0 200 400 600 800 1 000 1 200 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 Möjlig lekbiomassa Lekbiomassa tusen ton
Lekbiomassa – observerad och möjlig
0 50 100 150 200 250 300 350 400 450 tusen ton Landningar Möjliga landningar Landningar – observerade och möjliga
-500 0 500 1 000 1 500 2 000 2 500 1985 1990 1995 2000 2005
Vinsten av god hushållning
m
ilj
oner kr
onor
1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005
›Lekbiomassa, observerad och möjlig. Om man sedan 1983 fångat 30 % av torskbeståndet istället för 60 % (som varit fallet) hade biomas- san varit väsentligt högre även idag.
›Landningar, observerade och möjliga. Dessa hade kunnat vara dubbelt så höga som de är.
›Värdet av den möjliga vinsten från god hushåll- ning. Fångsterna hade kunnat inbringa ytterligare 1–2 miljarder kronor årligen.
Utgångspunkten för beräkningarna är det uppskattade torskbeståndet 1983, det uppskattade årliga tillskottet av ungfi sk och en konstant, låg fi skeri- dödlighet. Vikt per åldersgrupp och könsmognadsgrad lika i exemplen lekbiomassa och landningar.
ning skulle ha varit i storleksordningen en till två miljarder kronor.
Ökning av strömming i Bottenhavet
Det fi nska trålfi sket är dominerande i fångststatistiken för strömming i Bottenha- vet. Finland svarar för 98 procent av ström- mingsfångsten. Drastiska förändringar observerades i strömmingsbeståndet runt år 1990. Tillskottet av ungfi sk fördubbla- des, fångsten steg eft er hand från 20 000 ton till 60 000 ton och mängden könsmo- gen fi sk fördubblades till runt 350 000 ton. Vid samma tid började också en minsk- ning av medelvikten i de fl esta åldersgrup- per – strömmingen blev magrare.
Trots den markanta beståndsökningen har svenska fi skare haft svårigheter att, längs svenska sidan av Bottenhavet, hitta den stora strömming som krävs för bered- ning av surströmming. Någon god förkla- ring till denna brist har inte presenterats, men gråsälens kända preferens för ström- ming större än 20 cm kan vara en bidra- gande faktor.
Bottenfi skbestånd i kris
Situationen i Västerhavet karakteriseras av att åtskilliga bestånd av bottenfi skar, främst torsk, har blivit så små att nytill- skottet av ungfi sk påverkats negativt. För såväl torskbeståndet i Kattegatt som det i Nordsjön-Skagerrak är framtidsutsikterna synnerligen osäkra. De resterande lekbe-
stånden av torsk i dessa områden består bara till mycket liten del av sådan gammal, stor fi sk, som kan producera ägg/larver av högre kvalitet och med större överlevnads- förmåga. De regleringar som beslutats i EGs återuppbyggnadsplaner, har ännu inte gett några mätbara resultat.
Det är värt att uppmärksamma att inte bara överexploaterade fi skbestånd har problem. Även t.ex. sill i Nordsjön, tobis och vitlinglyra har haft mindre lyckad produktion av ungfi sk under senare år. Nordsjösillen har haft en lekbiomassa på över en miljon ton sedan 2001, men har trots det haft en låg ungfi skproduktion.
Dessa bestånds olika exploaterings- grad, biotopval och livslängd indikerar att andra faktorer än fi sket torde ha inverkat. Omvärldsfaktorer som temperaturänd- ringar, varierande strömförhållanden och därmed förbundna ändringar i plankton- sammansättning är tänkbara kandidater.
Den minskade mängden rovfi sk har bidragit till att svenska fi skare kan landa nordhavsräka och havskräft a till ett värde av 200 miljoner kronor årligen. Det är en parallell till utvecklingen på Kanadas ostkust där räka och snow crab (Chiono- ecetes oplio) har gett ekonomisk kompen- sation för det uteblivna torskfi sket.
Minskad påverkan av trålning
Under 2004 fl yttades den svenska trålgrän- sen, den gräns innanför vilken trålning inte
är tillåten, ut till fyra sjömil utanför baslin- jen. Det gjordes dels för att minska bifång- ster av torsk och andra överexploaterade bestånd av bottenfi sk, dels för att minska påverkan av trålning på hårdbottenfaunan. Utvecklingen av redskap och navigations- utrustning hade lett till att förut oåtkom- liga öar av mjukbotten kunde nyttjas för trålning eft er havskräft a, och att trålarna kunde klättra över skrovliga bergspartier på vägen.
