. Johan Nordlander efterlämnade vid sin död år 1934 bl .a. ett manuskript till en biografi över Johan Graan. Manuskriptet torde ha tillkommit omkring år 1920. Nordlander hade reagerat över att Graans namn hade sjunkit i glömska inom det egna länet. Med den omfattande levnadsteckningen av Västerbottens läns landshövding belyses också förhållandena i länet. Arkiv- materialet, skrivelser till och från rikets ledning m.m., an- vänds för att belysa: "...att landshövding Braan var allmogen välbevågen ... på allt sätt ville han skydda denna för orätt- visor och olagligheter. Särskilt ville han, som vi skola se, ej veta av något förtryck från prästernas sida. Detsamma gäl- ler även krigsfolket, som ofta, i synnerhet vid durchmarscher, for ganska illa fram med bönderna, t.ex. med avseende på deras hästar. Huru angelägen Braan var att tillgodoses å ena sidan rikets behov men å den andra även allmogens bästa,framgår ..."
(a.a. s.17). Braans stridbarhet och värnande om sitt län och dess allmoge, försatte honom i onåd hos konungen. Landshövding Johan Graan avsattes enligt kungligt brev den 15 juni 1678.
de Maupertuis, Pierre Louis Moreau Jordens figur
Den franska gradmätningsexpeditionen till Tornedalen åren 1736-37 var föranledd av de vetenskapliga striderna mellan Newtonianer och Cartesianer. Cartesius teori utgick från att jorden närmast var äggformig och något spetsig vid polerna. Enligt Newtons teori skulle jorden inte ha en ren klotform utan vara tillplattad vid polerna och uppsvälld vid ekvatorn. För att kunna göra riktiga avståndsberäkningar över längre avstånd med utgångspunkt från kartmaterial et måste jordens form vara känd. Om Newtons teorier var riktiga skulle en meri- diangrad närmare polerna vara längre än närmare ekvatorn. De Maupertuis försvarade Newtons teorier. Den franske kungen Lud- vig XV beslöt medverka till att frågan om jordens figur en gång för alla skulle 1 ösas genom att en expedition utsändes till trakten av ekvatorn , Peru, för att så noga som möjligt mäta längden av den meridianbåge som motsvarade en grad. En
liknande expedition med samma uppgift sändes till trakten av polcirkeln, för att man skulle kunna anställa jämförelser. Som
lämplig plats för anställandet av de omfattande triangel mät- ningarna valdes området norr om Torneå upp utefter Torneälven. Rapporten från gradmätningsexpeditionen lades fram inför Kungl. Franska Vetenskapsakademien. Rapporten publicerades år
1738 och översattes samma år till svenska av Anders Hellant. Den unge länskanslisten i Torneå Anders Hellant hade tjänat
Tobé, Erik Fransysk visit i Tornedalen 1736-1737
Vid gradmätningsexpeditionen deltog också prof .Anders Celsius. I Celciussamlingen vid Uppsala Universitetsbibliotek ingår Celsius orginalanteckningar från fältarbetet. Dessa anteck- ningar har genomgåtts och redovisas av Tobé.
Tobé genomför en utförlig beskrivning av expeditionens veten- skapliga uppgift och dess genomförande. De lokala förutsätt- ningarna för gradmätningen redovisas. Redovisningen utgör till den delen en 1okalhistorisk beskrivning av Tornedalen.
5.3.6. B_E_R_G_V_E_R_K_E_N_t
Fjellströpm, Nathanael Om bergshanteringen i Lappland Lyckseleprosten Pehr Fjellströms son Nathanael f.1739 promove- rades efter disputation på denna avhandling till fil.mag. år 1770. I april 1775 utnämndes han till komminister och skolmäs- tare i Jokkmokk. Avhandlingen återfinns i "Norrbotten 1945" i en översättning -från latinet av Arvid B:son Elg.
I beskrivningen anför Fjellström: "Ty såsom varande skogsland, torde Lappland på grund av den grusiga och sandiga jordmånen icke vara lämpat -för jordbruk ... snarare är det djurvärlden i Lappland, som erbjudit den mest påtagliga nyttan ... De flesta sjöar, älvar och floder, av vilka Lappland vattnas, överflöda visserligen av en stor rikedom på olika slags fisk ... Av den jämförelse, som här anställts, mellan naturens tre riken, si u- tes alltså lätt, att i Lappland mineralriket bör hemföra segern
över de övriga och att naturen med hänsyn till beskaffenhet och läge har velat, att största delen av invånarna skall hämta sin näring ur de vilda bergens inre och ur de hårda klipporna. Men detta må icke tolkas så, att jag skulle vilja undandraga naturens övriga riken någon omsorg och möda, utan snarare är jag av den meningen, att såväl växt- som djurvärlden med säkerhet skola nå större blomstring genom bergshanteringen"
(a.a. s .39f) .
