Författaren kommer nu att undersöka hur undersökningsmaterialet beskriver flygstridskrafternas uppdragstyper och vilka målval som förespråkas.
4.4.2 Undersökning
Flygstridskrafternas långa räckvidder gör dem särskilt lämpade för insatser mot mål djup in på motståndarens territorium.179
Detta går att läsa i DluftO och ger en indikation på enligt författaren att det är på operativ eller strategisk nivå flygstridskrafterna är bäst lämpade att bekämpa mål och inte som ett omedelbart stöd på taktisk nivå. Men detta är en svag indikation och det framgår heller inte vad de svenska flygstridskrafterna kan eller ska gör. Vidare i DluftO står det.
Möjligheten till anfall djupt inne på motståndarens territorium kan ge en avskräckande ef- fekt samt tvingar honom att ständigt ta hänsyn till denna möjlighet i sin planering och be- redskap.180
Författaren upplever att doktrinen här menar strategiska effekter genom att påverka motstånda- rens vilja och moral.
DluftO beskriver luftmaktsteorier ur ett historiskt perspektiv samt hur man kan se på luftoperat- ioner under rubriken luftoperationer i kapitlet operativa koncept.
177 Försvarsmakten, 2012, Försvarsmaktens utvecklingsplan 2013-2022 (FMUP 13) bil 3 s.19 178 Försvarsmakten, 2011, Flygvapnets utvecklingsplan 2012-2021 s. 69
179 Försvarsmakten, 2005, Doktrin för luftoperationer s.27 180 Ibid.
Målval och fysisk bekämpning har alltid varit centrala i utvecklingen av luftkrigföringen.181 Moderna luftkrigsteorier fokuserar främst på direkta eller indirekta anfall mot motstånda- rens ledare och ledningsfunktioner.182
Gemensamt för luftstridskrafternas utveckling av målvals- och bekämpningsprinciper har således varit en strävan att uppnå psykologiska effekter genom konkret fysisk bekämpning av uppfattade sårbara punkter i motståndarens försvar…183
Författaren uppfattar att doktrinen enbart gör en resumé av klassisk luftmaktsteori där Warden och det revolutionära synsättet är primärt återgivet. Texten är dock så informativt skrivet så att författaren inte kan uppfatta om det även är Försvarsmaktens syn eller om det är just en historisk resumé.
Vidare redogörs för ett antal uppdragstyper vid luftoperationer. Vilket DluftO uttrycker såhär.
Doktrin för luftoperationer beskriver de uppdragstyper som begreppsmässigt används i Sve- rige.184
Författaren förstår detta som att doktrinen inte återspeglar det som Försvarsmakten står för utan på begreppsbasis gör en genomgång. Denna uppfattning stärks lite senare i DluftO.
Vissa uppdragstyper finns med i utbildande syfte, andra för att Sverige kan komma att ut- veckla egen förmåga att utföra dessa uppdrag.185
Det blir med utgångspunkt i DluftO ovan svårt för författaren att förstå vad Försvarsmakten tycker är viktigast och hur Flygstridskrafterna bäst ska utnyttjas.
Vidare beskrivs luftförvars operationer i form av kontroll av luftrummet. Författaren väljer att se denna uppdragstyp i likhet med DluftO som ett strategiskt instrument och därmed uppfattar för- fattaren inte att kontroll av luften ger strategiska effekter.186 Luftöverlägsenhet som fenomen avhandlas separat.
Vidare redogörs för ett stort antal uppdragstyper i DluftO där följande kan exemplifiera de effek- ter författaren undersöker.
Strategiska flyganfall syftar till att direkt uppnå strategiska effekter genom anfall mot moståndarens tyngdpunkt…187
Men samtidigt framgår av doktrinen.
181 Ibid. s.52 182 Ibid. s.53 183 Ibid. 184 Ibid. 185 Ibid s.54 186 Ibid s.55 187 Ibid s.59
De svenska flygstridskrafterna har inte förmåga att självständigt genomföra en större stra- tegisk operation utan förmågan begränsar sig till möjligheten med enstaka strategiska flyg- företag.188
Trots att detta inte är en stor resurs har ändå flygstridskrafterna möjligheten förstår författaren. Vidare beskrivs i DluftO.
