Utbildningstillfället tycks generellt ha liten effekt på utbildningsdeltagarnas attityder och intresse för klarspråk – en utbildningsdeltagare uttrycker dock att hon funderar mer än vanligt inför sitt yrkesskrivande i nära tidsförhållande till utbildningen. Utbildningstillfället fungerar mer eller mindre som en påminnelse om skrivrekommendationer som redan är bekanta för utbildningsdeltagarna och inte någon av de intervjuade respondenterna har sökt ytterligare klarspråksrelaterad information. Den påminnande funktionen är inte nödvändigtvis en negativ effekt, men den kan – likt Kjærgaards (2010:282) resultat – medföra en risk att reducera myndighetsskribenternas uppfattning om mottagaranpassning till något som uppnås genom att undvika vissa bestämda språkliga företeelser.
En oväntad effekt av utbildningstillfället uppkommer genom information om hur
språkkonsulter numera är tillgängliga för Skatteverkets olika sektioner utan interndebitering.
Detta kände inte utbildningsdeltagarna till sedan tidigare, och UD2 påpekar i sin uppföljningsintervju att han planerar att använda sig av Skatteverkets språkkonsulter i skapandet av nya texter, vilket innebär att utbildningstillfället tänkbart kan påverka
utformningen av framtida texter från Skatteverkets juridikstab. Det är dock knappast rimligt att beskriva detta som en attitydförändring hos en utbildningsdeltagare – det handlar snarare om insikt i att klarspråkshjälp inte längre belastar sektionsbudgeten.
Mitt val av datainsamlingsmetod medför att jag är medveten om att min närvaro påverkar de olika respondenterna. Det är svårt att exakt veta varför utbildningsledaren blev nervös av min närvaro, men tänkbart är att hon upplever att jag var där i syfte att utvärdera hennes arbete, en känsla som jag också stundtals tycker mig finna hos övriga respondenter. Kjærgaard
(2010:57) beskriver hur hon inför sina intervjuer har farhågan att uppfattas som en
kontrollinstans för språkpolitiska projekt och således representera detta projekt, då det kan få respondenter att svara mindre öppenhjärtigt – en sådan uppfattning kan tänkbart förklara exempelvis de defensiva svar som jag fick från UD1.
Under utbildningstillfället upplever jag att jag framställs som närmast allierad med UL, vilket förstärks av det faktum att vi anländer samtidigt och är placerade nära varandra. De retoriska frågorna av exempelvis grammatisk karaktär som i bekräftande syfte ställs till mig under utbildningen uppfattar jag som ytterligare ett försök att stärka denna allians – jag tycks socialiseras in i den diskursgemenskap som UL tillhör. Detta kan bero på vår gemensamma språkvetenskapliga bakgrund, vilken också kan vara orsaken till den oro som UL stundtals ger uttryck för i intervjuerna. Det är möjligt att UL upplever att hon utvärderas inom sin egen diskursgemenskap.
28
6 Slutsatser och vidare forskning
Det förefaller vara så att utbildningstillfället till stor del fungerar som en påminnelse för utbildningsdeltagarna och har liten effekt på deras inställning till klarspråk. Detta kan förklaras av att analysen visar hur utbildningsdeltagarnas klarspråksbild inte är särskilt avvikande från utbildningsledarens klarspråksbild – genrediskursens tankar om
mottagaranpassning förenar de båda diskursgemenskaperna och anknyter dessutom till den klarspråksbild som finns i normativa klarspråkskällor. Jag menar således att vissa
motsättningar mellan utbildningsledare och utbildningsdeltagare under utbildningstillfället inte orsakas av skilda åsikter om klarspråk – de orsakas av konventioner som styr individernas professionella diskursgemenskaper.
Utbildningsdeltagarnas förväntningar består huvudsakligen av textrespons, praktiskt
textarbete och diskursrespekt. Klarspråkets ideologiska karaktär medför att den sociopolitiska diskuren ständigt är aktualiserad under en klarspråksutbildning. När klarspråket dessutom legitimeras i denna skrivdiskurs understryker detta ett maktförhållande mellan
utbildningsledare och utbildningsdeltagares professionella diskursgemenskaper. Analysen visar att ett sådant maktförhållande i kombination med begränsade approprieringsmöjligheter orsakar motsättningar mellan diskursgemenskaperna. Att utbildningsdeltagarna trots detta ser utbildningstillfället som en positiv upplevelse beror till stor det på att de upplever att respekt visas för deras diskurs. Jag vill därför framhålla diskursrespekt som en viktig beståndsdel i en klarspråksutbildning.
För vidare forskning vore det mycket intressant att undersöka långsiktiga effekter av en klarspråksutbildning. Det vore också givande att undersöka språkattityder mellan de olika diskursgemenskaperna som utbildningsledaren och utbildningsdeltagarna ingår i, då det tänkbart kan föra med sig djupare förståelse för kommunikationssituationen dem emellan.
Det framgår av undersökningen att utbildningsdeltagarna inte känner till utbildningstillfällets innehåll i någon större utsträckning. En fråga som uppstår då är hur deras förväntningar skulle se ut då de faktiskt känner till utbildningsinnehållet och momenten. Detta är en tänkbar
uppföljningsfråga att undersöka. Intervjuerna med utbildningsledaren visar att
klarspråksbilden hos en myndighet kan skilja sig från den klarspråksbild som åsyftas att förmedlas vid myndighetens utbildningstillfällen. Det vore intressant att söka och jämföra dessa mål med varandra, men också att undersöka vad man egentligen vill lära ut under en klarspråksutbildning. Kan man tala om en djup klarspråkskunskap eller handlar det om att behärska ett hantverk?
