Dubbelräkning av genererade mängder av avfall förekommer då ett avfall först uppstår som ett avfallsslag och efter någon form av behandling övergår material- mängden till ett annat avfallsslag. Exempel på detta är genereringen av Uttjänta fordon (farligt avfall) som vid demontering ger upphov till Uttjänta fordon (icke farligt avfall). Även när avfall sorteras i olika anläggningar uppkommer nytt avfall utifrån det gamla. Det kan exempelvis vara blandat industriavfall eller grovavfall från hushållen som sorteras upp i olika material som kan återvinnas, samt brännbart avfall och deponirest. De nya fraktioner som uppkommer vid sorteringen är klassa- de som genererat avfall.
Den uppkomna mängden avfall i denna statistik är sålunda inte ett mått på primärt genererat avfall i samhället till följd av konsumtion och produktion, utan en bruttosumma av både primärt avfall och sekundärt uppkommet avfall, där det sena- re är en följd av avfallsbehandling.
Avfallsklassificering
Vi har i undersökningen tillämpat den avfallsklassificering som ska rapporteras till EU. Denna klassificering kallas EWC-Stat och bygger på den vanliga avfallsför- teckningen som finns i den svenska avfallsförordningen (2001:1063). EWC-Stat är indelad i 48 olika materialbaserade avfallsslag. EWC-Stat beskrivs närmare i Bila- ga 2 Avfallsundersökningen och Bilaga 3 Översikt av avfallsklassificering enligt EWC-Stat.
Avfallsbehandling
Avfallsbehandling som tagits med är baserad på de återvinningsförfaranden och bortskaffningsförfaranden som är angivna i den svenska avfallsförordningen (2001:1063). I rapporteringen till EU har dessa delats in i följande grupper:
• olika typer av återvinning
• förbränning: uppdelat i förbränning som återvinningsförfarande ("an- vändning som bränsle") och förbränning som bortskaffande (kan vara både med och utan energiutvinning)
• deponering
• annat bortskaffande: utsläpp till vatten och markbehandling
Vad som ingår i respektive behandlingsmetod beskrivs i Bilaga 2 Avfallsundersök- ningen och Bilaga 4 Återvinnings- och bortskaffandeförfaranden. Olika typer av förbehandling har inte kartlagts utan det är bara den slutliga behandlingen som medtagits i statistiken. Bland annat har fysikalisk-kemisk behandling och biologisk förbehandling som bortskaffningsmetod inte medräknats.
Beträffande återvinning och bortskaffande har vi använt följande tolkningar och restriktioner.
1. Förbränning R1- återvinningsförfarande
I Sverige är avfallsförbränning i allmänhet klassat som ett återvinningsförfarande: R1 Användning som bränsle. Avfallsförbränningsanläggningarna är integrerade i fjärrvärmesystemen och oftast även i elproduktionssystemen. Anläggningarna är byggda för att producera fjärrvärme och el. I de flesta fall drivs också anläggning- arna av privata eller kommunala energibolag och inte av avfallshanteringsföretag. Detta gäller även anläggningar som bränner hushållsavfall och liknande avfall. I Sverige utgör dessa basproduktionsenheter i det fjärrvärmenät de producerar värme till.
Träspill från trävaruindustrin (SNI 20) är en betydande energikälla för fjärr- värmeproduktion i Sverige. Träspill från trävaruindustrin och massa- och pappers- industrin (SNI 21) används även för produktion av energi för industriellt bruk (bl.a. ånga och elektricitet). Vi har, som nämnts ovan, tolkat att träspill är avfall och klassas som Träavfall (EWC-Stat 07.5). Även avfall från skogen (t.ex. avverk- ningsrester) och sådant park- och trädgårdsavfall som utgörs av trä är betydande bränslen för energiproduktion, t.ex. för fjärrvärmeproduktion. Detta "träbränsle" klassas som Animaliskt och vegetabiliskt avfall (EWC-Stat 09). Användning av träspill och annat träbränsle för energiproduktion är avfallsförbränning (klassat som R1). Detta leder till att Sverige redovisar en förhållande stor förbränning av dessa två avfallsslag, samt en mycket hög total förbränningskapacitet.