Flyganfall på djupet genomförs som en självständig flygoperation på sådant avstånd från egna förband att ingen samverkan mellan stridskrafterna behöver ske.189
Och vidare beskrivs syftet med uppdragstypen.
Målet är att forma slagfältet genom att åstadkomma effekter på operativ nivå och därmed öka de egna handlingsmöjligheterna.190
Uppdragstypen direkt flygunderstöd som författaren förstår som en uppdragstyp med taktiska effekter beskrivs såhär i DluftO.
Direkt flygunderstöd nyttjas för att ge eldunderstöd till egna förband som befinner sig i nära anslutning till eller i direkt strid med motståndarens markstridskrafter.191
När det gäller avvägningen mellan taktiska och operativa effekter är doktrinen dock tydlig.
Flyganfall på djupet har visat sig ha större och mer långvariga effekter än direkt flygunder- stöd. Flyganfall på djupet har dessutom den fördelen att det inte behövs någon omfattande samverkan med markförband. 192
Dock går att finna i FVUP.
Förmågan till samverkan med markförband förbättras genom införandet av CAS-länk…193 Att doktrinen förespråkar operativa istället för taktiska effekter ger dock författaren inte stöd i sin under- sökning.
Författaren förstår DluftO som att den inte förespråkar någon inriktning mellan strategiska och operativa/taktiska effekter trots att flygstridskrafterna bara kan genomföra enstaka strategiska flyganfall. Samtliga effekter hålls aktuella genom hela doktrinen. Några exempel.
Denna förmåga ger möjlighet till att bedriva parallell krigföring där såväl mål av strategisk betydelse som av operativ eller taktisk betydelse bekämpas i stort sätt samtidigt. 194
188 Ibid. s.60 189 Ibid. 190 Ibid. 191 Ibid s.61 192 Ibid s.61
193 Försvarsmakten, 2011, Flygvapnets utvecklingsplan 2012-2021 s.69 CAS ska läsas som direkt flyunderstöd. 194 Försvarsmakten, 2005, Doktrin för luftoperationer s. 76
Angående balans mellan uppgifter.
Dessutom har flygstridskrafterna förmågan att samtidigt verka på taktisk, operativ och stra- tegisk nivå, vilket gör att flera aktörer är angelägna om deras bidrag.195
I de andra doktrinerna står det i princip ingenting om hur man bäst ser att flygstridskrafterna ska användas mer än kontroll av luften som redan har behandlats.
I DmarkO kan man hitta.
… en kraftsamling av luftförsvar för skydd av en förbindelse som är avgörande för vår in- sats.196
FVUP ger inte heller någon närmare inriktning utan där står det.
Mångsidigheten exploateras och utvecklas så att stridsflyg- och helikopter förbanden kan genomföra samtliga relevanta uppdragstyper.197
FMUP slår dock fast att förmågan att verka mot markmål blir större inom de närmsta åren.
Förmåga att påverka mål på marken med graderad verkan, under allväderförhållanden och med ökat avstånd mellan mål och plattform vid vapenleverans tillförs under perioden i och med införandet av Small Diameter Bomb (SDB) på JAS 39.198
Författaren förstår denna anskaffning av nytt vapen, vilket i Förvarsmakten kallas för GBU 39, som att det inte går att styrka varken de strategiska effekterna eller de operativa taktiska effekter- na. Däremot är det med bombens prestanda och verkan fullt möjligt att nå effekter inom alla tre områden.199
4.5 Resultat av undersökning
Försvarsmakten framhåller vikten av att ha flygstridskrafterna väl integrerade med de övriga stridskrafterna ur ett försvarsmakts organisatoriskt perspektiv i meningen en Försvarsmakt med olika stridskrafter. Det finns ingenting som indikerar att Försvarsmakten skulle vilja integrera stridskrafterna ännu mer utan snarare framhålls vikten av att behålla flygstridskrafterna inom en separat ledningsstruktur för att bäst kunna utnyttja deras inneboende egenskaper. Denna uppfatt- ning återfinns inte bara i DluftO utan också i MSD 12. FVUP spetsar till resonemanget genom att beskriva flygstridskrafterna med sina egenskaper som något kunna ändra krigets karaktär.
