TV4 producerar inga spelfilmer själva däremot gör de investeringar i olika filmprojekt med cirka 20 miljoner kronor per år, detta ingår i sändningsavtalet med staten. De har varit sam-producenter i stora filmer så som Ondskan, Sprängaren, Paradiset och Beckfilmerna med flera.
En filmrättighet är en immateriell tillgång. Vid en samproduktionsinvestering bokförs hela kostnaden till exempel 10 miljoner kronor, som sedan skrivs ned i takt med att intäkterna
Petra Gunnarsson och Annika Rutström 32
kommer in. Från det att kostnaden uppstår tills att intäkterna kommer, kan det gå lång tid.
Avtalet om Sprängaren till exempel, kom till 1999-2000 och filmen visades inte på TV4 förrän i september 2004. TV4 får in intäkter med en avtalad procentsats av biografintäkterna.
De kan eventuellt få in mer intäkter om filmen går upp på utländska biografer, som Beck-filmerna gjort. När visningsrättigheterna till en film köps av filmkanaler kommer ytterligare intäkter in.
Om biofasen av en films liv pekar på att filmen blir ett fiasko så kan de ta beslutet att skriva ned investeringen. Ser det däremot ut att bli en succé så gäller försiktighetsprincipen, man väntar med att ta ut den glädjen. Ondskan kommer att bli en vinstaffär men det syns ännu inte i redovisningen. När videointäkterna kommer, så överstiger intäkterna det kapital som de investerat i filmen. Den film som syns längst i bokföringen, är en mellansuccé. En stor succé försvinner snabbt då intäkterna snabbt överstiger kostnaderna, medan ett fiasko skrivs av direkt. En film införs i redovisningen under produktionstiden, eftersom det är då kostnaderna uppkommer. Efter biopremiären ligger genomsnittsfilmen kvar i bokföringen i två år, med en avtagande intäktsström.
När TV4 är med och finansierar produktioner av filmer som Ondskan, så köper de även visningsrätten. De skulle inte vara med och finansiera en film om de inte fick köpa denna rättighet. Andra inköpta visningsrätter är oftast till amerikanska filmer och TV-program.
Dessa köps in genom ramavtal med filmproducenten. Producenten lovar att sälja för ett visst belopp och TV4 lovar att köpa för detsamma. Priserna styrs av amerikanska boxoffice som är en slags börs för handel med filmrättigheter. Rättigheterna syns inte i bokföringen förrän de har blivit betalda och då som en not i balansräkningen.
Emellanåt betalas pengar ut för en film innan TV4 har rättigheten att visa den. Det bokförs då som ett förskott till leverantör. Rättigheten går in i programlagret den dag som de har rätten att sända filmen, det är först då som det är en programtillgång. Kostnaden tas de dagar när
visningen sker. Ibland sker detta i samband med att licensen öppnar, men en film kan också bli liggande ett år. Det görs inte en helt individuell bedömning hur kostnaden skall fördelas på de olika visningstillfällena. På stora filmer så kallade ”block busters” tas kostnaderna på två visningstillfällen med halva kostnaden på varje. Redan i avtalet med leverantören står hur
Petra Gunnarsson och Annika Rutström 33
många visningsrätter de har (två eller tre) och under hur lång tid dessa gäller (normalt två år).
TV4 bestämmer hur kostnaden skall fördelas. På vanliga TV-program kan det vara hela kostnaden vid första visningen eller förhållandet 75/25 eller 90/10. Den allra vanligaste fördelningen är dock hela kostnaden på första visningen. Kostnadsfördelningen på spelfilm är lite annorlunda. De är ju inte nya när de sänds på TV utan har funnits ett tag, därför kan de dra lika mycket tittare på andra visningen som på första. Svenska klassiker och svenska komedier som Jönsonligan, Göta kanal och Sällskapsresan är exempel på filmer som kan ge lika mycket tittare på tredje visningen som på första. Det påverkar hur man fördelar kostnaderna.
Det kan hända att en film inte är tillräckligt bra för att visas och den blir då blir avskriven. Det kan också hända att licensen har gått ut innan de hunnit visa en film och av den anledningen måste skriva bort den (det är genom olycksfall). Om programmet inte håller måttet så kan den planerade reprisen skrivas av. Vid varje kvartalsbokslut görs en genomgång av program/rättig-heter som inte skall sändas eller som är bokförda till för högt värde.
Filmerna värderas till sitt anskaffningsvärde eller sin produktionskostnad. Så länge TV4 har hypotesen att en film skall visas, så anser de att en films verkliga värde är minst anskaffnings-värdet. Ur TB1 synpunkt är det väldigt få filmer som inte når detta ratingvärde. Med det vill säga de intäkter som kommer för såld reklamplats som sänds i samband med filmen. TV4 värderar inte upp något som var billigt att producera men som visat sig bli en kassasuccé. De värderar varje film som de är med och samproducerar för sig. Det är inte så många att det utgör något problem.
TV4 har inget eget filmbibliotek utan endast ett programbibliotek. Detta syns dock inte i balansräkningen. Haegerstrand anser ändå att det finns ett värde i att samla på sig ett bibliotek.
Om en film har flera delägare, så är grunden den att delägarens intäkter står i relation till det satsade kapitalets andel i projektet. När TV4 är samproducent kan de få ett bättre pris vid köpet av visningsrättigheterna.
Ur redovisningssynpunkt skulle en reprisrättighet kunna ge en manipuleringsmöjlighet genom att man kan ta en väldigt liten del av kostnaderna på första och andra visningen och skjuta resten till en tredje visning som ligger långt fram i tiden eller som blir avskriven senare. Det är
Petra Gunnarsson och Annika Rutström 34
därför som revisorerna noga går igenom reprislagret för de utländska programmen. Dessa kan maximalt ligga i två år innan visningsrätten går ut.
När TV4 köper in visningsrättigheter så köps dessa i ett paket. I ett sådant paket ingår till exempel Arkiv X och ett antal mindre bra program. Alla program har individuella priser. Det skulle kunna gå att lägga hela kostnaden på den bra filmen och inget på de filmer som kommer med på köpet. Detta görs inte, men de skulle kunna göra en omviktning och låta Arkiv X bära en del av ”monsterprogrammens” kostnader. Haegerstrand tror att revisorerna skulle ha åsikter om detta. Det är rätt i teorin, men det blir en subjektiv värdering. Istället väljs den säkra modellen och om det blir ett fel, så korrigeras det automatiskt efter två år då rätten avskrivs eftersom den utgår.