2. Förbränning D10 – bortskaffandeförfarande
En större anläggning i SNI 90 som förbränner farligt avfall har klassats som D10 Förbränning på land. Även om denna anläggning producerar el och fjärrvärme har vi ansett att den byggts främst med avsikt att ta hand om avfall och i andra hand för att framställa energi (med den tolkning av R1 som anges i det nya förslaget till ramdirektiv kommer anläggningen troligen i framtiden att klassas som R1 Använd- ning som bränsle). Även förbränning i vissa andra mindre förbränningsanläggning- ar, t.ex. för djurkremering, har klassats som bortskaffning D10.
3. Återvinning
Vi har vid klassning av återvinning och när avfall upphör att vara avfall följt Mayer Parry-domen (Europadomstolens dom C-444/00). Detta har lett till att:
• Materialåtervinning förekommer huvudsakligen i tillverkningsindustrin (SNI 15 - 36). Vi har i statistiken över återvunnet avfall bara med den "slutliga" återvinningen när avfallet blir en ny produkt i samband med en tillverkningsprocess. För materialåtervinning inom tillverkningsindustrin har vi i de flesta fall hämtat uppgifter från branschorganisationer och ma- terialbolag. Därutöver kan det finnas industrier som använder returråva- ror som råvara, och som inte ser detta som ett avfall.
• Ett avfall upphör att vara avfall först då det blivit en ny produkt i en till- verkningsprocess eller till dess det ingår i en konstruktion. För avfallsbe- handlingsanläggningar (inom SNI 90) samt vid industriella deponier inom utvinnings- och tillverkningsindustri (SNI 10 – 36) har användning av restprodukter för sluttäckning av avfallsdeponier och/eller för använd- ning som konstruktionsmaterial klassats som återvinning, eftersom avfal- let i dessa fall ersätter annat material. För denna form av återvinning kan vi ha en undertäckning. Stora mängder aska och slagg samt en del internt avfall används som material i anläggningsarbeten och ersätter då ett an- nat jungfruligt material. Användning som sluttäckning på deponier täcker vi in ganska bra, men den återvinning som sker ute vid olika byggarbets- platser, vägbyggen och liknande har varit svår att kartlägga.
• Även rötning och kompostering i främst SNI 90 och till liten del i SNI 15 - 36 har klassats som återvinning. Samtliga tillståndsgivna komposte- rings- och rötningsanläggningar ingår i undersökningen
• Inom flera branscher förekommer olika förfaranden (sortering, malning, annan bearbetning) som kan leda till återvinning, men dessa har vi klas- sat som förbehandling som inte omfattas av rapporteringen.
4. Deponering
Samtliga tillståndsgivna avfallsanläggningar med deponering är med i undersök- ningen. Med deponering avses även mellanlagring i mer än ett år. Gruvavfall som deponeras omfattas av undersökningen i SNI 10 -14. En del av gruvavfallet an- vänds på olika sätt för att återställa gruvtäkterna (terrassering, landskapning och liknande). Vi har klassat detta som deponering D1, utom i ett fall då vi bedömt att avfallet verkligen ersätter ett annat material.
5. Annat bortskaffande
Annat bortskaffande omfattar främst utsläpp i vatten (D6 och D7) samt behandling i mark (D2). Renade vatten, t.ex. lakvatten från deponier eller vissa industriella vattenhaltiga utsläpp har inte betraktats som avfall i årets undersökning.
Intern återvinning
I enlighet med avfallsstatistikförordningen är intern materialåtervinning inte med- tagen i statistiken. Intern materialåtervinning innebär att avfallet återförs till samma eller liknande process och i samma anläggning där det uppkommit. Några exempel på intern materialåtervinning är:
• Lösningsmedelsavfall som upparbetas och används på nytt i en kemisk industri eller läkemedelsindustri.
• Plastspill från förpackningstillverkning där plastspillet återförs genom att blandas in med den ordinarie plastråvaran.
• Metallspill som samlas in i ett stålverk eller gjuteri och sedan kan smältas om.