Dröm om ett svenskt Venstre och en ny folkkyrka

Om Boström argumenterat för ämbetsmännen som den rätta offentliga klas-sen, var det för andra möjligt att orientera sig mot en annan publik.⁷³ Örjan Lindberger har karakteriserat Viktor Rydberg (1828-1895) som representant för en ny typ av författare efter tidningspressens genombrott. Denna kategori orienterade sig mot opinioner och strävade efter folkledarens roll.⁷⁴

Svensk bonderörelse inom Lantmannapartiet betraktades under 1870-talet av den då grundtvigianskt påverkade Rydberg som en möjlig framtida med-borgarrörelse, ett svenskt Venstre. År 1871 och 1873 hade den norske grund-tvigianen Bjørnstjerne Bjørnson (1832-1910) genomfört en uppmärksammad föreläsningsturné i Sverige, vilket bidrog till att den liberala kretsen kring Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning med Rydberg och S.A. Hedlund entusiasmerades till att betrakta bönderna som Sveriges framtida folk. I Danmark inspirerades Morten Pontoppidan av Bjørnson på samma sätt. För-utom att Rydberg hörde samman med tidningen skulle han också trivas bland riksdagsbönder i Lantmannapartiet under tidigt 1870-tal.⁷⁵

Inom det svenska Lantmannapartiet återfanns som efterklang av den nor-diska väckelsen en medborgerlig radikalism ända fram till 1880-talet.⁷⁶ År 1881 inlämnades en motion från lantmannapartisten A.P. Lind om ett av-skaffande av kyrkomötet. Denne motionerade vid samma tid om införande av allmän politisk rösträtt. Lind menade i sin kyrkomötesmotion att riksda-gen bestod av lutheraner som var lika goda kristna som prästerna på kyrko-mötet. De hittills hållna kyrkomötena hade enligt motionären också präglats av bristande reformvilja. Denna motion följdes senare av andra lantmanna-motioner där kyrkomötet kritiserades för att ha varit en kompensationsre-form för prästerskapet, och att kyrkans karaktär som statskyrka gjorde en-skild kyrklig representation onödig. Lantmannapartiets ledare hävdade att kyrkan var till för folket, därmed hade folkrepresentationen rätt att

handläg-73 Jfr Eriksson-Frängsmyr 1987, s. 197-199

74 ”Med pressens tilltagande betydelse följde ändrade betingelser för författarna. Det blev angeläget för dem att stå väl med recensenterna i åtminstone en eller ett par tidningar; därmed följde en orientering i riktning mot tidningsopinionerna. Det uppstod också en alldeles ny typ av författare: journalisten- poeten- folkledaren ... Rydberg blev det förnämsta exemplet i Sverige på denna nya författartyp ...” Lindberger 1938, s. 36

75 Simon 1989, s. 133-138, Richardson 1963, s. 88-90, 106, 137-147, Lindhardt 1950, s. 197, Warburg 1900, s. 120,123,134-139, 155-162,. En översikt över det misslyckade samarbetet mellan de tre nordiska bondepartierna: ”Nordens tre folkpartier”- och Bjørnsons viktiga roll återfinnes i Thermænius 1928, s. 369-427. Om Rydberg se här särskilt s. 375

76 Richardson 1963, s. 90

ga kyrkliga frågor.⁷⁷ Per Olov Ahrén har visat att kyrkomötet och dess veto-rätt blev en fråga mellan höger och vänster från det Lind inlämnat sin motion ända fram till 1920-talet. Högern ville behålla kyrkomötet och dess veto medan vänstern sökte avskaffa.⁷⁸

Viktor Rydberg var formad av 1840-talets radikala liberalism, som lika gärna kunde betecknas som en sorts utopisk socialism. Decenniets samtidiga associationer var som vi varit inne på ett organisatoriskt svar på hur de ur enhetsstaten lösgjorda individerna skulle kunna integreras i något nytt, i en gemensam nation. De proletariserade skikten skulle därmed få ett nytt hem.

