4. Analys
4.2. Alternativa lösningar
4.2.3. E-post med mottagandebekräftelse
4.2.3.1. E-post med mottagandebekräftelse i Frankrike
Den franska doktrinen presenterar oss med en intressant metafor: Eftersom det i datorsammanhang är vanligt att de instruktioner med viktiga konsekvenser som ges till datorn (t.ex. nerladdning av en fil från okänd källa, radering av ett dokument...) ger upphov till ett konfirmationsmeddelande (som frågar användaren om denne är säker på handlingen ifråga) borde det i fall av elektroniska avtal innebära att ett sådant inte är giltigt förrän en sådan konfirmation äger rum.107 Länken mellan ett konfirmationsmeddelande som en dator ger och ett sådant som ges av en annans dator är kanske inte självklar, men liknelsen visar hur tekniken redan inkorporerat behov av sådan konfirmation i datorsammanhang.
Eftersom risken för förvanskning på grund av inkompatibilitet är relativt stor, anser inte författaren att jämförelsen med det uppbrända brevet och det förstörda faxet är av särskild relevans.108 Läsare av denna uppsats har troligtvis alla haft problem med en e-postbilaga någon gång; om ens en bråkdel av dessa har lidit av att deras brev brunnit upp innan de kunnat läsa dem skulle det vara högst överraskande.
Den höga risken för inkompatibilitet leder således till ett behov av särskilda regler, på samma vis som den höga risken för förvanskning till följd av telegrafi ledde till bestämmelsen i 32 § avtalslagen.109
106 The Economist, 10/05/1997
107 Bensoussan A., Informatique et Télécoms s. 841
108 Dykert L., Lindberg A., Elektroniska affärer – juridik och revision s. 50 109 Hultmark C., Elektronisk handel och avtalsrätt s. 54
Ett exempel på en sådan regel som skulle kunna ta denna risk i beaktande är kravet på en ren-text e-post (det vill säga utan bilagor och bilder etc.) som meddelar anbudstagaren att anbudsgivaren fått svaret och kunnat läsa det. Till följd av en sådan regel skulle det inte finnas ett giltigt avtalsslut innan detta sker. Den norska doktrinen tar upp detta och nämner att förfarandet är vanligt i enklare elektroniska avtal.110 Även om det inte är en lagstiftad regel verkar det i Norge utvecklats till en sedvana. En liknande ”oskriven” regel finns i Frankrike där anbudstagaren som emottar detta konfirmationsmeddelande dessutom är tvungen att behålla e-posten för bevisskäl.111
Problemet med den automatiska funktionen som många e-post-program har (som automatiskt meddelar avsändaren om dennes meddelande anlänt till mottagarens inbox och vid vilken tidpunkt som det meddelandet öppnats) är att den inte kan ta hänsyn till huruvida meddelandet är i läsligt skick eller ej. För att avsändaren ska ha möjlighet att veta om meddelandet lästs måste därför konfirmationsmeddelandet komma från mottagaren själv och inte hans dator.
När det redan finns tal om passivitetsregler som kan göra mottagaren avtalsbunden eller skadeståndsansvarig om denne inte meddelar avsändaren om inkompatibilitet (se ovan, avsnitt 2.6.4.) torde det enligt författaren inte vara ett alltför långdraget e contrario- resonemang att kräva att mottagaren alltid ska meddela avsändaren för att inga tvivel om inkompatibilitet ska kvarstå.112
Eftersom det i den utländska doktrinen läggs mycket emfas på användarsäkerhet vad gäller elektroniska avtal, kan ett konfirmationsmeddelande verka som en effektiv metod för att minska risken för avtal som ingås utan en av parternas avsikt.113
4.2.3.2. Konsekvenser av e-post med mottagandebekräftelse
110 Torvund O., Kontraktsregulering – IT-kontrakter s. 44
111 Guinchard S., Harichaux M., de Tourdonnet R., Internet pour le Droit s. 209 112 Hultmark C., Elektronisk handel och avtalsrätt s. 59
113 Exempelvis så behandlar hela User Protection in IT-contracts av Girot C. behovet av att skydda
Det kanske verkar som att ett konfirmationsmeddelande inte behövs eftersom en mottagare vanligtvis märker när en e-post är inkompatibel och, eftersom risk för avtalsbundenhet finns till följd av passivitet, är det i mottagarens bästa intresse att meddela avsändaren att e-posten inte kunde läsas.
Däremot är det inte så givet att mottagaren inser vad e-posten bör innehålla. Inboxar världen över är dagligen saturerade med ”anbud” från okända människor/bolag som erbjuder bl.a. universitetsdiplom, garanterad viktminskning och ”förbättrade” kroppsorgan. Ett oläsligt meddelande från en ny anbudsgivare eller ett svar från en av flera anbudstagare kan försvinna i mängden oönskad e-post relativt lätt.
Även om mottagaren inser vem det är som har skickat meddelandet behöver inkompatibilitet inte innebära att mottagaren inser eller ens bör inse att avsändaren svarat på ett anbud eller skickat ett sådant. Många av de datavirus och maskar som sprids idag använder sig av adresslistorna med bekantas e-postadresser för att skicka sig själv vidare. Den relativt stora risken att få ett virus på detta vis gör att användare ofta bortser från e- post med obegripliga bilagor. Till följd av detta är det i tysk praxis så att ett anbud till en konsument inte ens är att anses som ett sådant om det inte kan läsas av mottagaren (inte att förväxlas med regeln om ersättningsskyldighet som beskrevs under avsnitt 4.2.2.1 som gällde mellan näringsidkare).114
Detta leder därför enligt författaren till ett behov av att alltid skicka mottagandebekräftelser för att ett giltigt elektroniskt avtal skall äga rum.
Dock innebär även en sådan regel problem: Tänk om en anbudsgivare skickar ett anbud, får ett svar och sedan bestämmer sig för att inte vilja gå igenom med avtalet. Då räcker det i princip för denne att inte skicka ett konfirmationsmeddelande för att kunna kringgå bundenhet, vilket i sin tur skulle leda till att anbud inte alls skulle vara bindande längre på samma vis som innan. Detta är enligt författaren en sådan grundpelare i den svenska avtalsrätten att det faktiska behovet av att ha en tvingande mottagandebekräftelse för att kringgå problem som uppstår efter inkompatibilitet måste åsidosättas i detta fall.
Lyckligtvis finns det ett effektivt sätt att motarbeta ett sådant förfarande från anbudsgivarens sida. Eftersom det, som tidigare nämnts, numera nästan alltid finns en möjlighet för en avsändare av en e-post att veta när meddelandet anlänt och när mottagaren öppnat det kan inte anbudsgivaren i exemplet ovan låtsas som om t.ex. e- posten inte kommit fram.