93 % av eleverna svarar att de vill välja sin praoplats själva, som argument svarar de att de då får vara där de vill och göra något som de tycker är kul. De fyra intervjuade tjänstemännen tror även de att eleverna helst vill välja praoplats själva. De nämner dock att det finns de elever som inte själva kan skaffa sig en plats på egen hand.
Under Lgr 80 skulle eleverna göra sina praoperioder inom tre olika sektorer. Missar eleverna vissa delar av arbetsmarknaden bara för att de inte tycker att det verkar kul? Läraren jag intervjuade berättade om en pojke som praoat inom omsorgen och sedan fortsatt att arbeta där. Läraren tror att pojken inte hade hamnat där om han inte hade varit tvungen att prova på just den sektorn. Borde vi gå tillbaka till Lgr 80´s sektorsindelning vad gäller prao, ska vi i skolan påverka eleverna i deras val av praoplats så att alla elever får prova på olika sektorer? Även här går Egans vägledningsmodell att applicera. I steg 1 i modellen ingår att vidga perspektiv, är det det eleverna gör när de själva väljer praoplats? I Kvalet inför valet (Lovén 2000) skriver författaren att vidgandet av perspektiv skall ske genom utmaningar för den sökande (eleven). Frågan är hur pass utmanande det är att vidga sina perspektiv på en praoplats där man är för tredje gången.
Vi tar omsorgen som ett exempel och tar Piagets teori kring assimilation och ackommodation som hjälp i jämförelsen. Om en elev har uppfattningen att det inom omsorgen är jobbigt, tungt och tråkigt så kommer han eller hon med största sannolikhet
omsorgen inte alls stämde, det är tvärtom riktigt roligt och givande att arbeta där. Nu vänds elevens uppfattningar upp och ned, assimilationen fungerar inte och han eller hon är inte länge i jämvikt. Nu uppenbarar sig enligt Piaget ett krav på ackommodation (Egidius 2009, sid.101), eleven måste ompröva sin uppfattning och sortera in sina intryck på ett nytt sätt. Dessa nya uppfattningar måste eleven göra till sina egna och acceptera för att återigen hamna i jämvikt. Således har eleven ändrat uppfattning och fått nya erfarenheter som innebär en ny sanning för honom eller henne.
7.4. Medvetenhet
När jag frågar vägledaren om eleverna vet varför de praoar svarar hon att de skulle kunna vara mer medvetna, hon menar att de vuxna på skolan måste ha mer kunskaper för att kunna medvetandegöra eleverna. Hon säger även att eleverna inför sin första praoperiod inte är medvetna om varför de praoar, men att inför sin andra period har de ”kopplat”. Här vill jag direkt knyta an till Dewey och hans teori kring Learning by doing. Dewey menade att eleverna måste vara medvetna om varför de gör en viss uppgift (prao) för att kunna få ut något av själva uppgiften och lära sig. Jag tolkar det som att eleverna först efter att de har varit ute på prao vet varför de ska praoa. Finns det något sätt för lärare och vägledare att hjälpa eleverna till denna kunskap redan innan de går ut på prao? Vägledaren menar att genom ökad kunskap från lärare och övriga vuxna på skolan så ökar chanserna för att eleverna skall vara medvetna innan de går ut på sin prao.
7.5. Måluppfyllelse
Skolverkets Allmänna råd om studie- och yrkesvägledning (Skolverket 2009) genomsyras av samverkan mellan skola och arbetsliv. Genom praoperioder samt samverkan med företagsgruppen i kommunen vill jag påstå att kommunen uppfyller den strävan efter skola - arbetslivskontakter som står beskrivna i läroplanen.
I Skolverkets Allmänna råd om studie- och yrkesvägledning står att läsa om studie - och yrkesvägledarens roll, det betonas att han eller hon skall finnas som ett stöd för övrig skolpersonals studie och yrkesorienteringsinsatser. Således tolkar jag det som att vägledaren har uppfattat de Allmänna råden på rätt sätt. Hon arbetar för att införliva
detta i sin verksamhet samt berättar om planer på att utarbeta ett material till stöd för lärare i deras praoarbete.