Inga Sanner har uppmärksammat att tidens liberala och socialistiska utopism utgjorde något av en ideologisk parallell till dessa associationer. Den utgjor-de ett svar på samma stora utmaning.

Utopierna hörde hemma i en ny offentlig sfär, och sökte formulera visio-ner om hur den atomiserade människan åter skulle kunna integreras i ett sammanhang. Kapitalismens konkurrens och atomisering skulle ersättas av en kärleksfull gemenskap. Utopisterna kunde därför gärna utgå från samhö-righeten i den urkristna församlingen som en framtida lösning. Detta blev en viktig aspekt av den religiösa liberalism som vi redan har tecknat. På samma gång kunde urkristendomens församlingstanke lyftas fram som en antikapi-talistisk framtidsväg. E.G Geijer, och Fredrika Bremer har nämnts som vik-tiga representanter för denna strömning. Rydberg skulle bli den store uttolka-ren av en denna kristendom.

I böckerna Den siste Athenaren från år 1859, och Bibelns lära om Kristus från år 1862, utvecklade Rydberg den religiösa liberalismen. Kristendomen skulle försvaras inför den nya opinionsbildningens fria tänkande. Hos Ryd-berg avskalades kristendomens metafysiska drag och fick därmed hemorts-rätt inom den offentliga sfären. Samtidigt trodde han att urkristendomen visade på en framtidsväg. Där fanns en solidarisk gemenskap förverkligad, som en motbild till kapitalismens sönderslitande av gamla gemenskaper.

Rydberg såg alltså i urkristendomen en sorts socialism med potential att verka nationellt integrerande. Där fanns en kärleksplikt som även omfattade de fattiga och förtryckta. Kristus blev för Rydberg inte Gud, utan idealmän-niskan såsom Gud hade tänkt henne. Kristus visade vilken potential till kär-lek och uppoffring som fanns i människonaturen. Människan hade ett him-melskt ursprung med en inre gudagnista som längtade tillbaka till det goda.

Att likt Kristus låta sin inre röst komma till uttryck, blev därför en väg att skapa ett jämlikt gudsrike. Rydbergs dikter ville blicka mot ett himmelskt Jerusalem, och verka för dess förverkligande inom denna värld. De höga idealen ställdes i Rydbergs dikning i motsats till den konkurrensinriktade kapitalismen. Rydberg omfattade en kristen idealism som bestämdes av en

77 Ahrén 1962, s. 107-117

78 Ahrén 1962, s. 112-146

dubbel frontställning. Dels polemiserade han mot den äldre ortodoxt luthers-ka tron, och dels hotades han av en ny genombrytande materialism.

Viktor Rydbergs kristendomsuppfattning innefattade en kyrkosyn som fö-rebådade Svenska kyrkans framtida öde. Som motpol hade han den lunden-siska högkyrkligheten. Denna hävdade som vi sett kyrkan som bärare av ett allmänt samfundsmedvetande ovan de enskilda individerna. Rydberg försva-rade en motsatt tankegång. Det var medborgarna som efter enskild överty-gelse gemensamt skapade det allmänna medvetandet. Högkyrklighetens för-svar av konventikelplakatet såg Rydberg därför som ett hån mot den fritt tänkande personligheten. Medborgarna borde ges full medborgerlig rätt att tänka fritt och bygga kyrka underifrån på basis av ett fritt församlande. Präs-terskapet blev för Rydberg därför något onödigt.⁷⁹I Bibelns lära om Kristus hade han argumenterat för en framtidskyrka där tankefrihet och kärlek borde samexistera. Kyrkan kunde därmed förverkliga både sanningen och kärle-ken, och därmed också friheten.⁸⁰ Inför Svenska kyrkans första kyrkomöte år 1868 utvecklade Rydberg sin kyrkosyn i samma anda. Han hävdade att den av ”Gud helgade demokratien” hade uppenbarat sig i urkristendomen. Denna demokrati rev ner alla skrankor och skapade en familj med Gud som en gemensam fader. Inför den nya kyrkomötesinstitutionen menade Rydberg att kyrkan stod för ett val. Antingen kunde den befästa sig som en hierarkisk prästkyrka ovanför folket, eller visa sig vara identisk med den urkristna för-samlingen. Kyrkan skulle vid det senare alternativet bli ett med medborgar-nas liv. ⁸¹ En enhet mellan folk och kyrka skulle därmed förverkligas:

Det yrka vi, att den svenska kyrkan är sin bestämmelse trogen först då, när hon i den religiösa demokratiens grundsats, i församlingsprincipen, söker tyngdpunkten för sin tillvaro och sålunda själfmant omgestaltar sig till en verklig folkkyrka, från att vara en hierarkisk institution, stående vid sidan af eller öfver församlingen ... tagit ett afgörande steg mot förverkligandet af den kristliga samfundsidé, som i evangelierna möter oss i den storartade bilden af ett ”Guds rike”, där medborgarskap och lika värdighet vinnes af alla, hvilka, även om de ej instämma i hela serien av ”renlärighetens” grundartiklar och icke-grundartiklar, med innerlighetens styrka sammansluta sig kring den

ur-79 Krook 1935, s. 2-46, Lindberger 1938, s. 13-70, 189-235, Ambjörnsson 1984, s. 174-175, Sanner 1995, s. 42-51, 54-64, 67-68, Helldén 1990, s. 30-37, Hegerfors 1960, s. 186-192, 194-199, 235-237, 403-416, Hessler 1964 s. 26-31, Rodhe 1935, s. 351-390, Löwendahl 1957, s. 421-424, Aulén 1953, s. 20, Kjöllerström 1961, s. 187-188. Rydberg kombinerade en idealism med en evolutionistisk uppfattning, idévärlden kunde peka på utvecklingens mål.

Lindborg 1985, s. 36-39

80 ... och rikta blicken mot en kommande, mer genomgripande reformation, i stånd att bilda en kyrka, lika sammanhängande, fast och följdriktig till sin lära som den katolska, men tillika högre, friare, andligare än hon, en kyrka som med religionens band till ett harmoniskt helt förenar alla mänskliga skiljaktigheter och uti individernas fria utveckling skådar sin egen förkofran och kraftförökning: en kyrka, som uppmanar förnuftet att forska, likaväl som hjärtat att älska ...” Rydberg 1897, s. 14

81 Tomson 1960, s. 103-105, om Rydberg och omständigheterna runt 1868 års kyrkomöte, se där s. 97-113

kristna bekännelsen: Detta är det eviga livet att känna dig, den ENDE sanne Gud, och den du sänt haver, Jesus Kristus.⁸²

Om kyrkan dock manifesterade sig som prästkyrka skulle folket ej längre vilja följa kyrkan med till fördärvet.⁸³ Hur lantmannapartisten A.P. Lind bedömde utfallet tretton år efter kyrkomötet behöver vi ej fundera länge över. Det är i sammanhanget värt att observera hur Rydberg använde be-greppet Guds rike i syfte att visa att alla, d.v.s. ej enbart de konfessionellt troende kristna, hörde hemma i kyrkan.

Rydbergs program publicerades i tidskriften Framtiden. Dess redaktör Carl von Bergen var inspirerad av Grundtvig. Han beklagade att en dyster pietism brutit fram i Sverige i stället för Grundtvigs glada kristendom.⁸⁴

