Tre utsnitt ur Södertälje-Tveta församling
1. Egen verksamhet Vi erbjuder egen verksamhet i kyrka och församlingshem söndag som vardag.
2. Ett utåtriktat nätverksarbete. Vi dikterar inte villkoren men visionen avgör när vi skall gå.
3. ”Alla har tid men inte samma tid”. Här finns
öppna mötesplatser i kyrka och församlingshem
särskilt för enskild gudstjänst och samtal.509
Församlingen vill arbeta på flera olika fronter samtidigt. Det första som tas upp är den egna verksamheten. Söndagens och veckans olika guds-
509
160 tjänster i kyrkorna och kapellen är medräknade liksom det övriga för- samlingsarbetet som utförs av grupper och vid olika träffar. Verksamhe- ten kan kategoriseras under rubrikerna: Barn och familj, ungdoms-, kon- firmations- och vuxenverksamhet, bibelstudium, alphakurs, musikverk- samhet samt sverigefinskt församlingsarbete.510
Den andra punkten är det nätverksarbete som utgörs av det man kallar ”samverkanspartner inom specifika områden 'kundkontakter', längre eller kortare samt enstaka ut- byten, där lokaler 'utlånas' el där representant från kyrkan medverkar el- ler gör andra insatser.”511 Under rubriker som: kommun, landsting, för-
valtningar, myndigheter, organisationer, frivilligorganisationer, företag mm. räknas upp en mängd olika företag, myndigheter osv. som man på olika sätt relaterar till i vad som kan ses som ett nätverk.512 Den tredje
punkten utgörs framförallt av Arken och ”öppna kyrkan”, dvs. sådana platser som man som enskild har möjlighet att utnyttja för möten, samtal eller egen tid utan att i förväg boka och utan att vara medlem i en grupp- verksamhet eller liknande.513
Avdelning två i församlingsinstruktionen benämns ”Pastoralt program för församlingens grundläggande uppgifter”, den korta undertexten talar om att de fyra grundläggande uppgifterna: fira gudstjänst, bedriva un- dervisning samt utöva diakoni och mission måste ses som en gemensam sammanhållen väv.514 Den första punkten relaterar till gudstjänsten och
liksom församlingsinstruktionens inledning börjar den med en bibeltext: ”Jesus ropade: är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror
510
Se t.ex. Svenska kyrkan. Södertälje-Tveta. Församlingsblad advent och jul 2002, s. 6. (NB).
511
Kartläggning avseende Södertälje o Tveta församlingars samverkan, kontakter, utbyten m.m. med kommun, landsting, förvaltningar, myndigheter, organisationer, frivilligorgani- sationer etc. Januari 2000. Ronald Henriksson. (NB).
512
Kartläggning avseende Södertälje o Tveta församlingars samverkan, kontakter, utbyten m.m. med kommun, landsting, förvaltningar, myndigheter, organisationer, frivilligorgani- sationer etc. Januari 2000, Ronald Henriksson. (NB).
513
Se t.ex. Projekt Arken. 1999-02-02. Ronald Henriksson, Eva Karlsson, (NB) samt Verksamhetsberättelse för Södertälje-Tveta församling år 2002, s. 7 f. (STFA).
514
Församlingsinstruktion för Södertälje-Tveta församling, s. 2. (STA). Här benämns för- samlingens grundläggande uppgift att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva dia- koni och mission som fyra uppgifter. Se Kyrkoordningen 57 kap. 5§.
161 på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten.”515 Enligt
församlingsinstruktionen är gudstjänsten hjärtat och medelpunkten för församlingens verksamhet.516 Målet med gudstjänsterna är att bereda
plats för alla som söker delaktighet. Detta löser man dels genom att ha ett rikt utbud av gudstjänster, dels genom att låta de fyra kyrkorna i för- samlingen arbeta utifrån olika inriktningar, vad gäller gudstjänsten,517
vilket också visats ovan. S:ta Ragnhilds kyrka präglas av att vara kyrkan mitt i centrum, med ett stort antal besökare varje dag, som t.ex. turister, för att man söker stillhet eller av andra skäl. För att möta detta vill för- samlingen låta kyrkan vara öppen minst åtta timmar varje dag och att det skall firas offentlig gudstjänst varje dag.518 Tveta kyrka som är lokalise-
rad en bit utanför staden har istället fått rollen av en ”pilgrimskyrka”. Här firas framförallt förrättningsgudstjänster, men också andra guds- tjänster med regelbundenhet.519 Hovsjö kyrka ligger i ett mycket invand-
rartätt område520 och gudstjänsterna präglas av en mer karismatisk inrikt-
ning, men också av en öppenhet gentemot såväl den katolska som den ortodoxa traditionen.521 I Pershagens kapell söker man utveckla former
för gudstjänsten där man framförallt kan möta familjer och barn.522
Även här är det tydligt att det är viktigt att arbeta på en bred basis och söka möta pluralismens utmaningar. De olika distrikten har olika karak- tär och framförallt i S:ta Ragnhilds kyrka erbjuds med regelbundenhet ett flertal olika former av gudstjänster som riktar sig till olika personer. Efterföljande rubrik i församlingsinstruktionen är ”undervisning” och stycket inleds med ord från psaltaren 34:9: ”Se och smaka Herrens god- het.”523 Här beskrivs församlingens undervisning med ord som: ”regel-
515
Joh. 7:37-38
516
Församlingsinstruktion för Södertälje-Tveta församling, s. 2. (STA).