Budskapet i samtliga doktriner och utvecklingsplaner är dock entydigt gällande större effekter genom samverkande stridskrafter inom ramen för gemensamma operationer. DmarkO och Dma-
195 Ibid s. 91 196 Ibid s.56
197 Försvarsmakten, 2011, Flygvapnets utvecklingsplan 2012-2021, s.22
198 Försvarsmakten, 2012, Försvarsmaktens utvecklingsplan 2013-2022 (FMUP 13) bil 3 s.19 199 Telefonintervju utförd med Pierre Zihrl f.d C Tu Jas 2012-05-30 kl 1340. Tfn 076-800 57 05
rinO utgår dock från hur Försvarsmaktens stridskrafter kan användas i respektive arena medan DluftO utgår från luftstridskrafterna och deras förmågor.
En stor samstämmighet råder kring betydelsen av luftöverläsenhet framför det markoperativa läget. Undersökningsmaterialet är entydigt. Luftöverlägsenhet är en förutsättning för att nå fram- gång med övriga stridskrafter trots att DmarkO eventuellt kan sägas vara något mer neutral i sammanhanget.
Avseende vilka effekter Försvarsmakten vill uppnå med flygstridskrafterna kan inte författaren få någon nyanserad bild av då doktrinerna och utvecklingsplanerna bara beskriver vilka möjligheter flygstridskrafter har utifrån luftmaktsteori och vilka begrepp som används i Sverige och internat- ionellt och då inom NATO. DluftO är dock tydlig med att uppdragstyperna beskrivs i utbildande syfte och att flygstridskrafterna har en begränsad förmåga att nå strategiska effekter. Författaren kan dock notera att många tankar främst inom DluftO är sprungna ur John Wardens idéer men så fort effekter ska beskrivas används hela skalan i form av utryck som effekter på taktisk, operativ strategisk nivå som ett kluster. Vilket gör det svårt att bedöma de effekter som är primära.
Anskaffning av materiel sker genom GBU 39 för markmålsbekämpning, införandet av luftmåls- roboten METEOR samt materiel som ger ökad möjlighet till direkt flygunderstöd.
5 Analys
Försvarsmakten visar tydligt i hela undersökningsmaterialet enligt författaren en vilja att fram- ställa flygstridskrafterna på försvarsmaktsnivå ur ett evolutionärt perspektiv genom det återkom- mande budskapet om en försvarsmakt med en gemensam doktrin. Genom att redan 1998 låta flygvapnet integreras i den gemensamma Försvarsmakten har ledningen också visat att detta är en realitet.
Fokus på den gemensamma operationen i hela undersökningsmaterialet visar tydliga evolutionära tendenser där den ökade gemensamma effekten med stridskrafter poängteras ur flera perspektiv. Nyttan av flygstridskrafterna i kombinerade vapen konceptet, en operationschef för den gemen- samma insatsen och påtalandet av nyttan med kommunikationsmöjligheter på förbandsnivå mel- lan de olika stridskrafterna är alla exempel på det evolutionära synsättet på operativnivå. Detta kan exemplifieras genom materiel anskaffning som innebär ökad förmåga vid direkt flygunder- stöd.
Försvarsmakten beskriver dock tydligt att flygstridskrafterna innehar unika förmågor och bör behandlas i enlighet med det revolutionära synsättet. Detta framgår i MSD 12 och DluftO genom att framhålla vikten av centralledning vilket är unikt för flygstridskrafterna. Trots att FVUP näm- ner eventuella tankar på en ökad integrering genom omorganisation i högkvarteret uppfattar författaren inte det som en indikation på en mer evolutionär syn på ledningen av flygstridskraf- terna.
När det gäller luftöverlägsenhet står det fullt klart att Försvarsmakten konsekvent beskriver den ur ett revolutionärt perspektiv och ser det som en möjliggörare för att nå framgång i en operation. Syftet är dock inte att nå framgång bara inom flygstridskrafterna utan det är med den gemen- samma operationen som fokus. Med andra ord beskrivs flygstridskrafterna inneha en revolutionär effekt men den används i ett evolutionärt syfte nämligen alla stridskrafters framgång i konflikten.
