Utredningens förslag: Socialstyrelsen tilldelas medel för att påskynda framtagandet av IT-stöd med en särskild funktion för händelseanalyser vid självmord.
Utredningens bedömning: Genomförandet av förslagen medför inte några nämnvärda ekonomiska eller andra konsekvenser för stat, landsting eller kommun.
Vad kan en åtgärd som förebygger självmord kosta för att vara samhällsekonomiskt lönsam? Denna fråga behandlas i dåvarande Räddningsverkets rapport ”Suicid och samhällsekonomiska kostnader”
(2004). I denna beräknas samhällets kostnader i form av direkta och indirekta kostnader för självmord samt värdet för ett statistiskt liv det s.k. humanvärdet.
Direkta kostnader avser kostnader som kan hänföras direkt till självmordet t.ex. sjukvård och sociala insatser etc. Indirekta kost-nader avser andra konsekvenser som tillkommer i ett senare led till följd av självmordet. De tydligaste exemplen på indirekta kostnader när det gäller självmord är produktionsbortfall och administrativa kostnader. Humanvärdet handlar om att man i samhället sparar
”mänskligt kapital” genom att förhindra ett dödsfall. Humanvärdet speglar även den nedsatta livskvaliteten som ett dödsfall leder till för närstående t.ex. lidande för släkt och vänner. Denna kostnad är svår att värdera ekonomiskt och utelämnas därför ofta i samhälls-ekonomiska studier.
I rapporten beräknas – grovt räknat – den totala samhällsekono-miska kostnaden1 för alla självmord till 2 151 000 000 kronor varav 42 000 000 kronor utgörs av direkta kostnader (medicinska kost-nader 2 000 000 kronor, administrativa kostkost-nader 38 000 000 kronor
1 Kostnaderna är uttryckta i 2001 års prisnivå.
Ekonomiska och andra konsekvenser SOU 2010:45
och övriga kostnader 2 000 000 kronor) och 2 109 000 000 kronor utgörs av indirekta kostnader i form av produktionsbortfall.
Humanvärdet är inte en finansiell transaktion utan speglar sam-hällets betalningsvilja för att minska risken för t.ex. självmord. Det är därför viktigt att humanvärdet ingår i utvärderingar av skade-förebyggande åtgärder.
För att få svar på frågan om vad en åtgärd som förebygger själv-mord kan kosta för att vara lönsam måste man veta vad ett statistiskt liv och en skada är värd i form av direkta och indirekta kostnader samt göra en riskvärdering. Värdet av ett statistiskt liv studerades inte särskilt i rapporten utan rapportförfattarna värderade själv-mord när det gäller anhöriga och omgivning på samma sätt som dåvarande Vägverkets värdering av vägtrafikolyckor gjorts. Risk-värdering är således det som den genomsnittlige svensken vill betala för att minska risken för att omkomma, skadas svårt eller lindrigt i en trafikolycka.
I rapporten konstateras dels att självmord kan värderas för att användas vid analyser av förebyggande åtgärder för att minska risken för att självmord inträffar, dels att en åtgärd som leder till ett in-besparat liv skulle kunna kosta upp till 18 700 000 kronor för att det skulle vara samhällsekonomiskt lönsamt att genomföra. Ett självmord kan värderas till 18 680 000 kronor varav 1 790 000 kronor avser direkta och indirekta kostnader medan 16 890 000 kronor avser humanvärdet.
Utredningens bedömning är att nyttan av händelseanalyser vid självmord inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten motsvarar de kostnader som förslaget eventuellt kan medföra. Om fler händelseanalyser vid självmord genomförs kommer kvaliteten och patient- och klientsäkerheten vid verksamheterna att förbättras och antalet självmord att minska. Ett minskat antal självmord innebär kraftigt reducerade utgifter inom såväl landsting som kommun.
Ekonomisk konsekvensanalys för utredningens förslag Utredningen föreslår ett system för händelseanalyser vid självmord som kommer att ligga utanför lex Maria och lex Sarah-systemen.
Samtidigt som de praktiska arbetsuppgifterna i princip är desamma för kommuner och landsting.
SOU 2010:45 Ekonomiska och andra konsekvenser
Utredningen bedömer att de uppgifter som här föreslås redan ingår i kommunernas och i landstingens och i övriga hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens skyldigheter
Den nya lex Sarah är tänkt att gälla fr.o.m. 2011. Den innebär bl.a.
att socialnämnden och andra huvudmän inom socialtjänsten ska anmäla allvarliga missförhållanden till tillsynsmyndigheten Social-styrelsen. Vidare har lex Sarah-bestämmelsen utvidgats till att gälla inom hela socialtjänsten och för SiS institutioner. Regeringens be-dömning i prop. 2009/10:131, ”Lex Sarah och socialtjänsten – förslag om vissa förändringar”, är att dessa förändringar inte medför nämn-värda kostnadsökningar för socialtjänsten eller SiS.
Regeringen har föreslagit att det i den nya lagen om patient-säkerhet (där lex Maria inryms) förs in bestämmelser om skyldig-het för vårdgivare att bedriva ett systematiskt patientsäkerskyldig-hets- patientsäkerhets-arbete m.m. samt att det i lagen uttryckligen anges att vårdgivarna är skyldiga att både arbeta aktivt för att reducera risker och att utreda tillbud och negativa händelser som inträffat i verksamheten samt att vidta åtgärder för att säkerställa patientsäkerheten (prop.