517
Församlingsinstruktion för Södertälje-Tveta församling, s. 2. (STA).
518
Församlingsinstruktion för Södertälje-Tveta församling, s. 2. (STA).
519
Församlingsinstruktion för Södertälje-Tveta församling, s. 2. (STA).
520
Samtalsintervju: S-T. 4
521
Intervju: S-T. 13:9
522
Församlingsinstruktion för Södertälje-Tveta församling, s. 3. (STA).
523
162 bunden verksamhet”, ”kristen tro predikas och förmedlas”, ”mötet, kan- ske det korta” och ”dela med varandra och sedan skiljas igen”.524 Man ut-
trycker förhoppningen att det man gör skall ”ge näring till var och ens trosväxt” och skriver att församlingens grundhållning, när det gäller un- dervisning, är ”att dela med sig och förlösa”.525
Det som uttrycks i för- samlingsinstruktionen är i allt väsentligt hur man på bästa sätt skall kun- na förmedla den kristna tron till människor man möter i olika livssitua- tioner. Undervisning som ett pågående samtal mellan två parter, vilket innehåller ett givande och tagande och som syftar till alla parters växt, uttrycks inte lika tydligt.
”Diakoni” kommer som punkt nummer tre. ”Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud, utan avstod från allt och tog en tjänares gestalt då han blev som en av oss.” Fil. 2:5-7, är den bibeltext som bildar överskrift till avsnittet. Här talas om församlingens diakonala grund- hållning som en angelägenhet för hela församlingen. Med diakoni menar man ”handling” som utgår från en kristen människosyn, dvs. att på ett konkret sätt stötta och hjälpa människor i utsatta livssituationer.526 För att
ha möjlighet att kunna göra det på bästa sätt menar man i församlingsin- struktionen att diakonin har tre huvudfunktioner och att Södertälje-Tveta är tvungen att arbeta inom alla tre arbetsfälten:527
- den karitativa diakonin, omsorgens diakoni, som
hjälper dem som drabbas av sjukdom, utslagning och ensamhet. Här ligger tyngdpunkten i det diako- nala arbetet. Att bistå människor i nöd, utsatthet och kris skall alltfort vara diakonins hjärta.
- den förebyggande diakonin - vill skapa bra miljöer
och förutsättningar för människor att slippa hamna
524
Församlingsinstruktion för Södertälje-Tveta församling, s. 4. (STA).
525
Församlingsinstruktion för Södertälje-Tveta församling, s. 4. (STA).
526
Församlingsinstruktion för Södertälje-Tveta församling, s. 4 f. (STA).
527
163 fel i livet. Det gäller all gruppverksamhet, öp-
pethusarbete, besökstjänst osv.
