Denna studie visar att eleverna tycker begreppet HU är viktigt och de vill ha mer undervisning kring dessa frågor och stöd för detta finns i styrdokumenten. Dock visar inte eleverna en helhetsförståelse av begreppet då de inte kopplar samman samtliga dimensioner av HU. De flesta upplever undervisningen som positiv och stor utvecklingspotential inom skolsammanhang finns. Eleverna har många bra förslag på hur denna undervisning skulle kunna gå till. I testintervjun i denna studie betonade eleverna att det borde stå hur viktigt det är med undervisning för HU någonstans. Då jag berättade att det står i läroplanen visade de en stor oförståelse och frågade mig varför lärarna då inte undervisar mer om det. Enligt dem själva är det viktigare än många andra ämnen. Som en elev betonade ”Det handlar om vår framtid!”. Från de flesta elevers sida finns ett intresse och engagemang men frågan är om eller hur skolor och lärare bygger vidare på detta.
Då begreppet HU saknas i många kursplaner har skolledning och rektorer själva ett stort ansvar i hur undervisningen för HU bedrivs. En god idé vore att utforma handlingsplaner eller följa riktlinjerna i Statens offentliga utredningar (SOU 2004:114) och ägna lärcirklar och utvecklingsdagar i detta tema. Hur ska undervisningen kunna kretsa kring detta viktiga ämne om inte lärarna får möjlighet att diskutera och arbeta med detta kollegialt? Det är en stor utmaning att lyckas med uppgiften att alla elever ska kunna nå skolans kunskapskrav. Viktigt är det kollegiala samarbetet och att arbeta ämnesövergripande. Vidare är byggandet av tillitsfulla relationer och ett öppet klassrumsklimat avgörande för att skapa en positiv undervisning. Fortsatta studier skulle vara att undersöka samband mellan elevers lärande, lärares kunskap/engagemang och undervisningen för HU. Att fokusera på lärares samverkan över ämnesgränser vore även intressant då HU inte är ett eget ämne men ett angeläget område.
REFERENSLISTA
Almers, E. (2009). Handlingskompetens för hållbar utveckling: Tre berättelser om vägen dit. (Doktorsavhandling, School of Education and Communication, 6). Jönköping: Högskolan för lärande och kommunikation.
Andersson, B., Kärrqvist, C., Löfstedt, A., Oscarsson, V., & Wallin, A. (1999). Utvärdering av skolan 1998 avseende läroplanernas mål (US98). Stockholm: Liber.
Azapagic, A., Perdan, S., & Shallcross, D. (2004). How much do engineering students know about sustainable development? The findings of an international survey and possible implications for the engineering curriculum. European Journal of Engineering Education, 30(1),1-19.
Berglund, T., & Gericke, N. (2016). Separated and integrated perspectives on environmental, economic, and social dimensions- an investigation of student views on sustainable development. Environmental Education Research, 22(8), 1115-1138.
Björneloo, I. (2004). Från raka svar till komplexa frågor. En studie om premisser för lärande och hållbar utveckling (2004:09). Göteborg: Göteborgs Universitet, Institutionen för pedagogik och didaktik.
Björneloo, I. (2007). Innebörder av hållbar utveckling: en studie av lärares utsagor om undervisning. (Doktorsavhandling, Göteborg Studies in Educational Sciences, 250). Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.
Björneloo, I. (2011). Hållbar utveckling: att undervisa utifrån helheter och sammanhang. Stockholm: Liber.
Borg, C. (2011). Utbildning för hållbar utveckling ur ett lärarperspektiv- Ämnesbundna skillnader i gymnasieskolan. (Licentiatuppsats, Karlstad University Studies, 42). Karlstad: Karlstad University.
Borg, C., & Gericke, N. (2011). Hållbar utveckling i gymnasieskolans undervisning – ämnestradition versus läroplan. I Eklund, S. (Red), Forskande lärare- en framgångsfaktor. Erfarenheter från Lärarlyftets forskarskolor (s. 22-31). Stockholm: Stiftelsen SAF i samverkan med Lärarförbundet.
Borg, C., Gericke, N., Höglund, H.-O., & Bergman, E. (2012). The barriers encountered by teachers implementing education for sustainable development: discipline bound differences and teaching traditions. Research in Science & Technological Education, 30(2). 185-207.