2009/10:210 ”Patientsäkerhet och tillsyn”). Eftersom vårdgivarna inom hälso- och sjukvården redan i dag, enligt bestämmelserna i HSL är skyldiga att tillhandahålla en god och säker hälso- och sjukvård och då det sedan tidigare finns, i föreskrifter från Social-styrelsen, författningskrav om bl.a. systematiskt patientsäkerhets-arbete samt om anmälningsskyldighet när patientsäkerheten kan antas vara i fara, konstaterar regeringen att förslagen i denna del inte innebär att, vare sig landsting eller kommuner, påförs några nya arbetsuppgifter.
För all personal inom socialtjänsten finns redan, i likhet med för hälso- och sjukvården ovan, ett krav att arbeta med systematisk hantering av fel och brister. Detta följer bland annat av 4 kap. 3 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS (SOSFS 2006:11). Av föreskrifterna följer att det i en kommunal verksamhet ska finnas rutiner för att identifiera, dokumentera, analysera och åtgärda fel och brister i verksamheten samt följa upp vidtagna åtgärder.
En viss ökning av ärenden i förhållande till de redan föreslagna ändringarna i lex Sarah och lex Maria kan förväntas på grund av framförallt den förlängda tiden, till sex månader, för skyldigheten att göra en händelseanalys vid självmord enligt förslagen i detta
Ekonomiska och andra konsekvenser SOU 2010:45
betänkande. Det gäller såväl inom socialtjänsten, inklusive SiS, i förhållande till lex Sarah som inom hälso- och sjukvården i för-hållande till lex Maria där tidsfristen i dag är fyra veckor. I övrigt innebär förslagen i detta betänkande ingen ytterligare kostnads-ökning i förhållande till nya lex Sarah och lex Maria, utan i stället ges socialtjänsten och hälso- och sjukvården bättre verktyg för sina uppföljningar när det gäller inträffade självmord.
Utredningen föreslår att Socialstyrelsen tilldelas medel för att påskynda framtagandet av IT-stöd med särskild funktion för händelseanalyser vid självmord
Socialstyrelsens skyldighet att i vissa fall göra egna samlade händelseanalyser innebär en viss ökning av kostnaderna jämfört med nuvarande skyldighet att enbart granska händelseanalyser som hälso- och sjukvården eller socialtjänsten inkommit med. Social-styrelsen har nyligen fått en anslagsförstärkning i och med att man övertog tillsynsansvaret för socialtjänsten i landet från länsstyrelserna.
Lex Sarah ingår i Socialstyrelsens tillsyn. Regeringen bedömde i prop. 2009/10:131 att kostnaderna för genomförande av förslagen i lex Sarah bör rymmas inom myndighetens anslagsramar. I prop.
2009/10:210 föreslår regeringen att Socialstyrelsens anslag för till-synsverksamhet bör höjas med 44,4 miljoner kronor. Lex Maria ingår i Socialstyrelsens tillsyn.
Inom Socialstyrelsen pågår ett arbete med ny databas. Det är utredningens bedömning att detta verktyg är centralt även för nu föreslagna händelseanalyser. Utan adekvat IT-stöd är det utredningens uppfattning att Socialstyrelsen får en kostnadsökning på grund av ökad ärendemängd och skyldighet att göra egna händelseanalyser.
Det är dock svårt att överblicka hur stor denna ökning av ärende-mängden blir. Om verksamheterna däremot, som är Socialstyrelsens avsikt, kan rapportera direkt i en databas innebär det en ekonomisk besparing på den centrala myndigheten som frigör resurser till analys- och uppföljningsarbete. Därtill blir det enklare att göra de egna händelseanalyserna, sammanställa kunskap och förbättra kvalitets-säkringsarbetet. Utredningen har som sagts ovan inte tagit ställning till huruvida det finns förutsättningar ur ett rättsligt perspektiv att tillskapa en sådan funktion, utan detta får utredas i annan ordning.
SOU 2010:45 Ekonomiska och andra konsekvenser
Det är utredningens bedömning att den här föreslagna underrättelse-skyldigheten för polismyndigheten och RMV inte innebär nämnvärda kostnadsökningar
Underrättelseskyldigheten för polismyndigheterna och RMV till socialtjänsten respektive hälso- och sjukvården innebär viss ökad arbetsbelastning då det är en helt ny uppgift för dessa myndigheter.
Polismyndigheterna har dock redan i dag en underrättelseskyldig-het till socialtjänsten i olika frågor och samarbetar också i övrigt med socialtjänsten. Det innebär att det inom polisen redan finns vissa rutiner och upparbetade kanaler. Rikspolisstyrelsen föreslås också i samband med den nya patientsäkerhetslagstiftningen få utökat anslag och borde därför rimligtvis kunna hantera nu före-slagen uppgift inom ramen för myndighetens generella anslag. Det är utredningens bedömning att den här föreslagna nya uppgiften för RMV inte heller innebär nämnvärda kostnadsökningar. RMV har i många fall redan kontakt med hälso- och sjukvården i sam-band med utredningar om självmord och RMV gör redan mot-svarande anmälan till dödsorsaksregistret på Socialstyrelsen. För dessa båda myndigheter handlar det främst om att skapa bra rutiner för arbetet.