- den profetiska och politiska diakonin som vågar
och vill angripa orättfärdiga system i samhället ge- nom vilka människor far illa och som protesterar mot övergrepp och vill försöka ge en röst åt utsatta grupper och enskilda i samhället.528
Som sista avdelning när det gäller församlingens grundläggande uppgift presenteras tankarna om ”mission”. Även här börjar avdelningen med ett bibelcitat: ”Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek.” Ef. 4:16. ”Befria till tjänst”, är här centrala ord. ”Öppenhet för alla” är andra viktiga ord liksom ”att ge träning i att sätta ord på sin tro”. Avdelningen om mission handlar annars främst om via vilka olika kanaler man verkar. Här nämns exempelvis: Södertälje Kristna Samarbetsråd, Lutherhjälpen, Svenska Kyrkans Mission och Svenska Kyrkan i Utlandet. Det talas också om vänförsamlingar, ”världsbutiken” i Arken och om viljan att ta emot volontärer.529
För att sammanfatta kan sägas att församlingsinstruktionen tecknar en bild av en församling som ser som sin uppgift att söka nå alla människor med bibelns budskap om räddning. Man ser sig själva ingå i ett samhälle som präglas av mångkultur och flera religiösa inriktningar. För att lyckas med uppgiften att nå människor i den pluralistiska miljön vill man satsa på ett rikt utbud av gudstjänster. Man vill också hitta nischer för de olika kyrkornas gudstjänster, där de var för sig kan tilltala en viss målgrupp. Undervisningen verkar – enligt församlingsinstruktionen – präglas av ett lärande, som primärt går från församling till människor. Församlingens diakonala inriktningen är påtaglig och sträcker sig från det handgripliga
528
Församlingsinstruktion för Södertälje-Tveta församling, s. 5. (STA).
529
164 till det profetiska. Medan missionsaspekten är mindre klart formulerad och främst uttrycks genom samtalspartners i missionsarbetet.
Församlingen gjorde en stor och viktig förändring år 2003 då organisa- tionen ändrades. I den nya organisationen finns fem avdelningar: S:ta Ragnhilds kyrka och Pershagen, Tveta kyrka, den svensk-finska verk- samheten, församlingsservice samt stab och stöd. Varje avdelning har mellan sex och drygt tio medarbetare och leds av en arbetsledare, som i sin tur står i kontakt med kyrkoherden.530 Organisationsförändringen för-
anleddes av att kyrkoherden ansåg det omöjligt att fungera som arbetsle- dare för 60 personer, därav 41 fast anställda. Det påpekas också: ”Den ger goda möjligheter till en tydlig ansvars- och arbetsfördelning och un- derlättar därigenom både uppföljning och decentralisering. Detta är bä- rande argument för församlingens nuvarande situation.”531 Det främsta
argumentet för organisationsförändringen var att möjliggöra för kyrko- herden att arbeta övergripande, istället för med detaljer. Det sägs också att ett ytterligare motiv var att decentralisera arbetsledningen. Det går att se organisationsförändringen som ett sätt att bredda ledningsfunktionen och få fler personer att vara med och ta ett aktivt ansvar för ledningen, dvs. man eftersträvar en mångfald i ledningsfunktionen och att arbets- grupperna stärks. På så sätt menar man troligtvis att man bättre kan ta tillvara och svara upp mot den pluralism som finns inom arbetslaget och i omgivningen.
Församlingsinstruktionen, tillsammans med intervjuer och övrigt materi- al ger i visionsdimensionen en uppfattning av församlingens självbild, dvs. den bild man gärna delger andra och också ser sig själv utifrån. Den bärande komponenten i självbilden tycks i hög utsträckning vara att: Sö- dertälje-Tveta är en församling som inom sig har stor pluralism, utåt re- laterar till stor pluralism och också menar sig klara av att hantera denna inre och yttre pluralism. Man skulle kunna säga att församlingens kärna
530
Underlag för beslut om förändrad organisation. Södertälje-Tveta församling den 5 mars 2003. Bilaga. (STFA).
531
Underlag för beslut om förändrad organisation. Södertälje-Tveta församling den 5 mars 2003. (STFA).
165 återfinns, inte i specifika teologiska inriktningar, inte i speciella bibel- texter eller kyrkliga traditioner utan i att man anser sig vara en försam- ling som söker ge plats åt den som söker plats.
FÖRPLIKTELSEDIMENSIONEN
Kyrkorådet
Om visionsdimensionen och förpliktelsedimensionen påverkar varandra genom att det man känner sig förpliktigad att göra står i relation till vi- sionsperspektiven är frågan på vilka sätt det tar sig uttryck i Södertälje- Tveta församling? Slutsatsen av beskrivningen av visionsdimensionen kan uttryckas som att man upplever sig bära en relativt stor öppenhet gentemot såväl kulturer som skilda kristna inriktningar. Den upplevda öppenheten för pluralism verkar dock inte, hos de olika informanterna, vara grundad i samma vision. Hur påverkar detta förpliktelsedimensio- nen i församlingen?