Samtliga intervjuade känner till och har kunskaper om Skolverkets Allmänna råd om
studie- och yrkesorientering. Läraren såväl som vägledaren berättar att arbetet med prao sker i samarbete med lärare och vägledare. Läraren betonar även att han försöker införa ett framtidstema på sina lektioner och berättar att han tycker att det i de flesta ämnen går att knyta an till framtida yrken och studier. Faktum att vägledarna i kommunen har hållit i en föreläsningsserie kring just Skolverkets Allmänna råd om studie- och
yrkesorientering visar även det på att kommunen uppmärksammar densamma.
7.6. Diskussion
Jag tror, och tycker mig ha fått belägg för det genom min undersökning, att prao har en stor betydelse för elevernas karriärutveckling. Här har de möjlighet att inhämta kunskaper som är svåra att få på något annat sätt. Att läsa om hur det är på en arbetsplats är inte samma sak som att vistas på och vara del av en arbetsplats. Prao är enligt mig ett skolexempel på Deweys Learning by doing; här översätts ”död” kunskap i böcker till levande kunskap som erövras genom erfarenhet och interaktioner.
Men prao är inte en helt okomplicerad företeelse som sköter sig själv. Stora resurser från personal på skolan krävs, resurser som inte alltid finns att uppbringa. Flera av de tjänstemän jag intervjuat nämner just tidsaspekten, tiden räcker inte alltid till. Dock så hyser jag hopp då de också berättar om en ny organisation där administrationen kring prao inte längre sköts av vägledare.
Som en av mina forskningsfrågor lyfte jag måluppfyllelse av Skolverkets Allmänna råd
om studie- och yrkesorientering (Skolverket 2009). Det står att läsa att skolorna skall arbeta med skola - arbetslivskontakter, det står dock inte hur detta skall ske. Ett sätt att
När det gäller Skolverkets Allmänna råd om studie- och yrkesorientering tycker jag att kommunen har kommit en bra bit på väg. Genom att vägledare i kommunen har fått föreläsa kring ämnet för skolpersonal så tror jag att många har fått upp ögonen och faktiskt insett att studie- och yrkesorientering är hela skolans ansvar. Jag tror inte att kommunen till fullo ännu lever upp till de råd som finns beskrivna, men någonstans måste man börja och det anser jag att kommunen har gjort.
Min tro är att många elever har föreställningar kring vissa yrken och tror att de skall vara på ett visst sätt. Här har skolan en viktig roll anser jag. Vi har inte kvar sektorsindelningen och eleverna får själva välja praoplatser. Men kan vi ändå på något sätt hjälpa dem att vidga sina vyer, att inte bara välja praoplatser som verkar roliga? Min mening är inte att vi skall utöva tvång på eleverna att välja andra praoplatser än de vill, dock så tror jag att samtalet har en stor plats. Vi behöver prata med eleverna och ifrågasätta dem i deras val. Har en elev tillbringat två praoperioder på en bensinmack och vill så göra det en tredje gång kan jag tycka att det är dags att samtala kring varför. Svaret blir med stor sannolikhet att det är för att det är kul på bensinmacken. Självklart är det trevligt att eleven trivs och har roligt. Skolan ska vara rolig enligt mig, men man ska också lära sig saker i skolan. Frågan är hur mycket eleven lär sig genom att vara på samma praoplats i tre veckor? Skulle inte vidgade vyer lära honom eller henne mer? Jag tror att vi måste prata mer om prao med eleverna, våga utmana dem att välja en annan plats än det ”säkra kortet” på bensinmacken… Då tror jag att prao blir en ovärderlig möjlighet för eleverna att utforska sina egna förmågor och möjligheter samt ställa dem i relation till sin omvärld.
Vilken inverkan hade då den där veckan av handduksvikning som jag berättade om i inledningen på min framtid? Frisör blev jag i alla fall inte, men jag är ändå övertygad om att jag lärde mig saker. Till exempel att alla arbeten är värdefulla, för är det ingen som tvättar och viker de där handdukarna så fungerar inte frisörsalongen som den ska. Det tror jag att jag och många som praoat tar med oss, en känsla av sammanhang. För att en arbetsplats ska fungera krävs att alla gör sin bit. Den kunskapen går inte att läsa sig till, det krävs faktiskt en veckas vikning av handdukar för att få den uppenbarelse.