Möjligtvis kan sägas att de marina stridskrafterna inte tycks värdera luftöverlägsenhet lika högt och anser sig inte fullt ut lika beroende av flygstridskrafterna, detta kan vara en något långtgå- ende slutledning från författarens sida. Genom att utvecklingsplanerna ger exempel på materiel- anskaffning i form av luftmålsrobotar anser författaren att doktrinernas och FVUP i ord höga värdering av luftöverlägsenhet följs upp med handling genom införskaffningen av luftmålsrobo- ten METEOR.
Vilka effekter Försvarsmakten vill uppnå med flygstridskrafterna är det enligt författaren något svår analyserat. Både doktrinerna och utvecklingsplanerna är något vaga i detta avseende. Å ena sidan framhålls den klassiska luftmaktsteorin genom bl.a. Warden och Douhet där de strategiska effekterna och det revolutionära synsättet är i centrum. Tänkta mål exemplifieras med påverkan av en motståndares ledningsfunktion och moral men det är inte direkt något som förespråkas utan författaren upplever att det finns där främst i utbildande syfte. Samma tendens finns när samtliga uppdragstyper förklaras där är dock DluftO tydlig med att syftet är utbildande. Å andra sidan framgår också att flygstridskrafterna har en mycket begränsad förmåga när det gäller strategiska effekter. Dessa veton läggs inte in när uppdragstyperna flyganfall på djupet och direkt flygunder- stöd beskrivs vilka enligt författaren representerar att nå effekter på operativ och taktisk nivå. Det framhålls också vid ett flertal tillfällen det viktiga med att kunna nå effekter på taktisk, operativ och strategisk nivå samtidigt men det nämns inte direkt vilket som föredras mer än att det är de parallella attackerna som eftersträvas. Anskaffningen av GBU 39 för markmålsbekämpning bekräftar bara resonemanget ovan angående samtliga effekter är möjliga att uppnå. Dock är det med den tydliga fokusen på den gemensamma operationen rimligt att anta att det snarare är effek- terna på operativ nivå som eftersträvas framför de strategiska effekterna.
6 Slutsatser
Författaren drar följande slutsatser efter genomförd undersökning vilket också är svaret på forsk- ningsfrågorna.
Försvarsmakten beskriver flygstridskrafterna ur ett evolutionärt synsätt gällande hur Försvars- makten är organiserat med en myndighet bestående av ett antal olika stridskrafter.
Försvarsmakten beskriver flygstridskrafterna ur ett evolutionärt synsätt på operativ nivå kopplat mot den gemensamma operationen och de olika stridskrafternas ökade effekt vid samverkan. Försvarsmakten beskriver flygstridskrafterna ur ett revolutionärt perspektiv när det gäller hur flygstridskrafterna ska ledas vid operationer.
De tre första slutsatserna beskrivs starkast i doktrinerna men påtalas även i FVUP. FMUP är tydlig gällande synen på den gemensamma operationen och styrker genom enstaka meningar implicit slutsatserna ovan.
Försvarsmakten beskriver genom doktrinserien och utvecklingsplanerna flygstridskrafterna ur ett revolutionärt perspektiv gällande hur luftöverlägsenhet värderas dess syfte är dock ur ett evolut-
ionärt perspektiv med den gemensamma operationen som främsta anledning till luftöverlägsen- het.
Försvarsmakten beskriver inte på ett tydligt sätt varken i utvecklingsplanerna eller doktrinerna huruvida det är revolutionärt synsätt med de strategiska effekterna som är det eftersträvansvärda eller det evolutionära synsättet med de operativa och taktiska effekterna i centrum. Det är dock rimligt enligt författaren att dra slutsatsen med tanken på den stora fokusen på den gemensamma operationen att det är det evolutionära synsättet med de operativa och taktiska effekterna som implicit förspråkas i doktrinerna och utvecklingsplanerna.
FVUP beskriver överlag flygstridskrafterna i högre grad ur ett revolutionärt perspektiv än doktri- nerna. Exempelvis genom åsikten att flygstridskrafterna ändrar krigets karaktär samt påpekandet att en viss kultur ska genomsyra organisationen.
