prövning vid varje begäran om uppgifter från ISP. Eftersom det finns ett behov av ett regelbundet informationsutbyte mellan ISP och Tullverket är detta dock inte en tillfredsställande lösning.
Avseende upphävandet av 3 kap. 11 § tullagen (se avsnitt 5.2) finns ingen alternativ lösning eftersom 3 kap. 11 § tullagen inte längre fyller någon funktion. Bestämmelsen bör därför upphävas.
7.2
Effekter för enskilda
Den nya kontantkontrollsförordningen innehåller, liksom den nuvarande förordningen, en skyldighet att anmäla ledsagade kontanta medel. I den delen innebär den nya förordningen alltså ingen skillnad mot vad som redan gäller för den enskilde.
En nyhet i den nya kontantkontrollsförordningen är emellertid skyldigheten för enskilda att redovisa oledsagade kontanta medel. Denna skyldighet är dock inte generellt obligatorisk utan ska endast tillämpas om de behöriga myndigheterna, för svensk del främst Tullverket, begär att en sådan redovisning ska lämnas.
Förslaget kan innebära en nackdel för enskilda genom att försändelser m.m. kan komma att undersökas och kontanta medel som upptäcks hållas kvar i väntan på att begärd redovisning kommer in eller för att det finns misstanke om att medlen har anknytning till brottslig verksamhet. Samtidigt innebär förslaget bättre möjligheter att bekämpa penningtvätt och att finansiering av terrorism i högre grad kan motarbetas. Mot bakgrund av att detta är nytt i förhållande till den nuvarande förordningen finnas inte någon tydlig bild av hur denna trafik ser ut och det är därför svårt att bedöma i vilken utsträckning Tullverket kommer att begära in redovisningar av oledsagade kontanta medel. Därmed är det också svårt att bedöma i vilken omfattning enskilda kommer att påverkas av den nya skyldigheten.
7.3
Effekter för myndigheter och domstolar
TullverketEU:s bestämmelser om kontroller av kontanta medel har tillämpats sedan 2007 och tullkontroller av kontanta medel är alltså väl integrerade i Tullverkets ordinarie kontrollverksamhet. Att den nuvarande kontant- kontrollsförordningen ersätts av en ny förordning bör därför inte innebära några större förändringar för Tullverket.
Som framgår av avsnitt 3 innehåller den nya kontantkontrolls- förordningen vissa nyheter i jämförelse med den nuvarande förordningen som kan påverka Tullverkets verksamhet. Det är dels den nya skyldigheten för enskilda att redovisa oledsagade kontanta medel, dels den utvidgade befogenheten för Tullverket att tillfälligt hålla kvar kontanta medel.
De här förändringarna är dock svåra att bedöma konsekvenserna av. I båda fallen beror följderna på i vilken utsträckning Tullverket kommer att tillämpa de nya reglerna. Tullverket har upplyst om att det är relativt
50
ovanligt att myndigheten stöter på oledsagade kontanta medel i flödet av försändelser m.m. som passerar EU:s yttre gräns. Det finns ingen anledning att anta att detta skulle ändras på något dramatiskt sätt i och med den föreslagna möjligheten för Tullverket att specifikt eftersöka oledsagade kontanta medel. Med hänsyn till att oledsagade kontanta medel upptäcks så sällan kan det förutsättas att Tullverket endast kommer att begära in redovisning i de fall det inte rör sig om t.ex. regelmässiga värde- transportförsändelser. Mot bakgrund av att Tullverket har lång erfarenhet av att kontrollera ledsagade kontanta medel bör dock de nämnda förändringarna inte innebära någon större förändring för Tullverkets kontrollverksamhet.
För den händelse den nya kontantkontrollsförordningen skulle ge upphov till kostnadsökningar för Tullverket är dessa marginella och ryms därmed inom myndighetens befintliga ekonomiska ramar.
