Efterfrågeflexibilitetens samverkan med elmarknaden

Det är inte enkelt att integrera slutkunders flexibilitet i buden till elmarknaden (Broberg m.fl., 2014). För att produktion och effektreduktion exempelvis ska kunna konkurrera på reglerkraftsmarknaden med samma prissättning krävs att en producerad MW har samma värde som en MW effektreduktion (Borenstein, 2014). Problemet ligger enligt Borenstein (2014) i utmaningen att bestämma sig för vilken grundnivå för effektbehovet som man utgår från. Om kunden vet att den får betalt för att

Slutanvändares elbehov Balansansvarig aggregator NPS Fastställande av användning

26

reducera effekten under topplasttimmar kanske den medvetet lägger sig på en högre grundnivå till att börja med, för att sedan kunna minska mer, och därmed få mer betalt för sin relativt sett större minskning (Borenstein, 2014). Vidare menar Borenstein (2014) att introduktionen av effektreduktioner på en marknad i vissa fall kan leda till att den aggregerade effekten stiger vilket innebär att den reducerade effekt som köps sannolikt inte motsvarar samma nytta som skulle fåtts innan handel med effektreduktioner var tillåtet. Broberg m.fl. (2014) menar att detta problem gör att aktiv efterfråge- flexibilitet i dagsläget har en fördel gentemot passiv efterfrågeflexibilitet. Denna konsekvens kan uppstå på reglerkraftmarknaden, men om handel med effektreduktioner istället sker innan eller i samband med avropen på Elspot ser marknadsmekanismen till att problemet inte uppstår (Edfeldt, 2015).

Om handel med efterfrågeflexibilitet möjliggörs på Elspot eller Elbas förhindrar detta inte att den senare också skulle kunna handlas på reglerkraftsmarknaden, om den skulle förbli osåld (Linnarsson, 2015). Lindén m.fl. (2014) påpekar dock att den minsta handlingsbara volymen på Elspot och Elbas är 0,1 MW medan den på reglerkraftmarknaden är 5 MW i elområde fyra och 10 MW i resterande elområden. Utöver att storleken på den minsta handlingsbara volymen utgör ett inträdeskrav på reglerkraftsmarknaden ställs det också enligt SvK (2015e) krav på att aktörerna måste kunna garantera de leveranser som budas ut.

Beroende på hur många slutkunder som tillämpar aktiv efterfrågeflexibilitet kan det ge olika stor inverkan på hur väl de balansansvarigas prognoser överensstämmer med utfallet (Fritz m.fl, 2013). Balansansvariga har som tidigare nämnt målsättningen att handla sig i balans för varje timme, vilket främst görs dygnet innan leverans på Elspot men också under leveransdygnet på Elbas. Om en stor del av slutkunderna väljer att förbruka enligt ett annorlunda mönster efter det att spotpriserna har fastställts och el har handlats på Elspot ökar risken för att den balansansvariges prognos ska avvika från utfallet (Fritz, 2013; Lindén m.fl., 2014). Detta problem har uppträtt i samband med pristoppar på spotmarknaden då SvK har behövt reglera ner systemet, vilket innebär att den prognostiserade förbrukningen var högre än utfallet (Fritz, 2013). En sannolik förklaring till detta är att slutkunder med timavtal har minskat sin förbrukning efter att ha blivit medvetna om den kommande pristoppen (Fritz, 2013). Detta leder till att balansansvariga kommer att hamna i obalans och SvK måste handla systemet i balans på reglerkraftmarknaden, vilket i slutändan innebär en merkostnad för de balansansvariga. Simuleringar gjorda för eluppvärmda hushåll i Sverige visar på att samhällsnyttan skulle öka om 100 000 slutanvändare aktivt reagerade på en realtidsprissättning medan samhällsnyttan minskar vid 700 000 användare, förutsatt jämnt bidrag från alla elområden (Fritz m.fl., 2013). Vid 100 000 användare sågs också början på en väsentlig påverkan på spotpriset och en föraning om nya prisspikar. I samma studie framhävs att marknaden inte kommer kunna lära sig kundernas nya beteende och att efterfrågeflexibilitet därför bör finnas med i samband med prisbildning på marknaden. Passiv efterfrågeflexibilitet ger inte upphov till samma problem med tanke på att balansansvariga kan eliminera risken med felprognoser genom att direkt påverka slutkunderna, antingen själva eller genom exempelvis energitjänsteföretag (Lindén m.fl., 2014). Detta förutsätter dock att det går att försäkra sig om att utlovade effektreduktioner går att genomföra och faktiskt genomförs, vilket ökar systemets komplexitet då det kräver utökad styrning och mätning (Lindén m.fl., 2014).

Om det inte är lämpligt att stora volymer efterfrågeflexibilitet reagerar efter marknadspriset (aktiv efterfrågeflexibilitet) och inte heller att den budas ut på reglerkraftsmarknaden på grund av potentiella skillnader i underliggande värde mellan produktion och effektreduktion, återstår två val. Antingen är efterfrågeflexibilitet med och bildar pris på Elspot eller på Elbas. En egenskap som talar för Elspot är möjligheten att lägga flexibla bud, det vill säga att en viss volym efterfrågeflexibilitet budas ut till ett

27

visst pris (Fritz m.fl., 2013). Försäljningen sker sedan den timme där NPS bedömer att maximal samhällsnytta uppstår, givet att köpanbudet omfattar en lika stor eller mindre volym (NPS, 2015c). I dagsläget saknas dock produkter på NPS som hanterar efterfrågeflexibilitet beroende på prisskillnader (Lindén m.fl., 2014). Den främsta anledningen till detta bedöms enligt Lindén m.fl. (2014) vara att ingen tidigare har efterfrågat en sådan produkt, men det verkar inte finnas några praktiska hinder för att införa detta.

Figur 16: Möjlig påverkan av efterfrågeflexibilitet på Elbas. Värmedynamiken i hushållens bostäder kan resultera i en återvändande last som inträder timmen efter det att den första lastreduktionen har verkställts. Om samma effektreduktion även har ropats in efterföljande timme, utan hänsyn till när den förra effektreduktionen skedde, kan avvikelsen till förväntad belastning till och med bli större än om lastreduktionen bara hade uteblivit. (Fritz m.fl, 2013)

Om efterfrågeflexibilitet ropas in en timme på Elbas till följd av att systemet regleras upp är det svårt att exempelvis ta hänsyn till hur dynamiken i hushållens bostäder förändrar värmekomforten till nästkommande timme. Om systemets uppreglering kvarstår timmen efteråt kanske inte samma volym efterfrågeflexibilitet finns tillgänglig, snarare behöver en del av hushållen öka sin användning för att exempelvis kompensera för den uteblivna uppvärmingen timmen innan. Se Figur 16 ovan. Efterfråge- flexibilitet har alltså potential att orsaka mer skada än nytta om den budas ut på Elbas. (Fritz m.fl., 2013)