7 Diskussion
Ur detta arbete framträder en försvarsmakt som inte beskriver flygstridskrafterna entydigt utan synsättet varierar från vilket perspektiv och nivå man synar dem. Detta är inget konstigt och som författaren gav uttryck för under kapitlet två centrala begrepp i detta arbete är det många aspekter som påverkar vilket synsätt som antas exempelvis tekniska förutsättningar. Författaren antydde i inledningen av arbetet att internationellt uppfattas, exempelvis under operationen Desert storm, ibland en viss divergens mellan de olika stridskrafternas syn på flygstridskrafterna varför diskuss- ioner kan uppstå mellan den operative chefen och chefen för flygstridskrafterna hur man bäst vinner kriget. En sådan divergens har inte författaren uppfattat utan doktrinerna lyfter i princip fram de olika synsätten på flygstridskrafterna på liknande sätt.
Det är dock olyckligt att dessa resultat blir tydliga först efter en noggrann analys och att författa- ren tvingas utifrån sin förförståelse ta ut meningsbärande element tolka dem och sedan på en viss abstraktionsnivå dra slutsatser för att få fram resultatet. Detta gör att resultatet av arbetet kan ifrågasättas och det åkommer på författaren att styrka sitt resonemang på olika sätt. Denna förfat- tare har genom att försöka redovisa vägen från teoribildning till indikator och förklara varför han mäter indikatorerna som han gör låta läsaren ta del av de vägval som gjorts, helt enkelt vara transparant. Transparensen har dock gjort metoden lite krånglig och upptagit mycket utrymme i uppsatsen. Försök till transparens har även applicerats på undersökningen varför de meningar ur doktrinerna och utvecklingsplanerna som ansetts vägledande i undersökning öppet redovisats och kommenterats.
Enklare hade varit att Försvarsmakten tydligt i sina doktriner proklamerat hur man ser på flyg- stridskrafterna och deras möjligheter. Författaren tycker att ett bra försök görs i inledningen till FVUP, då avses faktumet att det görs och inte budskapet, där det förs ett resonemang om flyg- stridskrafternas förutsättningar och om att de i grunden förändrar krigets karaktär. Så länge det inte lyfts fram i doktrinen så vinner dock budskapet inte laga kraft utan kan ses som flygvapenin- spektörens egen agenda för att utöka flygstridskrafternas utrymme i Försvarsmakten.
Varför är detta ideologiska eller kanske till och med filosofiska resonemang viktigt att framhålla i doktrinerna? Författaren tror att resonemanget om de inneboende styrkorna och svagheterna hos
flygstridskrafterna är viktiga i det dagliga värvet eller under en pågående operation för personalen som tjänstgör i Försvarsmakten. Är personalen fullt medvetna om hur Försvarsmakten beskriver och uppfattar flygstridskrafterna är det sannolikt så att de beslut som tas, kanske under tidspress, bättre kommer att bära mot ett gemensamt mål. På ett högre plan är det också viktigt att För- svarsmakten vet vad den vill med flygstridskrafterna och kan beskriva det på ett tydligt sätt utåt. Exempelvis om högkvarteret ska omorganiseras eller ny materiel ska anskaffas.
Enligt författaren är doktrinerna och utvecklingsplanerna inte tillräckligt bra när de ej kan ge vägledning som i fallet med vilka effekter som ska uppnås. Även om mycket talar för att det är effekterna på operativ och taktisk nivå som är de mest åtråvärda. Här måste doktrinerna enligt författaren utvecklas till nästa utgåva eftersom syftet med publikationerna är att vara vägledande. Är detta en fullständig undersökning av doktrinerna och utvecklingsplanerna? Nej, tyvärr kan inte författaren ta på sig den äran att fullständigt täckt in alla perspektiv på evolutionärt och revolut- ionärt synsätt. Läsaren måste påminna sig om vilket författaren vid ett flertal tillfällen har fått göra att allt inte fångas upp i det raster som indikatorerna har utgjort. De uppdragstyper inom vilka Sverige kanske mest har blivit internationellt erkända för, nämligen flygspaning och flyg- transport har inte värderats då de inte har täckts in i undersökningen. Exempelvis flygtransport skulle kunna anses som en evolutionär förmåga då man stödjer främst markstridskrafterna med trupptransporter. Flygspaning skulle i en vidare mening kunna få strategiska effekter med för- måga att upptäcka mål som sedan kan bekämpas. Författaren har heller inte undersökt vad som inte står och utifrån den aspekten dragit några slutsatser hur flygstridskrafterna beskrivs.