Bursjöö, I. (2014). Utbildning för hållbar utveckling från en lärarhorisont: sammanhang, kompetenser och samarbete. (Doktorsavhandling, Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, 37). Göteborg: Göteborgs Universitet. Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber.
Corner, A., Roberts, O., Chiari, S., Völler, S., Mayrhuber, E, S., Mandl, S., & Monson, K. (2015). How do young people engage with climate change?: The role of knowledge, values, message framing, and trusted communicators, WIREs Climate Change, 6(5), 523-534.
Dewey, J. (2004). Individ, skola och samhälle: utbildningsfilosofiska texter. Stockholm: Natur och Kultur.
Ekborg, M. (2002). Naturvetenskaplig utbildning för hållbar utveckling? En longitudinell studie av hur studenter på grundskollärarprogrammet utvecklar för miljöundervisning relevanta kunskaper i naturkunskap. (Doktorsavhandling, Gothenburg Studies in Educational Sciences, 188). Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.
Esaiasson, P. (2007). Metodpraktikan. Stockholm: Norstedts juridik.
Europeiska Unionens råd (2016). Nästa steg för en hållbar europeisk framtid- EU-åtgärder för hållbarhet. Hämtad 2017-11-10, från http://ec.europa.eu/transparency/regdoc/rep/1/2016/SV/COM-2016-739-F1-SV-MAIN.PDF
Gustafsson, B. (2007). Naturvetenskaplig utbildning för demokrati och hållbar utveckling: licentiatavhandling i Naturvetenskap med utbildningsvetenskaplig inriktning. (Licentiatavhandling, University of Kalmar, Faculty of Natural Science). Kalmar: Naturvetenskapliga institutionen.
Gyberg, P., & Löfgren, H. (2016). Knowledge outside the box- sustainable development education in Swedish schools. Educational Research, 58(3), 283-299.
Halvorsen, K. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Lund: Studentlitteratur. Hopwood, B., Mellor, M., & O’Brien, G. (2005). Sustainable development: Mapping
different approaches. Sustainable development, 13(1), 38-52.
Jickling, B., & Wals, A. (2012). Debating Education for Sustainable Development 20 years after Rio: A conversation between Bob Jickling and Arjen Wals. Journal of Education for Sustainable Development, 6(1), 49-57.
Kagawa, F. (2007). Dissonance in student’s perception of sustainable development and sustainability, implications for curriculum change. International Journal of Sustainability in Higher Education, 8(3), 317-338.
Kates, R. W., Parris, T. M., & Leiserowitz, A. A. (2005). What is Sustainable Development? Goals, Indicators, Values, and Practice, Environment: Science and Policy for Sustainable Development, 47(3), 8-21.
Kemp, P. (2005). Världsmedborgaren- Politisk och pedagogisk filosofi för den 21 århundradet. Göteborg: Daidalos.
Kramming, K. (2017). Miljökollaps eller hållbar framtid? Hur gymnasieungdomar uttrycker sig om miljöfrågor. (Doktorsavhandling, Geographica, 13). Uppsala: Kulturgeografiska institutionen.
Larsen, A. K. (2014). Metod helt enkelt. En introduktion till samhällsvetenskaplig metod. Malmö: Gleerups.
Lundgren, U. P., Säljö, R., & Liberg, C. (Red.) (2014). Lärande, skola, bildning- grundbok för lärare. Stockholm: Natur & Kultur.
Manni, S., Sporre, K., & Ottander, C. (2013). Mapping what young students understand and value regarding sustainable development. International Journal of Environmental Education, 3(1), 17-35.
Mochizuki, Y., & Yarime, M. (2016). Education for sustainable development and sustainability science: Re-purposing higher education and research. I M., Michelsen, G., Rieckmann, M., & Thomas, I. (Red.) Routledge handbook of higher education for sustainable development. Routledge: Oxon.
Nationalencyklopedin (NE). (2016). FN:s 17 globala mål. Hämtad 2017-11-15, från https://www.ne.se/
Nerdal, K. (2014). Gymnasieelevers presentationer av relationer mellan miljö och människa: En studie om utbildning för hållbar utveckling. (Licentiatavhandling, Forskarskolan i Geografi). Uppsala: Kulturgeografiska institutionen.