Om Rydberg hoppades på bönderna som en framtida medborgartrupp ef-ter liberalismens nederlag, skulle han dock snart komma att bli besviken.⁸⁵ Hotad av den europeiska spannmålskrisen valde en stor del av den svenska bonderörelsen att under 1880-talet lita på staten för protektionism och tullar, i stället för den danska vägen med omvandling till konkurrenskraftig anima-lieproduktion. Den svenska bonderörelsen tappade därmed sin potential som folkföreträdare. En fortsatt frihandel hade inneburit billigare livsmedel för breda befolkningslager. Rörelsen valde att ej kämpa för utvidgad rösträtt likt motsvarigheten i Danmark, utan fick med tiden högerstämpel. I samband med den stora striden om tullar splittrades Lantmannapartiet år 1888 upp i två delar, en protektionistisk och en frihandelsvänlig. När partiet återförena-des 1895 ledde detta till att partiets konservativa inställning befästes. Att staten sedan gammalt hade högre legitimitet i den svenska bonderörelsen än i den danska, var antagligen avgörande för svenska bönders strävan efter stat-ligt tullskydd. Dessa hade aldrig laddats av den sammanhållande grundtvigi-anska identitet som underlättat för deras dgrundtvigi-anska motsvarigheter att framska-pa kollektiv självorganisering i andelsrörelsen. Det hade därför inte varit så konstigt att svenska bönder inte hade hörsammat uppmaningen från Handels-tidningens redaktör S.A. Hedlund om att ansluta till ett gemensamt nordiskt bondevänsmöte i Göteborg. Mötet befolkades i stället av danskar och norr-män.

Förutom ovanstående skäl till bristande bondeorganisering fanns även skillnader i ländernas tillgångar på naturresurser. Svensk malm, skog och andra resurser bidrog till starkare industrialisering och arbetarrörelse under 1880-talet. Detta skapade ett ökat socialt tryck underifrån, jämfört med

82 Rydberg 1899b, s. 220-221, om Rydbergs kyrksyn, se Ekström 1963, s. 151-154, Krook 1935, s. 39-46

83 Tomson 1960, s. 104-105

84 Tomson 1960, s. 103, Simon 1989, s. 110

85 Om Rydbergs nederlagskänsla för sitt tankesystem och förlorade tro på bondeklassen under 1880-talet, se Lindberger 1938, s. 235-313, Richardson 1963, s. 106, 137-147, 442. Om Ryd-bergs motgång vad gällde hans kyrkoideal, se Krook 1935, s. 46-54

Danmark. Om Grundtvig strävat efter ett danskt agrarsamhälle med en bred bärande bondeklass, började motsvarande samhällstyp i Sverige nu efterträ-das av ett industrisamhälle.⁸⁶

Under 1880-talet trädde en ny typ av folkledare fram. Denna sökte re-spons genom realism och materialism och utgick från vad som verkade vara möjligt i det Sverige som började industrialiseras. Det var rimligt att använ-da sig av sekulära tankesystem för att söka respons hos en ny rörelse som var på väg att ta form utanför kyrkans gamla sockenbundna miljöer. Darwinism, marxism och positivism blev viktiga importvaror.⁸⁷ Morten Pontoppidan hade hävdat att det var Danmarks stora lycka att kristendom och ”frisindet Folkelighed” hade sammansmälts innan det radikala, brandesianska 1880-talet där slog igenom.⁸⁸ Här skilde sig Sverige från Danmark.

Med resterna av sin idealistiska världsbild skulle Rydberg före sin död år 1895 dock skriva en dikt som skulle slå igenom stort i framtiden: ”Den nya grottesången”. Med denna dikt kunde den tidiga socialistiska utopismen förmedlas till senare släktled. Industrialiseringen och den kapitalistiska kon-kurrensen beskrevs i dikten som identisk med en hänsynslöst exploaterande roffarmentalitet. I Rydbergs dikt kränktes människorna brutalt av fabrikssy-stemet.⁸⁹ Även om Rydberg i sin sena och kristna idealism ansåg att samti-dens socialistledare var gudsförnekare, ville han ändå tro att Kristus var när-varande i deras hjärtan, då han såg hur de med sådan hängivenhet försvarade de svaga. Rydberg hade med ”Grottesången” markerat en ny innebörd av sin föreställning om Guds rike. Arbetarrörelsen kunde tolkas som Guds uttryck för att vilja skapa sitt eget rättfärdiga rike på denna jord, trots att denna rö-relse stod utanför kristendomens råmärken. I sin dikt ”Grubblaren” hade han hävdat att alla de som kämpade mot mänskligt elände tillhörde Kristus och hans flock, vare sig de själva visste om detta eller ej.⁹⁰