Författaren upplever att arbetet har skapat flera följdfrågor som skulle vara intressant att under- söka vidare. Hur kommer det sig att budskapet i doktrinerna ser ut som det gör? Är det influenser från militärteorin och den akademiska världen eller är det ett arv från det kalla kriget och dess förutsättningar? Hur trovärdigt är det resultat som denna undersökning visar vid jämförelse med andra aspekter exempelvis materielanskaffning? Kan vi utföra det vi vill med den materiel vi förfogar över och planerar att anskaffa? Är synsättet på flygstridskrafterna som doktrinerna och utvecklingsplanerna visar i detta arbete det optimala för ett land som Sverige med sitt strategiska läge? Alla dessa frågor ovan skulle enligt författaren vara relevanta ämnen för vidare forskning.
8 Käll- och Litteraturförteckning
Bjereld, Ulf, Demker, Marie, Hinnfors, Jonas, Varför vetenskap? Indien: Replika Press, 2011 Budiansky, Stephen, Airpower: From Kitty Hawk to Gulf War 11: A History of the People, Ideas and Machines That Transformed War in the Century of Flight. London: Penguin Books Ltd, 2005 Bydén, Micael, Referat från intervju 2012-05-15. Finns i författarens ägo
Försvarsmakten, Doktrin för gemensamma operationer (2005), Värnamo: Fälth & Hässler, 2005 Försvarsmakten, Doktrin för luftoperationer (2005), Värnamo: Fälth & Hässler, 2005
Försvarsmakten, Doktrin för marinoperationer (2005), Värnamo: Fälth & Hässler, 2005 Försvarsmakten, Doktrin för markoperationer (2005), Värnamo: Fälth & Hässler, 2005
Försvarsmakten, HKV skrivelse 02800:62 347 2011-10-24, bilaga 1, Flygvapnets utvecklingsplan 2012-2021
Försvarsmakten, HKV skrivelse 23 320:53070 2012-02-29, Försvarsmaktens utvecklingsplan 2013-2022 (FMUP 13)
Försvarsmakten, Militärstrategisk doktrin; med doktrinära grunder (MSD 12) 2011, Stockholm: FMLOG ASPA Grafisk Produktion, 2011.
Hofvander, Bo (Ed.), Rekkedal, Nils Marius (Ed.), LUFTMAKT, Teorier och tillämpningar, Reviderad upplaga 2004. Vällingby: Elaners, 2004
Johannnessen, Asbjörn, Tufte Per Arne, Introduktion till samhällsvetenskaplig metod, Egypten: Sahara Printing, 2010
Lind, S, William, Handbok I manöverkrigföring, Förkortad och kommenterad upplaga. Välling- by: Elanders Gotab, 2006.
Meilinger, Col Philip S. (Ed.), The Paths of Heaven, The evoloution of Airpower Theory. Ala- bama, Air University Press, 1997.
Olsen, John Andreas, A history of Air Warfare. Dulles: Potomac, Inc., 2010. Olsen, John Andreas, Global Airpower. Dulles: Potomac, Inc., 2011.
Reuterdal, Jan (Red), Daidalossyndromet; Om luftmakt 2005, Vällingby: Elanders, 2006 Van Creveld, Martin, The Age of Airpower, U.S.A: PublicAffairs, 2011
Van Creveld, Martin, Canby, Steven L, Brower, Kenneth S, Air Power and Maneuver Warfare. Honolulu: University Press of Pacific, 2002.
Warden, John A, The Air Campaign, U.S.A: toExcel Press, 2010
Warden, John A, The Enemy as a System, Air Power Journal, Volume VIV, No. 1, 1995 <http://www.airpower.maxwell.af.mil/airchronicles/apj/apj95/spr95.htm>