Troligtvis går inte dessa skiljelinjer genom kyrkorådet. Skillnaderna finns istället att söka på andra håll. Utifrån det som har kommit fram i intervjuerna verkar kyrkorådet vara relativt homogent i sina uppfattning- ar om vad som är församlingens förpliktelser och om hur dessa skall hanteras på ett adekvat sätt. Det som kommer fram i ett par intervjuer är att den företrädare för POSK, som nämnts tidigare och som har sin bak- grund i ungdomsgruppen i Hovsjö har en annan ingång i arbetet. Det på- pekas dock att det sällan blir diskussioner i kyrkorådet av mer ideologisk karaktär.532 Den enda gång den typen av diskussioner uppstår, säger en
informant, är när man diskuterar budget och frågan om man skall anslå en kollekt till CREDO, eller inte, kommer upp.533
Det kan också före- komma, enligt en informant, att enskilda ledamöter kan driva vissa frå- gor starkt. Detta hanteras dock, enligt informanten, av kyrkorådet på så-
532
Intervju: S-T. 19:1
533
166 dant sätt att det hålls utanför kyrkorådet, dvs. ”…det kommer inte upp på kyrkorådets agenda.”534
Om det är så att kyrkorådet i allt väsentligt har en gemensam vision för församlingen, dvs. kyrkorådet inte är uppdelat i olika fraktioner som drar åt olika håll. Om det är så att denna vision påverkar vad församlingen bör göra, hur ser då förpliktelsen ut enligt kyrkorådet? En informant ut- trycker det:
Glädjen är att så många hittar hit och att kyrkan finns tillhands. Samtidigt så är utmaningen att om medlemstalet sjunker, vad har vi då för kyrka, vi måste kanske hitta andra former för att vara kyrka. Ibland kan den interna biten ta för mycket kraft, vi ägnar oss för mycket åt oss själva och för lite åt an- dra. Samtidigt tror jag att vi har ett stort förtro- endekapital hos folk och att vi måste vårda den massmediala bilden, den får inte bli för negativ. Vi måste finnas med hela tiden från dop till konfirma- tion, det är viktigt och det är en stor utmaning att förtjäna det förtroendet. Där ligger alla dessa saker som bra gudstjänster, predikan osv.535
Informanten ser flera förpliktelser, även om de ligger på olika plan. Bland annat menar informanten att man måste finnas med ”från dop till konfirmation”. Det informanten menar är troligtvis att man skall vara ”nära” människor genom hela livet. Det som sker i församlingen skall inte vara sådant som vänder sig till en speciell typ av människa vid vissa tillfällen. Man skall istället ”följa” personer genom deras liv och ständigt finnas tillgängliga, oavsett när i livet en människa tar kontakt med kyr- kan. Informanten menar också att man i högre utsträckning än nu måste vara utåtriktad. Det finns en tendens, i informantens ögon, att kunna bli självcentrerad. Man är primärt till för andra, inte för sig själv, menar in-
534
Intervju: S-T. 21:1
535
167 formanten. Vidare kan man ur citatet förstå att det hos informanten finns en viss rädsla för att medlemmar skall lämna församlingen. Om detta sker, vilka möjligheter har man då att vara kyrka? Informanten menar att kyrkan bör vända sig utåt och på så sätt finnas med i hela människans liv. Detta kan förhindra att människor lämnar församlingen. Informanten tror dock att förtroendekapitalet är fortsatt stort, men att det ständigt måste underhållas.
Ett par frågor av mer principiell natur där kyrkorådet på senare tid har sökt att styra församlingen i riktning mot det som uttrycks ovan har bland annat rört resan till San Egidio, vilket tidigare berörts i visionsdi- mensionen. Det har också rört inriktningen av musiken i S:ta Ragnhilds kyrka.536
I flera intervjuer framkommer det att det diakonala arbetet är svårarbetat. En informant uttrycker det: ”Vi har fullt upp att sopa utanför dörren”537 dvs. det finns ingen riktig tid eller kraft att sitta ned och funde-
ra på hur det diakonala arbetet skulle kunna struktureras för att fungera på ett bättre sätt. Tid och kraft saknas att arbeta med frågor om vad man bör koncentrera sig på. Informanten säger vidare: ” Här tycker jag inte att vi tar vårt ansvar, vi sopar framför trappan, men vi gör ingen väg. Vi gör helt enkelt ingenting för att ändra felaktiga strukturer.”538 Informan-
ten uttrycker ett visst missnöje med den situation man lever i vad gäller det diakonala arbetet, men ser heller ingen annan lösning än att arbeta med det som för tillfället är akut, då behoven är så påträngande. En in- formant från kyrkorådet uttrycker det så:
Det finns en spänning i detta med diakoni. Det sägs att vi behöver en utkants diakoni, men det är inte så lätt att ordna med detta, hur skall det se ut? En dia- kon kanske kan ha kontakt aktivt med ca. 25 per- soner, så vi behöver fler diakoner, men också ett
536 Intervju: S-T. 19:1 537 Intervju: S-T. 18:3 538 Intervju: S-T. 18:3
168 nytt sätt att tänka kring diakoni. En ny inriktning för
att få det att fungera.539
Ett svar kyrkorådet gav på dessa funderingar var att ge möjlighet för ar- betslaget i S:ta Ragnhild att åka till San Egidio, men också att bjuda in en representant för San Egidio till Södertälje för att gemensamt se och samtala kring hur man kan hitta sätt att lägga upp det diakonala arbetet så att det känns relevant och effektivt, men också på ett tydligare sätt svarar mot det som står om diakoni i församlingsinstruktionen. Kyrkorå- det ger uttryck för, mot bakgrund av det som sagts, att det diakonala ar- betet inte bara är viktigt utan också något som församlingen är förplikti- gad att utföra på ett sådant sätt att det når utanför församlingskärnan, och når människor under hela livsvandringen. Utförandet av den diakonala uppgiften står i relation till visionen av att vara en kyrka för de många samtidigt som man vill vara tydlig i vad det innebär att vara just kyrka och inte någon annan organisation.