Att Rydbergs idéer trots allt blev mycket viktiga under 1900-talet hade två sammanhängande faktorer som orsak. För det första hörde Rydbergs idékompex hemma i den nationella liberalism som blev självklar

utgångs-86 Gellerman 1958, s. 17-47, 340, Winberg 2000, s. 119-120, 139, Wåhlin 1979, s. 122-123, Mohlin 1989, s. 45-47, Olsson 1998, s. 156, Edling 1996, s. 134, 139, Balle-Petersen, 1983, s.

74-75, Norborg 1988, s. 53-58, 172-174, Jansson 1985a, s. 250, Richardson 1963, s. 24-25, 90. Splittringen 1888 kom att leda till att kungamaktens position därefter stärktes. Richardson, s. 32

87 Richardson 1963, s. 92-93, 96-101, 285-288, 309-328, 437-442. Tidstypiskt var bildandet av en förening för samband mellan studenter och arbetare. Richardson 1963, s. 282. Okunnig-heten om sociala förhållanden var i realiteten ofta stor hos de socialt orienterade 1880-talsförfattarna. Richardson 1963, s. 287

88 Pontoppidan hade kunnat kritisera radikalen Georg Brandes för att ha fel när denne hävdat att kristendom och frisinne ej hörde ihop. Lindhardt 1950, s. 121, Jfr Østergård 1994, s. 161-162, Richardson 1963, s. 434

89 Rydberg 1899a, s. 201-228

90 Denna tanke tydliggjorde Rydberg i en efterskrift till sin dikt. Rydberg 1899a, s. 233-234, jfr Nylund 1991, s. 15. För Grubblaren, se Rydberg 1899a, s. 192

punkt för framtidens demokratisering. Medborgartanken var en liberal före-ställning. 1900-talets stora massorganisationer handlade ju om att förbereda breda folklager att träda in i den liberala offentligheten. För de andra skulle Sverige snart efter Rydbergs död präglas av en nationell ideologi som bygg-de på kritik av bygg-den unbygg-der 1890-talet mycket expansiva industrialiseringen.

Rydbergs antikapitalistiska grottekvarnsdiktning fick stark aktualitet inom den folkliga nationalism som snart skulle bryta fram.⁹¹ Vi skall senare ut-veckla detta.

År 1904 kunde en viktig publikation inom sekelskiftets nya nationella samling, Social Tidskrift, lyfta fram Viktor Rydberg som samhällsreforma-tor.⁹² Denna socialliberala tidskrift som argumenterade för egnahem och social reformpolitik ansåg det vara folkbildningarbetets främsta uppgift att lyfta fram den store folkuppfostrarens liv och verk eftersom ”de Rydbergska idéerna i allmänhet mottagas med stor begärlighet af kroppsarbetarna, hvil-kas livskraft ingen sjungit ut sublimare”. Rydberg hade enligt tidningen ut-gått från den enskildes samvetsfrihet och hade därför kunnat sätta Guds sed-liga rike över kyrkans bekännelsebundna rike. Rydberg ansågs vara ett före-döme då han fördömt första kammarens bristande sociala klarsyn samtidigt som han kritiserat arbetarrörelsens materialistiska åskådning.⁹³

Utan att alltför mycket föregripa kommande resultat kan det vara på sin plats att kort upplysa om att den blivande svenska folkhemstanken skulle komma att utgöra en kombination av medborgarrätt och social jämlikhet.

Rydbergs vision om demokratin som en av jämlika medlemmar bestående folkfamilj skulle där försöka förverkliga sig. Nu bör vi dock återgå till 1800-talets aktuella följder av att ett svenskt Venstre aldrig konsoliderade sig.