Uppgiftsskyldigheten till Inspektionen för strategiska produkter innebär att Tullverket enklare och snabbare kommer kunna förse Inspektionen för strategiska produkter med de uppgifter som myndigheten begär. Förslaget resulterar inte i några kostnader för Tullverket.
Polismyndigheten och Kustbevakningen
För Kustbevakningen torde den nya kontantkontrollsförordningen inte innebära några ökade kostnader. När Kustbevakningen medverkar i Tullverkets kontrollverksamhet är myndigheten behörig myndighet vid tillämpning av den nya kontantkontrollsförordningen. Det finns dock ingen anledning att anta att omfattningen av Kustbevakningens medverkan i Tullverkets kontrollverksamhet kommer att påverkas med anledning av den nya förordningen.
Också Polismyndigheten är behörig myndighet vid tillämpning av den nya kontantkontrollsförordningen när myndigheten medverkar i Tullverkets kontrollverksamhet. För Polismyndigheten kan det inte uteslutas att den nya förordningen kan innebära vissa kostnadsökningar. Polismyndigheten kan påverkas av de utvidgade möjligheterna att tillfälligt kvarhålla kontanta medel för att vidta utredningsåtgärder, om det i samband med ett kvarhållande blir Polismyndigheten som får vidta sådana åtgärder. För den händelse den nya kontantkontrollsförordningen skulle ge upphov till kostnadsökningar för Polismyndigheten bedöms dessa vara marginella och rymmas inom myndighetens befintliga ekonomiska ramar.
Inspektionen för strategiska produkter
För Inspektionen för strategiska produkter innebär förslaget om uppgifts- skyldighet för Tullverket att Inspektionen för strategiska produkter enklare och snabbare kommer kunna ta del av uppgifter som myndigheten behöver i sin verksamhet. Förslaget resulterar inte i några kostnader för Inspektionen för strategiska produkter.
De allmänna domstolarna
Den föreslagna ändringen av 5 kap. 2 § tullagen innebär att inte bara den som bryter mot anmälningsskyldigheten enligt artikel 3 i den nya kontant-
51 kontrollsförordningen, utan också att den som bryter mot redovisnings-
skyldigheten enligt artikel 4 i den förordningen kan dömas för tullförseelse till böter.
Eftersom redovisningsskyldigheten enligt artikel 4 inte är generell utan endast är tillämplig om Tullverket begär att en sådan redovisning ska lämnas, är det dock svårt att bedöma om detta kommer att innebära fler mål om tullförseelse vid de allmänna domstolarna. En viss ökning av måltillströmningen torde inte helt kunna uteslutas, även om det kan antas att den kommer att vara mycket liten. Denna marginella ökning ger inte upphov till några kostnadsökningar som inte ryms inom de befintliga ekonomiska ramarna för Sveriges Domstolar.
De allmänna förvaltningsdomstolarna
Det framgår av 6 kap. 2 § tullagen att beslut enligt artikel 4.2 i förordning (EG) 1889/2005 för överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Ett beslut enligt artikel 4.2 i den nämnda förordningen avser ett beslut om kvarhållande av kontanta medel.
Också fortsättningsvis ska det vara möjligt att överklaga Tullverkets beslut om kvarhållande av kontanta medel till allmän förvaltningsdomstol. Systematiken i den nya kontantkontrollsförordningen får dock till följd att typen av beslut blir fler. I stället för ett slags beslut så blir det tre slags beslut som kan överklagas.
Om detta innebär en ökad måltillströmning till de allmänna förvaltningsdomstolarna är svårt att bedöma. Det beror på i vilken utsträckning de olika beslutstyperna kommer till användning och naturligtvis i vilken utsträckning besluten överklagas. En viss ökning av måltillströmningen torde inte kunna uteslutas. Denna marginella ökning ger inte upphov till några kostnadsökningar som inte ryms inom de befintliga ekonomiska ramarna för Sveriges Domstolar.