Fjellström redovisar den tidigare och den då i gång varande bergshantering och talar för återupptagande av driften vid nedlagda gruvor. Framställningen avslutas med följande ord: "... utan järn skulle skogarna giva oss föga avkastning och blott skydda mot de vinande stormarna, och vi skulle gå miste om en vinst på många tusen Thaler. Guld, silver och koppar göra i det alldagliga livet så stor nytta, att intet är för- mer. Med dem erövras de starkaste murar och bringas riken att vackla, och människorna själva kunna icke undgå att hålla hjärta och sinne fala därför,ty, såsom ordspråket säger, för pengar är allt till salu" (a.a. s.51).
Ahlström, Gunnar De mörka bergen
Ahlströms krönika om de lappländska malmfälten utgör en bergs- historisk översikt. Skildringen inleds med Olaus Magnus och det tidiga 1500-talet. På Carta Marina hade Olaus Magnus ritat
in plats för guldgruvor "minera auri". På den europeiska kon- tinent hade utbasunerats om de enorma mineral rikedomarna i de
lappländska bergen. Bergverksepoken inleddes med silverfyndig- heten som påträffats i Nasafjäll år 1634.
Optimismen var stor "... det fattiga Sverige hade fått ett Peru uppe i ödemarken.Enligt tidens sed försågs exploaterings-
ivern med kristliga bevekelsegrunder. Skaparen hade väl vist placerat dessa rikedomar just här för att påskynda döpandet av
landsdelens i hedendom försmäktande invånare. Förvärvsbegäret var hans upphöjda list. Så utlade Axel Oxenstierna texten i riksrådet 1637; 'Eftersom vi icke kunna komma därtill per pie- tatem, drager Sud oss därtill och öppnar oss dörren och visar
oss vägen genom ett nytt silverbruk, så att vi sedan komma däri per vitium avaritiae'..."(a.a. s.9).
Litteraturhistorikern Ahlström redovisar ett omfattande käll- materials faktiska bakgrund till bergverkens utveckling från dess tidiga start och in i 1900-talet. Det historiska längd- snittet insatt i det sociala och politiska sammanhanget utgör en nära nog fullständig beskrivning av bergverkens betydelse för de lappländska malmfälten.
Awebro, Kenneth Luleå silververk
Bruksdriften vid silververket i Nasafjäll i Pite Lappmark hade nedlagts i augusti månad år 1659. Det var borgarskapet i Piteå och andra intressenter som hade svarat för driften.Samma månad förstördes gruvanläggningarna och bebyggelsen vid Silbojokks hytta av norrmännen under ledning av den norske amtmannen Pre- ben von Ahmen. Under de dryga tjugo åren av drift vid Nasa- fjäll hade man utvunnit 858,9 kg silver och 133,6 ton bly. Den sista tiden av driften hade malmtillgången hade varit liten och något återuppbyggande av silververket kom inte tillstånd.
I stället inleddes försöken att starta andra mer lönande berg- verk .
Nya silverfyndigheter hade upptäckts i Lule Lappmark. Platsen var Kedkevare,Silbakvare eller Stenberget ca 5 mil nordväst om Kvikkjokk . Ar 1660 besöktes fyndigheten av en kommission ut- sänd av Bergskollegium enligt dess beslut 17 jan.1660.
Awebro redovisar Luleå silververks utveckling och historia un- der epokerna med skilda bergmästare och olika huvudmän.Silver- verket lades öde år 1702.Då hade man under de 40-år som verket varit i drift utvunnit ca 532 kg silver och ca 107.500 kg bly.
I tre särskilda kapitel redovisas de effekter verksamheten vid silververket fick för samerna och de kyrkliga förhållandena samt för kommunikationer, transporter och kolonisation.
Wennerström, Henrik De gamla Kengisverken
Ar 1644 hade ett antal borgare i Torneå erhållit nådig resolu- tion att uppta järnmalmstrecken i Junosuando. Två år senare återsänder torneborgarna denna mutsedel med "flitig begäran att blifva från samma bruk förskonte". Svårigheterna hade bli- vit för stora. Landshövding Crusebjörn medverkade till att Arendt Grape i oktober 1646 fick rättigheten "att det nya malmstrecket angripa" samt "att bygga och uppsätta masugn och andra nödiga verken till jernbrukets behof , uti den ström, der han mäst vid jernstrecket och nya gruvan hafver begynt att bygga, eller om där icke så lägenhet kan vara för den starka vinterns infallande skull, då att söka sig annorstädes lägen- het därtill, helst uti nedre Torneå strömmen"(a.a.s.l6f) .
Ar 1647 byggdes en masugn "efter fransöskt mönster" fcr att förse Kengis stångjärnsverk med tackjärn. Bröderna Abraham och Jakob Momma, adlade under namnet Reenstierna, inträdde i kom-
paniskap med Arendt Grape år 1652. Kopparfyndigheten i Svappa- vara som hade upptäckts av lappen 01 of Tolck skulle utvinnas. Wennerström skildrar Kengisverkens tidigaste historia.