Ojala, M. (2013). Emotional awareness: on the importance of including emotional aspects in educational sustainable development (ESD). Journal of Education for Sustainable Development, 7(2), 167-182.
Olsson, D., & Gericke, N. (2016). The adolescent dip in students' sustainability consciousness: Implications for education for sustainable development, The Journal of Environmental Education, 47(1), 35-51.
Ottander, K. (2015). Gymnasieelevers diskussioner utifrån hållbar utveckling: meningsskapande, naturkunskapande, demokratiskapande. (Doktorsavhandling, Studies in Science and Technology Education, 92). Umeå: Umeå universitet.
Persson, L., Lundegård, I., & Wickman, P-O. (2011). Worry becomes hope in education for sustainable development. An action research study at a secondary school. Utbildning & Demokrati, 20(1), 123-144.
Popov, O. (2016). Vägen från kunskap till handlingskompetens. Stockholm: Skolverket.
Sandell, K., Öhman, J., & Östman, L. (2003). Miljödidaktik- Naturen, skolan och demokratin. Lund: Studentlitteratur.
SFS 2010:800. Skollag. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Sjøberg, S. (2010). Naturvetenskap som allmänbildning- en kritisk ämnesdidaktik. Lund: Studentlitteratur.
Skolverket. (2011). Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011. Stockholm: Fritzes.
Skolverket. (1994). 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna: Särskilda programmål för gymnasieskolans nationella program; kursplaner i kärnämnen för gymnasieskolan och den gymnasiala vuxenutbildningen. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Skrivelse. 2005/06:126: Strategiska utmaningar, en vidareutveckling av svensk strategi för hållbar utveckling. Tillgänglig: http://www.regeringen.se/49bba6/contentassets/b6f76a3feb8b4bb78322094dc1 cdf2ba/strategiska-utmaningar---en-vidareutveckling-av-svensk-strategi-for-hallbar-utveckling-skr.-200506126
SOU 2004:104 (2004). Att lära för hållbar utveckling. Stockholm: Fritzes. Trost, J. (2009). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.
UNESCO. (2011). Education for Sustainable Development- An Expert Review of Processes and Learning. Paris: UNESCO.
UNESCO. (2014). Shaping the Future We Want- UN Decade of Education for Sustainable Development (2005-2014). Paris: UNESCO.
UNESCO. (2015). Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling. Stockholm: Regeringskansliet. Hämtad 2017-10-22, från
http://www.unesco.se/wp-content/uploads/2016/03/Att-foeraendra-v--r-vaerld_-Agenda-2030-foer-h--llbar-utveckling.pdf
Vare, P., & Scott, W. (2007). Learning for a change, Exploring the relationship between education and sustainable development. Journal of education for sustainable development, 1(2), 191-198.
Vetenskapsrådet (2012). Forskningsetiska principer inom humanistisk samhällsvetenskaplig forskning. Hämtad 2017-10-11, från http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
Wahlström, N. (2015). Läroplansteori och didaktik. Malmö: Gleerups.
WCED (World Commission on Environment and Development). (1987). Our common future. London: Oxford University Press.
Öhman, J. (2006). Den etiska tendensen i utbildning för hållbar utveckling. Meningsskapande i ett genomlevandeperspektiv. (Doktorsavhandling, Örebro Studies in Education, 13). Örebro: Örebro universitet.
Öhman, J. (2009). Att utbilda för hållbar utveckling- ett pluralistiskt perspektiv. I Demetriades, M., & Karlström, C. (Red), Nycklar till framtiden: Lärande för hållbar utveckling (s. 9-19). Örebro: Örebro universitet.
Öhman, J., & Öhman, M. (2012). Harmoni eller konflikt? -en fallstudie av meningsinnehållet i utbildning för hållbar utveckling. NorDiNa, 8(1), 59-72.
Bilagor
Enkätfrågor:
1) Vad tänker du på när du hör hållbar utveckling? Vad kan det handla om?
2 a) På vilket sätt är frågor kopplade till hållbar utveckling viktiga för dig?
b) På vilket sätt kan frågor om hållbar utveckling vara viktigt för samhället?
3) Vad har ni gjort i skolan som har bidragit till det du vet om hållbar utveckling?
4) Hur har skolan påverkat dig i din syn på hållbar utveckling?
5 a) Vilka är dina tankar om skolans sätt att undervisa om hållbar utveckling?