29
Referenser
Blückert, Ann (2010). Juridiska – ett nytt språk? En studie av juridikstudenters språkliga inskolning. Uppsala: Institutionen för nordiska språk.
Blåsjö, Mona (2010). Skrivteori och skrivforskning. En forskningsöversikt. Stockholm:
Institutionen för nordiska språk.
Bryman, Alan (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB.
Gunnarsson, Britt-Louise (2009). Professional discourse. London: Continuum.
Göransson, Anna-Lena & Ledin, Per (2009). Räddningstjänsten och kunskapssamhället: en fallstudie, I: Medborgare och myndigheter. Red. Nyström Höög, Catharina. Uppsala: TeFa-rapport 47.
Hyland, Ken (2009). Teaching and Researching Writing. Pearson.
Hållsten, Stina (2008). Ingenjörer skriver. Verksamheter och texter i arbete och utbildning.
Stockholms universitet: Institutionen för nordiska språk.
Ivanič, Roz (2004). Discourses of writing and learning to write, I: Language and Education 18 (3). S. 220–245.
Johnson, Sally (2010). Rättstavning, offentlighet och legitimeringskris: 1996 års tyska reform, I: Språkvård och språkpolitik. Red. Andersson, Lars-Gunnar m.fl. Norstedts.
Josephson, Olle (2005a). Språkvården och diskursnormerna, I: Språk i Norden: Sprog i Norden, årsskrift for Nordisk Sprogråd og sprognaevnene i Norden. Red. Breivik, Torbjørg m.fl. Oslo: Novus Förlag.
Josephson, Olle (2005b). Trettio års arbete för enklare texter (www). I: Texter för medborgarna – hur vet man att de är bra? Hämtat från Språkrådet,
http://www.sprakradet.se/servlet/GetDoc?meta_id=2080. Hämtat 17 oktober 2011.
Josephson, Olle (2009). Klarspråksforskningens framtid, I: Medborgare och myndigheter.
Red. Nyström Höög, Catharina. Uppsala: TeFa-rapport 47.
Karlsson, Anna-Maria (2006). En arbetsdag i skriftsamhället. Ett etnografiskt perspektiv på skriftanvändning i vanliga yrken. Språkrådet.
Kjærgaard, Anne (2010). Sådan skriver vi - eller gør vi. En undersøgelse af de tekstlige effekter af to sprogpolitiske projekter i Danmarks Domstole og Københavns Kommune og af årsagerne til projekternes gennemslagskraft. Københavns universitet: Det humanistiske fakultet.
Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlitteratur.
30
Lind Palicki, Lena (2010). Normaliserade föräldrar. En undersökning av Försäkringskassans broschyrer 1974–2007. Örebro universitet: Akademin för humaniora, utbildning och
samhällsvetenskap.
Marcusson, Eva (2009). Klarspråk i myndighetstext. En undersökning av begripligheten i Skatteverkets förfrågningar, överväganden och beslut. Växjö universitet: Institutionen för humaniora.
Myndigheternas skrivregler. 7 uppl. (2009). Stockholm: Fritzes.
Nord, Andreas (2011). Att göra någon annans text tydlig. Förutsättningar och språkideal vid språkbearbetning av myndighetstext. Uppsala: TeFa-rapport 48.
Nordiska ministerrådet (2007:746). Deklaration om nordisk språkpolitik. Köpenhamn.
Nyström Höög, Catharina (2009). Textvård mellan två kulturer, I: Medborgare och myndigheter. Red. Nyström Höög, Catharina. Uppsala: TeFa-rapport 47.
Nyström Höög, Catharina (2010). Kursändring i klarspråksarbetet? Om myndighetsspråkvård och språkforskning. I: Språkvård och språkpolitik. Red. Andersson, Lars-Gunnar m.fl.
Norstedts.
Ohlsson, Claes (2007). Folkets fonder? En textvetenskaplig studie av det svenska
pensionssparandets domesticering. Göteborgs universitet: Institutionen för svenska språket.
Randahl, Ann-Christin (2011). Elever som skribenter i skolans skrivpedagogiska diskurser.
Göteborgs universitet: Institutionen för svenska språket.
Språkrådet (2011a). Klarspråkstestet (www). Hämtat från Språkrådet, http://www.sprakradet.se/testet/. Hämtat 17 oktober 2011.
Språkrådet (2011b). Språklagen i praktiken – riktlinjer och tillämpning av språklagen.
Stockholm: Rapporter från Språkrådet 4.
Statskontoret (2001:18). På väg mot ett bättre myndighetsspråk. Statskontoret: Stockholm.
Sveriges riksdag (2011). Språklag (www). Hämtat från Sveriges riksdag,
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=2009:600. Publicerat 28 maj 2009. Hämtat 3 oktober 2011.
Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken. Ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag.
31
Teleman, Ulf (2003). Tradis och funkis. Svensk språkvård och språkpolitik efter 1800.
Norstedts Akademiska Förlag.
Van Leeuwen, Theo (2008). Discourse and Practice. New tools for critical discourse analysis. New York: Oxford University Press.