Den andra frågan kyrkorådet behandlat och som man själv upplever har karaktär av ett vägval, det är musiken i kyrkan.540 Frågan handlar egent-
ligen om var församlingen bör lägga sina ekonomiska och personella re- surser avseende musikutbudet. Bakgrunden är att under många år har en av kyrkomusikerna bl.a. arbetat med att några gånger per år sätta upp stora konserter i S:ta Ragnhilds kyrka. Konserterna har varit mycket väl- besökta och omtyckta av många Södertäljebor. Någon informant har på- pekat att detta har gjorts på bekostnad av att annat arbete har blivit li- dande, däribland gudstjänsterna. Intresset har helt enkelt inte räckt till för dessa.541 En annan informant har uttryckt det som att musiklivet är
”otänkt”, samt att man inte borde jobba tillsammans med kulturnämnden utan med socialförvaltningen.542 Medan en annan informant försvarar
konserterna och säger att: ”Det var musik vid gudstjänsterna också...Men 539 Intervju: S-T. 19:6 540 Intervju: S-T. 19:1 541 Intervju: S-T. 14:11 542 Samtalsintervju: S-T. 2
169 det är de stora verken som håller dem (körsångarna) kvar.”543 Utan att
här ta ställning i vad som är ”rätt” eller ”fel” i frågan, kan jag konstatera att kyrkorådet har valt vad man tycker skall vara församlingens väg i framtiden. Detta är vad en informant ur kyrkorådet kallar en ”vad-fråga”. Vad bör församlingen göra!? ”Vad vill vi med kyrkomusiken”544
säger informanten. Informanten efterlyser också fler diskussioner i allmänhet i kyrkorådet av typen ”vad”. Svaret kyrkorådet har gett på denna ”vad- fråga” är att förändra musikertjänsterna så att man bl.a. fick ut fler tim- mar,545 man omprioriterade och nyanställde. En konsekvens blev att det
inte längre gavs utrymme för konserterna, istället vill man prioritera gudstjänsten och det övriga musikaliska arbetet.546 Tanken från kyrkorå-
dets sida måste nog ses i relation till det som sagts i visionsdimensionen om hur man tänker sig församlingens identitet. Man måste bygga upp och vidmakthålla en relation till samhälle, människor och kultur, samti- digt som man vill bygga upp en kärna. Man menar sig också ha ett stort diakonalt åtagande vilket sträcks ut mot de många som, av olika anled- ningar och på olika sätt, behöver hjälp. Man kan uttrycka det som att kyrkorådet ser församlingen som en folkkyrka, med kärna i ”klassisk” kristendom och ett stort diakonalt ansvar. I sitt arbete har kyrkorådet tyckt att ovanstående förändringar i musikarbetet, varit tvungna att genomföras. Det uttrycks inte explicit av några informanter, men på många sätt tycks denna förändring också stämma överens med vad man har uttryckt i visionsdimensionen. Vilket till viss del bekräftas av en in- formant som säger:
…vi vågar inte säga att nu struntar vi i allt annat och bara jobbar med gudstjänsten under lång tid. Vi borde jobba med gudstjänsten, det är det som är det viktigaste vi har. Men nu är vi i alla fall på väg