Det skedde även en revision av de dispensområden innanför gränsen där trålning tilläts. Ett villkor för fi ske på dispensområdena blev att trålen skulle vara försedd med rist, d.v.s. ett galler som hindrar att större fi sk fångas. Vidare skall trålen ha fyrkantsmaskor i lyft et (själva fångstpåsen). Detta för att mindre fi sk skall ha ökade möjligheter att fl y.
Eff ekten på fångstsammansättningen har varit positiv. Bifångsterna har minskat drastiskt: från att ha utgjort ca 80 procent av fångsten till 20–30 procent då rist och fyrkantsmaskor använts.
S
LÄSTIPS
Fiskbeståndens utveckling redovisas mer utför- ligt i rapporten: Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten - Resurs- och miljööversikt 2007, Fiskeri- verket Lekbiomassa Landningar tusen ton Strömming i Bottenhavet 0 100 200 300 400 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 0 100 200 300 400 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 Sill i Nordsjön–Skagerrak antal ungf iskar/kg lekb iomassa
ÀUtvecklingen av lekbiomassa och landningar av ström- ming i Bottenhavet. Lekbiomassan är idag ungefär dubbelt så stor som under 1970-talet men består till stor del av ung strömming. Strömming över 20 cm är relativt sällsynt.
ÀUngfi skproduktion per kilo vuxen sill i Nordsjön-Skagerrak. Produktionen av ungfi sk till beståndet har varit mycket låg de senaste åren.
97
H AV E T 2 0 0 7
Fisksamhällenas sammansättning och dynamik påverkas i stor utsträckning av kustområdenas geografi ska och fysiska förutsättningar. De områden som prov- fi skas ligger i olika vattentyper och det återspeglas också i resultaten.
Q Övergödning och klimatvariationer är några av de faktorer som styr fi skbeståndens utveckling längs kusten. Annan mänsklig störning i kustzonen, t.ex. miljögift sbelast- ning, ödeläggelse av fi skens lekplatser och blockering av kustmynnande vandringsvä- gar kan ha stor lokal påverkan. Även om det svenska kustfi sket är relativt begränsat kan detta, liksom fi sket i utsjön, också ha en betydande inverkan.
I denna artikel presenteras fem indi- katorer från varje provfi skat område i en
gemensam kartbild. Detta för att ge en översiktlig bild över kustfi sksamhällenas status under de senaste två till fyra åren.
Bottniska viken
I det nordligaste området, Råneå, var den totala fi skbiomassan hög. Påverkan från Råneälven är märkbar med litet siktdjup till följd av tillförsel av material från omgi- vande mark. Det gynnar karpfi skarter som mört och braxen och leder i sin tur till att fi sksamhället domineras av fi skarter rela- tivt långt ned i näringsväven med en låg trofi sk medelnivå. Som kontrast var både total- och abborrbiomassan låg i Kinnbäck som ligger i ett lågproduktivt område i Bottenvikens södra kustområden.
Längre söderut, i norra Kvarken, visar provfi sket att Holmöns fi sksamhälle består
av ett relativt lågt antal fi skarter, till stor del dominerat av abborre. Detta resulterar i en hög trofi sk medelnivå, med hög medelvikt och biomassa abborre. Den närliggande Örefj ärden påverkas dels av sitt djup, dels av sin närhet till Öreälven, vilket medver- kar till ett högt artantal. Resultaten från Gaviksfj ärden ligger nära medelvärdet för de fl esta indikatorerna för hela Bott- niska viken, med en tendens till låg indi- vidmedelvikt, d.v.s. dominans av relativt små individer. Den i mellersta Bottenhavet belägna Långvindsfj ärden visar dock på något högre artantal, men med låg biomas- sa vilket tyder på relativt näringsfattiga förhållanden i ett heterogent habitat.
De två sydligaste provfi skade områdena i Bottenhavet, Forsmark och Finbo, skiljer sig åt. Forsmark på svenska sidan uppvisar