Ekmans gnostiska kristna grammatik

Det gnostiska grundmönster jag lyft fram hos Ekman kan ses som en kod, eller tolkningsnyckel, mot vilken man bör förstå hans på ytan ofta traditionella kristna språkbruk. En återkommande tanke hos Ekman är exempelvis tanken att den icke-troende människan är ”andligt död”, ett ut-tryckssätt som är vanligt hos många kristna rörelser. På ytan, på ett rent lingvistiskt plan, ser det alltså ut som om det här rör sig om ett i kristet sammanhang accepterbar teologisk tanke. Med termen ”andlig död” menar dock Ekman något annat än att termen bara skulle beteckna männi-skans frånvändhet från Gud. Begreppet betyder i Ekmans tänkande att Adams (männimänni-skans) ande, vilken till sitt väsen är identisk med Gud, verkligen dog i syndafallet. På ytan finns det alltså något i termen ”andlig död” som anknyter till traditionella föreställningar, men på ett annat och mer djupt liggande plan i språket så betyder termen något nytt. Termen har blivit försedd med en gnostisk bibetydelse, som är dold för den som inte känner språkbruket ”inifrån”.

En sådan användning av termer som ”andlig död” har, ur en kristen synvinkel, en förförisk ka-raktär. En teologisk formulering, som på ett rent ordplan överensstämmer med vanlig kristen-dom, möjliggör ett sorts intellektuellt intrång hos åhörarna. Hon har svårt att värja sig mot den gnostiska bibetydelsen eftersom den går upp för henne först på ett senare stadium, det vill säga när helheten börjat klarna. Tendensen att förse traditionella kristna termer med en ny, gnostisk innebörd, var något som redan Ireneus menade att de kristna gnostikerna gjorde sig skyldiga till.

Detta var för honom ett av skälen till varför han såg så allvarligt på den gnostiska utmaningen i hans samtid. Ireneus skriver:

”Error, indeed, is never set forth in its naked deformity, lest, being thus exposed, it should at once be detected. But it is craftily decked out in an attractive dress, so as, by its outward form, to make it appear to the inexperienced … more true than truth itself. … and because their language resembles ours, while their sentiments are very different, …”⁴⁵³

Hur vet vi att de gnostiska idéer som på ytan liknar ”vanlig kristendom” i Ekmans texter utgör den teologiska ryggraden i hans tänkande, att användningen av kristna termer och uttryckssätt styrs av den gnostiska grundsyn jag redogjort för tidigare i detta kapitel?

Detta blir framförallt tydligt i den grundläggande roll som Ekmans antropologi har i hans teogiska tänkande. Ekmans identifikation av människans ande med Gud är, som vi tidigare sett, lo-giskt primär genom att den styr utformningen av övriga delar av hans tänkande. Den är alltså det

451 I slutet på boken Doktriner ansluter han sig till tre allmänkyrkliga trosbekännelser.

452 Det har alltid i den kristna traditionen funnits gnostiska inslag. Om det är så att Ekmans gnostiska sidor enbart utgör ett inslag i ett för övrigt kristet tänkande, så finns det ingen anledning att ställa honom i motsatsställning till traditionell kristendom. Om det däremot är så att hans kristna språkbruk har en sekundär roll och att hans grundsyn är gnostisk, blir det meningsfullt att kontrastera hans teologi med kristet tänkande.

453 Ireneus 1989 s. 315.

fundament som de övriga idéerna vilar på. Ekmans hänvisningar till en god skapelse får en sekundär roll i hans tankesystem. Tanken på en god skapelse utgör inget teologiskt nav, till skillnad mot mycket klassisk kristendom. Detta får till konsekvens att sådana kristna inslag egentligen skall förstås mot bakgrund av de gnostiska axiomen och inte tvärtom.

Antropologin, tillsammans med de teologiska läror som är designade med denna som utgångs-punkt, utgör alltså, vill jag hävda, det teologiska schema mot vars bakgrund det kristna ytspråket skall förstås. Detta schema tar tid att tillägna sig, det krävs en inskolning. Det finns också en del udda inslag i Ekmans ”ytspråk”, som markerar att det är fråga om något annat än ordinär kristen tro. Som exempel kan nämnas hans språkliga vana att tala om ”tro” som ett föremål (som även Gud har).⁴⁵⁴

Vad innebär det att kristna inslag skall förstås mot bakgrund av vissa gnostiska grundaxiom?

Tanken på en god skapare förses med en ny innebörd när den sätts in i ett gnostiskt ramverk, där tanken på ex nihilo är upphävd. Den kristna gudstanken transformeras till en ex deo förståelse av skaparen, det vill säga tanken att Gud skapar via emanation och som är en tanke som alltid varit bärande i olika gnostiska teologier. Denna meningsförändring får också återverkningar på förstå-elsen av vad en människa är. När Ekman talar om människan som Guds avbild, ett kristet språk-bruk, förses även denna kristna grundtanke med en ny innebörd. Att vara Guds avbild blir det-samma som att vara Gud. Därmed försvinner även tanken på Guds transcendens, tanken att Gud är större, annorlunda och bortom sin skapelse.

Ett annat sätt att svara på frågan vad som är mest grundläggande i Ekmans teologiska tänkande – det kristna eller det gnostiska – är att peka på hans historiska kontext. Tänkandet hos Ekmans lä-rofader Kenyon har, som visats i kapitel 5, sitt ursprung i miljöer som kan betecknas som genom-syrade av gnostiskt tänkande. Jag har också i kapitel 6 visat på den nära kopplingen mellan Keny-ons och Ekmans teologier. Här vill jag också påminna om de resonemang om ”lines of meaning”

som jag huvudsakligen förde i kapitel 5. Begreppet lines of meaning innebär att en person som identifierar sig med en annan människas verklighetsupplevelse och idéer också blir bärare av en idétradition.

Ett tredje skäl till att förstå Ekmans teologi som en i grunden gnostisk åskådning är hans uttalade ärende eller budskap. Ekman säger att Gud kallat honom till att informera kyrkan om och lära hela den kristna kyrkan, vad tro egentligen är. Denna upplysning och undervisning handlar om trons natur, vad den är och hur den skall användas. Budskapets kärna är de gudomliga resurser den troende människan kan utrustas med. Det är endast mot bakgrund av en gnostisk förståelse av budskapet som det blir begripligt varför Ekman upplever sin mission som så angelägen.

Är det inte i vår postmoderna tid ointressant att dra gränser mellan gnostisk och kristen kristen-dom? Är inte allt lika bra? Med en fokusering på språkets grammatik blir många av de frågor som de klassiska teologerna brottades med aktuella på nytt, till exempel frågan om skapelsen innebörd.

Vid en jämförelse med en traditionell kristen grammatik klingar Ekmans teologiska anspråk på att företräda en biblisk eller sann kristendom falskt. Även om den absolutistiska sanningsfrågan fallit bort i vår tid, kvarstår dock frågan om rätt varudeklaration om vad som är en kristen identitet. De dogmatiska frågorna är inte döda. Men de behöver kanske förstås på ett nytt sätt.

454 Ekmans bibellärare Kenneth Hagin skriver: “Have faith in your faith”. Hagin 1983 s. 5.